people please
Men allvarligt. Känner jag till många i min ålder som inspirerar? Nej. Det gör jag inte. De flesta som inspirerar mig är halvvägs till 40. I min skola är det extremt svårt att hitta någon att inspireras av. Vi är typ 13 000 elever. På Berghs var det extremt svårt att hitta nån att inspireras av. Överhuvudtaget - jag är svår att inspirera.
Ingen behöver "förklara" för mig att det är många i min ålder som inte vet vad de vill. Men den frågan jag ställer, vilket är en giltig fråga, är vad samhället gör med oss och vad vi gör mot varandra för att det här ska hända. För så var det inte förut. Idag har vi fler möjligheter än någonsin och vi kan inte hantera det. Jag förstår allt du säger, Elin, men en grej håller jag absolut inte med om - jag tycker det finns extremt många svaga människor där ute.
För att förtydliga, det jag menar med en svag människa: Kan inte stå för något helt själv. Måste ha medhåll från antingen vänner eller lärare för att våga stå för sin åsikt. Vänder kappan efter vinden. Är elaka mot andra för att de själva mår dåligt inuti (AAU kryllar av dessa). Vet inte vad de vill göra och spenderar NOLL tid med att försöka ta reda på det. Gnäller oavbrutet om allting. (Är det här du Elin? Nej, precis.)
Det här är vad som gör mig förbannad - gnäll. Jag hatar gnäll. Jag minns när jag var i Thailand med vänner, jag och en tjejkompis låg och guppade i havet och pratade om nåt. Tjejkompisen började gnälla om nåt bråk eller liknande, och jag sa rakt ut "du kommer inte få nån sympati från mig, för det där är nåt du kan lösa på fem minuter. Dumpa din polare eller acceptera vad som hände. Bara vad du än gör, gnäll inte".
90 % av det vår generation gnäller över är skit jag inte orkar höra om. Saker som inte har nån betydelse, alternativt saker man inte kan göra nåt åt. Jag har haft kompisar här nere också, som gnäller om pengar, oavbrutet. Men BÖRJA JOBBA eller HÅLL KÄFTEN, bara sluta gnäll. Det var exakt det jag skrev i inlägget nedan och det är precis vad jag menar. Har du svårt att hitta din väg? Ett - sluta kröka tre gånger i veckan. Två - börja prova dig runt. Om vår generation skulle spendera mindre tid på att GNÄLLA och mer tid på att GÖRA så skulle vi vara framgångsrika så in i helvete. Hur kan det bara vara jag som ser det? Katastrof, i sådana fall. Och om ni tycker att den attityden är att "ställa sig på folk", då har jag bara en sak att säga:
Du gnäller. Igen.
Ni behöver inte förstå min poäng, tro mig. Jag är ensam i många åsikter. Men en sak är klar, om man tar åt sig av att jag säger att folk är svaga, då kanske man själv känner att man är just det. "Min" väg är inte den ultimata, bara om "min" väg innebär att sluta gnälla och börja jobba. Det tycker jag alla borde ta efter. Tyst. Och jobba.
Eller har ni missat vad den här bloggen heter?
Alltså jag tar inte mycket alls av vad du säger med en nypa salt. Jo, när du skojar eller är sarkastisk såklart, men inte när du argumenterar i ord eller text. Men det är ju positivt! Det är ju därför jag reagerar. Jag kommenterade inte för att gnälla, utan för att ge en möjlig förklaring till varför du uppfattar vissa som svaga i och med att du frågade "kan någon förklara det för mig".. Och jag svarade definitivt inte för att jag tog åt mig personligen av vad du skrev, det var ingen försvarskommentar, utan jag svarade för att ge dig en annan möjig syn på det hela som kanske kom fel ut? Som i ett vanligt samtal. Men om du inte gillar den typen av respons, så ska jag såklart inte "säga emot" när du skriver ett sådant typ av inlägg. Alla vill vi kunna lufta utan att alltid ha någon som säger annat - helt OK.
För övrigt, okej, jag hatar också gnäll, men har nog turen att inte alls uppleva det särskilt ofta. I alla fall inte bland dem jag väljer att omges av. Och jag tycker inte din attityd är att ställa sig på folk, dock tror jag det tar onödigt med energi från dig? Det är såklart tröttsamt! När jag stöter på gnäll så skiter jag helt enkelt i det. Det är ju som du säger, de borde lägga tiden på annat. Men det är deras val.. Alla är vi olika, och vissa människor vågar helt enkelt inte experimentera sig fram i livet. Synd för dem kanske, men jag hoppas de blir lyckliga ändå på sitt sätt. Och jag ska säga dig att det var inte längesen jag såg ner på sånna människor. Nu accepterar jag mer och mer att inte alla är som mig och dig och andra framåtsträvare. Men vi trivs alla med olika. Skit i gnällspikar vafan. Och jag lovar dig att dessa har funnits i alla generationer. Men såklart, vårt samhälle sätter nya krav, och det är nog som du säger, alla klarar inte pressen lika bra.
Nej, men herregud, jag säger ju inte att din kommentar var "gnäll". Gud, jag måste skriva en ordlista snart, känner jag. Jag vill alltid ha era kommentarer, det gör jag ju klart nästan jämt.
Tro mig, min attityd är det som gör att jag slipper energibovar. Jag hade så mycket folk som drog energi från mig när jag var i Stockholm, det har jag inte längre. Jag väljer att omge mig med bra människor också. Och jag skriver ju inte heller varje dag om att jag hatar gnäll, det var ett inlägg på fyra år liksom. Och det finns många anledningar till varför det kom nu, och ingen av dom har med dig eller nån annan av mina vänner att göra.
Jag kan inte släppa att folk gnäller, det kan jag inte. Jag kan inte skita i det som du. Det frustrerar mig nåt så överjävligt. Jag vet inte hur det varit i din skola, men här finns det liksom idioter som varje jävla vecka kommer till klassen utan läxorna. Dom bara dyker upp och sitter där som mongon när läraren ber dom att presentera. Sen blir dom förbannade när dom får skäll. Jag omges av idioter vare sig jag vill det eller inte, liksom. Så ja, du har nog rätt på ett sätt, det suger energi ur mig, men jag lovar dig - hade du varit i mina skor hade du blivit tokig också.
Tänk dig en halv klass av Sophie från gymnasiet och så den andra halvan är typ.. Rille från Ösby. Eller Linus. Eller vilken slacker du än kan föreställa dig. Jag får nog skriva ett till inlägg om det här, för tydligen har jag aldrig nämnt detta. Men det känns som jag gjort det?
