boots
Man vet aldrig vart San Franciscos väder tar vägen. Hela förra veckan var det över 20 grader, nu är vi nere på 15 igen. Kallt. Pälsvästen och stövlarna får göra comeback. Som jag älskar de här stövlarna förövrigt, tänker ha dom tills dom trillar ihop. Det dyraste jag köpt sen min dator, typ 1700:- gick dom på.
Stövlar är det enda i skoväg som jag skulle lägga så mycket pengar på. För det första passar det till allt i min garderob, för det andra håller en stövel så länge. För det tredje är allt det här en jättebra ursäkt för att lägga 1700:- på ett par skor.
Stövlar är det enda i skoväg som jag skulle lägga så mycket pengar på. För det första passar det till allt i min garderob, för det andra håller en stövel så länge. För det tredje är allt det här en jättebra ursäkt för att lägga 1700:- på ett par skor.
linn herbertsson
Söta Linn Herbertsson sätter rubriken "Boktips". Jag tänker, åh, spännande, undrar vad hon läser?
Bloggvärlden får mig att le. Det är ju det man är ute efter, egentligen, när man läser bloggar. Lättja med lite strösslat socker. Nu vet jag att Linn pluggar stenhårt och förminskar inte hennes insats där, men i bloggen har hon förstått att andra regler gäller. Lite lätthet. Och lite socker. Perfekt.
Bloggvärlden får mig att le. Det är ju det man är ute efter, egentligen, när man läser bloggar. Lättja med lite strösslat socker. Nu vet jag att Linn pluggar stenhårt och förminskar inte hennes insats där, men i bloggen har hon förstått att andra regler gäller. Lite lätthet. Och lite socker. Perfekt.
this i live by
crochet top again
Precis släppt hos Topshop. Cirka 750:-. Kom ihåg, en betydligt billigare version finns alltså hos Forever 21.
trust
Fick en kommentar från en tjej som svikit sin kille. Moa, jag skulle inte stå vid sidlinjen och vänta om jag var du. Oavsett vad du gjort så är det viktigaste att du visar för honom att du finns där. Att du älskar honom. När man blir sviken, framförallt om man själv tycker att förhållandet är perfekt, då känns det som hela ditt liv rycks bort under fötterna på dig. Man kan inte dingla kärlek och tillit framför nån och sen rycka bort det när det passar. Nu vet jag inte vad exakt du gjort, men jag antar att du sårat honom. Du frågade vad vi gör för att jobba igenom det svåra.
Vi pratar. Konstant. Det hjälper. Men jag vet att det aldrig hade gått om jag inte älskat honom. Försvinner kärleken så är det kört, men tilliten som förstörs kan man jobba på. Jag har varit väldigt öppen med Farid och sagt att det förmodligen kommer ta ett halvår innan jag kan lita på honom igen. Allt handlar om att jag, och han, är villiga att fortsätta kämpa. Farid finns här för mig varje dag och han försöker visa på alla sätt att han menar allvar med oss. Det är det viktigaste för mig, så det är vad jag skulle göra om jag var i din situation. Visa honom att ingenting förändrats i dina känslor till honom.
Och svik honom inte igen. Tillit är sårbart och det är ingenting man bara kan pissa på om man vill få ut det bästa av ett förhållande.
Puss.
Vi pratar. Konstant. Det hjälper. Men jag vet att det aldrig hade gått om jag inte älskat honom. Försvinner kärleken så är det kört, men tilliten som förstörs kan man jobba på. Jag har varit väldigt öppen med Farid och sagt att det förmodligen kommer ta ett halvår innan jag kan lita på honom igen. Allt handlar om att jag, och han, är villiga att fortsätta kämpa. Farid finns här för mig varje dag och han försöker visa på alla sätt att han menar allvar med oss. Det är det viktigaste för mig, så det är vad jag skulle göra om jag var i din situation. Visa honom att ingenting förändrats i dina känslor till honom.
Och svik honom inte igen. Tillit är sårbart och det är ingenting man bara kan pissa på om man vill få ut det bästa av ett förhållande.
Puss.
gay pride
Jag garvar ihjäl mig, fan vad fint att han avslöjar sin "stora" hemlighet. Alltså, Aftonbladet är för jävla roliga. Kul också att Martin faktiskt tror att folk liksom behövde ett erkännande för att förstå att han är bög.
it's just a one time thing ii
Åh, gris, dom här tog vi ingen cd-skiva på. Det misstaget gör vi inte om. Nu scannade jag in dom, så kvalitén blev mycket sämre. Från stranddagen också, och de sista är från igår när vi drack giant size margaritas. (Farid är så jävla, jävla fin på näst sista bilden.)
it's just a one time thing
Jag älskar engångskameror. Fan, vad jag älskar dom. Farid och jag köper alltid minst två stycken när vi ger oss ut på äventyr. Och det slutar alltid i helt underbara bilder. Det blir en annan känsla, bara. Vi ska klistra in alla i fotoalbum. Här har ni ett urval, från den där ljuvliga stranddagen förra veckan (fick på cd vid framkallningen). Den här gången köpte vi HD-engångskameror och det var stor skillnad från vanliga engångare. Så, det är ett tips, om ni vill ha bättre kvalité. (Farid är så jävla, jävla fin på tredje bilden.)
chrochet top forever 21
Åh, gänget. Jag är kär. Hittade massa fina grejer på Forever 21, tyvärr inte i min storlek. Testade ett par underbara jeansshorts och strl 25 var för stort. Eh, det är inte okej. Jag brukade ha 27. Nu ska jag alltså ha 24? Nej tack. Måste fixa.
Men! En av grejerna jag hittade blev jag besatt av. Underbar virkad klänning som är skuren på alla de rätta ställena. Som allt i min garderob är den såklart genomskinlig, men under ska jag varva med ett vitt, långt linne och ett korallfärgat långt linne. Så fint och somrigt. Kommer matcha den här klänningen med skinnjackan eller med bara scarfen från H&M. Köpte den i butiken i medium, men så fanns den i small online. Så nu måste jag gå ner och lämna tillbaks den här, men ni kan ju få se hur den ser ut i alla fall. Den kommer alltså vara tightare och kortare nästa gång ni ser den.
Ibland är det sjukt hur hemsidan kan förstöra, dom har matchat den så fult där att jag aldrig hade tittat två gånger. Men när jag testade den i butiken så dog jag lite direkt. Flätor i håret, sandaler och så en bikini under. Hej, Barcelona.
Bilder: Svart på väg ut och vitt när jag kom hem. Klänningen kostade typ 250:-.
Men! En av grejerna jag hittade blev jag besatt av. Underbar virkad klänning som är skuren på alla de rätta ställena. Som allt i min garderob är den såklart genomskinlig, men under ska jag varva med ett vitt, långt linne och ett korallfärgat långt linne. Så fint och somrigt. Kommer matcha den här klänningen med skinnjackan eller med bara scarfen från H&M. Köpte den i butiken i medium, men så fanns den i small online. Så nu måste jag gå ner och lämna tillbaks den här, men ni kan ju få se hur den ser ut i alla fall. Den kommer alltså vara tightare och kortare nästa gång ni ser den.
Ibland är det sjukt hur hemsidan kan förstöra, dom har matchat den så fult där att jag aldrig hade tittat två gånger. Men när jag testade den i butiken så dog jag lite direkt. Flätor i håret, sandaler och så en bikini under. Hej, Barcelona.
Bilder: Svart på väg ut och vitt när jag kom hem. Klänningen kostade typ 250:-.
fashiontoast
Största delen av min inspirationsmapp när det gäller kläder tas upp av den här tjejen. Hon köper också sina studs online och pimpar själv. Men hon har tyvärr typ jättemycket mer pengar än mig. Tar inte bort från den faktum att hon inspirerar - enkelt är alltid snyggast. (Notera Holland-tightsen på näst sista!)
yesterday
Igår tog vi en eftermiddagsfylla på Chevy's. Dom har svinstora margaritas. Tyvärr dog kameran innan vi hann fota dom. Men det var mysigt med en långpromenad och en slapp eftermiddag. Mina haremsbyxor är så bekväma att jag vill sova i dom.
legion
Vi måste kolla upp vart vi ska förvara våra möbler snart, kom nyss på att vi faktiskt ska ut ur lägenheten om två månader. Vilket betyder att vi ska säga upp den om vara trettio dagar. Helvete, vad fort tiden går.
Nu ska jag äta frulle, rostat med avocado på. Äter det varje dag. Räknas det som en diet? Avocadodieten. Igår åt vi grymt förövrigt, jag skar potatis i bitar, in i ugnen, sen köttfärs på, sen ost och så sourcream. Farid kallade det lasagne, det var inte riktigt sant. Men gott var det. Tittade på "Legion" också. Den absolut bästa skräck/science fiction-filmen jag sett, fram till sista halvtimmen då den föll isär. Jag hatar när det blir så. Men första timmen var helt otrolig. Jag var tvungen att skratta för att den var så jävla vidrig och så sjukt bra gjord. Riktigt, riktigt grym.
Det sjukaste, sista fem minuterna av filmen så byttes språket från engelska till ryska? Haha, om det var ett trick för att få folk att sluta ladda ner tyckte jag det var grymt. Nådigt irriterad blev man.
Idag ska jag skicka in min anorexia-uppsats, plugga lite mer, sen ska jag ner till Forever 21 och se om dom fått in nåt fint. Måste handla potatis också. Och smör. Skulle kunna leva på potatis och smör.
Förövrigt, fick världens roligaste mail från Viktor, min bästa killkompis. Jävlar vad jag skrattade. Det ska jag spara och rama in.
Puss.
Nu ska jag äta frulle, rostat med avocado på. Äter det varje dag. Räknas det som en diet? Avocadodieten. Igår åt vi grymt förövrigt, jag skar potatis i bitar, in i ugnen, sen köttfärs på, sen ost och så sourcream. Farid kallade det lasagne, det var inte riktigt sant. Men gott var det. Tittade på "Legion" också. Den absolut bästa skräck/science fiction-filmen jag sett, fram till sista halvtimmen då den föll isär. Jag hatar när det blir så. Men första timmen var helt otrolig. Jag var tvungen att skratta för att den var så jävla vidrig och så sjukt bra gjord. Riktigt, riktigt grym.
Det sjukaste, sista fem minuterna av filmen så byttes språket från engelska till ryska? Haha, om det var ett trick för att få folk att sluta ladda ner tyckte jag det var grymt. Nådigt irriterad blev man.
Idag ska jag skicka in min anorexia-uppsats, plugga lite mer, sen ska jag ner till Forever 21 och se om dom fått in nåt fint. Måste handla potatis också. Och smör. Skulle kunna leva på potatis och smör.
Förövrigt, fick världens roligaste mail från Viktor, min bästa killkompis. Jävlar vad jag skrattade. Det ska jag spara och rama in.
Puss.
holland
De hypade tightsen från Henry Holland har kommit in på Asos igen. Om ni vill ha dom skulle jag beställa NU, för dom lär gå åt snabbt. Funkar definitivt även i höst. Cirka 170:-.
growing young
Jag är 23 år. Jag har vänner som skaffar barn. Jag har hund. Och lägenhet. Ibland är det sjukt att stanna upp för en stund och se vart man är. Hur mycket ansvar man tar, varje dag. När tog barndomen slut, liksom? Poff, så var den borta. Jag har fortfarande spring i benen som en femåring. Farid har väldigt svårt att släppa barnet också, men det sägs ju att det är bra att ha det sinnet kvar. Jag vet inte. Det lär vi märka.
Man kan säga att ålder bara är en siffra, men det är ju inte det. Med varje år skapar vi nya relationer, raderar andra och utvecklas allteftersom. Nyss var vi barn och nu bygger vi våra liv. Det läskiga är att det inte finns någon återvändo. Det går inte att stoppa huvudet i sanden och bli en liten unge igen. Då slutar vi utvecklas, och slutar man utvecklas kan man lika gärna dö. Det finns ingen livsmening i bakåtsträvande.
Vissa är så bekväma i att växa upp att det blir svårt att relatera till för mig. Jag ligger väl nånstans mittemellan. Jag har inte problem med att bli äldre, eftersom jag vet att jag är lyckligare nu än när jag var 17. Herregud - det går inte att jämföra. Tonåren var verkligen ett litet helvete ibland. Det är inte det jag saknar - det är tiden innan dess. När man var sju-åtta. Veckans höjdpunkt var att cykla till Godisboden med pappa och Chris. Är det bara jag, eller minns ni hela er barndom som en enda lång sommar? Det enda jag ser är cykelturer och en sol som aldrig ville slockna. Plasthinkar på stranden och smärta i fötterna när man trampade på alla jävla kottar.
