Gårkvällen visade att man inte ska döma boken efter omslaget. Vi gick ut för att fira en av Farids klasskompisar som fyllde år. Det enda jag vet om henne är att hon har hundra tatueringar. Farid sa att stället vi skulle till hette Edinburgh Castle. Det var nästan så att jag inte satte på mig klackar för jag trodde typ jag skulle bli utkastad då:

- Eh, stick Stureplan, här finns det bara rockers.

Ni vet. Kom dit och DJ:n spelar tung, äcklig rock. Jag drack massa Stella för att dämpa mina sorger. Fick en SoCo av Anna också (en 8:a Southern Comfort med massa lime - helt okej). Sen glider sakta men säkert alla rockers ut. Vid halv tolv så byter DJ:n helt inriktning och kör plötsligt bara soulklassiker. När vi först kom in så undrade jag varför i helvete dom hade ett stort dansgolv mitt i en rockklubb. Jo, för att efter halv tolv så är stället plötsligt San Franciscos svar på Fasching. HELT JÄVLA UNDERBART. Varje låt Fasching nånsin spelat, kördes igår. Alla dansade.

San Francisco är konstigt. Men jag svär, har inte varit på en enda klubb här än som har dålig musik. Alla uteställen är bra. Det är ganska otroligt.

Körde förövrigt på fejkad sidecut igår. Blåste över allt hår på ena sidan och fäste andra sidan bakom örat i en fläta. Farid tittade på mig lite konstigt, men jag orkar inte vara normal jämt. Det är så trist. Plus att Rebecca Simonsson var så snygg i sin, och om hon kan, kan jag.

Bra kväll igår. Massa plugg idag. Bilder kommer strax.

Puss.