Sommaren fortlöper och herregud, så fort det går. 18:e juli. Driver du? Helt otroligt. Nu är det bara fem veckor kvar tills jag åker tillbaks till San Francisco, för vad som faktiskt är mitt sista år i skolan. Det känns konstigt och sorgligt att jag går ut i maj 2012. Jag hyser ingen större längtan efter examen, jag hade utan tvekan kunnat plugga ett par år till, samtidigt fyller jag ändå 25 nästa år och det känns som en bra ålder för att ge sig ut på arbetsmarknaden. Fortfarande ung, men ändå med en del erfarenhet, och gammal nog för att veta vart man vill och hur man vill ta sig dit.

Framtiden generellt är något jag tänker ganska mycket på. Inte så mycket i form av vart jag ska bo eller vad jag ska göra, det där blir ändå aldrig som man tänkt sig. I mitt liv har det alltid varit så att de minsta stegen leder till de största förändringarna, men så tror jag det är för de allra flesta. Jag går in på Stureplan.se en vanlig måndag, vilket leder till ett nytt jobb, vilket leder till en utlandsresa, vilket leder till en utbildning på Berghs, en hund, ett ex, en ny pojkvän och så har hela mitt liv tagit en annan vändning.

Jag är inte rädd som person. Jag är inte rädd för förändringar, jag är inte rädd för att ta risker eller hoppa på möjligheter. Jag tänker inte ens i vinstmarginaler, för mig handlar det inte om "jag har ingenting att förlora". Istället är det en känsla. Helt plötsligt kan det komma över mig. Och då säger jag upp mig direkt. Eller gör slut. Eller ansöker till en skola. Det har alltid funkat för mig, att inte vara rädd. Jag ser liksom inte problemen, samtidigt som jag inte hyser några storslagna tankar om möjligheterna. Jag bara gör, och så blir det som det blir. Går det åt helvete, så går det åt helvete. Hatar jag det, så hatar jag det, då lägger jag ner och gör något annat. Går det hur bra som helst, bra, då fortsätter vi.

Jag är svartvit. Jag är en Type A personality, utan tvekan. Jag är perfektionist. Jag släpper sömn och vänner och allt för att plugga. Det är psykiskt omöjligt för mig att välja bort någonting skolrelaterat för något kul. Konstigt, egentligen.

Hursomhelst. Nu ska jag skriva lite headings på jobbet.

Puss.