Hej gänget.

Nu är det finals och det märks, om än inte lika mycket som förra terminen. Kommer ha snormycket att göra den här helgen, men jobbar bäst under press, så det blir bra.

Vi har tagit ännu ett beslut gällande Lucas, det var Farid som kom med förslaget. Jag frågade min bästa vän här nere, Mindy, om hon kunde tänka sig att passa Lucas i två veckor då jag och Farid är i New York. Då skulle vi spara ytterligare typ 3000 spänn, och sen betala henne 200 dollar av resterande sparade pengar för besväret. Alltså, även när vi pröjsar henne 200 dollar så sparar vi pengar på att han inte flyger med oss.

Jag ska vara ärlig, det gör lite ont. Mindy tackade ja till beslutet och då är det väl klart. Men det gör ont, för nu kommer jag inte träffa Lucas på fem veckor. Det är lång tid för en ägare utan sin hund. Jag skulle inte säga att Lucas är min bebis, men har är ju det närmaste till en bebis jag har. Han är det enskilt största i mitt liv när det kommer till ansvar och alla mina beslut tas till hänsyn av honom. Vi lägger våra scheman så att vi går om varandra (samma sak nu i vår, Lucas behöver aldrig vara ensam), vi går hem tidigare från krogen, vi tar med honom överallt. Jag älskar honom sjukt mycket och har aldrig ångrat att jag köpte honom.

I alla fall, Lucas är min lilla bebis på ett sätt. Och nu ska jag vara utan honom i fem veckor. New York ser jag fram emot nu ännu mer när jag vet att vi kan göra vad vi vill utan att ta hänsyn till honom, vi vet att han har det bra hos Mindy. Farid och jag får verkligen en chans att bara umgås och vara kära och upptäcka staden alla pratar om. Det är underbart. Men sen blir det värre. Hemma i Sverige, jag vet att mamma kommer tjata om honom, och jag skulle så gärna vilja ta med honom ut på långpromenader på Värmdö igen.

Men jag måste se till det som är bäst för Lucas, och det är där ansvaret kommer in igen. Om jag kan undvika att utsätta honom för flygresor, då måste jag göra det. Istället för fyra flygresor på fem veckor blir det nu bara två flygresor på ett år (nästa sommar hem och tillbaks). Det går inte att komma ifrån. Och Mindy är den absolut enda jag litar på för att ha hand om Lucas, han älskar henne. Hon får självklart fri tillgång till vår lägenhet under den här tiden. Nyår sa hon var inga problem, hon lämnar honom max tre timmar.

Det är bäst för vår ekonomi och för Lucas. Men jag kommer ändå sakna dig din fjantiga jävla hund.