Hej gänget.

Jag är så rolig (inte) när jag blir sjuk, jag släpper verkligen allting. Skiter i bloggen, skiter i disken, skiter i hur jag ser ut, orkar inte helt enkelt. Fast det kanske är vanligt? Nu har jag varit rå-förkyld i typ massa dagar, det är bättre men inte helt bra. Vi var ute en sväng igår, jag orkar en timme i stekande värme, sen måste vi in igen.

Det är en grej jag älskar med mig själv - jag blir brun så sjukt fort. Har aldrig träffat en helsvensk som får färg så fort som jag. Det ska vara typ 20 grader hela veckan, så kanske att man kan bli lite brun. Vi ska upp i parken och sola snart tänkte vi, det blir fint.

Igår kväll kom Alex äntligen hit, vi träffade honom EN gång förra terminen, katastrof. Men vi pluggar heltid och han jobbar och pluggar och schemat funkar liksom aldrig. Men igår kom han äntligen hit och vi avhandlade allt från dejtande till religion till spirituell filosofi. När jag var yngre trodde jag definitivt inte på högre makter, men med åldern har det där förändrats. Mycket för att jag inte håller människosläktet speciellt högt. För mig är det lite "om vi är de högst stående varelserna, då är det jävligt sorgligt". Jag älskar uteslutningsmetoden och tar alla mina beslut på det sättet, det är samma sak med religion. Att vi är högst finns helt enkelt inte. Så det måste finnas någon sorts gud, även om jag hatar det ordet.

Hursomhelst. Var inte meningen att dra in er i religiöst dravel såhär på måndagen. Ska äta frukost nu. Vi hörs sen.

Puss.