Hej hjärtan.

Idag är det Thanksgiving. Igår låg vi i soffan och tittade på världens sämsta film, Jonah Hex, när en killkompis ringde och ville dricka kaffe med oss. På med kläderna, ut i kylan, och så väl på Starbucks blev vi inbjudna till hans hem för att fira Thanksgiving. En av våra andra killkompisar kommer och hämtar oss om 25 minuter. Så skönt att slippa laga mat, för det första, och så mysigt av honom att bjuda in oss i sista sekund. Det bästa av allt - hans familj har två hundar, Lucas får följa med, och nu kommer han få leka och ha sig hela dan.

Så fint.

Idag är jag tacksam för att jag, Farid och Lucas är friska. Jag är tacksam för att Farid är extremt snygg i sin vita skjorta och sina svarta byxor. Jag är tacksam för att bland tusen vänner som dumpats den här hösten (inte bara i Sverige, här i USA har mer än hälften av paren i vårt gäng splittrats), så har vi hållt samman. Vi vaknar fortfarande upp bredvid varandra varje morgon och kryper närmre, vi skrattar fortfarande, vi kramas fortfarande efter vi bråkat, vi önskar fortfarande att vi hade en större dusch så vi fick plats bägge två. Jag är tacksam för att alla de jag bryr mig om i Sverige mår bra. Jag är tacksam för att min syster börjar bli frisk. Jag är tacksam för att min gamla lärare erbjöd mig ett internship, jag är tacksam för att jag har möjlighet att plugga och bo i egen lägenhet och ha hund och betala räkningar och vara irriterad över att internet inte funkar. Jag är tacksam för att jag har möjlighet att ta saker för givet.

Puss, jag älskar dig. (Inga namn nämnda, inga namn glömda, men ni vet vilka ni är). Hörs snart.