Fan i helvete vad jobbigt det är att vilja skriva och så finns det inga ord. Vet ni hur jobbigt det är? Hade massa ord. Men så stannade jag upp mig själv lite av olika anledningar, så dog det såklart. Hatar att döda mitt eget flöde. Nu ska jag leta runt på mitt skrivbord efter nåt att blogga om.

Här kan ni få. En liten inblick i min familj. Och ja, vi pratar konstant. Loggar man in på Facebook möts man av alla, samtidigt. Även om man sms:ar med varandra. Även om man sitter i samma rum. Vi kan inte sluta. Älskade, sjuka människor. Det här är en helt vanlig konversation mellan oss innan vi ska ut nånstans.