bitch and moan
Jag är en bra vän. Jag är det. Tyvärr måste jag alltid påminna mig själv om det. Amerikanerna är bättre på det här än svenskarna, men skitsamma. Jag är en bra vän. Och jag är så jävla trött på att få skit när jag inte förtjänar det. Eller det jag är trött på är att försöka lyfta människor, alternativt bära människor, när jag skulle kunna spendera min tid på Farid, och Lucas, och skolan. Jag är så trött på det. Och jag orkar inte med det längre.
Varför är alla så svaga? Kan ni förklara det för mig? Vi är 23 år, de flesta av oss. Och överallt omkring mig, i skolan, i bloggvärlden, överallt ser jag svaga människor. Vad är det samhället gör med folk av vår generation? Eller vad gör vi mot oss själva? Vilka osannolika människor jämför vi oss med? När min pappa var 23 så slet han häst i plugget. Precis som jag. Han gnällde inte som en jävla kärring, han hade inga identitetskriser, han tävlade bara mot sig själv, han SLET. Precis som jag. Ner med huvudet bara. Framåt. Vad är det för fel på vår generation, vart finns detta? Jag vet att undantag existerar, men kan dom då vänligen tillkännage sig och komma hit, så jag kan få bjuda dom på en öl? Sandra niotillfem, tacka fan för dig. Du är hoppet och ljuset och allt däremellan.
Vi är 23. Vi är rika (jo, det är vi). Vi har allt vem som helst kan önska sig. Det är INTE synd om oss. Så håll käften och börja jobba. Jag vill vara stolt över vad vi åstadkom när det här livet är till ända och jag är trött på att leta bland 40-talister för att hitta folk som inspirerar mig.
Oj gud.. Jag tycker många inspirerar i vår ålder. Väldigt många. Du skrev ju två inlägg ner (tror jag det var) att du har vänner som inspirerar? Sen det här med att folk är svaga.. Alltså nu vet jag inte vad du menar, men för att "förklara det" för dig så är det ju fortfarande många i vår ålder där ute som inte vet precis vad vi ska bli. Jag inkluderad. Jag tycker verkligen inte man är svag för det, men man kan ju helt klart vara förvirrad, eller kluven. Eller till och med rädd och nervös. Helt ok. Du har hittat ditt kall, du kan köra ner huvudet och jobba, som du skriver. Tror inte man är svag bara för man inte hittat rätt. Tror generellt inte att det finns så många svaga människor där ute. Så fort man bestämt sig för vad man vill utvecklas inom så stärks man ju successivt av det, ju bättre man blir. Men innan man bestämt sig eller hittat rätt så är det nog väldigt vanligt att man inte känner sig som superman liksom, även fast man är en stark människa. Finns ju tusen möjligheter, så det är inte lätt att välja. Kanske är det dessa människor du finner svaga, eller?
Kom hit i stället min din öl.
Men nog finns det både 80- och för all del 90-talister som kan inspirera i klass med din far. Som Elin skrev verkar du lite upp och ned i frågan.
Klok kommentar ovan från en klok vän of yours. You go, Elin!
Mycket har förändrats sen två inlägg nedan. Jag svarar snart.