Det där livet totalt befriat från bekymmer. Jag knöt ett snöre kring halsen på mitt favoritgosedjur och släpade honom kring kvarteret. Sen satt jag framför tvättmaskinen och lugnade honom medan han tvättades ren. Det där tog upp en hel eftermiddag, liksom.
Det jag saknar absolut mest är tidsuppfattningen. Minns ni skillnaden? När man var sju så bad man alltid om fem minuter. Mamma ropade att det var mat, och man bad "snälla, bara fem minuter till!". När man blev tolv-tretton så var det en timme istället. "Snälla, bara en timme till." Tidsuppfattningen som barn saknar jag väldigt mycket. Det är något så vackert i en tillvaro där fem minuter alltid räcker till.
Puss.
Man kan säga att ålder bara är en siffra, men det är ju inte det. Med varje år skapar vi nya relationer, raderar andra och utvecklas allteftersom. Nyss var vi barn och nu bygger vi våra liv. Det läskiga är att det inte finns någon återvändo. Det går inte att stoppa huvudet i sanden och bli en liten unge igen. Då slutar vi utvecklas, och slutar man utvecklas kan man lika gärna dö. Det finns ingen livsmening i bakåtsträvande.
Vissa är så bekväma i att växa upp att det blir svårt att relatera till för mig. Jag ligger väl nånstans mittemellan. Jag har inte problem med att bli äldre, eftersom jag vet att jag är lyckligare nu än när jag var 17. Herregud - det går inte att jämföra. Tonåren var verkligen ett litet helvete ibland. Det är inte det jag saknar - det är tiden innan dess. När man var sju-åtta. Veckans höjdpunkt var att cykla till Godisboden med pappa och Chris. Är det bara jag, eller minns ni hela er barndom som en enda lång sommar? Det enda jag ser är cykelturer och en sol som aldrig ville slockna. Plasthinkar på stranden och smärta i fötterna när man trampade på alla jävla kottar.
Det där livet totalt befriat från bekymmer. Jag knöt ett snöre kring halsen på mitt favoritgosedjur och släpade honom kring kvarteret. Sen satt jag framför tvättmaskinen och lugnade honom medan han tvättades ren. Det där tog upp en hel eftermiddag, liksom.
Det jag saknar absolut mest är tidsuppfattningen. Minns ni skillnaden? När man var sju så bad man alltid om fem minuter. Mamma ropade att det var mat, och man bad "snälla, bara fem minuter till!". När man blev tolv-tretton så var det en timme istället. "Snälla, bara en timme till." Tidsuppfattningen som barn saknar jag väldigt mycket. Det är något så vackert i en tillvaro där fem minuter alltid räcker till.
Puss.
nude dreams
Hej gänget.
Vi tjejer är lustiga ibland. Har ni nånsin försökt fynda i er egna garderob? Jag garanterar att många av er skulle hitta något att återanvända. Jag köpte ju en silkesklänning från Urban Outfitters för några månader sen. Den är väldigt djupt urringad, så har haft svårt att hitta några användningsområden för den. Det värsta jag vet är att se kläder bara hänga i garderoben, känns som bortkastade pengar. Men flög typ upp ur sängen nyss när jag kom på att den är smockad i midjan, vilket betyder att det är lätt att klippa av den till en kjol.
Vips - nu har jag mitt älskade nudefärgade plagg till sommaren. Lätt transparent, bra material, perfekt längd och ljust, ljust rosa. Passar till typ allt i min garderob. Min favorit är cutout-tshirten från Asos hängande över, älskart som Jonna skulle sagt. Fan, det här gjorde mig så glad att jag glömde Haiti och svältande barn för en stund.
Puss.
Vi tjejer är lustiga ibland. Har ni nånsin försökt fynda i er egna garderob? Jag garanterar att många av er skulle hitta något att återanvända. Jag köpte ju en silkesklänning från Urban Outfitters för några månader sen. Den är väldigt djupt urringad, så har haft svårt att hitta några användningsområden för den. Det värsta jag vet är att se kläder bara hänga i garderoben, känns som bortkastade pengar. Men flög typ upp ur sängen nyss när jag kom på att den är smockad i midjan, vilket betyder att det är lätt att klippa av den till en kjol.
Vips - nu har jag mitt älskade nudefärgade plagg till sommaren. Lätt transparent, bra material, perfekt längd och ljust, ljust rosa. Passar till typ allt i min garderob. Min favorit är cutout-tshirten från Asos hängande över, älskart som Jonna skulle sagt. Fan, det här gjorde mig så glad att jag glömde Haiti och svältande barn för en stund.
Puss.
cheap
Man behöver inte ha en jävla massa pengar för att överleva våren när det gäller kläder.
Allt Forever 21. Total kostnad, 295 svenska kronor.
mini
Till dig, babe. Och ni andra som tycker att Mini är fin. Hyfsat nytt modejobb, tror jag. Otroligt vackert, hon ser sjukt ung ut.
last last last promise
Om ni vill se hur en tjej från Värmdö kan resonera, läs kommentarerna under förra inlägget. Har man få vänner på Värmdö, så är du en dålig person. Jordens mittpunkt hittar ni alltså två mil utanför Stockholm, det var ju fan att kartböckerna inte plockat upp på det. Det är intressant, trots att det är jag som sagt upp kontakten med varenda vän jag "förlorat" ute på Värmdö så tror folk att jag tappat vänner på grund av grejer jag gjort. Jag kan räkna upp varenda en, men det ska jag inte slösa varken er eller min tid med.
Jag lovar och svär att det här blir sista inlägget som berör Värmdö (med förhoppningen att inte fler nissar kommer in och bjäbbar om inbillade oförrätter). Den här tjejen sa att "du har nu blivit precis som förr". Det fick mig att skratta, för kompis, jag har alltid varit såhär! Haha, fråga Jenna. Är du en idiot så ryker du från mitt liv. Jag tar ingen skit. Det bästa exemplet jag kan ge är när en killkompis tog mig på röven när jag var 15. Jag spottade honom i ansiktet. Möjligen att jag ser på respekt och vänskap annorlunda än alla andra, men jag gillar mitt liv fan så mycket mer nu än när jag hade många "vänner" ute på Värmdö, så tydligen gör jag nåt rätt.
Imorrn börjar nya skolveckan, så nu har vi viktigare grejer för oss. Hur många är det som läser det här som undrar vad i helvete som pågår på det där stället Värmdö? Förlåt, gänget. Nu behöver ni inte höra mer. Tills jag kommer hem i sommar och kanske hittar en bomb i brevlådan eller nåt. Det vore värt att skriva om.
Puss.
Jag lovar och svär att det här blir sista inlägget som berör Värmdö (med förhoppningen att inte fler nissar kommer in och bjäbbar om inbillade oförrätter). Den här tjejen sa att "du har nu blivit precis som förr". Det fick mig att skratta, för kompis, jag har alltid varit såhär! Haha, fråga Jenna. Är du en idiot så ryker du från mitt liv. Jag tar ingen skit. Det bästa exemplet jag kan ge är när en killkompis tog mig på röven när jag var 15. Jag spottade honom i ansiktet. Möjligen att jag ser på respekt och vänskap annorlunda än alla andra, men jag gillar mitt liv fan så mycket mer nu än när jag hade många "vänner" ute på Värmdö, så tydligen gör jag nåt rätt.
Imorrn börjar nya skolveckan, så nu har vi viktigare grejer för oss. Hur många är det som läser det här som undrar vad i helvete som pågår på det där stället Värmdö? Förlåt, gänget. Nu behöver ni inte höra mer. Tills jag kommer hem i sommar och kanske hittar en bomb i brevlådan eller nåt. Det vore värt att skriva om.
Puss.
the truth
Hej gänget.
Har skrivit på min anorexia-uppsats hela dagen. Kursen funkar så att vi skriver tre uppsatser på hela terminen, den första är en memoar, den andra en evaluation argument och den tredje en proposal argument. Alla ska vara linked, så det är därför jag skriver om anorexia nu igen. Kanske borde gått med min första tanke och skrivit om hiphop, 'cause this shit makes me depressed.
MEN. Det skiter vi i. Har varit varmt och jättefint här idag. Vi köpte lunch på Jamba Juice och skrattade i solen. Imorrn funderar vi på en dagsfylla nere på en mexikanare i Soma, dom säljer hur goda margaritas som helst där. Tänkte ta en promenad ner med jycken och bli lite småfulla. Det har vi förtjänat.
Annars har jag lätt ångest över att det är så mycket grejer jag måste fixa. Måste maila C-O, måste styra Twitter, måste fortsätta se till att folk håller intresset uppe för Sourze, måste räkna på min budget IGEN, måste registrera mig för sommaren och nästa termin, måste klippa hundens klor, måste köpa ny linsvätska, måste, måste, måste..
fast nu ska jag bara spela kort med Farid.
Chattade lite med Jenna idag, min bästa gris. Gud så mysigt. Det fick mig att sakna Stockholm, vilket jag inte gjort sen jag kom till San Francisco. Tack för det, Jenna! Fan, om två månader syns vi. Det kommer bli så bra. Förövrigt - raderade en gammal vän från Facebook idag efter ett bittert litet mail från hennes sida (anledningen till Värmdö-inlägget för nån dag sen). Jag är så jävla trött på attityden från vissa folk på Värmdö, dom tror att dom styr över allt och alla. Men gissa vad, vi går inte i grundskolan längre, och jag skiter fullständigt i om ni gillar mig eller inte. Chris sa det bäst:
Så fort man visar att falskheten står en upp i halsen, då ska folk försöka slå ner en. Jag har känt så många falska människor ute på Värmdö och jag har sagt upp kontakten med varenda en. Jag har aldrig levt mitt liv med falska leenden och gömda intentioner. Det är så man slutar upp i ett liv med ett vackert yttre och brunt bajs inuti. Och det låter inte så jävla lockande i mina öron.
Puss.
Har skrivit på min anorexia-uppsats hela dagen. Kursen funkar så att vi skriver tre uppsatser på hela terminen, den första är en memoar, den andra en evaluation argument och den tredje en proposal argument. Alla ska vara linked, så det är därför jag skriver om anorexia nu igen. Kanske borde gått med min första tanke och skrivit om hiphop, 'cause this shit makes me depressed.
MEN. Det skiter vi i. Har varit varmt och jättefint här idag. Vi köpte lunch på Jamba Juice och skrattade i solen. Imorrn funderar vi på en dagsfylla nere på en mexikanare i Soma, dom säljer hur goda margaritas som helst där. Tänkte ta en promenad ner med jycken och bli lite småfulla. Det har vi förtjänat.
Annars har jag lätt ångest över att det är så mycket grejer jag måste fixa. Måste maila C-O, måste styra Twitter, måste fortsätta se till att folk håller intresset uppe för Sourze, måste räkna på min budget IGEN, måste registrera mig för sommaren och nästa termin, måste klippa hundens klor, måste köpa ny linsvätska, måste, måste, måste..
fast nu ska jag bara spela kort med Farid.
Chattade lite med Jenna idag, min bästa gris. Gud så mysigt. Det fick mig att sakna Stockholm, vilket jag inte gjort sen jag kom till San Francisco. Tack för det, Jenna! Fan, om två månader syns vi. Det kommer bli så bra. Förövrigt - raderade en gammal vän från Facebook idag efter ett bittert litet mail från hennes sida (anledningen till Värmdö-inlägget för nån dag sen). Jag är så jävla trött på attityden från vissa folk på Värmdö, dom tror att dom styr över allt och alla. Men gissa vad, vi går inte i grundskolan längre, och jag skiter fullständigt i om ni gillar mig eller inte. Chris sa det bäst:
Så fort man visar att falskheten står en upp i halsen, då ska folk försöka slå ner en. Jag har känt så många falska människor ute på Värmdö och jag har sagt upp kontakten med varenda en. Jag har aldrig levt mitt liv med falska leenden och gömda intentioner. Det är så man slutar upp i ett liv med ett vackert yttre och brunt bajs inuti. Och det låter inte så jävla lockande i mina öron.
