Haha, shit, den här bilden var läskig. Det är sällan jag tycker att jag och syrran är lika, men här såg jag först mig, sen mamma, sen Chris, sen moster, sen kusin. Flimrade fan för ögonen.

Jag minns att jag alltid fick höra att Chris var snyggare och bättre än mig när jag var ung. Inte av familjen såklart, men av snorungar i mellanstadiet (inklusive Faraz, ditt lilla svin). Det är så kul när folk försöker såra en med grejer man redan vet om. Typ det jag fick höra mest - din syrra är bättre än dig på fotboll? Nähä? Menar du? Jag har ju helt missat att hon var med i stadslaget och jagad av både Hammarby och Älvsjö. Fan, där fick du mig, liksom.

Jag är nog Chris största fan. Det finns ingen större kärlek för mig än syskonkärleken. Jag ser inte mycket alls av mig själv i Chris, i mångt och mycket är vi väldigt olika. Hon har revolterat på en helt annan nivå än vad jag känt behovet av att göra. Att älska henne är det svåraste som finns och därmed vet jag att det är mitt livs största lycka.

För naturligtvis har Blondbella fel. Det vet vi alla, inget som är lätt är värt någonting. Det vi blöder, skriker och svettas av, det är vad som betyder någonting i slutändan. Sant i varje aspekt av mitt liv, i alla fall.

Puss.