ON TO BIGGER AND BETTER THINGS, MY DEAR.
Jag funderar lite på det här med årskrönikan. Jag vet inte om jag vill se tillbaks på det här året på det sättet. Skulle börja igår med en favoritbild per månad, som jag gjorde 2010, men kände bara.. nej. Jag har nog aldrig haft ett mer schizofrent år. Det högsta, bästa blev blandat med det lägsta, sämsta. Ett händelselöst år har jag aldrig haft, framförallt inte sen jag flyttade till San Francisco.
Men jag har nog romantiserat 2010 lite, och det beror på den överlägset fantastiska sommaren jag hade. Kick-off i Barcelona tidigt i juni med mina tre bästa tjejkompisar, sen tror jag 90 % av resterande sommartid spenderades med Emil och Jenna. Juli var äckligt varmt, Alex kom i två veckor på besök, allt var bara så idylliskt. Men relationsmässigt var både våren och hösten jobbig som fan. Farid tappade sin hjärna i januari, sen påstår han att han jobbade för att visa mig hur mycket jag betydde för honom, skitsnack säger jag. Ett par lappar på en vägg gör inte ett förhållande. Samtidigt så beskyller jag inte honom för vad han inte kunde ge mig - vi var helt enkelt inte rätt för varandra. Vad jag behöver finns inte i hans natur. Jag är väldigt fysisk, väldigt intim, jag älskar blickar och en hand som leker med min svank då och då, inte för att jag ber om det, bara för att det rinner i hans blod.
Utöver det älskar jag att höra hur andra ser världen, vad deras åsikt är om diverse saker, jag kan filosofera i timmar. Sånt där fick jag dra ur Farid. Jag märker det fortfarande när vi ses, det blir totalt ordbajseri från min sida eftersom det alltid varit min automatiska uppgift att hålla konversationen vid liv. Jag ska undvika att jämföra, men jag är så glad att jag träffat någon som konverserar och argumenterar lika mycket som jag. Mental stimulation. Minst, MINST, lika viktigt som sex i min bok.
Nej, både våren och hösten 2010 var psykiskt tunga. Farid var deprimerad och det drog ner mig något oerhört. Våren 2011 var konstig, jag flöt omkring, ingenting var verkligt, att bryta upp med Farid var en lång, krävande process.
Sen landar jag i Sverige och allt bara släpper. 1:a juni glömmer jag aldrig. Första gången jag tog en promenad med Lucas, själv på Värmdö, under strålande sol och den där lätta, friska luften, första natten jag sov ensam i mitt gamla flickrum - så fri hade jag inte känt mig på väldigt, väldigt länge. När jag kommer tillbaks till San Francisco mår jag bättre än någonsin. Det var höjdpunkten på året om jag ser helt till mitt eget känsloliv, första veckan i september.
Sen slog verkligheten ner som en jävla blixt. Nu ska du hantera att vara i samma stad som killen du bröt upp med igen PANG lycka till att hålla kvar alla dina vänskaper när så många saker förändrats PANG framförallt om du dessutom börjar dansa med en afrikan på en nattklubb så att Farid blir ledsen och går PANG gissa vad nu är du häxan i gänget PANG hur fan gick det till PANG ah just det nu börjar skolan också PANG helvete måste afrikanen vara smart och rolig också PANG ditt ex bor hos din bästa vän så du får aldrig träffa henne PANG din bästa vän hatar afrikanen förövrigt PANG pengar mat hyra elräkning tvätta kläder ta hand om Lucas diska städa repeat PANG försök ha kul med vänner, ducka simultant för tre timmar av rasistiska skämt PANG "hur länge ska ni hålla på såhär?" - "så länge som du dejtar en svart kille" PANG bli förolämpad publikt utan anledning, ah just det, av ännu en kompis PANG alla firar Thanksgiving med min bästa vän, de enda som inte är inbjudna är Joanna och jag PANG Farid är inte personen du trodde att han var PANG allt är förstörst PANG VAD I HELVETE ÄR DET SOM PÅGÅR PANG PANG PANG.
Typ så. Typ i den takten. Typ det händelseförloppet. Lägg till ett par tusen sms och tårdrypande telefonsamtal också. Jag såg vart det bävade, jag försökte allt i min makt för att det inte skulle bli som det blivit. Igår raderade jag vikt från Facebook. Jag vägrar börja det nya året med dålig energi. Den här hösten har varit fantastisk i skolan, och O har visat sig vara bortom mina vildaste föreställningar om vad man kan hitta efter midnatt på Ambassador, men när det kommer till vänner kraschade allt. Även om man vill kunna styra sånt så kan man inte det. Skit händer, helt enkelt. Det är hur man reser sig upp som betyder något, som vanligt.
Jag kommer resa mig med O:s och min fortsatta smekmånad, glögg, portfolio-fix, praktik-sök, skratt med Jo och One Show-inlämning.
