Jag lever. Men precis som alla andra bloggare tar jag lite semester under sommaren. Jag kopplar ner. Mobilen är död i dagar och det spelar ingen roll (inte för att jag brukar bry mig om mobilen, men ändå). Skolan harvar på, jag överlever. Jag ligger efter i bägge kurserna, men ingenting som är förödande. Det värsta nu är att jag är helt övertygad om att jag kommer bli dödssjuk inom den närmsta veckan. Känner mig febrig, yr, kan fan inte prata rent. Svettas och rister samtidigt, huvudet känns tungt, hostar, ni vet, hela jävla baletten.

Funkar inte riktigt eftersom jag ska på mitt livs första bröllop på lördag. Nu är det äntligen dags för Farids lillasyster och hennes fästman. Ja, Farid och jag har fortfarande gjort slut, men bröllop planerar man som bekant långt i förväg och jag och Farid är ändå på good enough terms för att hänga en stund.

Hur det känns att vara singel kan jag fortfarande inte svara på. Mycket för att sommaren alltid blir någon sorts totalpaus för mig i min utveckling. Visst, jag både pluggar och jobbar, men mentalt och känslomässigt släpper jag liksom allt när jag kommer till Stockholm. Sen plockar jag upp det igen så fort jag landar i SF. Varför? För att det här är inte mitt hem. Det här är ett depåstopp i väntan på mitt riktiga liv. Och mitt riktiga liv pågår i San Francisco as we speak. Jag har officiellt en ny rumskompis, vilket jag på riktigt är så otroligt exalterad över. Joanna har hittat den finaste lägenheten åt oss, 2 bedroom med walk in closets i bägge sovrummen, fönster som vetter mot innergårdar med vackra träd, hundvänligt, och stället ligger MITT i stan. Cirka 100 meter från där jag bodde förra terminen.

Jag kan inte med ord beskriva hur skönt det är att ha lägenhet ordnad innan man åker tillbaks. Jag har aldrig haft den lyxen förut. Nu kommer jag landa i SF och jag kan åka hem och sova i min egen säng första kvällen. En så fruktansvärd lyx så ni förstår inte.

Men hursomhelst. Mitt riktiga liv är i San Francisco. Både jag och Lucas är på semester. Vi pussas som vanligt, men jag vet att vi inte är hemma förräns vi kliver in i porten på 780 Post den 25:e augusti. Det låter förmodligen konstigt. Men det är så det känns. Jag vet inte hur det känns att vara singel, för jag har inte varit singel hemma än.

I övrigt skiner solen och jag skriver taglines för facebook applications.

Puss.

Hemsidetrix