Puss.
be in the water - standing up
Eh.. Ja tack, antar jag. Den är säkert JÄTTEbillig. Och jag skulle garanterat ändå aldrig gå i, pga min hajskräck. Men Farid skulle nog gilla det.
if i could style my friends - emil
När vi ändå är inne på en modebloggsvecka kan jag lägga upp den andra i raden, Emil. Det här är nåt många inte vet om mig - jag älskar att shoppa med killar. Jag tycker det är mycket roligare att titta på killkläder, jag älskar hela processen med att ge någon annan åsikter och råd istället för att det är jag som står där med beslutsångest. Jag tjatar alltid på Farid om att han ska handla kläder så att jag får ha kul en stund.
Därför är också det här kollaget mycket större än Jonnas - jag tycker det är roligare med grabbar.
Bland det sexigaste jag vet på killar är baseballjackor. Alla ser biffigare ut i dom, och jag antar att det är min hiphopkärlek som svämmar över när jag ser grabbar klädda i såna. Det här är en lite snällare variant, enligt mig får dom gärna vara stora, feta, svartgråa jackor, men ville ju ge något vårigt till lille Emil. Jag älskar bägge tshirtarna, jag gillar klassiska färger på killar generellt. Glasögonen är grymma och sneakers fick bli en lite mer sofistikerad variant tillsammans med hederliga Converse. Den grå koftan är lite bögig, men har man den helt öppen så tror jag det blir bra. Sen är en snygg plånbok ett måste, läder helst.
Puss pojkar, gå och fixa nu så ni kan vara lika snygga som alla Stockholmstjejer i sommar.
Därför är också det här kollaget mycket större än Jonnas - jag tycker det är roligare med grabbar.
Bland det sexigaste jag vet på killar är baseballjackor. Alla ser biffigare ut i dom, och jag antar att det är min hiphopkärlek som svämmar över när jag ser grabbar klädda i såna. Det här är en lite snällare variant, enligt mig får dom gärna vara stora, feta, svartgråa jackor, men ville ju ge något vårigt till lille Emil. Jag älskar bägge tshirtarna, jag gillar klassiska färger på killar generellt. Glasögonen är grymma och sneakers fick bli en lite mer sofistikerad variant tillsammans med hederliga Converse. Den grå koftan är lite bögig, men har man den helt öppen så tror jag det blir bra. Sen är en snygg plånbok ett måste, läder helst.
Puss pojkar, gå och fixa nu så ni kan vara lika snygga som alla Stockholmstjejer i sommar.
striped
Testade förövrigt den här också idag på H&M. Kan säga såhär - den är snygg. Som fan. Framtill, i alla fall. Baktill märker man att kvalitén sinar. Sen är den svårmatchad också. Men billig var den, typ 250 spänn. Så är du sugen på att se ut som alla modebloggerskor i vår - köp den.
yes, future home, please
garden collection h&m
Och så fick jag äta upp vad jag sa om Garden-kollektionen. Gick in på H&M när vi var ute med hunden, väldigt många fina shorts. Mjuka, bra material. Lite väl höga i midjan för mig, men väldigt sköna. Hittade nåt annat som föll mig i smaken.
Otroligt mjuk, fin vårkappa. Nu har jag något att växla skinnjackan från Zara med. Trekvartsärm, grå, som ni kan se. Modellen med det vackra fallet framtill påminner om ett antal jackor som fått mitt hjärta att dunka fortfare från shopnastygal. Skillnaden är att den här bara kostade 500 spänn. Kvalitén känns verkligen riktigt bra. Lite kär är jag nog. Till alla sommarnätter efter krogen med beige klänning eller klackar till. Och sen när hösten börjar krypa på här i SF i november tänker jag mig en kofta under och så långa, svarta skinnhandskar. Så bra.
(Färgen stämmer ganska bra med bilderna, kanske att den är lite ljusare i verkligheten.)
Otroligt mjuk, fin vårkappa. Nu har jag något att växla skinnjackan från Zara med. Trekvartsärm, grå, som ni kan se. Modellen med det vackra fallet framtill påminner om ett antal jackor som fått mitt hjärta att dunka fortfare från shopnastygal. Skillnaden är att den här bara kostade 500 spänn. Kvalitén känns verkligen riktigt bra. Lite kär är jag nog. Till alla sommarnätter efter krogen med beige klänning eller klackar till. Och sen när hösten börjar krypa på här i SF i november tänker jag mig en kofta under och så långa, svarta skinnhandskar. Så bra.
(Färgen stämmer ganska bra med bilderna, kanske att den är lite ljusare i verkligheten.)
club 6ix
En väldigt suddig bild från igår, Jag, Farid, Akeem och hans tjej.
timbuk
Sista låten igår. Ganska absurt att stå på en hiphopklubb i San Francisco och sjunga med till Timbuk med 30 andra svenskar. Men amerikanarna diggade det med! Så fint. Klubben är väldigt liten, så oavsett vart du stod var du typ en meter från artisterna.
Och så Adam. Duktig Adam.
shoooes
De här skorna från Asos är så jävla snygga. Finns i andra färger också. Mixen mellan grått och grönt är perfekt.
private afterparty
Grejen med Adam är att han gör låtar som känns i hjärtat. När han körde "Before U Know It" igår så slog tanken på Chris ner som en blixt i kroppen, och rysningarna gick ända ner från tårna. Han var så jävla glad igår. Det gjorde mig glad. Det var lite local talents som körde först, men Adam dödade alla. Looptroop gick på efter Adam, dom var helt okej, sen kom Timbuktu, han var riktigt bra. Sjukt förvånad dock - Timbuk körde bara på svenska. Okej, typ halva klubben var svensk, men vill man inte att amerikanerna ska fatta vad man säger? Lite konstigt, men fan vilken stämning när "Alla vill till himmelen" drogs igång som kvällens sista spår.
Det var väldigt avslappnat allting, när Timbuk körde stod Adam i publiken och vice versa. Akeem blev helt vild av kändiskåthet och fotade sig med alla kändisar han kunde hitta, haha. Det var en riktigt bra spelning, härlig klubb och grym kväll. Farid spelade in massor, så ni får nog ett smakprov sen. Adam körde ett par nya låtar som var riktigt bra.
Det sjukaste, förövrigt. När Timbuk var klar och vi precis skulle gå kommer det fram en tjej till mig. Såhär gick konversationen:
- Hi, I'm the guys' promoter.
- Hey, how are you.
- So, they sent me out to find ten cute girls for the afterparty.
- Okay...
- It's really small and private, it's gonna be at the hotel room at (.....)
- (Tittar på henne i tron att hon driver, skrattar)
- Are these your friends? (Pekar mot mina vänner)
- Yeah.
- Well, they can't come, because they're guys.
- But wait a minute, I think I'm gonna have to pass.
- Look, I'm sorry, it's a small party, your friends can't come. I just wanna bring ten beautiful girls.
- No, I understand.
- So, are you available?
- No.
- Okay.
Alltså. Jag trodde hon skulle säga "ten cute girls to come on stage". När hon började viska och titta på mig konstigt och snacka om "private party", då trodde jag utan tvekan hon drev. Men det gjorde hon inte. Så Farid garvade hela vägen hem åt min nyförtjänta titel som groupie. Grattis till mig.
Puss.
Det var väldigt avslappnat allting, när Timbuk körde stod Adam i publiken och vice versa. Akeem blev helt vild av kändiskåthet och fotade sig med alla kändisar han kunde hitta, haha. Det var en riktigt bra spelning, härlig klubb och grym kväll. Farid spelade in massor, så ni får nog ett smakprov sen. Adam körde ett par nya låtar som var riktigt bra.
Det sjukaste, förövrigt. När Timbuk var klar och vi precis skulle gå kommer det fram en tjej till mig. Såhär gick konversationen:
- Hi, I'm the guys' promoter.
- Hey, how are you.
- So, they sent me out to find ten cute girls for the afterparty.
- Okay...
- It's really small and private, it's gonna be at the hotel room at (.....)
- (Tittar på henne i tron att hon driver, skrattar)
- Are these your friends? (Pekar mot mina vänner)
- Yeah.
- Well, they can't come, because they're guys.
- But wait a minute, I think I'm gonna have to pass.
- Look, I'm sorry, it's a small party, your friends can't come. I just wanna bring ten beautiful girls.
- No, I understand.
- So, are you available?
- No.
- Okay.
Alltså. Jag trodde hon skulle säga "ten cute girls to come on stage". När hon började viska och titta på mig konstigt och snacka om "private party", då trodde jag utan tvekan hon drev. Men det gjorde hon inte. Så Farid garvade hela vägen hem åt min nyförtjänta titel som groupie. Grattis till mig.
Puss.
vote for me!
adam
Ikväll ska vi se den här karln köra på Club 6ix vid 23. Riktigt jävla fint ska det bli. Har fixat hundvakt till lillen också - våra kompisar är bäst, ställer alltid upp när det behövs. Vi sticker nog inte förrän vid halv tio-tiden. Funderar på om jag ska sova eller plugga tills dess. Får se.
home sweet home
Det är intressant det här med att ha flyttat från Värmdö. Jag har inte bara flyttat därifrån, jag bor i princip så långt bort från Värmdö man kan komma, i San Francisco på andra sidan jordklotet. Jag kommer aldrig flytta tillbaks till Värmdö. Varför skulle jag? Min bästa killkompis och min bästa tjejkompis bor i stan. Elin flyttar till Australien i ett halvår, ska sen avsluta sin utbildning i Lund och jag kan nog sätta nån miljon på att hon inte flyttar tillbaks till Värmdö efter det. Jonna ska till Köpenhamn. Det här är dom jag lever för. Alla har lämnat Värmdö.
Trots att alla mina närmsta vänner lämnat Värmdö, så är det ändå helt omöjligt att bryta sig loss därifrån. Hela min familj bor där. Jag skulle helst se att pappa flyttar till Uppsala, mamma till Linköping och Chris utomlands nånstans, men det är nog önsketänkande.
Utan Värmdö hade jag kanske aldrig träffat Jenna. Den anledningen räcker för att mina 20 år där ska vara värt det. Sen har vi ju Elin och Viktor och Magnus och alla andra människor som format mitt liv. Men fan, allt som oftast är Värmdö en böld i röven nedtryckt i rännstenen vid världens vidrigaste gränd. Jag trodde länge att Värmdö, det är så vänskap och kärlek ser ut. Efter att ha flyttat därifrån så vet jag att det är så mycket mer än så. Man behöver liksom inte vara ständigt omgiven av skvaller och rykten och folk som inte gillar en. Det finns så många platser i världen att upptäcka och på varje plats bor en ny, riktig, vän.
Värmdö som kommun är vackert och jag har många vackra minnen från sommarnätter därifrån, men jag är så över allt som har med det sociala att göra. Tyvärr måste jag fortfarande skriva om det, för att skydda Chris. Jag blev fly jävla asförbannad på tre av hennes närmsta kompisar förra sommaren, och sa upp kontakten direkt när dom behandlade henne som smutsigt grus. Det är bara så jag är. Jag tänker inte när det gäller Chris. Tappar jag vänner på grund av henne, okej. Då får det bli så. Jag skulle ge upp vemsomhelst för henne. När det dessutom handlar om folk som jag vet inte gillar mig - ja, ge mig en bra anledning att inte stå upp för min syster då. För att jag inte blir inbjuden till den enstaka tjejmiddagen under somrarna då jag är hemma?
Tro mig. Jag kan leva med det. De enda tjejer jag verkligen saknar från Värmdö är Åberg, Fanny och Lina, och jag skulle tippa på att dom är dom enda som saknar mig med. Det är liksom inga konstigheter, eller hur? (Det komiska i detta är att ingen av de här tjejerna bor på Värmdö längre heller, börjar ni se ett mönster?)
Jag var lite hård i det jag skrev här under. Men jag vet hur tjejer är. Alla vet hur tjejer är. Om jag är den enda som vågar stå för det - åter igen - okej. Jag kommer alltid förvänta mig skvaller och skitsnack och frågor framför respekt. För det är så min uppfattning av tjejer formades under alla år ute på Värmdö. Hittills har den uppfattningen alltid varit korrekt.
Trots att alla mina närmsta vänner lämnat Värmdö, så är det ändå helt omöjligt att bryta sig loss därifrån. Hela min familj bor där. Jag skulle helst se att pappa flyttar till Uppsala, mamma till Linköping och Chris utomlands nånstans, men det är nog önsketänkande.
