I onsdags var jag ganska nere. Skolhelvetet. Och massa annat. Sent på kvällen piper telefonen till. Och sen börjar Facebook explodera. Och helt plötsligt har dessa människor jag är lycklig nog att kalla vänner invaderat lägenheten. They brought smiles and vodka. De får mig att le. Och hur mycket jag än hade att göra så nickar jag jakande när de säger "vi ska ut". Vi gick ut och dansade sönder Infusion. Sju stycken älskade människor, som vanligt.

Alltså. I can't even anymore with you guys. I don't know how I'll make it this summer without you. But I'll run with what Andrew said.

"I'm having separation anxiety, but I can do anything good".

So beautifully said. And I feel the same way. I love you and I'm gonna miss you. But I can do anything good.

You guys.. Speechless.