Hej gänget.

Det är intensiva dagar. En intensiv termin, rättare sagt. Så många idéer och så lite tid att förfina dom. Igår började vi, Carrie och jag, tjafsa med en lärare så rejält under lektionen att han sa åt oss att dra åt helvete. Eller, han skrek, rättare sagt. Lång historia, men för att korta ner så presenterade en elev en idé för Skinny Cow som gjorde mig så förbannad att jag ville slå henne på käften. Hon kopplade ihop en diet-glass med ett anorexia-center. Hon sa att folk kan samlas på hemsidan och prata om vad deras hemlighet är för att HÅLLA SIG SMALA. Förstår ni? Alltså. Jag är väldigt personligt engagerad i den här frågan, Carrie också. Vi blev förbannade. Vi skrek inte, men vi var ganska elaka. Bitchiga. Och läraren flippade ut. Skrek att vi kunde dra åt helvete, att det visst var en bra idé, blabla, Carrie började gråta, började hyperventilera, lämnade klassrummet och jag fick bära ut hennes grejer.

Jag stannade. Jag började inte gråta. Av en enkel anledning - läraren hade fel. Jag förstår att Carrie blev ledsen, utan tvekan, jag hade tårar jag tryckte tillbaks också. Men jag har lärt mig en sak under tiden i USA. Och det är att man kan inte låta allt äta upp en. Man måste sluta ta åt sig. Man måste förstå att även lärare är människor, och även dom kan ha haft en dålig dag, eller ha genomgått personliga upplevelser som gör att dom tappar ansiktet och ber elever dra åt helvete. Och det viktigaste av allt - hur smart en lärare än är, hur mycket talang han än har, hur framgångsrik han än är i branschen så kan han ha fel. Man MÅSTE komma ihåg det. Jag var upprörd, men inte förstörd. Det tog fem minuter, sen kunde jag och läraren prata som vanligt igen.

Vi gick tillbaks till skolan idag och pratade med honom. Och mycket riktigt visade det sig att den här tjejen som presenterade idén har mailat honom flera gånger, hon har inga kompisar, hon är avundsjuk på mig och Carrie som konstant växer, hon känner sig utanför. Allt det här har hon sagt till honom, så när vi "attackerar" henne under lektionen så blir han tokig. För han har bakgrundsinformation som vi inte har.

Och som sagt - i den här frågan har både han och tjejen fel. Så är det bara. Och jag är otroligt stolt över det faktum att jag klarar av att ha en lärare som skriker att jag ska dra åt helvete utan att bryta ihop. Det här hände ju också framför hela klassen, vilket gör det ännu.. tyngre. Han bad hursomhelst om ursäkt idag och sa att han har issues han behöver ta itu med. Han är mänsklig, precis som vi.

Den här terminen är helt galen. Helt och hållet galen. Det värsta och det bästa jag varit med om i mitt liv. Och vi kommer ut starkare på andra sidan. Det är det enda som betyder nåt.