Utan Värmdö hade jag kanske aldrig träffat Jenna. Den anledningen räcker för att mina 20 år där ska vara värt det. Sen har vi ju Elin och Viktor och Magnus och alla andra människor som format mitt liv. Men fan, allt som oftast är Värmdö en böld i röven nedtryckt i rännstenen vid världens vidrigaste gränd. Jag trodde länge att Värmdö, det är så vänskap och kärlek ser ut. Efter att ha flyttat därifrån så vet jag att det är så mycket mer än så. Man behöver liksom inte vara ständigt omgiven av skvaller och rykten och folk som inte gillar en. Det finns så många platser i världen att upptäcka och på varje plats bor en ny, riktig, vän.
Värmdö som kommun är vackert och jag har många vackra minnen från sommarnätter därifrån, men jag är så över allt som har med det sociala att göra. Tyvärr måste jag fortfarande skriva om det, för att skydda Chris. Jag blev fly jävla asförbannad på tre av hennes närmsta kompisar förra sommaren, och sa upp kontakten direkt när dom behandlade henne som smutsigt grus. Det är bara så jag är. Jag tänker inte när det gäller Chris. Tappar jag vänner på grund av henne, okej. Då får det bli så. Jag skulle ge upp vemsomhelst för henne. När det dessutom handlar om folk som jag vet inte gillar mig - ja, ge mig en bra anledning att inte stå upp för min syster då. För att jag inte blir inbjuden till den enstaka tjejmiddagen under somrarna då jag är hemma?
Tro mig. Jag kan leva med det. De enda tjejer jag verkligen saknar från Värmdö är Åberg, Fanny och Lina, och jag skulle tippa på att dom är dom enda som saknar mig med. Det är liksom inga konstigheter, eller hur? (Det komiska i detta är att ingen av de här tjejerna bor på Värmdö längre heller, börjar ni se ett mönster?)
Jag var lite hård i det jag skrev här under. Men jag vet hur tjejer är. Alla vet hur tjejer är. Om jag är den enda som vågar stå för det - åter igen - okej. Jag kommer alltid förvänta mig skvaller och skitsnack och frågor framför respekt. För det är så min uppfattning av tjejer formades under alla år ute på Värmdö. Hittills har den uppfattningen alltid varit korrekt.
sister, sister
Pratar med lilla syster. Hon gör framsteg. Hon har redan gått upp sex kilo, vilket är extremt bra tidsmässigt. Men det är jobbigt att äta hela tiden, säger hon. Hon började med halvportioner men kör nu hel. Såhär ser hennes meny ut dagligen:
8:15 - Två mackor med pålägg, en tallrik fil, juice
10:00 - Näringsdryck 300 kalorier
11:45 - Helportion enligt tallriksmodellen, ett glas mjölk
14:10 - En macka med pålägg, en tallrik med fil
16:45 - Normalportion, ett glas mjölk
Innan läggdags - Ett glas mjölk, en macka, en frukt
Det är helt sjukt att det är så reglerat. Att hon styrs av det här nu. Hon får vara ute och gå max en halvtimme om dagen, då är det samma varv runt sjukhuset som gäller. Hon är på sjukhuset varje dag från 8-18, på fredagar får hon gå hem vid 15 och på helgerna är hon ledig. Det här är hennes liv, just nu. Jag kan inte vänta tills jag får träffa henne i sommar, att få se henne med lystern i ansiktet igen.
Och efter att ha pratat med henne verkar det som jag åter igen måste ta upp det här:
Är du inte Chris nära kompis sen tidigare, dra inte tag i henne om du ser henne ute. Med nära kompis menar jag samma relation som jag och Elin, eller jag och Jonna har. En lång tids nära vänskap. Om du inte har det med Chris, rör henne inte. Framförallt inte om du sitter med halva Värmdö och fikar. Det sista hon vill är att sitta ner med hundra tjejer och veta att frågorna bränner hål på tungan i allas munnar.
LÅT HENNE VARA. Att det ska vara så svårt att förstå. Jag förstår om ni bara menar väl, men det har ingen betydelse. Hon vill vara ifred medan hon försöker bli frisk. Respektera det. Ni har inte funnits där när andra saker har gått åt helvete, då behöver ni inte finnas där när hon är sjuk heller. Det blir bara falskt och genomskinligt. Samma sak gäller naturligtvis mig när jag kommer hem - är du inte min nära vän, fråga inte mig nånting. Du får inga svar från mig.
8:15 - Två mackor med pålägg, en tallrik fil, juice
10:00 - Näringsdryck 300 kalorier
11:45 - Helportion enligt tallriksmodellen, ett glas mjölk
14:10 - En macka med pålägg, en tallrik med fil
16:45 - Normalportion, ett glas mjölk
Innan läggdags - Ett glas mjölk, en macka, en frukt
Det är helt sjukt att det är så reglerat. Att hon styrs av det här nu. Hon får vara ute och gå max en halvtimme om dagen, då är det samma varv runt sjukhuset som gäller. Hon är på sjukhuset varje dag från 8-18, på fredagar får hon gå hem vid 15 och på helgerna är hon ledig. Det här är hennes liv, just nu. Jag kan inte vänta tills jag får träffa henne i sommar, att få se henne med lystern i ansiktet igen.
Och efter att ha pratat med henne verkar det som jag åter igen måste ta upp det här:
Är du inte Chris nära kompis sen tidigare, dra inte tag i henne om du ser henne ute. Med nära kompis menar jag samma relation som jag och Elin, eller jag och Jonna har. En lång tids nära vänskap. Om du inte har det med Chris, rör henne inte. Framförallt inte om du sitter med halva Värmdö och fikar. Det sista hon vill är att sitta ner med hundra tjejer och veta att frågorna bränner hål på tungan i allas munnar.
LÅT HENNE VARA. Att det ska vara så svårt att förstå. Jag förstår om ni bara menar väl, men det har ingen betydelse. Hon vill vara ifred medan hon försöker bli frisk. Respektera det. Ni har inte funnits där när andra saker har gått åt helvete, då behöver ni inte finnas där när hon är sjuk heller. Det blir bara falskt och genomskinligt. Samma sak gäller naturligtvis mig när jag kommer hem - är du inte min nära vän, fråga inte mig nånting. Du får inga svar från mig.
tweet tweet
Förresten, nu hittar ni mig på twitter @shutupandgrind:
if i could style my friends - jonna
Jag kom på en rolig grej att sysselsätta mig med. Om jag fick chansen, hur skulle jag styla mina vänner? Tänkte att jag lägger upp er en efter en med kort beskrivning till (och ja, jag tänker göra grabbarna också). Till varje vän vill jag highlighta det jag tycker är den personens starkaste tillgång - i Jonnas fall är det benen.
Jag älskar nude-trenden, och om nån kan bära upp den så är det Jonna. Det här är ju inte helt nude, jag tycker om när det finns skiftningar i kläderna, fast i samma färgskala. Till hennes hår som skiftar från guld till brunt tror jag det skulle bli riktigt fint, mycket finare än på någon som är blond. Jonna är lång, så hon skulle egentligen inte behöva klackar, men hon har för snygga ben för att inte understryka med ett par riktigt höga skor. Dom här är från Topshop och jag älskar att tshirtens färg plockas upp där bak på klackarna. Jonna har massa andra snygga kroppsdelar också, men ben för mig är det sexigaste att visa om du vill undvika att vara vulgär (och locka till dig rätt typ av killar).
Det snyggaste att bryta av de här färgerna med, enligt mig, är silver. Ganska tungt halsband till alla mjuka former. Så nu vet du, Jonna! Det här är din sommar. Synd att allt det här tillsammans kostar typ 30 000:-. Men det är okej.
Puss.
Jag älskar nude-trenden, och om nån kan bära upp den så är det Jonna. Det här är ju inte helt nude, jag tycker om när det finns skiftningar i kläderna, fast i samma färgskala. Till hennes hår som skiftar från guld till brunt tror jag det skulle bli riktigt fint, mycket finare än på någon som är blond. Jonna är lång, så hon skulle egentligen inte behöva klackar, men hon har för snygga ben för att inte understryka med ett par riktigt höga skor. Dom här är från Topshop och jag älskar att tshirtens färg plockas upp där bak på klackarna. Jonna har massa andra snygga kroppsdelar också, men ben för mig är det sexigaste att visa om du vill undvika att vara vulgär (och locka till dig rätt typ av killar).
Det snyggaste att bryta av de här färgerna med, enligt mig, är silver. Ganska tungt halsband till alla mjuka former. Så nu vet du, Jonna! Det här är din sommar. Synd att allt det här tillsammans kostar typ 30 000:-. Men det är okej.
Puss.
h&m fashion against aids collection
En grej kan ni förklara för mig, tjejer. H&M:s Garden-kollektion, har den släppts i Sverige än? Jag visste att den var på g, men höll inte utkik alls eftersom det inte var min stil av plagg. Men så gick jag ner på H&M här för nån vecka sen och då är Garden-kollektionen släppt, utread från första dagen. Allt var på minst 15 % rea. Det måste vara för att dom vet att det inte är rätt marknad här i San Francisco? Jag blev förvånad.
Men nu! Nu jävlar. Nu har dom hittat på nåt bra igen. I maj släpps en festivalinspirerad kollektion där 25 % av intäkterna skänks till HIV-organisationer. Namnet är Fashion Against Aids igen, men nu har dom alltså använt sig av egna designers istället för alla sop-kändisar under 2008.
Titta, så jävla bra. Sandalerna är spikade om dom passar. (Resten av kollektionen kan ni se på Glamour.se.)
Men nu! Nu jävlar. Nu har dom hittat på nåt bra igen. I maj släpps en festivalinspirerad kollektion där 25 % av intäkterna skänks till HIV-organisationer. Namnet är Fashion Against Aids igen, men nu har dom alltså använt sig av egna designers istället för alla sop-kändisar under 2008.
Titta, så jävla bra. Sandalerna är spikade om dom passar. (Resten av kollektionen kan ni se på Glamour.se.)
jonas peterson - yes, he's swedish
what makes me happy
- Att se Lucas bli helt spattig av lycka över minsta lilla grej
- Att amerikaner alltid tror att jag är från USA för att min engelska och mitt uttal "is fucking incredible"
- Att få Alex att skratta, han har ett så underbart, smittande skratt
- Att känna mig bekväm i att prata om mina familjeproblem med en en vilt främmande människa bara för att hon frågar och verkligen lyssnar
- Att läsa på E24 att folk som studerar utomlands har störst chans att få jobb efter examen
- Att banken har slutat misshandla Jenna
- Att Barcelona hägrar i horisonten
- Att jag vet, vet, vet att jag är på helt rätt bana i livet
- Att jag ska på Adam Tensta-konsert imorrn
- Att kärlek nästan aldrig är längre än en meter bort
- Att amerikaner alltid tror att jag är från USA för att min engelska och mitt uttal "is fucking incredible"
- Att få Alex att skratta, han har ett så underbart, smittande skratt
- Att känna mig bekväm i att prata om mina familjeproblem med en en vilt främmande människa bara för att hon frågar och verkligen lyssnar
- Att läsa på E24 att folk som studerar utomlands har störst chans att få jobb efter examen
- Att banken har slutat misshandla Jenna
- Att Barcelona hägrar i horisonten
- Att jag vet, vet, vet att jag är på helt rätt bana i livet
- Att jag ska på Adam Tensta-konsert imorrn
- Att kärlek nästan aldrig är längre än en meter bort
ny-z
This is pretty fucking rad. Absolut is one of those brands that feels completely unattainable to get a chance to work on, and therefore also the ultimate goal. NY-Z is a great idea, just plain and simple. It's a great idea.
the hands of time
Och jag vaknade upp mitt i natten av värmen från filten och hans kropp. Jag sparkade av mig filten och tog hans hand i min. Han sov tungt. Jag vägde hans hand i min och jag tänkte på de vi rört innan vi hittade varandra. Andras kinder vi smekt med en sån självklarhet, när ingen annan kommer nära nu. Hur man tror att det är rätt, om och om igen. Det är alltid fel. Och jag vägde hans hand i min och tänkte på spåren tiden lämnat, vart tar resterna av alla de andra vägen? Kommer jag ihåg nån annans hud? Så många jag sagt att jag älskat. Jag tryckte hans hand, vibrerar det av sensationer från någon annans smekning där? Om man skrapar lätt på ytan, gömmer sig andra nätter, andra nakna kroppar under filtar, andra mjuka kyssar där? Betyder det vi lämnar lika mycket som det vi byter ut det mot? Hans hud känns inte som någon annans. Hans hand väger tyngre. Har jag någonsin förr vaknat och reflekterat över någons skönhet? Jag minns inte. Spåren bleknar. Tiden går. Jag kände tyngden från hans hand och somnade.
