Jag känner lite för att göra en sån där irriterande ingen nämnd, ingen glömd-grej här. Ni vet vilka ni är. Igår fick jag prata med Elin på Facebook i typ tjugo minuter, Lina och Jonna en stund också, jag och Jenna skickar små mail till varandra då och då, Emil saknar jag typ en gång i veckan, Viktor och jag behöver aldrig prata för att veta vart vi står, Robin undviker jag mest för jag är skyldig honom massa pengar, Bothe är ute och lever livet, jag saknar ihjäl mig men unnar henne allt och lite till, Åberg kommer hit i april, alla gamla Berghs-vänner dyker upp med ojämna mellanrum, Theresa, Jocke, Jacob, och så vidare, och så vidare, och så vidare.

Jag har en tendens att glömma bort er där hemma ibland. Har bott här så länge nu att mitt liv i Stockholm känns dött. Och så kommer jag hem på somrarna, träffar er och har roligare än någonsin, känner mig tryggare än tryggast. Lova att inte glömma bort mig, så lovar jag att inte glömma bort er. Det är svårt att lämna människor man älskar, men låt oss försöker bygga lite bo runtom världen, så kan vi spendera våra liv med att åka och hälsa på varandra. Deal?

Puss pussgurkor.