Hej hjärtan.

Haha, orkar inte, Joanna är hög som ett hus och tjattrar oavbrutet om anime porn medan jag försöker göra klart mina jäkla banners. Har knappt tid att blogga, ärligt talat.

Men min första bästa dejt är med O, faktiskt. Obi heter han, förresten. Eller kallas, det är kort för hans fulla namn, som jag väntar lite med att skriva ut. Vår första dejt var en solig söndag, jag kom fem minuter sent och han var både längre och snyggare än vad jag mindes. Vi pratade i över tre timmar. Det blev aldrig tyst, aldrig awkward, det var bara kul och behagligt. Efter vi skildes åt smsade vi hela kvällen.

Vår andra dejt, som väl egentligen var mer av en traditionell dejt, tog han mig till en av sina favoritrestauranger och sen till en bar där han lyckades få mig väldigt berusad. Efter jag sagt hej då och stigit ur hans bil klev han ur själv bara för att följa mig till dörren. Han försökte inte kyssa mig eller göra några närmanden, han är så nära man kan komma en gentleman. Haha, han har sagt ett par gånger att han måste tävla med mig fram till dörrar, jag är så ovan vid att vara kring en karl som faktiskt öppnar dörrar åt mig att jag alltid går i förväg.

För ett par dagar sen sa han "Cim, jag har inte varit såhär lycklig på väldigt, väldigt länge". Det är över två veckor tills han kommer hem. TUR att det är finals nu så jag knappt har tid att sakna honom. I mitt liv har en enda kille (bartender, bor i Stockholm) gjort mig knäsvag bara av en enkel puss, bara av att vara nära hans ansikte. Alltså fysiskt knäsvag, så att jag måste hålla i mig. Nu är det två. Det sjukaste med O är att jag minns varje kyss. Det finns inget lagom, det finns ingen mellanmjölk, jag smälter varje gång han rör mig. Och INTE sakna honom var det ja, nu återgår jag till Flash.

Puss.