#pics from an extraordinary life / bbq bonfire
the perfect day
Heeeeej kompisar.
Mina underbara skor från efterblivna Aldo har kommit, dom är små precis vid tårna. Jag funderar ärligt talat på att klippa lite som jag alltid gör när skor inte passar (alla mina sandaler har blivit omgjorda), för dom är så jävla fina och mjuka att jag inte vill lämna tillbaks dom.
Igår var en perfekt dag. En sån dag där man vet redan nu att man kommer minnas den resten av livet. Det var bara för perfekt och jag tänkte på Jonna och Elin och Jenna och Emil och Viktor och alla andra som skulle uppskattat det lika mycket som jag:
Mindy lyckades boka in den varmaste dagen på hela veckan för sin BBQ & Bonfire. Vi gick upp tidigt här hemma, packade med filtar, varma kläder för kvällen och massa dricka, sen tog vi med oss en överlycklig hund ut till stranden där Mindy bor. Solen strålade och Lucas har aldrig varit gladare. Vi kastade bollar ut i havet och han simmade omkring. Kyssar, engångskameror och salta vågor. Jag sprang med Lucas längs stranden, han i vattnet och jag på land, bara för att få utlopp för all lycka på nåt sätt.
När vi blev hungriga tog vi med oss smutsig Lucas och alla grejer upp till Mindy. Puppy hann med att diarréa på nåns gräsmatta först, det var kul. In med puppy i badrummet när vi kom fram, tvätta tvätta, pussa på Mindy och Yaz och Alicia. Sen drog vi ut en soffa på deras baksida, öppnade en öl, hällde upp vin och blev serverade nachos med fyra hemgjorda salsadips (både Mindy och Yaz är mexikaner, de här tjejerna vet hur man gör salsa). Vi låg därute i tre timmar, drack, pratade och flyttade soffan med jämna mellanrum för att få känna solens strålar så länge som möjligt.
När gästerna började droppa in var vi redan lite onyktra. Solen hade precis gömt sig bakom huset och i luften låg det svensk sommarkväll. Jag tog på mig en kofta, sen drog vi ut den andra soffan från vardagsrummet så att alla kunde få plats. Alex, Akeem, jag, Farid och Alicia pratade om allt mellan himmel och jord, vi dansade till Rihannas "Rude boy" och vek oss av skratt när Akeem visade hur en judisk sexfilt ser ut. Obeskrivligt.
Mindy och Yaz tände grillen och serverade oss mat; kött, spring onions, guacamole, tortillas. Då och då fastnade Farid och jag i en blick eller en kyss. Det var bara perfekt, det går inte att säga något annat. Vid typ åtta på kvällen tog vi med oss ved, sprit och filtar ner till stranden, där vi satte igång brasan. Det gick jävligt fort, förmodligen för att vi hade tändvätska. Sen satt vi där kring elden och pratade till ljudet av vågorna som slog in. Lucas sov bakom min rygg. Farid vilade sitt huvud mot min axel. När småtimmarna började krypa på och veden tog slut gick vi hem till Mindy och somnade på soffan. Vi kom hem för en stund sen.
Vi tog tusen bilder. Lägger upp dom så ni får vara med visuellt också. Igår var underbart och jag tänkte på alla er och hur jag önskade att ni var där. Bara för att dela en så efterblivet fin dag.
Puss.
Mina underbara skor från efterblivna Aldo har kommit, dom är små precis vid tårna. Jag funderar ärligt talat på att klippa lite som jag alltid gör när skor inte passar (alla mina sandaler har blivit omgjorda), för dom är så jävla fina och mjuka att jag inte vill lämna tillbaks dom.
Igår var en perfekt dag. En sån dag där man vet redan nu att man kommer minnas den resten av livet. Det var bara för perfekt och jag tänkte på Jonna och Elin och Jenna och Emil och Viktor och alla andra som skulle uppskattat det lika mycket som jag:
Mindy lyckades boka in den varmaste dagen på hela veckan för sin BBQ & Bonfire. Vi gick upp tidigt här hemma, packade med filtar, varma kläder för kvällen och massa dricka, sen tog vi med oss en överlycklig hund ut till stranden där Mindy bor. Solen strålade och Lucas har aldrig varit gladare. Vi kastade bollar ut i havet och han simmade omkring. Kyssar, engångskameror och salta vågor. Jag sprang med Lucas längs stranden, han i vattnet och jag på land, bara för att få utlopp för all lycka på nåt sätt.
När vi blev hungriga tog vi med oss smutsig Lucas och alla grejer upp till Mindy. Puppy hann med att diarréa på nåns gräsmatta först, det var kul. In med puppy i badrummet när vi kom fram, tvätta tvätta, pussa på Mindy och Yaz och Alicia. Sen drog vi ut en soffa på deras baksida, öppnade en öl, hällde upp vin och blev serverade nachos med fyra hemgjorda salsadips (både Mindy och Yaz är mexikaner, de här tjejerna vet hur man gör salsa). Vi låg därute i tre timmar, drack, pratade och flyttade soffan med jämna mellanrum för att få känna solens strålar så länge som möjligt.
När gästerna började droppa in var vi redan lite onyktra. Solen hade precis gömt sig bakom huset och i luften låg det svensk sommarkväll. Jag tog på mig en kofta, sen drog vi ut den andra soffan från vardagsrummet så att alla kunde få plats. Alex, Akeem, jag, Farid och Alicia pratade om allt mellan himmel och jord, vi dansade till Rihannas "Rude boy" och vek oss av skratt när Akeem visade hur en judisk sexfilt ser ut. Obeskrivligt.
Mindy och Yaz tände grillen och serverade oss mat; kött, spring onions, guacamole, tortillas. Då och då fastnade Farid och jag i en blick eller en kyss. Det var bara perfekt, det går inte att säga något annat. Vid typ åtta på kvällen tog vi med oss ved, sprit och filtar ner till stranden, där vi satte igång brasan. Det gick jävligt fort, förmodligen för att vi hade tändvätska. Sen satt vi där kring elden och pratade till ljudet av vågorna som slog in. Lucas sov bakom min rygg. Farid vilade sitt huvud mot min axel. När småtimmarna började krypa på och veden tog slut gick vi hem till Mindy och somnade på soffan. Vi kom hem för en stund sen.
Vi tog tusen bilder. Lägger upp dom så ni får vara med visuellt också. Igår var underbart och jag tänkte på alla er och hur jag önskade att ni var där. Bara för att dela en så efterblivet fin dag.
Puss.
#pics from an extraordinary life / light dinner + lucas
Hej gänget.
Klockan är halv elva på förmiddagen. Vi ska strax åka ut till stranden. Mindy och hennes rumskompis Yaz har BBQ idag vid deras hus som ligger precis där. Efter vi ätit ska vi gå ner till stranden och sätta igång en brasa. Vi är väl typ 15 pers. Det är typ 20 grader ute, hade hoppats på lite varmare eftersom det blåser ganska bra där nere, men vi får ta med oss filtar och grejer. Otroligt mysigt ska det bli. Kameran följer med såklart.
Igår fortsatte vi vårt spring break i filmens tecken (har sett fyra so far) med The Breakfast Club. Den blir fan bättre för varje gång man ser den. En äkta klassiker. Vid typ midnatt åt vi en lätt middag, potatis, ägg och sparris.
Imorse hittade jag en liten krabat uppkrupen i soffan, han drömde och snarkade så fint.
Puss på er, ha en fin dag.
Klockan är halv elva på förmiddagen. Vi ska strax åka ut till stranden. Mindy och hennes rumskompis Yaz har BBQ idag vid deras hus som ligger precis där. Efter vi ätit ska vi gå ner till stranden och sätta igång en brasa. Vi är väl typ 15 pers. Det är typ 20 grader ute, hade hoppats på lite varmare eftersom det blåser ganska bra där nere, men vi får ta med oss filtar och grejer. Otroligt mysigt ska det bli. Kameran följer med såklart.
Igår fortsatte vi vårt spring break i filmens tecken (har sett fyra so far) med The Breakfast Club. Den blir fan bättre för varje gång man ser den. En äkta klassiker. Vid typ midnatt åt vi en lätt middag, potatis, ägg och sparris.
Imorse hittade jag en liten krabat uppkrupen i soffan, han drömde och snarkade så fint.
Puss på er, ha en fin dag.
mommie
Säga vad man vill om Katrin och Bingo, men vilka vackra bilder han tar ändå.
tacos & politics
Vi fortsatte på den politiska banan igår, tittade på "W", en film om Bush. Den var intressant, men ingen höjdare. Till det åt vi tacos och drack sött, kaliforniskt vitt vin. Jag blev kalasfull och sminkade Farid till oigenkännlighet sen. Det var kul. Minns inte hur jag kom i säng, men antar att Farid bar mig.
Nu tror jag vi drar ut i soooolen.
Puss.
Nu tror jag vi drar ut i soooolen.
Puss.
obamacare
Ni är inte intresserade av politik, eller hur?
Nej, tänkte väl det. Men kort, bara.
Tidigare idag gick vi ner till Safeway för att handla svinmycket mat (tog en taxi hem) och på vägen började vi diskutera vårdreformen som Obama försökte få igenom idag. I kort så skulle det här betyda att USA tar ett steg närmre mot en svensk modell, public option som dom kallar det här. Jag trodde inte den skulle gå igenom, vilket skulle vara katastrof då hela Obamas trovärdighet bygger på att han får igenom det här. Motståndarna tycker att det här skulle innebära ett kommunistiskt system, och många av Obamas egna anhängare är av den åsikten också.
Men det gick ändå. Det gick, tamefan. Jag är glatt överraskad. Tyvärr fick han vika sig för abortmotståndarna i syfte att få igenom reformen. Nu kommer staten inte stå för några som helst kostnader vad gäller abort, vilket är otroligt efterblivet, naturligtvis. Men i det stora hela är vårdreformen viktigare och långsiktigt så tas abortfrågan förhoppningsvis upp igen.
Vi har pratat med många om det här. Och lika konstigt som vi ser deras system, lika konstigt ser dom vårt. USA är den arbetande mannens land. Här ska man jobba sig upp och rå om sig själv. Det finns inget svenskt tankesätt i det att man förlitar sig på staten - här betalar man för sig själv, oavsett om det gäller hälsa eller hundmat. Det intressanta är att dom ändå betalar lika mycket skatt som vi gör, så man kan ju undra vart dom pengarna tar vägen.
Det kommer bli dyrt som fan att få igång den här vårdreformen. Förmodligen kommer det sänka budgetunderskottet ännu mer kortsiktigt, vilket gör Obama till en modig jävel.
Vi är glada redan nu. Och det är han med. Som ett säkert tecken på att allt gått bra twittrade han nyss, sin kampanjslogan trogen:
Yes we can.
Nej, tänkte väl det. Men kort, bara.
Tidigare idag gick vi ner till Safeway för att handla svinmycket mat (tog en taxi hem) och på vägen började vi diskutera vårdreformen som Obama försökte få igenom idag. I kort så skulle det här betyda att USA tar ett steg närmre mot en svensk modell, public option som dom kallar det här. Jag trodde inte den skulle gå igenom, vilket skulle vara katastrof då hela Obamas trovärdighet bygger på att han får igenom det här. Motståndarna tycker att det här skulle innebära ett kommunistiskt system, och många av Obamas egna anhängare är av den åsikten också.
Men det gick ändå. Det gick, tamefan. Jag är glatt överraskad. Tyvärr fick han vika sig för abortmotståndarna i syfte att få igenom reformen. Nu kommer staten inte stå för några som helst kostnader vad gäller abort, vilket är otroligt efterblivet, naturligtvis. Men i det stora hela är vårdreformen viktigare och långsiktigt så tas abortfrågan förhoppningsvis upp igen.
Vi har pratat med många om det här. Och lika konstigt som vi ser deras system, lika konstigt ser dom vårt. USA är den arbetande mannens land. Här ska man jobba sig upp och rå om sig själv. Det finns inget svenskt tankesätt i det att man förlitar sig på staten - här betalar man för sig själv, oavsett om det gäller hälsa eller hundmat. Det intressanta är att dom ändå betalar lika mycket skatt som vi gör, så man kan ju undra vart dom pengarna tar vägen.
Det kommer bli dyrt som fan att få igång den här vårdreformen. Förmodligen kommer det sänka budgetunderskottet ännu mer kortsiktigt, vilket gör Obama till en modig jävel.
