Efter midterm är man oftast trött på allt vad reklam heter. Skriva copy är synonymt med att vilja vrida av sig huvudet och Photoshop ska vi inte prata om. Nytändningen kommer förr eller senare, för mig uppstod den oväntat i måndags. Det går en till svensk tjej i min AD Creative-klass, Sophia. Hon ska bli account planner. Jag själv tycker att rollerna på en reklambyrå är väldigt diffusa, och värre lär det bli med tiden, men en account planner är strategen i gänget. Hon som har mest och närmast direktkontakt med klienten, hon som gör research och hon som ska se till att dom kreativa nissarna (copywriters och art directors) slår sina kloka ihop. Det här betyder att account planners tänker helt jävla annorlunda än vad vi creatives gör.

I måndags presenterade en kille sitt arbete och Sophia hade synpunkter på copyn. Jag fattade ingenting, tyckte att copyn var bra, medan hon sa att den inte sa något om produkten, den talade inte till konsumenten. Klassen utspelade sig så att vi satt och tyckte olika hela tiden, och jag förstod inte varför innan jag kom på att hon är account planner. Hon ser allt från konsumentens synvinkel, från vad som kan tänkas tala till målgruppen. Självklart gör creatives det också, men inte alls på samma sätt.

Suck. Omöjligt att förklara. Det var coolt i alla fall. Jag insåg att reklamvärlden passar mig perfekt, då det är dagar fyllda av ändlösa diskussioner. Det värsta är att alla kan ha rätt och alla kan ha fel, och ingen jävel vet när, hur eller varför.

exempel på reklam som dödas i omgång ett.