Tweet: This blows my mind and makes me fall in love and triggers every ounce of creativity in my brain and heart and soul.

Jag hoppas att ni alla redan sett den här. Den bästa reklamen från Superbowl, helt klart. Vi grät nog en lite skvätt där allihop. Väldigt, väldigt bra.

Så. Otroligt. Vackert.

Global Key Visual crafted for Rubin Postaer & Associates (RPA) and Discovery Channel. 'Life' is 10 Episode series created by producers of very well known 'Planet Earth'. Narrated by Oprah Winfrey. Production process took about 4 weeks to complete.

Produced at Ars Thanea

RPA:
Scott McDonald - Creative Director
Laura Hauseman - Art Director
Ginnie Assenza - Art Manager

Ars Thanea:
Peter Jaworowski - Art Director, Digital Artist

Underbara bilder från världens bästa bröllopsfotograf.

This is pretty fucking rad. Absolut is one of those brands that feels completely unattainable to get a chance to work on, and therefore also the ultimate goal. NY-Z is a great idea, just plain and simple. It's a great idea.

Hej gänget.

Det är onsdag kväll. Jag tänkte öppna en Budweiser snart. Sitter och jobbar med mina logos och väntar på att Farid ska komma hem. Pussar hunden under tiden.

Tänkte att ni skulle få slippa alla kläder och all vardag och all annan obetydlig skit ett tag. Lägger upp lite vackert att inspireras av bara. Underbara exempel på kreativ reklam, marknadsföring och annat värt att se och begrunda. Jag tänker inte förklara nåt av det, delvis för att jag inte orkar och delvis för att det jag visar är så bra att det inte behöver nån förklaring.

Puss, hörs sen.

 

 

 

 

 

 

Presenterade ads för Precept Golfball idag, blev totalt nedskjuten av mina fellow students. I efterhand fick jag höra att vissa faktiskt fattat vad jag försökte göra, men dom orkade tydligen inte säga nåt under själva kritiken. Suck. Bara att kasta och börja om. Läraren tittade mig i ögonen och sa:

- Don't try to be clever. I know you're good at that, but don't try to be clever. Not yet. Be clear.

Jag förstod helt och hållet vad hon menade - här stod jag och blev sågad av mina klasskamrater för att jag presenterat något som dom inte förstod. Hade jag varit tydlig innan jag försökte vara smart så hade jag haft mycket närmre till framgång. Såklart.

Ska börja på min typografiläxa tills imorrn, det har med logos att göra. Det här suger jag åt mig inspiration ifrån, underbara Tiffany's har varit i business så länge av en anledning. Extremt tydlig företagsprofil och en sofistikerad touch över allt som nuddar namnet. Väldigt stark typografi:

Ser ni? Är det inte så aptitligt att man bara vill stoppa det i munnen och smaka på det? Oerhört vackert.

En grej jag absolut hatar med vissa av eleverna på AAU är den totala arrogansen. Att vara andraårsstudent och kalla sig själv art director för att man fick i uppdrag att designa en meny en gång (och dessutom gjorde ett dåligt jobb) - sånt tycker jag är oerhört pinsamt. Jag skäms för eleven som står och harvar upp ursäkt efter ursäkt ifall läxor blir dåligt mottagna av lärarna - "no, I did my research, this is SUPPOSED to be right" eller "as an art director, I feel it's correct".

Newsflash - du är inte art director. Du är student. Du är art director när du jobbar med det varje dag, och får en lönecheck i posten varje månad. Jag skiter i om folk vunnit tävlingar, fått enstaka uppdrag eller tryckt visitkort - du är ingen jävla art director så länge du inte ens kan bli anställd.

Jag kom med i vintershowen förra terminen. Skulle jag använda det som bevis på att jag fortfarande är bra tre månader senare, skjut mig. Det är så många elever som inte förstår att reklam handlar om att leverera, varje dag. Det handlar inte om vad som är rätt och fel. De som gör research och säger att "det här SKA stämma", det är alltid dom som presenterar arbete utan hjärta. Folk som gått igenom alla sina skolår med toppbetyg och svarat på sina egna frågor. Man märker det så tydligt, och jag verkligen avskyr den attityden. Högst upp i vinnarcirkeln när det gäller reklam står det fula, det smutsiga, det skrämmande, det ingen vill kännas vid. Kan utveckla det här resonemanget nån gång, men för just nu:

Du är ingen. Jag är ingen. Vi är blanka blad och vi försöker skapa historia, men var ödmjuk på din väg till framgång. Annars når du aldrig dit. Kom till skolan. Gör dina läxor. Håll käft när läraren pratar och öppna käften när en fråga ställs.