Vi är glada redan nu. Och det är han med. Som ett säkert tecken på att allt gått bra twittrade han nyss, sin kampanjslogan trogen:
Yes we can.
fashion
Lucas provar regnjacka på Old Navy. Oj, så ledsen han såg ut.
Det blev inget köp.
Det blev inget köp.
to communicate with a dog
Haha, ni hade också skrikit om han skällde till sådär högt rätt i ansiktet.
less is more / city posters
the remains
Vissa människor förföljer en. Hur man än gör så blir man inte av med dom. L är en kille jag jobbade med i ett annat liv. Jag var väl 17 typ. Han raggade på mig, men jag var naiv och lycklig i ett förhållande, förstod överhuvudtaget inte att han ville mig nåt annat än vänskap. Något år senare är jag singel och börjar således springa på Soap, och vem jobbar i baren om inte han? Vi började flörta, jag fick veta ganska fort att han nu hade tjej. Vi spelade med varandra ett tag, en kväll korsades en gräns och vi bröt helt kontakten. Han slutade på Soap och började jobba på Berns, som jag aldrig går till.
Några månader senare lämnar jag ICA i Mölnvik på Värmdö och då ser jag L:s nuna på en poster vid busshållsplatsen. Reklam för IKEA. Vad i helvete, tänkte jag. Slipper honom inte ens ute där jag bor. Åker in till stan och visst, den där postern sitter överallt. IKEA har ju som bekant en del pengar och därmed råd att smälla upp sin reklam över hela stan.
Kort efter det börjar jag hänga med Magnus igen. Vi är påväg ut till Svedmyra när jag går rätt in i L uppe vid Sussen. Vi blev chockade bägge två, men börjar prata med varann. Han säger att jag är vacker utan smink. Jag önskar tyst att han inte hade nån effekt på mig. Jag glömmer på riktigt bort att Magnus finns när jag står där, får springa efter honom ner i tunnelbanan sen. Undrar när fan L ska försvinna ut ur mitt liv på riktigt.
Jag blir ihop med Magnus. Halvvägs in i förhållandet har jag varken sett eller hört nåt om L på länge. Sitter och läser Metro på bussen in till stan när hans tjej plötsligt dyker upp som avsändare på sista sidan:
- Tack älskade L för de här tre åren. Grattis på din födelsedag.
Jag tänker på den där kvällen på Soap för 18 månader sen. Undrar vad hans tjej hade tyckt om deras förhållande då. Suck. Han förföljer mig.
Sen försvinner han faktiskt. Jag vet vart han jobbar, jag går aldrig dit. Jag blir tillsammans med Farid, flyttar till San Francisco och alla tankar på L suddas bort. Men, min idiot, jag har kvar honom på Facebook. Jag vet inte varför, men ni vet väl hur det är? Ni har väl gamla ragg eller folk ni dejtat på Facebook, som man av okänd anledning inte raderar? Hursom. Det enda livstecken han ger är enstaka statusuppdateringar och vi skriver aldrig nåt till varandra.
Häromdagen så slog det mig att jag faktiskt aldrig raderat honom på Facebook. Jag tror att en del av mig klänger kvar vid mitt gamla liv för att det var fyllt av smärta och ångest och sena nätter, jag vältrar mig i minnena av brustna hjärtan ibland. Det finns något bitterljuvt över det där, kan inte förklara det. Men nu är jag lycklig. Jag behöver inte den där tiden. Så jag raderade honom. Bara ett enkelt klick, så är han definitivt borta ur mitt liv. Skönt.
Vaknar upp nu. Går in på ffffound, en sida för inspiration som jag besöker flera gånger om dan. Klickar runt lite random som jag alltid gör. Och vem dyker upp? Det är inte sant, fast det är det.
IKEA-postern, med hans nuna på. Vad är oddsen? Jag skrattar till, det är så absurt.
Sen går jag vidare i mitt liv.
Några månader senare lämnar jag ICA i Mölnvik på Värmdö och då ser jag L:s nuna på en poster vid busshållsplatsen. Reklam för IKEA. Vad i helvete, tänkte jag. Slipper honom inte ens ute där jag bor. Åker in till stan och visst, den där postern sitter överallt. IKEA har ju som bekant en del pengar och därmed råd att smälla upp sin reklam över hela stan.
Kort efter det börjar jag hänga med Magnus igen. Vi är påväg ut till Svedmyra när jag går rätt in i L uppe vid Sussen. Vi blev chockade bägge två, men börjar prata med varann. Han säger att jag är vacker utan smink. Jag önskar tyst att han inte hade nån effekt på mig. Jag glömmer på riktigt bort att Magnus finns när jag står där, får springa efter honom ner i tunnelbanan sen. Undrar när fan L ska försvinna ut ur mitt liv på riktigt.
Jag blir ihop med Magnus. Halvvägs in i förhållandet har jag varken sett eller hört nåt om L på länge. Sitter och läser Metro på bussen in till stan när hans tjej plötsligt dyker upp som avsändare på sista sidan:
- Tack älskade L för de här tre åren. Grattis på din födelsedag.
Jag tänker på den där kvällen på Soap för 18 månader sen. Undrar vad hans tjej hade tyckt om deras förhållande då. Suck. Han förföljer mig.
Sen försvinner han faktiskt. Jag vet vart han jobbar, jag går aldrig dit. Jag blir tillsammans med Farid, flyttar till San Francisco och alla tankar på L suddas bort. Men, min idiot, jag har kvar honom på Facebook. Jag vet inte varför, men ni vet väl hur det är? Ni har väl gamla ragg eller folk ni dejtat på Facebook, som man av okänd anledning inte raderar? Hursom. Det enda livstecken han ger är enstaka statusuppdateringar och vi skriver aldrig nåt till varandra.
Häromdagen så slog det mig att jag faktiskt aldrig raderat honom på Facebook. Jag tror att en del av mig klänger kvar vid mitt gamla liv för att det var fyllt av smärta och ångest och sena nätter, jag vältrar mig i minnena av brustna hjärtan ibland. Det finns något bitterljuvt över det där, kan inte förklara det. Men nu är jag lycklig. Jag behöver inte den där tiden. Så jag raderade honom. Bara ett enkelt klick, så är han definitivt borta ur mitt liv. Skönt.
Vaknar upp nu. Går in på ffffound, en sida för inspiration som jag besöker flera gånger om dan. Klickar runt lite random som jag alltid gör. Och vem dyker upp? Det är inte sant, fast det är det.
IKEA-postern, med hans nuna på. Vad är oddsen? Jag skrattar till, det är så absurt.
Sen går jag vidare i mitt liv.
happy new year!
Ville bara visa hur duktig Alex är på att rita. Han går en illustration-kurs på AAU nu, det är samma kille som förhoppningsvis kommer till Sverige i sommar. Som en sann perfektionist tycker han att det är sämst själv, han ser bara vad som kan göras bättre. Jag tycker han är knäpp.
Förövrigt är det persiskt nyår idag. Ja vad kul! Farid pratade om vitlökar och gräs, jag fattar ingenting, men det låter bra. Jag är mest intresserad av att köpa guldfisken som är obligatorisk, men Farid vill tydligen inte ha ett till husdjur. Trist. Hoppas han skriver lite om traditionen med persiskt nyår sen, det är väldigt intressant.
Han nämnde att han ville gå ut och äta middag, så vi kanske gör det istället. Sen vet jag inte vad som händer. Jag är redan uttråkad, haha, har en hel veckas lov kvar. Vill tillbaks till skolan. Men ska försöka slappna av. Får se om vi tar en tripp söderut efter Adams konsert på torsdag i alla fall, det är inte omöjligt. Vill se Lucas leka i vattnet, det gör mig lycklig.
Puss.
#pics from an extraordinary life / lucas
blink and it's over
Har spenderat hela dagen med Farid. Har hittat glädjen i att kyssa honom igen. Det har varit soligt. Jag har bränt mig. Lite bara, men ändå härligt, att bränna sig i mars. Nu sitter jag och letar inspiration.
Tänkte fråga en grej. Finns det någon där ute som läser min blogg och jobbar som egen företagare? Jag vill alltid ha större och bättre grejer i min portfolio, och jag skulle gärna ge mig på att marknadsföra någon. Gratis, naturligtvis. Ändå win-win, då jag fyller på min portfolio och du får världens bästa (nåja) företagsprofil.
Eller om nån av mina kära vänner kan hitta på nån rolig uppgift till mig? Eller vet ni vad? VEMSOMHELST. Vemsomhelst därute. Ge mig en utmaning i design/copy/art direction/fotografi. Kör på bara. Vad vill ni se mig lyckas/misslyckas med? Ge mig ett uppdrag och en tidsram. Så försöker jag.
Puss.
Tänkte fråga en grej. Finns det någon där ute som läser min blogg och jobbar som egen företagare? Jag vill alltid ha större och bättre grejer i min portfolio, och jag skulle gärna ge mig på att marknadsföra någon. Gratis, naturligtvis. Ändå win-win, då jag fyller på min portfolio och du får världens bästa (nåja) företagsprofil.
Eller om nån av mina kära vänner kan hitta på nån rolig uppgift till mig? Eller vet ni vad? VEMSOMHELST. Vemsomhelst därute. Ge mig en utmaning i design/copy/art direction/fotografi. Kör på bara. Vad vill ni se mig lyckas/misslyckas med? Ge mig ett uppdrag och en tidsram. Så försöker jag.
Puss.
where's your voice?
Vi spenderade två timmar med Sandra under 25-graders solstrål. Vi tyckte lika om mycket och vi fick nys om lite idéer hon har för Advertising-avdelningen på skolan. Framförallt en grej som lät riktigt bra, ska köras i april, så jag väntar lite med att berätta om den. Jag tycker det är ofattbart skönt att sätta sig ner med nån som gått igenom all skit och alla bra grejer som vi går igenom nu. Hon satt på så mycket insikter och råd. Vi ska fortsätta hålla en nära kontakt, förhoppningsvis kan jag och Farid börja hjälpa till mer med skolan och reklamlinjen så snart som möjligt.
Men appropå något annat - jag tackade nej till ett internship för några veckor sen. Kanske var ett dumt beslut, det märker vi med tiden. Men det hade ingenting med reklam att göra, och jag kände att obetalt arbete för nåt som inte ens är inom min sektor känns lite dumt. Dessutom har jag ett annat projekt på G.
Jag och grundaren och chefredaktören av Sourze kommer inom en månad lansera en amerikansk version av Sourze.se. Vår förhoppning är att idén kommer explodera här borta, han har en programmerare som just nu jobbar med att förnya och modernisera sajten. Jag har gett min input på de ändringar jag vill ha, kommer förhoppningsvis få se en mock-up innan sidan släpps.
Det kommer vara exakt samma upplägg, fast med en amerikansk bas. Jag jobbar på copyn för sidan, den svenska taglinen nu är "Alla har något att berätta", vilket är så jävla perfekt för vad idén är att jag har svårt att komma på något lika bra på engelska. (Och nej, direktöversättning är inte bra nog.) Men det fixar jag. Nu vill jag ha hjälp av er.
Kan ni formulera er på engelska? Har ni någonting att säga? Ämnena får gärna vara USA-relaterade, men det är inget måste. Vad ni än vill skriva om så är det fine. Enda kravet är att det ska vara på engelska. Medlemsskapet är gratis och allt ni skriver kommer publiceras under ert namn (vlll ni använda er av ett fejkat namn har ni rätt till det). Om så önskas får ni även en byline-bild till det ni skriver. Har ni svårt med stavning och grammatik - oroa er inte. Tillsammans med amerikanska redaktörer kommer jag gå igenom allt som skrivs, rättstava och styckesindela innan grejerna publiceras.
Har ni en idé eller en åsikt som ni vill få ut till en större publik än vad er blogg kan nå, maila mig på [email protected]. Inget ämne är för stort eller litet. Alla åsikter är värda lika mycket. Sidan kommer alltså lanseras inom en månad, jag vill ha så många bra artiklar som möjligt innan vi sätter igång. Den vanliga längden på en Sourze-artikel är fyra-fem paragrafer. Det är alltså ingen jävla uppsats ni måste få ner på papper.
När jag skrev som mest för Sourze gjorde jag det för kommentarerna. Jag älskade att vara upphov till diskussioner. Så varje artikel har ett eget kommentarsfält och diskussionerna får flöda fritt, naturligtvis under uppsyn av oss redaktörer. Det här är en bra grej. Sourze har gjort att jag växt både som skribent och människa.
