Ni vet hur jag sa att jag tycker om att sakna?

Här är undantaget. Det är nu ett år, fyra månader och en handfull dagar sen jag senast såg min lillasyster. Det är en saknad som gör fysiskt ont. Det finns ingen som betyder lika mycket för mig som Chris. Hon har pratat om att komma hit i vår, jag vågar inte ens hoppas. Även om jag redan talat om för henne att jag betalar halva hennes biljett.

Chris är mitt liv och representerar allt ljus och all kärlek i den här världen.

Puss.