Oj. Gick precis igenom min gamla blogg. Vi skiter i adressen, det finns så mycket mer intressanta grejer ni kan ägna er åt. Men oj, vad jag förändrats. Hälften av tiden jag läste förstod jag inte ens vad jag pratade om. Då är det internt, om man inte ens fattar själv. Men jag saknar den Cim, den Cim som skrev så tangentbordet skrek efter nåd. Det finns mycket att hämta i vardagen när det gäller humor, lovar härmed att jag ska bli bättre på det. En anledning till att jag inte skriver så mycket om annat folk är att jag inte bryr mig längre. Har blivit mindre bitter. Men vi kanske kan köra en Schulman och hitta en mer positiv spinn på det.

Imorrn kan vi avhandla de saker som fortfarande idag gör mig riktigt jävla förbannad. Och vi kan också snacka om Sourze, som stod mig så varmt om hjärtat i så många år och om varför det försvann över en natt.

Puss på er. Dröm sött.