NICHOLAS

Till den ganska stressade blonda kvinna i grön Volkswagen Golf, årsmodell 2004, som låg efter mig på Skälbyvägen mellan Hässelby och Barkarby och vidare mot Kista norr om Stockholm strax innan klockan 12 idag.

/...Han heter Nicholas. Han har stora bruna ögon och sin mammas ögonfransar. Han älskar bröd men är inte så förtjust i smultron. Han gömmer fjärrkontroller och tyglejon i facket under sätet på sin leksaksbil, och fnittrar så han kiknar när jag hittar dem. Det låter sådär som man tänker sig att champagnebubblor hade låtit om de fnittrat.


/...Och när han och hans mamma dansar. Herregud. De kan lysa upp ett släckt rum när de gör det.


Hans morfar är hans bästa vän. I förra veckan blev han så glad när han kom hem till oss att han kröp rakt in i en vägg.

/... Och när han skrattar. Herregud. Det är som om något rusar runt barfota på insidan av mitt bröst när han gör det.

/...Om jag inte hade bromsat när du gick över i bussfilen och sedan skar tillbaka in i min fil så är det genom hans dörr fronten på din bil hade kraschat.

/... Så hur som helst: Jag ville bara säga att jag hoppas att det där som du hade så bråttom till var väldigt viktigt.

Och att du hann dit i tid.




Jag kan ärligt säga att det är sällan jag blir berörd på riktigt av vad folk skriver. Men Fredrik Backman kan skriva. Herregud.. fnittrande champagnebubblor är en av de bästa liknelserna jag läst. Hans son och hans mamma lyser upp släckta rum. Och "Det är som om något rusar runt barfota på insidan av mitt bröst när han gör det". Jag tappar andan för en sekund. Fruktansvärt vackert. Och jag längtar tills jag blir gravid och får barn, så jag kan känna som man måste känna för att kunna skriva sådär.

Läs hela här.


Feedback
Postat av: farid

gav mig gåshud. som stannat kvar sen dess.

2011-07-12 @ 11:04:55

Comment:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0