Just det - vi är tillbaks i San Francisco. Resan från Chicago var smärtfri, förutom att jag nu dras med världens lock i höger öra. Aldrig någonsin haft så illa, och då är jag ändå öronbarn och van vid skiten. Har köpt flera mediciner som ska hjälpa, blir galen på att inte höra nånting. Om det inte är borta imorrn kväll så köper jag sån där pip och spolar ut skiten.

Idag har varit både upp och ner. Nu börjar lägenhetssökandet. Tyvärr kan vi inte koncentrera oss på det eftersom vi blivit blåsta av företaget vi hyrde vår tidigare lägenhet av. När man flyttar in lägger man en deposit, i vårt fall låg den på cirka 20 000:-. Det här är pengar man ska få tillbaks senast tre veckor efter man flyttar ut. Vi flyttade ut i maj. Tre månader senare har vi fortfarande inte fått tillbaks våra pengar. Vi har ringt, mailat, hotat med att stämma dom, vi har gjort allt. Idag var vi inne på kontoret. Farid får ett telefonnummer till deras legal department, vi ringer, dom svarar direkt. För att göra en lång historia kort så skäller jag ut killen efter noter via telefon. Hans enda respons är att pengarna inte existerar. Bolaget kommer gå i konkurs, blablabla. När jag lägger på är jag så arg att jag skakar.

(Killen ljuger, naturligtvis. Dom har massor av pengar. Det vi tror har hänt är att dom kör med ett skalbolag, som dom försätter i konkurs när vindarna börjar vina. Sen öppnar dom bara ett nytt företag med nytt namn och undkommer ansvar.)

Problemet med mig är att när jag blir riktigt förbannad så börjar jag gråta. Alltid. Vet inte varför. Så Farid försöker trösta mig medan nån annan jävla tomte kommer fram och ber om ursäkt för allt, men säger även han att det inte finns någon möjlighet att få tillbaks depositen. Förstår ni vilken sjuk känsla? Det här är VÅRA pengar. Och det enda dom säger är "tyvärr". Det slutar i alla fall med att jag lämnar byggnaden med Lucas, står och försöker sluta gråta ute på gatan. Farid kommer ut, och vi hoppar på tunnelbanan ut till Mindy och Yaz (vi bor hos dom tills vi hittar en lägenhet).

Vad tror ni händer då? Halvvägs hem ringer Farids mobil. Det är tomten från företaget. Han säger att dom har ändrat sig, vi ska få tillbaka våra pengar. Senast onsdag ska vi ha checken i hand, Farid ombeds att komma in och hämta den personligen. Farid blir helt chockad, jag börjar nästan gråta igen av glädje.

Nu är det såhär. En av två grejer har hänt:

1) Svinen har ett hjärta. Mina tårar lyckades väcka nån sorts sympati hos de kalla asen, och vi får våra pengar tillbaka för att dom vill kunna sova på nätterna.
2) Dom har sagt såhär för att köpa mer tid, eftersom vi hotat med att dra dom till rättegång. Egentligen kommer dom inte alls ge oss några pengar, det är bara en manöver för att kunna ladda vapnen.

Jag vet varken in eller ut längre. Jag är dock säker på en sak - har vi inte checken i hand på onsdag så kommer vi aldrig få tillbaks pengarna. Vi får se hur det utspelar sig. Nu är jag trött, lockad i öronen och redo för Mad Men. Det här hade jag på mig idag, förresten.

Puss.