Jag ska berätta en sak. Det är ganska konstigt, jag är ändå hyfsat bekväm framför kameran. Inte lika bekväm som bakom, men ni fattar, jag kan fotas och förbli seriös. Kanske för att det är under kontrollerade former (oftast) och jag själv kan påverka om jag vill att bilden ska synas eller inte.

Det här går emot det faktum att jag hatar när folk tittar på mig. Varje dag är jag ute och går med hunden och varje dag tittar folk på mig. Naturligtvis. Jag tittar ju själv på folk. Men jag bryr mig inte av vilken anledning det är - jag hatar när folk tittar på mig. Jag känner mig inträngd, utnyttjad, jag vill ge alla en rak höger. Om någon tittar på mig i längre än en sekund får dom en brinnande blick tillbaka. Det finns inget så pbehagligt som folk som glor.

Jag vet inte varför det är såhär. Det tar mig ett halvt ögonkast att bli förbannad när jag är ute på stan. Det känns som dom invaderar min personliga sfär. Jag vill själv bestämma när folk ska titta på mig.

Och så fort jag hamnar framför kameran bryr jag mig inte.



en av rejectsen från idag