Puss.
Men jag har nog romantiserat 2010 lite, och det beror på den överlägset fantastiska sommaren jag hade. Kick-off i Barcelona tidigt i juni med mina tre bästa tjejkompisar, sen tror jag 90 % av resterande sommartid spenderades med Emil och Jenna. Juli var äckligt varmt, Alex kom i två veckor på besök, allt var bara så idylliskt. Men relationsmässigt var både våren och hösten jobbig som fan. Farid tappade sin hjärna i januari, sen påstår han att han jobbade för att visa mig hur mycket jag betydde för honom, skitsnack säger jag. Ett par lappar på en vägg gör inte ett förhållande. Samtidigt så beskyller jag inte honom för vad han inte kunde ge mig - vi var helt enkelt inte rätt för varandra. Vad jag behöver finns inte i hans natur. Jag är väldigt fysisk, väldigt intim, jag älskar blickar och en hand som leker med min svank då och då, inte för att jag ber om det, bara för att det rinner i hans blod.
Utöver det älskar jag att höra hur andra ser världen, vad deras åsikt är om diverse saker, jag kan filosofera i timmar. Sånt där fick jag dra ur Farid. Jag märker det fortfarande när vi ses, det blir totalt ordbajseri från min sida eftersom det alltid varit min automatiska uppgift att hålla konversationen vid liv. Jag ska undvika att jämföra, men jag är så glad att jag träffat någon som konverserar och argumenterar lika mycket som jag. Mental stimulation. Minst, MINST, lika viktigt som sex i min bok.
Nej, både våren och hösten 2010 var psykiskt tunga. Farid var deprimerad och det drog ner mig något oerhört. Våren 2011 var konstig, jag flöt omkring, ingenting var verkligt, att bryta upp med Farid var en lång, krävande process.
Sen landar jag i Sverige och allt bara släpper. 1:a juni glömmer jag aldrig. Första gången jag tog en promenad med Lucas, själv på Värmdö, under strålande sol och den där lätta, friska luften, första natten jag sov ensam i mitt gamla flickrum - så fri hade jag inte känt mig på väldigt, väldigt länge. När jag kommer tillbaks till San Francisco mår jag bättre än någonsin. Det var höjdpunkten på året om jag ser helt till mitt eget känsloliv, första veckan i september.
Sen slog verkligheten ner som en jävla blixt. Nu ska du hantera att vara i samma stad som killen du bröt upp med igen PANG lycka till att hålla kvar alla dina vänskaper när så många saker förändrats PANG framförallt om du dessutom börjar dansa med en afrikan på en nattklubb så att Farid blir ledsen och går PANG gissa vad nu är du häxan i gänget PANG hur fan gick det till PANG ah just det nu börjar skolan också PANG helvete måste afrikanen vara smart och rolig också PANG ditt ex bor hos din bästa vän så du får aldrig träffa henne PANG din bästa vän hatar afrikanen förövrigt PANG pengar mat hyra elräkning tvätta kläder ta hand om Lucas diska städa repeat PANG försök ha kul med vänner, ducka simultant för tre timmar av rasistiska skämt PANG "hur länge ska ni hålla på såhär?" - "så länge som du dejtar en svart kille" PANG bli förolämpad publikt utan anledning, ah just det, av ännu en kompis PANG alla firar Thanksgiving med min bästa vän, de enda som inte är inbjudna är Joanna och jag PANG Farid är inte personen du trodde att han var PANG allt är förstörst PANG VAD I HELVETE ÄR DET SOM PÅGÅR PANG PANG PANG.
Typ så. Typ i den takten. Typ det händelseförloppet. Lägg till ett par tusen sms och tårdrypande telefonsamtal också. Jag såg vart det bävade, jag försökte allt i min makt för att det inte skulle bli som det blivit. Igår raderade jag vikt från Facebook. Jag vägrar börja det nya året med dålig energi. Den här hösten har varit fantastisk i skolan, och O har visat sig vara bortom mina vildaste föreställningar om vad man kan hitta efter midnatt på Ambassador, men när det kommer till vänner kraschade allt. Även om man vill kunna styra sånt så kan man inte det. Skit händer, helt enkelt. Det är hur man reser sig upp som betyder något, som vanligt.
Jag kommer resa mig med O:s och min fortsatta smekmånad, glögg, portfolio-fix, praktik-sök, skratt med Jo och One Show-inlämning.
Puss.
Vårt fina vardagsrum
Feedback
Postat av: elin
Men alltså, VA? Vad är deras problem? :(
Postat av: Cim
Jag har ingen aning. Har inte fått det förklarat för mig av en enda person. Helt plötsligt är jag bara utskuren och det verkar vara det lättaste beslutet de nånsin tagit.
Trackback
