Det är vinter i San Francisco. Det här stod inte med i kontraktet när jag skrev under. Jag fryser ihjäl. 12 grader. Men det är KALLT, för det blåser här typ hela tiden. Och jag tog ju naturligtvis inte med mig nån jacka, eftersom jag tänkte Kalifornien = sol. Jag lyckades på något sätt förbise det faktum att vi ska till New York i två veckor. Där lär det vara ännu svinkallare och jag kommer förmodligen dö som en smält snöboll mitt på Fifth Avenue. Not the way to go.

Farid är på lektion, jag ska väl ut med hunden strax. Det känns som det är någonting jag glömt att tala om för er, men kommer inte ihåg vad.

Vi kör en sån här istället, fem saker ni förmodligen inte vet om mig:

1. Jag har aldrig matchande strumpor. Vi har inga strumpor. Farid tog med sig ett par hit, och dom har vi delat på nu i fyra månader HAHA. Det är ju ganska kul. Inte fan tänkte jag på att packa strumpor när det är sommar mest hela tiden här i SF. Men alltså i vanliga fall också, så har jag aldrig matchande strumpor. Enda gången det här har kommit tillbaks och bitit mig i arslet var när jag skulle fixa visum på Amerikanska ambassaden i Stockholm. Då skulle man ta av sig skorna så dom kunde köras igenom metalldetektorn.

Och där stod jag, i en svart strumpa som var ut och in och så en rosa som förmodligen var vit från början. Skämdes som en hund. Biffvakten sa inget, men jag tippar på att han garvade inombords.

2. Jag har en konstig grej när det kommer till att få oväntade presenter. Farid är underbar med det här, om vi är ute och handlar och han tycker att nåt är fint på mig så erbjuder han sig ofta att lägga pengar för det. Även fast jag älskar presenter så måste jag säga nej när han gör så. Det bara tar stopp inuti. Exempel: Vi var på Urban för någon månad sen, jag hittade ett linne och en t-shirt, han sa att han kunde betala t-shirten. Kostade kanske 18 dollar. Nej, då gick det inte. Jag la tillbaks den, och han såg förvånad ut.

Kan inte förklara det där. Men det är lite som när grejer är på rea för mig - när det plötsligt blir tillgängligt så börjar jag ifrågasätta om jag verkligen vill ha det. Känns inte riktigt hundra att spendera Farids pengar på nåt som kommer hänga längst in i garderoben sen.

3. Det här har jag sagt förut, men har fått en del nya läsare när jag bytte blogg, så vi kör igen. Jag har en fruktansvärd fobi för vissa grejer när det gäller bestick och mat. Det värsta jag vet är när folk har bestick på tallriken och lägger mat PÅ besticken. VEM GÖR SÅ? Alltså, jag flippar fullständigt om det händer när jag ser. Samma sak med yoghurt och flingor, man måste hälla i yoghurten först. Hur efterbliven man är om man häller i flingorna först kan man få höra om man känner mig. Det kryper i hela kroppen. Jag tål inte när ost sticker ut utanför mackans kanter. Och så vidare. Men värst är bestickgrejen. Min lillasyster hade skeden i tallriken en gång hemma hos oss i Sverige, och så hällde hon yoghurt på. Jag började gråta. På riktigt, alltså. Och jag var typ 19 år. Inte normalt.

Forts: Man stoppar inte kniven i munnen, man slickar inte av fingrarna (ryser djupt inombords), man DOPPAR INTE KAKOR I SAFT era jävla mongon, så flyter det runt smulor och annat äckligt, usch. Och så den sista konstiga grejen - sen jag var minibebis har jag alltid lämnat den sista tuggan på tallriken. Hur gott det än är måste jag alltid lämna sista biten. Mamma blir tokig på det här.

4. Jag älskar att skämma ut mina vänner. Om vi är ute på stan och jag är på konstigt humör så kan jag börja dansa, sjunga eller säga nåt cp till någon som går förbi. Gillar att se folks reaktioner när nåt dom inte förväntar sig händer. I och för sig skämmer jag väl mest ut mig själv, men brukar få höra ganska ofta "men herregud Cim, skärp dig!". Haha. Kul.

5. Jag har ätit kattmat en gång när jag torskade i poker. Sen sprang jag och borstade tänderna, utan att dricka vatten emellan. Inte ett bra val.

Puss på er.