Farid är en underbar man. Han är verkligen det. Han är allt det jag bett om och velat ha i mitt liv. Han tvingar i mig tabletter när jag är sjuk. Han gör te till mig för att han hör mig hosta. Han köper alltid choklad när han handlar, trots att jag inte ber honom. Han säger alltid "det löser sig". Innan han åker på sin roadtrip organiserar han hela min nästkommande dag genom att lägga fram allt prydligt på bordet i vardagsrummet - nässpray, pengar till bussen, mitt kontokort, lappar med viktiga telefonnummer på, hundens koppel. Farid tar hand om mig.

När vi tjejer var i Barcelona i somras så tjafsade vi lite lättsamt om huruvida ett förhållande förändras eller inte när man flyttar ihop. Jag försökte förklara för mina älskade vänner att "nej, ni kommer inte ha sex varje dag" och "jo, ni kommer bråka om disken". Ett förhållande förändras när man flyttar ihop. Det blir något helt annat än vad det var tidigare. När man dejtar så pirrar det i magen. Numera uppfylls jag av ett stort lugn när jag är nära Farid. Jag känner mig trygg och älskad. Att somna och vakna med honom varje dag är det bästa som finns. Fast det största för mig är ändå tiden man spenderar tillsammans. Vi har bott ihop i två år, jag tycker fortfarande inte att jag får vara med honom tillräckligt mycket. Vill bara ha mer.

Jag säger inte att man slutar ha sex för att man flyttar ihop - absolut inte. Farid är lika sexig idag som han var för två år sedan. Jag säger bara att man förändras. Som person och som par. Att älska någon handlar inte om att ligga varje dag - det handlar om att alltid säga "det löser sig".

Det var egentligen allt jag skulle säga.