the differences
Är ni som mig när det gäller att ta tag i grejer? Ju mer jag har att göra, desto längre tid tar det innan jag börjar. Har jag lite att göra, då fixar jag på en gång. Men som nu, jag sitter på typ sex läxor tills nästa vecka som är döden, Farid fyller år ikväll, vi måste skära pumpor och ladda bardisk och köpa is, och jag -
bloggar.
Så jävla efterbliven. Jag måste på riktigt bli mer produktiv. Det måste jag. Det är en egenskap som lönar sig något enormt i reklambranschen. Tro fan det när man måste klämma ur sig 70 idéer på två dar (true story från vår copywriter-lärare).
Farids svenska kompis som är här köpte förövrigt med sig sex Marabou-kakor och fyra kaviartuber som present. Haha. Jag garvar alltid lika mycket när jag ska presentera tuberna för mina amerikanska polare. Carrie var här i förrgår, vi drack vin och lagade mat. Visade henne tuben, förklarade att det var fiskägg och så fick hon lukta lite. Hon höll på att spy. Visste ni att amerikaner inte har grejer i tub? Dom är helt fascinerade av oss som har ost och kaviar och hamburger-dressing i tub. Alex var likadan när han var och hälsade på i somras. Det är kul tycker jag. Kulturella skillnader.
Vi pratar väldigt ofta om politik och sjukvård och samhällssystem. Det är så intressant att höra vad amerikanerna tycker. Och det är blandat kan jag säga. Det finns många Obama-hatare här i SF. Väldigt många. Och det som hela tiden står ut som skillnaden mellan svenskar och amerikaner är solidariteten. Sverige har ju varit blått ett tag nu, men det spelar ingen roll - vi är sossar i grunden. Så är det bara. Vi är röda i grunden. Vi ser till den stora massan innan vi ser till oss själva. Solidaritet. Gemenskap. Det där är inte vad som ligger i grunden för amerikanerna.
Och som koncept föredrar jag självklart Sverige där. Som koncept, märk väl. För jag vill ju aldrig flytta hem. Jag röstar ju blått. Och jag väljer USA, varje dag, på grund av viljan som aldrig dör, här finns det ingen vinter som dödar humöret hos stans alla invånare, här finns det bara entreprenörskap och framåtanda. Ingen solidaritet, på riktigt ingen. Det största problemet här också är att människorna fan inte vet vart deras skattepengar går. I Sverige kan man ha jävligt bra koll på det där om man gräver lite. Här har dom INGEN aning. Dom betalar inkomstskatt, federal tax, är dom registrerade i två stater så betalar dom skatt i BÄGGE. Förstår ni hur sjukt?
Jag antar att det jag försöker säga är att det finns gott och dåligt med bägge sidor. USA kommer aldrig bli Sverige och Sverige kommer aldrig bli USA. Som land generellt sett fungerar Sverige bättre än USA. Så är det bara. Jag satte kaffet i halsen en dag när jag var ute och gick med hunden här, en poster ovanför ett sjukhus sa "E.R waiting time guaranteed under 30 minutes". Ta in det för en stund. Nu pratar vi om liv eller död. Du är skjuten i huvudet. Du åker till akuten. Nej, men det är lugnt, du måste bara vänta 28 minuter. Håll ut. Det är lite folk före, nämligen. Och det här är en positiv grej, så positiv att sjukhuset väljer att marknadsföra sig själva med det. Helt och hållet absurt. Finns inte på världskartan. Du är skjuten i huvudet. Och tjugo minuter senare är du död.
Som land så fungerar Sverige bättre. Det är därför vi alltid gnäller så jävligt om småsaker. Debattörerna på Aftonbladet skriker sig hesa om huruvida Celebrity Rehab ska få visas på TV eller inte. Under tiden ligger det en kille med ett skott i huvudet i ett väntrum i San Francisco. 13 minuter kvar.
Är man inte stark som person ska man inte bo i USA. Man måste ha tålamod, man måste kunna uppbåda ork nog att skrika och gapa på olika instanser. Gör man det, så får man oftast som man vill. Hotar man med att stämma nån får alla eld i röven på stört. Det finns större chanser till förändring här än i Sverige, vilket triggar mig som person. Jag tror att anledningen till att folk älskar det här landet är för att du kommer hit, och det känns som att du kan göra upplevelsen till precis vad du vill. Det är svårt att förklara, hoppas ni förstår. Kommer man till Sverige så handlar det om att anpassa sig efter systemet. Här handlar det om att skapa sitt eget system. Och där har du förmodligen anledningen till att jag känner mig mer hemma här.
