Hej gänget.

Har jag nån mamma/pappa som läser min blogg? Funderar på en sak. Det här är från Martin Melins blogg (en av mina favoritbloggar, väntar alltid en vecka, sen går jag in och sträckläser fem sidor. Garvar alltid):

Martins unge kan inte snacka. Har precis börjat säga sina första meningar, hur gammal är man då? 2 och ett halvt? 3? Jag vet inte. Hursomhelst. Ungen lägger sig kvart över sju på kvällen. Ungen vaknar, vilket betyder att även Martin måste vakna och gå upp, vid 6 på morgonen.

Det betyder att ungen sover i ungefär 11 timmar. Vaknar inte på natten. Rakt igenom bara. Nu till min fråga: om ungen nu sover lika många timmar som de vuxna, varför anpassar man inte läggtiden efter när man själv vill gå upp på morgonen? Varför låter man inte ungen vara uppe till 22? Då skulle han ju logiskt tänkt sova till 9. Får barn allvarliga men av att vara uppe lite längre på nätterna eller är tidiga läggningar bara ett påhitt från föräldrar som vill ha ensamt kvällsmys?

Jag hajar inte. Hela ungens dag blir ju fuckad. Upp vid 6, frukost. Sen lunch vid 10:30, sen "sova middag" vid 11, sen mellis vid 1 och så måste Martin anpassa hela sin dag efter den här lilla minivarelsen. Varför inte upp vid 9, lunch som vanliga människor vid 1, sen sova middag? Då blir det ju mer normala tider vi pratar om.

Och ja, ungen ska ju till dagis på vardagar och så, men på helger då? Varför inte låta ungen vara uppe till 22 på en fredagkväll? Måste det vara synonymt med bad parenting?

Många frågetecken.

Puss.