Jag är inte perfekt. Det var FAN på tiden att du insåg det, tänker ni, men det har jag vetat i hela mitt liv, ska ni se. Jag är inte perfekt. Jag är känslomässigt långsint, blir så fruktansvärt ledsen när jag väl blir fruktansvärt ledsen, om ni förstår. När någon jag älskar sårar mig så driver jag ut som ett vrak på mörka vatten, det finns ingenting som får mig må så dåligt. Och jag glömmer inte, som sagt. Jag önskar jag kunde. Familjen har ju lite frikort på det där, hur mycket man än sårar varandra så hittar man tillbaka, annars är det inte värt att kallas familj. Medan vänskaper och förhållanden är mer sårbara.

Men det här är viktigt, väldigt viktigt. Viktigt att du vet. Trots att jag har svårt att släppa helt och kommentera på det kreativa du tar för dig, trots att vi missförstår varandra ibland, trots att jag sporadiskt beter mig konstigt eller svårt, trots att jag inte tycker om precis varenda bild du tar så finns det någonting som aldrig försvinner. Och det här är väl första gången på ja, ett halvår, som jag kan säga någonting och känna att det är okej, att det inte skär eller tar emot. Du är en fantastisk fotograf. Det vet jag, för jag har sett dina bilder. Du kan fånga ögonblick andra inte ser. Och när det gäller ansökningar till fotoskolor är det kanske det du ska fokusera på. Dina personbeskrivningar. Som de här:

Det här blir ju som en lång egotripp för mig, men jag tog de bilder jag hittade på datorn. Faktum är i alla fall att de absoluta favoritbilder jag har på mig och Jenna, eller på mig och Farid, dom är alltid tagna av dig. Och jag vet, vissa av dessa kanske är oredigerade, men snygg redigering kan vem som helst äga. Däremot är det väldigt få som kan äga en känsla. Du kan det. Och jag vet att vissa av de här är lite äldre, och du har säkert utvecklats i din stil. Men får jag säga min åsikt så ligger din främsta styrka i att fota människor. Närbilder som långt ifrån. I färg! Samma sak med svartvitt som med redigering - alla kan fixa en svartvit snygg bild. Men få kan jobba med färg riktigt bra.

Och for the record - dom som inte tycker dina Norrlandsbilder är bäst är efterblivna, haha. Jag älskar dom bilderna. Men jag tycker om ljus. Precis som den ovan på mig från Linas balkong. Fantastiskt ljus. Att spela "svår" och jobba mycket med redigering funkar aldrig på mig. Det är känslan som räknas, och det tror jag fotoskolor också fokuserar på. Redigering är subjektivt, känslor är objektivt. Och det kan vara något vackert eller något smutsigt, men jag vet att du kan oavsett. Äg en känsla så kommer du in vart det nu än är du vill komma in.

Hursomhelst. Min poäng är att vad som än händer kan ingen ta ifrån dig att du är en otroligt duktig fotograf. Och enligt mig är du som bäst när du knappt försöker. När du bara plockar upp kameran för att du ser något fint, eller något äkta, och så tar du en bild. Det är de bilderna jag sparar på datorn och skriver ut för att ge Farid i present. det är dom som betyder någonting.

Nu måste jag göra tusen andra saker. Jag ville bara säga det.

Puss.