Nu blev det långt. Förlåt.
Puss.
bloggar.
Så jävla efterbliven. Jag måste på riktigt bli mer produktiv. Det måste jag. Det är en egenskap som lönar sig något enormt i reklambranschen. Tro fan det när man måste klämma ur sig 70 idéer på två dar (true story från vår copywriter-lärare).
Farids svenska kompis som är här köpte förövrigt med sig sex Marabou-kakor och fyra kaviartuber som present. Haha. Jag garvar alltid lika mycket när jag ska presentera tuberna för mina amerikanska polare. Carrie var här i förrgår, vi drack vin och lagade mat. Visade henne tuben, förklarade att det var fiskägg och så fick hon lukta lite. Hon höll på att spy. Visste ni att amerikaner inte har grejer i tub? Dom är helt fascinerade av oss som har ost och kaviar och hamburger-dressing i tub. Alex var likadan när han var och hälsade på i somras. Det är kul tycker jag. Kulturella skillnader.
Vi pratar väldigt ofta om politik och sjukvård och samhällssystem. Det är så intressant att höra vad amerikanerna tycker. Och det är blandat kan jag säga. Det finns många Obama-hatare här i SF. Väldigt många. Och det som hela tiden står ut som skillnaden mellan svenskar och amerikaner är solidariteten. Sverige har ju varit blått ett tag nu, men det spelar ingen roll - vi är sossar i grunden. Så är det bara. Vi är röda i grunden. Vi ser till den stora massan innan vi ser till oss själva. Solidaritet. Gemenskap. Det där är inte vad som ligger i grunden för amerikanerna.
Och som koncept föredrar jag självklart Sverige där. Som koncept, märk väl. För jag vill ju aldrig flytta hem. Jag röstar ju blått. Och jag väljer USA, varje dag, på grund av viljan som aldrig dör, här finns det ingen vinter som dödar humöret hos stans alla invånare, här finns det bara entreprenörskap och framåtanda. Ingen solidaritet, på riktigt ingen. Det största problemet här också är att människorna fan inte vet vart deras skattepengar går. I Sverige kan man ha jävligt bra koll på det där om man gräver lite. Här har dom INGEN aning. Dom betalar inkomstskatt, federal tax, är dom registrerade i två stater så betalar dom skatt i BÄGGE. Förstår ni hur sjukt?
Jag antar att det jag försöker säga är att det finns gott och dåligt med bägge sidor. USA kommer aldrig bli Sverige och Sverige kommer aldrig bli USA. Som land generellt sett fungerar Sverige bättre än USA. Så är det bara. Jag satte kaffet i halsen en dag när jag var ute och gick med hunden här, en poster ovanför ett sjukhus sa "E.R waiting time guaranteed under 30 minutes". Ta in det för en stund. Nu pratar vi om liv eller död. Du är skjuten i huvudet. Du åker till akuten. Nej, men det är lugnt, du måste bara vänta 28 minuter. Håll ut. Det är lite folk före, nämligen. Och det här är en positiv grej, så positiv att sjukhuset väljer att marknadsföra sig själva med det. Helt och hållet absurt. Finns inte på världskartan. Du är skjuten i huvudet. Och tjugo minuter senare är du död.
Som land så fungerar Sverige bättre. Det är därför vi alltid gnäller så jävligt om småsaker. Debattörerna på Aftonbladet skriker sig hesa om huruvida Celebrity Rehab ska få visas på TV eller inte. Under tiden ligger det en kille med ett skott i huvudet i ett väntrum i San Francisco. 13 minuter kvar.
Är man inte stark som person ska man inte bo i USA. Man måste ha tålamod, man måste kunna uppbåda ork nog att skrika och gapa på olika instanser. Gör man det, så får man oftast som man vill. Hotar man med att stämma nån får alla eld i röven på stört. Det finns större chanser till förändring här än i Sverige, vilket triggar mig som person. Jag tror att anledningen till att folk älskar det här landet är för att du kommer hit, och det känns som att du kan göra upplevelsen till precis vad du vill. Det är svårt att förklara, hoppas ni förstår. Kommer man till Sverige så handlar det om att anpassa sig efter systemet. Här handlar det om att skapa sitt eget system. Och där har du förmodligen anledningen till att jag känner mig mer hemma här.
Nu blev det långt. Förlåt.
Puss.
Feedback
Trackback
