Det var inte alltid självklart att vi skulle stå här. Jag slås fortfarande av en enstaka sak gång på gång:

Jag kan inte förstå att du levt 25 år utan att jag ens vetat om att du fanns.

Vi har alltid pratat om att det var helt fel timing. Vilket stämmer på många sätt och vis. Du var redo att vara singel, jag var på god väg in i ett helt nytt liv. När jag klev in på Berghs hade jag inte en tanke på att träffa en ny kille. I helvete heller. Och det första jag minns är inte heller du. Det första minnet jag har är Theresas vackra ansikte och stora leende när jag först klev in genom de där dörrarna. Och jag minns hur jag försökte pusha er två tillsammans, kanske för att jag inte till fullo ville inse vad du gjort med mig.

Men jag tror vi träffades i precis rätt sekund. Jag behövde dig. Och du behövde mig. Och det borde inte vara så svårt att erkänna, men är man stark och har vant sig vid att vara stark, då är det svårt ibland. Du har fått mig att förstå vad som är viktigt. Och jag vill att du ska veta att när jag ser tillbaks på vår historia, så ser jag inga tårar, inga falska vänner, inga brustna drömmar. Jag ser bara hopp, och kärlek, och skratt.

Jag trodde aldrig att ett förhållande kunde vara spännande på det här sättet. Jag längtar efter att se vart vi står den 1:a oktober 2011. Varje dag är ett äventyr.

Jag älskar dig och jag älskar att vi varit vi i två år idag.

//

I just want to spend my life making you laugh. This is what you've done to me. Your happiness is my happiness. And I never want to spend a day without you. I've loved you in Stockholm, I've loved you in Borås, I've loved you in Linköping, I've loved you in New York, I've loved you in San Diego, I've loved you in San Francisco; I've loved you in every city we've ever been and I'll love you in whatever city the future holds for us. I just love you. Happy 2-year anniversary babe.