Emil skulle döda för den här tjejen. Hon avgudar Biggie och Jay-Z, ja, det är hennes favoriter och hon tycker man måste välja sida, så när jag sa att jag älskar Pac och Nas också blev det lite trubbel i paradiset. Men vi gillar varann ändå. Hon kan alla Biggies låtar utantill och rappar dom när än dom går på. Dessutom är hon snygg. Ja. Svinsnygg. Herregud, JAG skulle döda för henne. Hursom. Vi har samma födelsedag, det är ganska kul.

Men det här leder mig in på vänner och första intryck. En av Farids kompisar här nere kändes fel från första början för mig. Han var inte trevlig, ganska dryg och allmänt pretto, kändes väldigt mycket Berghs gone bad. Som en amerikansk version av de svenska killarna vi flög ner med i våras, ungefär. Vi blev kompisar på Facebook, men efter att jag kommenterat en av hans videos (jag sa att den var vacker) så satte han mig på nån privacy setting så jag inte kunde se nåt från honom längre.

Jag raderade honom på en gång. Var det nåt jag lärde mig under tiden med psykopaterna i våras (som förövrigt fortfarande försöker hälsa på Farid, herregud vilka nollor) var det att alltid lita till min första instinkt. När det gäller allt. Så jag raderade honom, och vi kommer ändå träffas eftersom det är Farids vän, men det skiter jag i. Aldrig igen tänker jag ha en negativ kraft i mitt liv som en vidrig människa utgör. Och nej, man ska inte döma folk för fort, men min maginstinkt har aldrig haft fel när det kommer till det här. Jag tänker inte utge mig för att vara en fantastisk människokännare, men jag känner när någon inte vill mig väl. Då ska dom bort.

Jag har aldrig varit så lycklig och tillfredsställd i mitt liv som jag är just nu. Jag vill behålla den känslan.

Puss.