answer to your comment
"Jag har läst din blogg ett tag efter att ha snubblat in på den, och du verkar se världen antingen i svart eller vitt, i bäst eller sämst, konstant denna dualism och hat mot mellanmjölken. Du får jättegärna tycka så, men jag tror inte det förhållningssättet håller i längden. Som exempel din vän du slängde iväg för att hon slutade hälsa på dig. Men kunde du inte bara frågat henne varför? PRATAT med henne. Hon kanske hade det svårt/mådde dåligt/whatsoever, och alla förtjänar en andra chans, man kan inte vara en konstant perfekt vän/partner. Jag lever hellre i en gråskala där vissa saker går lite mer mot det svarta och andra lite mer mot det vita. Jag tycker du verkar vara en jätteintressant person, men skulle nog aldrig våga vara vän med dig för att du verkar så hård, ett misstag och man är körd. Sluta vara så arg. Grått och mellanmjölk är inte så farligt trots allt."
Din första mening stämmer precis. Det är exakt så jag ser världen. Jag vet att det finns gråzoner i mycket, det har jag fått uppleva själv, men enligt mig är det väldigt enkelt.
Hälsar du inte så är du en dålig vän. Hälsar du så är du en bra vän. Det är liksom inte svårare än så. Jag begärde inte att hon skulle kyssa mina fötter varje dag. Ett HEJ, det var allt jag ville ha. Och det ska man kunna kräva utav en vän.
Jag känner att folk som hyllar gråzoner bara gör det för att komma undan med massa skit. Jag tycker enskilda människor tillåter allt för mycket innan man sätter ner foten och säger "nu räcker det fan". Vi är så rädda att folk inte ska tycka om oss, men varför ska man ha kassa vänner i sitt liv? Då har jag hellre inga alls, på riktigt.
Jag lovar dig, jag frågade henne flera gånger "hur mår du, är det nåt du vill prata om?". Den här tjejen stängde av totalt, hon sa bara "nej, det är inget, jag är trött" i kort ton varje gång jag frågade. Efter fem gånger av det så tröttnar man. Hade det varit en närmre vän till mig så hade jag frågat tio gånger. Hade det varit en sämre vän till mig hade jag bara frågat en gång. Sån där är jag. Jag ger olika människor olika många chanser beroende på hur mycket dom betyder för mig.
Men du har rätt i vad du säger. Hon mådde väldigt dåligt den här tjejen, kom det fram sen. Men vet du vad? Det är ingen ursäkt. Att man mår piss ger en inte rätt att behandla sina vänner som skit. Inte i två månader. Jag mådde otroligt dåligt förra vintern, jag tog inte ut det på NÅN av mina vänner. Det funkar inte, där tycker jag tvärtemot dig, jag tror mitt förhållningssätt ÄR det som håller i längden. Vem skulle vilja vara vän med mig om jag bara försvinner från jordens yta så fort jag mår dåligt?
Jag är inte en arg person. Det här är nog den vanligaste missuppfattningen när det kommer till mig. Jag skrattar väldigt mycket, skämtar väldigt mycket, kramas väldigt mycket. Så om jag får separera dina ord - jag är inte arg. Däremot är jag hård. Personligen tycker jag inte det, men jag har märkt att jag är hård i jämförelse med andra. Men du har fel i "ett misstag, så är man körd". Alltså, jag snackar ju inte om att du råkar spilla mjölk på mig, och då trycker jag ned ditt ansikte och hoppar på dig. De "misstagen" (jag gillar inte det ordet, ännu bara ett sätt att komma undan med mycket skit) som krävs för att jag ska säga tack och hej är att du snackar skit bakom min rygg, att du inte hälsar på två månader, att du knullar med min kille, att du säger nåt ont om min familj. Det för mig är utan tvekan starka nog anledningar att avsluta en vänskap.
Du borde prova det själv. Du ska se hur frigörande det är, istället för att gång på gång förlåta medans du blir svagare och svagare.
Slutligen så håller jag inte alls med dig i det sista du skriver. Grått och mellanmjölk är oerhört farligt. Det är vad som hotar entreprenörer, kreativitet, nytänkande, skulle det gå att bomba bort gråzoner och jantelag hade jag gjort det igår.
Puss.
"Du ska se hur frigörande det är, istället för att gång på gång förlåta medan du blir svagare och svagare."
Jag önskar att jag var mer som dig på den punkten. För jag tycker att du har rätt.
Varför ska man förlåta en person, gång på gång, som uppenbarligen inte bryr sig tillräckligt för att ta sina chanser på allvar? Varför ska man offra sig själv, sin egen själ, för folk som inte är smarta nog att uppskatta den?
Nu kanske du inte har så mycket till övers för mig sen sist men det gör inget, för jag vill bara säga att här kommer man tillbaka och finner att du är precis samma skoningslösa hotrod som förut! Det är fint att se. Kör hårt.
Nathalie, precis. Det är helt enkelt inte värt det. Vi lever bara en gång och jag tänker inte spendera den här korta tiden vi har med energitjuvar. Framåt och uppåt. Bara så.
Sandra, ärligt talat minns jag inte vad vi tjafsade om. Vilket förmodligen betyder att det inte var nåt viktigt? Men ja, skoningslös. Det tar jag och stoppar i fickan, på gott och ont.
först och främst: Bra att du inte är arg!
Och självklart tycker jag inte att man ska förlåta ALLT,det finns gränser även för mig. Men jag tror på andra chanser, för de som förtjänar dem. Jag utbildar mig till socionom, och i det yrket behöver man kunna ge människor ofantligt med nya chanser, fast då gäller det ingen personlig relation, förstås.
Jag hajar vad du menar, men jag tycker inte att man blir svagare av att förlåta, för mig är det snarare tvärtom; Att man kan vara den större personen och inte vara långsint, men sen om samma person sviker en gång och gång så ja, då kanske det är dags att säga hejdå. Och självklart ska man inte ta ut all skit på sina vänner, men jag vet själv att jag har gjort det och jag försöker bättra mig och jag är så jävla glad att mina vänner pallade med mig när jag mådde som sämst, för då gick det bara inte att vara glad och trevlig, inte mot nån. Och tänk om alla mina vänner stuckit? då hade jag förmodligen aldrig kommit upp ur det där hålet.
Och jantelagen har jag inget till övers för, men jag lever gärna mitt liv mitt-i-mellan, jag behöver inte ha pengar eller dyra kläder eller ett högstatusarbete, så länge jag får ha de jag älskar nära mig. Men jag tycker det är grymt med personer som du som kör hårt och hamnar på toppen, och det krävs nog din attityd för det. Det verkar dock vara rätt ensamt där uppe. Och ja, jag hatar när folk inte tycker om mig. Även om jag inte tycker om personen i fråga blir jag skitledsen när den inte gillar mig, vilket är helt värdelöst. Har du tips på hur man inte tar åt sig så är de välkomna!
Sammanfattningsvis så jobbar vi nog helt enkelt inte på samma sätt, men jag gillar din blogg även om jag inte alltid håller med dig och hoppas att du fortsätter.
och en öl kan vi lätt ta, men misstänker att vi inte kommer komma någon vart ;)
