Jag trodde jag var trött innan spring break. Just det. Det slog mig som en slägga när jag kom hem. Är trött in i själen, in i märgen, in i minsta vrå av min kropp och min hjärna. Så fruktansvärt trött. Av hundra olika anledningar, ingen jag kan skriva om här.

Den här resan har varit det sjukaste på länge. Och det bästa. Och jag ska berätta allt. Emil. Haha. Men just nu ska jag sova. Sen ska jag upp imorgon och ta tag i mitt liv. Träna, packa upp, tänka efter, prata, börja om. Jag behöver styrka någonstans ifrån, får se vad som tar och vad som ger.

Är jag kryptisk så ber jag om ursäkt. Jag svävar fortfarande två centimeter över marken och jag behöver komma ner. Nudda jord. Längtar efter Stockholm. Vet till hundra procent att jag kommer längta till San Francisco så fort jag kommer hem. Precis som vanligt. Men Jenna och älskade människor kommer underlätta och göra den här sommaren vacker ändå. Jag behöver en frist. Jag tappade min hjärna i Vegas och där är den kvar.

Puss.

EDIT: Jag har deppat klart. Tror fan att jag är bipolär. Återvänd imorgon för substans. Vi ska ta tag i lite saker.

Puss.

Lunch i Vegas