Om du har ett ämne du känner starkt för eller vet mycket om så söker vi även efter veckokrönikörer. Hälsa, politik, ekonomi, mat, djurs rättigheter, kvinnors rättigheter, Facebook, Google, utbildning, mode, smink, filmrecensioner, inredning, svininfluensan, musik, sex - ALLA ÄMNEN ÄR VÄLKOMNA. Frågor eller idéer - maila mig.
Dom av mina nära & kära som SKA bidra (det är en order) - Emil, Jonna, Elin, Viktor, Farid, Jenna. Jag förväntar mig fyra-fem paragrafer på engelska inom fyra veckor. Tack.
Puss.
Men appropå något annat - jag tackade nej till ett internship för några veckor sen. Kanske var ett dumt beslut, det märker vi med tiden. Men det hade ingenting med reklam att göra, och jag kände att obetalt arbete för nåt som inte ens är inom min sektor känns lite dumt. Dessutom har jag ett annat projekt på G.
Jag och grundaren och chefredaktören av Sourze kommer inom en månad lansera en amerikansk version av Sourze.se. Vår förhoppning är att idén kommer explodera här borta, han har en programmerare som just nu jobbar med att förnya och modernisera sajten. Jag har gett min input på de ändringar jag vill ha, kommer förhoppningsvis få se en mock-up innan sidan släpps.
Det kommer vara exakt samma upplägg, fast med en amerikansk bas. Jag jobbar på copyn för sidan, den svenska taglinen nu är "Alla har något att berätta", vilket är så jävla perfekt för vad idén är att jag har svårt att komma på något lika bra på engelska. (Och nej, direktöversättning är inte bra nog.) Men det fixar jag. Nu vill jag ha hjälp av er.
Kan ni formulera er på engelska? Har ni någonting att säga? Ämnena får gärna vara USA-relaterade, men det är inget måste. Vad ni än vill skriva om så är det fine. Enda kravet är att det ska vara på engelska. Medlemsskapet är gratis och allt ni skriver kommer publiceras under ert namn (vlll ni använda er av ett fejkat namn har ni rätt till det). Om så önskas får ni även en byline-bild till det ni skriver. Har ni svårt med stavning och grammatik - oroa er inte. Tillsammans med amerikanska redaktörer kommer jag gå igenom allt som skrivs, rättstava och styckesindela innan grejerna publiceras.
Har ni en idé eller en åsikt som ni vill få ut till en större publik än vad er blogg kan nå, maila mig på [email protected]. Inget ämne är för stort eller litet. Alla åsikter är värda lika mycket. Sidan kommer alltså lanseras inom en månad, jag vill ha så många bra artiklar som möjligt innan vi sätter igång. Den vanliga längden på en Sourze-artikel är fyra-fem paragrafer. Det är alltså ingen jävla uppsats ni måste få ner på papper.
När jag skrev som mest för Sourze gjorde jag det för kommentarerna. Jag älskade att vara upphov till diskussioner. Så varje artikel har ett eget kommentarsfält och diskussionerna får flöda fritt, naturligtvis under uppsyn av oss redaktörer. Det här är en bra grej. Sourze har gjort att jag växt både som skribent och människa.
Om du har ett ämne du känner starkt för eller vet mycket om så söker vi även efter veckokrönikörer. Hälsa, politik, ekonomi, mat, djurs rättigheter, kvinnors rättigheter, Facebook, Google, utbildning, mode, smink, filmrecensioner, inredning, svininfluensan, musik, sex - ALLA ÄMNEN ÄR VÄLKOMNA. Frågor eller idéer - maila mig.
Dom av mina nära & kära som SKA bidra (det är en order) - Emil, Jonna, Elin, Viktor, Farid, Jenna. Jag förväntar mig fyra-fem paragrafer på engelska inom fyra veckor. Tack.
Puss.
agency happy hour
Vilken bisarr morgon. Vi vaknade halv åtta med huvudvärk, pratade en stund, gosade med hunden, läste bloggar. Sen somnade vi om igen. Nu vaknade vi igen, klockan är halv tolv. Om en timme måste vi börja röra oss. Vi ska träffa en tjej på The Roastery, ett café en bit härifrån. Sandra heter hon, en av de få studenter som är väldigt involverad i skolan och vad som händer med utbildningen. Jag har velat träffa henne ett tag, så mailade henne för nån vecka sen och så bestämde vi den här tiden. Hon ska vara jävligt smart, plus att hon tar examen i år så jag ville haffa henne innan hon sticker iväg till Europa för jobbletande.
Intressant att vi börjar vårt spring break med mer prat om skolan. Men jag har velat bli mer engagerad länge och jag tror hon sitter på en del lärorika kunskaper. Yes, spring break, förövrigt. Nu har vi lov fram tills tisdag den 29:e mars.
Igår hämtade Farid och ett par killkompisar upp mig vid skolan efter min typografilektion (han gillade bara hälften av mina logos, snark), och sen gick vi till ett ställe som heter Nova för ett event - Agency Happy Hour. Ett par killar hade dragit ihop ett gäng från reklamlinjerna för att träffas, dricka och umgås. Tror vi var runt 30-40 pers, så vi tog upp hela stället, Nova är en ganska liten bar. Vi hade riktigt kul. Satt och tjattrade med nån kille som jobbat på riktigt stora byråer, Chiat Day i New York och så BBDO. Det här är byråer som alla reklamstudenter drömmer om att jobba vid, så jag pumpade honom på allt han visste och kände.
Sen satt vi mest och snackade sex och dieter med ett par kompisar. Haha, jävlar vad vi garvade när det började demonstreras slapp pung på Annas arm, hon ville hugga av den efteråt kan jag meddela. Vi skrattade så vi skrek. Stannade i drygt två timmar innan vi gick hemåt, varmt och fint i gårkväll, barbent gick bra utan att frysa.
Nej, nu måste jag duscha och käka. Puss på er. Bilderna är från igår. Det här är förövrigt ett tips till tjejer om nån har en slapp klänning - köpte min på Lager 157 för 200 spänn, den är från Minimarket. Den är svinskön och jag använder den som vardagsklänning. Men när jag tröttnat på hela min garderob och behöver nåt med nånsomhelst grad av sofistikation, så drar jag bara ner ena ärmen på den här så att jag blir baraxlad på ena sidan. Dessutom blir den snyggt assymetrisk nertill. TIPS till alla studenter med inga pengar - baraxla era vardagsklänningar = ny look.
Puss.
Intressant att vi börjar vårt spring break med mer prat om skolan. Men jag har velat bli mer engagerad länge och jag tror hon sitter på en del lärorika kunskaper. Yes, spring break, förövrigt. Nu har vi lov fram tills tisdag den 29:e mars.
Igår hämtade Farid och ett par killkompisar upp mig vid skolan efter min typografilektion (han gillade bara hälften av mina logos, snark), och sen gick vi till ett ställe som heter Nova för ett event - Agency Happy Hour. Ett par killar hade dragit ihop ett gäng från reklamlinjerna för att träffas, dricka och umgås. Tror vi var runt 30-40 pers, så vi tog upp hela stället, Nova är en ganska liten bar. Vi hade riktigt kul. Satt och tjattrade med nån kille som jobbat på riktigt stora byråer, Chiat Day i New York och så BBDO. Det här är byråer som alla reklamstudenter drömmer om att jobba vid, så jag pumpade honom på allt han visste och kände.
Sen satt vi mest och snackade sex och dieter med ett par kompisar. Haha, jävlar vad vi garvade när det började demonstreras slapp pung på Annas arm, hon ville hugga av den efteråt kan jag meddela. Vi skrattade så vi skrek. Stannade i drygt två timmar innan vi gick hemåt, varmt och fint i gårkväll, barbent gick bra utan att frysa.
Nej, nu måste jag duscha och käka. Puss på er. Bilderna är från igår. Det här är förövrigt ett tips till tjejer om nån har en slapp klänning - köpte min på Lager 157 för 200 spänn, den är från Minimarket. Den är svinskön och jag använder den som vardagsklänning. Men när jag tröttnat på hela min garderob och behöver nåt med nånsomhelst grad av sofistikation, så drar jag bara ner ena ärmen på den här så att jag blir baraxlad på ena sidan. Dessutom blir den snyggt assymetrisk nertill. TIPS till alla studenter med inga pengar - baraxla era vardagsklänningar = ny look.
Puss.
then and now / the digital revolution
Katrin Zytomierska skriver både blogginlägg och krönikor om hur folk födda efter 1984 är lata. Ja, ni vet ju hur Katrin är, så hon säger självklart att ALLA födda efter 1984 är lata. Allt handlar om att bli känd för de här ungdomarna, harerar hon, det enda dom är bra på är Facebook, Twitter och Google.
Katrin har svårt med att hålla koll på tidsperspektivet här, om jag inte minns fel tror jag vi fick vår första dator hemma när jag var 13-14 år. Då var det bredband som ringde upp varje gång man skulle in, och man fick inte vara inne för länge, för vi betalade per minut. Om nån gick ifrån datorn och glömde att koppla från internet, då jävlar syntes det på räkningen sen. En dator var en jobbig grej, nåt man måste bråka med. Jag var mycket hellre ute och spelade fotboll än harvade med den.
Jag önskar att jag kunde komma ihåg när jag skaffade Facebook, men jag vet att jag var en av de sista i min umgängeskrets. Jag trodde det var en fluga, ännu en grej som Lunarstorm eller Playahead, nåt som rinner ut i sanden med åldern. Till slut gav jag med mig och sen var man ju fast.
Katrin pratar om att bygga något eget och att en talang i internetanvändning inte är en riktig talang. Det är intressant hur svårt det är för folk att acceptera att tiderna förändras. Oavsett vilken ålder du är. Jag läser bloggar från tjejer som är födda 1994. Det känns helt absurt för mig. I mitt huvud är dom sex år gamla. Lik förbannat har dom både dyrare kamera och tar bättre bilder än mig. Och OM dom är aktiva. Det är cheerleading och läsarträffar och möten och event och kärlek och plåtningar och så självklart skola. Jag kan garantera att många 90-talister är bra mycket mer aktiva i sina ungdomsår än vad exempelvis jag och Farid var.
Och jag tror det är oerhört svårt för Katrin att komma till ro i det faktum att det är tillgången till internet som möjliggjort de här tjejernas framgång. Dom kan läsa customer reviews från andra som köpt kameror innan dom, och välja därefter. Dom kan se vart i bloggvärlden dom kan placera sig, dom räknar ut vart det finns ett hål, lägger sig smidigt och börjar klättra upp till toppen. Dom hinner knappt fylla 18 innan dom blivit upplockade av valfri stor svensk sajt som är beredda att BETALA för deras tankar. Förstår ni vilken kick det måste ge en 16, 17, 18-åring? Här får du pengar, för dina åsikter är värda något.
Det har ingen betydelse om det är åsikter om mode, fotografering eller silikontuttar. Här är internet, här är en blogg, här är din egen plattform, här är en check, skriv vad du tycker, för folk är intresserade av vad du har att säga. Många unga har fått och kommer få hybris av det här. Men dom som lyckas hålla fötterna på jorden kan vänta sig storheter i framtiden. Aldrig förr har vi värdesatt vad unga människor tänker och tycker så mycket som vi gör nu. Det är något vi ska vara oerhört stolta över. Det är något vi ska ta tillvara på. För hundra år sen kavlade vi upp ärmarna och slet på åkern. Nu kavlar vi upp ärmarna och skriver ett blogginlägg. Det är bara att acceptera.
Katrin har fel. Unga människor idag är inte lata. Deras driv är gömt bakom "tihi, gud vilken konstig pose det blev, asså, men ni ville ju se min outfits, så varsågod!". Det är ett stort misstag av Katrin och av alla arbetsgivare att missta det här för dumhet. För tro mig, det finns ingen mer kalkerande, det finns ingen med större drömmar, det finns ingen mer aktiv, det finns ingen mer DRIVEN än en 18-årig tjej med en blogg.
Katrin har svårt med att hålla koll på tidsperspektivet här, om jag inte minns fel tror jag vi fick vår första dator hemma när jag var 13-14 år. Då var det bredband som ringde upp varje gång man skulle in, och man fick inte vara inne för länge, för vi betalade per minut. Om nån gick ifrån datorn och glömde att koppla från internet, då jävlar syntes det på räkningen sen. En dator var en jobbig grej, nåt man måste bråka med. Jag var mycket hellre ute och spelade fotboll än harvade med den.