Jag vet att jag kommer få ett jobb i framtiden. Inte för att jag är bättre än nån annan, utan för att jag aldrig slutar sträva efter att vara bäst. Det kan jag ärligt talat säga att jag är ganska ensam om utifrån de jag träffat på AAU. 80 % av klassen bryr sig inte tillräckligt för att göra läxorna ordentligt, 10 % försöker, men lyckas ändå inte och så är det 10 % som kickar ass varje vecka. Av 25 elever i varje klass är jag rädd för en enda. Och det är den enda personen som jobbar lika hårt som jag. Då spelar bakgrund, pengar, skönhet ingen roll - det enda som betyder nåt är viljan. Där ser du skillnaden på framgång och soppåse.

Fantastiskt Photoshop-arbete av okänd designer. Det fula, det smutsiga, det skrämmande, det ingen vill kännas vid.

Vinnarcirkeln.

Det här är stuff från Zara Home-kollektionen. Fina pryttlar, men åt helvete för dyrt och beigt om du frågar mig. Ska jag betala pengar för inredning ska det vara personligt. Och färgglatt. Ett hem ska ha färg. Annars är man i Sverige.

Förövrigt, kommer inte ihåg om jag nämnt det här, ni vet väl att Zara ÄNTLIGEN lanserar en webshop 2011? Sist i hela världen. Spanien får ta och börja jobba lite hårdare på att anpassa sig. Ska gå in och sparka på dom lite när vi drar ner till Barcelona i sommar.

Underbara posters för Inglorious Basterds. (På tal om film, Oscarsgalan var grymt kul att se. Fem timmar lång typ, men vi satt klistrade mest hela tiden. Sandra Bullock är ljuvlig, jag tycker allvarligt att hon och Jesse James utgör det bästa paret i världen. Hennes tal var så underbart. Ska lägga upp det här åt er.)

Otroligt fin behandling på de här bilderna. Älskar känslan av att vara i gränslandet mellan dröm och verklighet.

Alltså, Blondinbella är fan helt otrolig. Jag har fått försvara min kärlek för henne ett antal gånger, men ju mer framgångsrik hon blir, ju mer verkar folk acceptera hennes geni. Kenza är ju bra också, men Isabella är fan helt outstanding.

Hon är alltså 90:a. 19 år gammal är hon. Börjar blogga som 14-åring, kör över alla i kampen om Sveriges största blogg, när intresset börjar falna så smått använder hon bloggen som en plattform för nya projekt. Leder upp till Let's Dance, en ganska stor roll i ungdomfilmens Orion, Blondinbella AB, Bellme.se där hon säljer diverse prylar, en bok (och en kommande på gång) och nu Sveriges första livesända talkshow på webben.

(Ni som tänker Alex Schulman, den stackars kraken, det programmet sänds inte live)

Isabella Löwengrip är essensen av en entreprenör. Hon har en 19-årings energi och en 30-årings erfarenhet inom sin sektor. Hon är varje arbetsgivares dröm och vägrar vara anställd. Att vi i Sverige inte uppmuntrar eget företagande mer är skamligt och något som åratal av sossestyrande har bidragit till. 90-talisterna kommer blåsa oss 80-talister ur vattnet, med en sån förebild som Isabella. Dom jobbar hårdare än oss och dom börjar i en yngre ålder. Jag vet att det är synd att hon gått in i väggen tidigare, men att ens jobba så hårt att man bränner ut sig vid 18 ska fan belönas med ett diplom.

Jag är otroligt stolt över att vara svensk varje gång jag går in på Bellas blogg och läser. Hon har skapat ett behov där det inte ens fanns en marknad. Det är något för historieböckerna.

Puss.

Absolut underbar design av en japansk studio - Rise Design. När det kommer till grafisk design så är enklast alltid vackrast, i mina ögon.

Det här är så vackert, så vackert, att jag dör. Underbara illustrationer i negative space signerat Noma Bar. Briljant.