Jonna sa en fin sak till mig häromdagen, att jag ser så glad ut i bilder och filmer med Farid. Kär också, men framförallt - glad. Och det värmde mer än vad hon anar, för under så många år var jag inte en glad person. Jag var en hel drös med grejer innan jag var glad. Nu har jag så nära till skratt. Och det märks verkligen på bilderna från igår, det var svårt att hitta en enda bild där jag inte gapskrattar.

Vi var typ nio tjejer och sen Farid och Alex (Farids underbara bögkompis från hans tid i North Carolina). Alltså, jag hade så jävla kul. Vi snackade indiers svårighet att få magrutor, gav varandra Sverige-tatueringar och såg folk växelvis bli fullare och fullare. Haha, mina ögon på ett par av bilderna är inget skämt. Knasfull. Vid typ halv ett tog vi en taxi till Castro, SF:s bögområde, och dansade tills vi föll ihop på en klubb med grym mysik och bara killar, haha. Vi var typ tre tjejer där, men jag hade svinkul.

Rolig grej också, det första vi ser när vi kliver ur taxin är två helnakna män. Alltså, det är typ tio grader här på nätterna, men om dom frös så syntes inte det om jag uttrycker mig så. Jag kramade den ena för han skakade, stackarn, haha. Herregud. Går inte att förklara. Där står jag i högklackat och håller om en helnaken bög i 50-årsåldern. Mitt på gatan.

Igår var perfekt, underbart, bäst. Titta.