Ibland går jag igenom kommentarerna, blogg.se uppdaterar inte alltid och jag missar en del. Så om jag nån gång inte svarar vet ni varför. Jag fastnade vid en speciellt:



Anna, jag vet inte vem du är, men tack snälla du. Kan inte tänka mig en bättre kommentar och att jag som är så cynisk kan få nån att tro på Den Stora Kärleken känns fantastiskt. Igen - tack.

Nu ska jag iväg och möta Carrie. Åt precis frukost med Farid, vi pratade i en timme om allt. Jag kommer aldrig förstå varför jag tänker så annorlunda jämfört med andra, men det är nåt jag får leva med.

Puss.