du.

Och för några veckor sen på Patricia kysstes vi i tio minuter. Bara satt, och kysstes. Alla klyschor om att världen försvinner stämmer. Jag hörde inte längre musiken, strålkastarljusen ersattes av dovt mörker och återhållen åtrå, det var bara du och jag, kyssandes. När vi till sist slutade och öppnade ögonen kommer jag ihåg att jag blev förvånad över vart vi var. Alla människor försvann, och så återvände dom sekunden vi slutade förlora oss själva i varandra. Det var en häftig känsla.

Idag står vi och kysser varandra på Debasers uteservering. Ett sommarregn strilar medan vi dricker ljumna öl och diskuterar en fantastisk film. Jag har en svart klänning och du säger att livet kommer gå fort om du ska fortsätta vara med mig. Ett bra liv, säger du, och i ett annat andetag "du är alldeles för snygg för mig". Jag älskar dig besinningslöst. Jag känner inget behov av att skriva om dig, men gör det för att poesin flödar så fort vi står allena. Det finns inget så berusande som du och jag. Du är den bästa drogen. Kyss mig alltid i tio minuter. Jag älskar dig.

Feedback
Postat av: Anonym

Fint.

2010-08-02 @ 13:29:14

Comment:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0