Jag har inte många problem. Det tycker jag inte. Jag är inte rik, men jag har släkt och föräldrar och även pojkvänners föräldrar som ställt upp när jag suttit tight till. Lucas är frisk. Jag är frisk. Chris lever och frodas och hör aldrig av sig, men det är okej, för det här är hennes år. För henne. Inte för mig. En man på ett tåg nämnde hennes namn och det slog som en knytnäve i magen.

"Jag kan inte förstå att jag inte träffat henne på ett år".

Värken inombords. Jag saknar henne så otroligt mycket, men är duktig på att tränga undan det. Det blir lättare när jag vet att hon är lycklig. Så jag har inte många problem. Det finns bara ett enda problem jag sliter med dagligen, ett som jag inte tycks övervinna, jag vet inte vad jag ska göra för att förändra. Och jag har skrivit om detta förut -

Någonstans inom mig sitter det en liten flicka som är osäker på hur mycket lycka hon förtjänar. Både när jag skriver det och säger det hör jag hur dumt det låter. Men dumma saker kan vara sanna. Och starka tjejer kan känna sig små.

Jag tänkte motverka det här med att skriva ner mina mål. Saker jag vill göra för mig. Saker som kommer inifrån, saker ingen annan kan röra. Saker jag vill våga drömma om, och våga sträva efter själv. Hundraprocentigt. Jag är 24 år och jag vågar inte annat än att drömma diffust. Jag lägger vikt vid framtiden, oerhörd vikt, men jag stakar inte ut den. Jag tar det som det kommer, och det är fint på sitt sätt, men för den osäkra flickan inom mig skriver jag ner mina mål. Det känns lättare att tysta henne då. Det här är min lista:

- Nästa sommar ska jag ta körkort. Det ska gå fort och det ska vara billigt. Jag kommer inte sitta och harva på massa dyra körlektioner. Jag kommer köra med mamma/pappa, plugga teori som in i helvete (det finns inte att jag ska behöva göra det provet mer än en gång) och sen köra upp. Körkort för mig har att göra med en enda sak, och det är frihet. Det finns inget viktigare för mig och jag vill känna den friheten på alla plan av mitt liv.

- Jag kommer köpa en till hund. Precis som förra gången kommer jag söka upp all information, anpassa valet av hund till livet jag lever och hämta hem en ny fin kompis till Lucas. Det här får vänta tills jag tar examen och vet i alla fall ungefär vart jag ska bosätta mig nästa sommar/höst.

- Jag ska börja träna regelbundet igen. Hitta en träningsform som jag älskar. Sen jag kom till San Francisco har jag kört klassiskt gym, löpband + styrka, och så har jag testat zumba, bodypump, turbokick, pilates, yoga, 24Lift och capoeira. Yoga tycker jag är SJUKT tråkigt, så det funkar inte. Absolut roligast var turbokick och bodypump. Verkligen helkroppsträning som gjorde en helt död på det där sköna sättet. Sen fanns det någon cardio aerobics med sjukt högt tempo, det var också roligt. Pilates gillar jag också, men det beror helt på instruktören. I allmänhet föredrar jag styrka framför kondition, jobbar gärna med vikter och stänger. Och gärna fokus på mage och rumpa. Har ni något tips, hojta till.

- Jag ska låna en miljon. Sen ska jag lägga det på ett hus utomlands. Portugal, Italien eller Spanien. Inte en lägenhet, ett hus. Ett stort hus. Det ska ha karaktär och får gärna ligga uppe i bergen. Öppna ytor och stenväggar. Lyckas jag tjäna ihop till huset så gör jag såklart det mer än gärna. Men jag kommer aldrig köpa en lägenhet för 1-2 miljoner i Stockholm. Aldrig i livet. Innan jag fyller 30 ska jag ha det där huset. För mig, och de som jag älskar.

- Jag ska köpa en Canon G12. Snart.

- Jag ska vara min egen chef. Det är ingen brådska med det. Men någon gång, inom en snar framtid. Jag vill kunna försörja mig på att frilansa, och det är något jag är fullkomligt övertygad om är rätt för mig.

- Jag ska vårda mig själv. Det här är något så jävla konstigt.. Men nästan dagligen så är jag elak mot mig själv. Jag känner det. Säg att jag vill ha en kopp kaffe. Jag vill läsa någon blogg på morgonen, och det vill jag göra med en kopp kaffe och frukost. Ägg, apelsinjuice. Men så gör jag inte det. För att jag är ju bara i Stockholm. Det här är inte mitt riktiga liv. Och jag orkar liksom inte vara snäll mot mig själv. Jag älskar personen jag blir i San Francisco. Jag lagar mat varje dag, jag äter och dricker så gott, jag tränar, jag vårdar mig själv. Jag ska vara snäll mot mig själv. Att det ska vara så svårt att förstå.

Och jag vill att ni ska komma ihåg en sak som jag aldrig glömmer. Lever efter. Alla vägar du går leder någonstans. Ett beslut kanske verkar konstigt för stunden, du kanske inte förstår betydelsen just då, men våga följ med. Byt riktning och du kommer möta något nytt. I veckan var det att sitta och prata om mitt 14-åriga jags brustna familjedrömmar med pappas nya flickvän, i lördags var det ett sent taget beslut att gå på ett otroligt vackert bröllop där jag träffade den sötaste 4-åringen någonsin och igår var det födelsedagsmiddag på Primo Ciao Ciao Odenplan med ett av Sveriges snyggaste syskonpar och donnan nedan.

Min poäng är att livet är fullt av krumsprång. Snubbla in i det, allt löser sig. Men sätt upp mål och våga satsa. Lek och jobba simultant. Då blir det här vi springer igenom plötsligt väldigt betydelsefullt.

Puss.