Hej hjärtan.

Har fått ännu en kommentar nu om Farid och mig.

Jag förstår att ni undrar, jag har alltid och kommer alltid vara väldigt öppen i mitt bloggande. Det är så jag vill ha det. Ni får se det vackra, och ni får se svärtan också. Mår jag dåligt så mår jag dåligt inför er.

Just nu mår jag inte dåligt. Jag är glad. Jag känner mig lite trasig, men också stark. Jag har sagt det förut, och jag får väl säga det igen - jag vill inte säga mer om mig och Farid än vad jag gjort. Jag kommer inte skriva om vad som hänt eller inte hänt förräns tidigast om en månad, så det är ingen idé att ni frågar igen. Jag försöker inte bara överleva, utan faktiskt vara duktig den sista tiden vi har kvar nu på terminen. Tiden går sinnessjukt fort och det är helt omöjligt att förstå att jag sitter på ett plan hem till Sverige snart.

Alltså. Inga fler frågor är ni snälla. Och vissa av er har även varit inne på hans blogg och frågat - ni kommer mötas av samma respons där.

Puss.

(fick också en kommentar om när vi ska spela in nya videos. eh, ja, haha. lär kanske inte bli så mycket av det. ni får hålla er till gamla - den där jag är dödssjuk är från 2009, den om lakanet är tidigt 2010. nu när jag ser dom slår det mig verkligen hur länge sen det är. jag vet inte om de där två personerna känner varandra längre.)