Har tittat på House och Desperate Housewifes. Mycket, MYCKET produktiv tisdag.

Fick reda på via Facebook att en gammal vän ska bli mamma i april. Vi har inte umgåtts på flera år, men det är ändå den närmsta bekanta som blivit gravid så tidigt. Hon är lika gammal som mig, född 87. Jag vet inte riktigt vad man ska säga. Grattis, naturligtvis. Tror hon kommer bli en underbar mamma och hon verkar lycklig, det är allt som betyder något.

Men för mig, personligen, känns det väldigt konstigt att vänner och bekanta börjar skaffa barn. Det känns så oerhört främmande för mig, fortfarande. Vi är 22. Jag känner mig som 100, har alltid gjort, men nu blir det så påtagligt på nåt sätt. Tiden går, folk förändras och helt plötsligt går två människor ihop för att skapa ett nytt liv. Det är ju helt sjukt! Men så vackert, på alla sätt. Att det kan födas ifrån kärlek, på det sättet. Och jag kan tänka mig att det för dom närmre tillsammans.

Men, likväl, så konstigt det känns. Nu börjar folk man känner skaffa barn. Jag trodde det skulle dröja åtminstone fem-sex år till. Jag menar, här sitter killar och grattar henne på Facebook, killar som man sprang omkring och typ låtsasslogs med i förrgår. Ni vet.. Tiden går fort, och allt det där.

Mognar vi automatiskt eller är det något vi bara kan hoppas på händer?

Hursomhelst. Grattis Liza, om jag skulle lita på någon att ta hand om min unge skulle det vara du.

Pussnatt.