Anton kom hit igår, vi drack vin och spelade online games till midnatt. Alltså, jag har inte skrattat så mycket på väldigt länge. Att man kan ha så kul, tre efterblivna människor i en tom lägenhet en vanlig tisdagskväll. Både jag och Anton grät av skratt i timmar. Och med det vill jag bara säga vad jag sagt förut - att plugga utomlands kostar mycket pengar. Ingen utomlands förstår varför du lämnat Stockholm, en av världens främsta reklam-städer, ingen förstår varför du lämnat ren luft och gratis sjukvård. Och varje gång nån frågar pekar jag bara till hjärtat och säger:

- Vet du vem som bor där?

- Nej.

- De 30 vännerna för livet jag aldrig hade träffat om jag hade stannat i Sverige.

För mig är det det enda som betyder något. Får jag aldrig ett jobb genom den här utbildningen så har jag fortfarande träffat Anton, som tvingar alla att pussa honom så fort vi dricker, som bär mig hem efter varje utekväll, som säger "usch" till allt som har med hundbajs och kvinnliga könsorgan att göra. Alltså, haha. Jag dör. Det går inte att sätta ett pris på det, men jag kan säga så mycket att det är värt långt mer än vad den här utbildningen någonsin kommer kosta.

Puss.