Jag önskar att jag kunde komma ihåg när jag skaffade Facebook, men jag vet att jag var en av de sista i min umgängeskrets. Jag trodde det var en fluga, ännu en grej som Lunarstorm eller Playahead, nåt som rinner ut i sanden med åldern. Till slut gav jag med mig och sen var man ju fast.
Katrin pratar om att bygga något eget och att en talang i internetanvändning inte är en riktig talang. Det är intressant hur svårt det är för folk att acceptera att tiderna förändras. Oavsett vilken ålder du är. Jag läser bloggar från tjejer som är födda 1994. Det känns helt absurt för mig. I mitt huvud är dom sex år gamla. Lik förbannat har dom både dyrare kamera och tar bättre bilder än mig. Och OM dom är aktiva. Det är cheerleading och läsarträffar och möten och event och kärlek och plåtningar och så självklart skola. Jag kan garantera att många 90-talister är bra mycket mer aktiva i sina ungdomsår än vad exempelvis jag och Farid var.
Och jag tror det är oerhört svårt för Katrin att komma till ro i det faktum att det är tillgången till internet som möjliggjort de här tjejernas framgång. Dom kan läsa customer reviews från andra som köpt kameror innan dom, och välja därefter. Dom kan se vart i bloggvärlden dom kan placera sig, dom räknar ut vart det finns ett hål, lägger sig smidigt och börjar klättra upp till toppen. Dom hinner knappt fylla 18 innan dom blivit upplockade av valfri stor svensk sajt som är beredda att BETALA för deras tankar. Förstår ni vilken kick det måste ge en 16, 17, 18-åring? Här får du pengar, för dina åsikter är värda något.
Det har ingen betydelse om det är åsikter om mode, fotografering eller silikontuttar. Här är internet, här är en blogg, här är din egen plattform, här är en check, skriv vad du tycker, för folk är intresserade av vad du har att säga. Många unga har fått och kommer få hybris av det här. Men dom som lyckas hålla fötterna på jorden kan vänta sig storheter i framtiden. Aldrig förr har vi värdesatt vad unga människor tänker och tycker så mycket som vi gör nu. Det är något vi ska vara oerhört stolta över. Det är något vi ska ta tillvara på. För hundra år sen kavlade vi upp ärmarna och slet på åkern. Nu kavlar vi upp ärmarna och skriver ett blogginlägg. Det är bara att acceptera.
Katrin har fel. Unga människor idag är inte lata. Deras driv är gömt bakom "tihi, gud vilken konstig pose det blev, asså, men ni ville ju se min outfits, så varsågod!". Det är ett stort misstag av Katrin och av alla arbetsgivare att missta det här för dumhet. För tro mig, det finns ingen mer kalkerande, det finns ingen med större drömmar, det finns ingen mer aktiv, det finns ingen mer DRIVEN än en 18-årig tjej med en blogg.
valentine's day recap
Haha, det här hade jag glömt bort. Vi gjorde en video för en månad sen på alla hjärtans dag, när vi kom hem från restaurangen. Fulla bägge två och så snackade vi i tre minuter om hur killar respektive tjejer raggar (enligt mig raggar killar med ord och tjejer med kroppspråk). Tyvärr är ljudet helt uppfuckat för jag tappade typ datorn i golvet i början. Men ibland är ju stillbilderna minst lika talande.
rude boy
OMG.
Jag ÄLSKAR det här. Såhär snygg har inte Rihanna varit på länge. Jay-Z är ett geni (duh, really?) som äntligen godkänner återkopplingen till hennes rötter. Underbar oldschool-vibe, så efterlängtad motpol till alla vackra, stela videos från Beyoncé.
Hörde den här låten först när jag kollade in ett liveperformance, då hatade jag den. Men satt i den här miljön kommer både låten och Rihanna till sin rätt. Love, love, love.
Jag ÄLSKAR det här. Såhär snygg har inte Rihanna varit på länge. Jay-Z är ett geni (duh, really?) som äntligen godkänner återkopplingen till hennes rötter. Underbar oldschool-vibe, så efterlängtad motpol till alla vackra, stela videos från Beyoncé.
Hörde den här låten först när jag kollade in ett liveperformance, då hatade jag den. Men satt i den här miljön kommer både låten och Rihanna till sin rätt. Love, love, love.
hype
Den här är från Balmain. Den kostar 74 000 svenska kronor.
Men det är inte det sjukaste.
Det sjukaste är att den är slutsåld (!)
Alltså, vem vem vem köper en jacka för 10 000 dollar? Jag kommer aldrig förstå.
Men det är inte det sjukaste.
Det sjukaste är att den är slutsåld (!)
Alltså, vem vem vem köper en jacka för 10 000 dollar? Jag kommer aldrig förstå.
kvack kvack
Hej alla barn.
Jonna är lite sur över att det är varmt i San Francisco. Och om ni undrar, så ja. Det är så INIHELVETE varmt här idag igen. Haha. 22 grader. Jag springer omkring i transparenta tunikor och gladiorsandaler och svettas som en liten gris. Nu snackar vi livskvalité.
Ska strax gå och skriva ut mina logos (tack för hjälpen, tomtar) och sen sätta mig i parken med Luki. Farid har sprungit iväg till skolan och sitt prov.
Vad mer? Just det, mina sandaler från Forever 21 kom. Dom passade inte mina ankfötter. Så nu får Chris dom istället. Om dom inte passar henne så har Elin första tjing. Tror hon är den enda av mina vänner som har storlek 36.
Puss sol.
Jonna är lite sur över att det är varmt i San Francisco. Och om ni undrar, så ja. Det är så INIHELVETE varmt här idag igen. Haha. 22 grader. Jag springer omkring i transparenta tunikor och gladiorsandaler och svettas som en liten gris. Nu snackar vi livskvalité.
Ska strax gå och skriva ut mina logos (tack för hjälpen, tomtar) och sen sätta mig i parken med Luki. Farid har sprungit iväg till skolan och sitt prov.
Vad mer? Just det, mina sandaler från Forever 21 kom. Dom passade inte mina ankfötter. Så nu får Chris dom istället. Om dom inte passar henne så har Elin första tjing. Tror hon är den enda av mina vänner som har storlek 36.
Puss sol.
(förlåt för den där stora vita grejen i bakgrunden, solen sken så jävla starkt att jag bara "lugn nu, lugn nu, jag kan inte ens ta kort på min outfit", och solen bara "nej, måste skina, jag har bestämt mig för att det ska bli så INIHELVETE varmt i San Francisco" och jag bara "okej då")
logos / initials
Logos är svårt. Enligt många det svåraste uppdraget du kan få som designer:
- Här, förmedla att vi är ett naturligt sötningsmedel utan kalorier. Inga bilder, du får två bokstäver. Och just det, inga färger heller. Lycka till.
Det här är anledningen till varför reklamfolk tjänar lika mycket som civilekonomer - lika svårt som det skulle vara för mig att få VG på en makroekonomi-tenta, lika svårt skulle det vara för en ekonomnisse att förmedla en företagsidé med så få medel som möjligt. Det är helt skilda kunskaper.
Men skitsamma. Här är mina logos tills imorrn. Fem stycken i svartvitt. Vi fick välja två eller tre bokstäver, vilka som helst. Jag valde mina initialer. Logos är något jag tycker är riktigt kul att pyssla med, konstigt nog. Helst, faktiskt, med så få medel som möjligt. Jag tror det är ordälskaren i mig som kommer fram, för det är i princip vad det handlar om - skapa nåt intressant utan bilder. Skapa en visuell effekt med två bokstäver.
Guuuuud, vad jag inte kan sluta snacka. Jag kommer bli en sån här jobbig jävla reklamnörd som står på Riche och skryter om lägringen av Sveriges största konto. Fy fan.
Läxan var att göra logos med en sak i åtanke - den första ska vara väldigt konservativ, den sista ska vara väldigt experimentell. Däremellan växer, förhoppningsvis, en historia fram. Jag har lekt lite med idén av reklam och copy, men inte allt för mycket. Efter de fem första följer ett par variationer (jag skulle kunna göra hundra stycken).
Puss (ÅSIKTER?).
- Här, förmedla att vi är ett naturligt sötningsmedel utan kalorier. Inga bilder, du får två bokstäver. Och just det, inga färger heller. Lycka till.
Det här är anledningen till varför reklamfolk tjänar lika mycket som civilekonomer - lika svårt som det skulle vara för mig att få VG på en makroekonomi-tenta, lika svårt skulle det vara för en ekonomnisse att förmedla en företagsidé med så få medel som möjligt. Det är helt skilda kunskaper.
Men skitsamma. Här är mina logos tills imorrn. Fem stycken i svartvitt. Vi fick välja två eller tre bokstäver, vilka som helst. Jag valde mina initialer. Logos är något jag tycker är riktigt kul att pyssla med, konstigt nog. Helst, faktiskt, med så få medel som möjligt. Jag tror det är ordälskaren i mig som kommer fram, för det är i princip vad det handlar om - skapa nåt intressant utan bilder. Skapa en visuell effekt med två bokstäver.
Guuuuud, vad jag inte kan sluta snacka. Jag kommer bli en sån här jobbig jävla reklamnörd som står på Riche och skryter om lägringen av Sveriges största konto. Fy fan.
Läxan var att göra logos med en sak i åtanke - den första ska vara väldigt konservativ, den sista ska vara väldigt experimentell. Däremellan växer, förhoppningsvis, en historia fram. Jag har lekt lite med idén av reklam och copy, men inte allt för mycket. Efter de fem första följer ett par variationer (jag skulle kunna göra hundra stycken).
Puss (ÅSIKTER?).
st pattys day
Vi behöver hjälp med några grejer.
(Fast ärligt talat, om ni har något viktigare att göra i sju minuter, så gör det istället. Det här är fan den mest meningslösa videon vi gjort.)
(Fast ärligt talat, om ni har något viktigare att göra i sju minuter, så gör det istället. Det här är fan den mest meningslösa videon vi gjort.)
create
Hej gänget.
Det är onsdag kväll. Jag tänkte öppna en Budweiser snart. Sitter och jobbar med mina logos och väntar på att Farid ska komma hem. Pussar hunden under tiden.
Tänkte att ni skulle få slippa alla kläder och all vardag och all annan obetydlig skit ett tag. Lägger upp lite vackert att inspireras av bara. Underbara exempel på kreativ reklam, marknadsföring och annat värt att se och begrunda. Jag tänker inte förklara nåt av det, delvis för att jag inte orkar och delvis för att det jag visar är så bra att det inte behöver nån förklaring.
Puss, hörs sen.
Det är onsdag kväll. Jag tänkte öppna en Budweiser snart. Sitter och jobbar med mina logos och väntar på att Farid ska komma hem. Pussar hunden under tiden.
Tänkte att ni skulle få slippa alla kläder och all vardag och all annan obetydlig skit ett tag. Lägger upp lite vackert att inspireras av bara. Underbara exempel på kreativ reklam, marknadsföring och annat värt att se och begrunda. Jag tänker inte förklara nåt av det, delvis för att jag inte orkar och delvis för att det jag visar är så bra att det inte behöver nån förklaring.
Puss, hörs sen.
70 and rising
Presenterade ads för Precept Golfball idag, blev totalt nedskjuten av mina fellow students. I efterhand fick jag höra att vissa faktiskt fattat vad jag försökte göra, men dom orkade tydligen inte säga nåt under själva kritiken. Suck. Bara att kasta och börja om. Läraren tittade mig i ögonen och sa:
- Don't try to be clever. I know you're good at that, but don't try to be clever. Not yet. Be clear.
Jag förstod helt och hållet vad hon menade - här stod jag och blev sågad av mina klasskamrater för att jag presenterat något som dom inte förstod. Hade jag varit tydlig innan jag försökte vara smart så hade jag haft mycket närmre till framgång. Såklart.
Ska börja på min typografiläxa tills imorrn, det har med logos att göra. Det här suger jag åt mig inspiration ifrån, underbara Tiffany's har varit i business så länge av en anledning. Extremt tydlig företagsprofil och en sofistikerad touch över allt som nuddar namnet. Väldigt stark typografi:
- Don't try to be clever. I know you're good at that, but don't try to be clever. Not yet. Be clear.
Jag förstod helt och hållet vad hon menade - här stod jag och blev sågad av mina klasskamrater för att jag presenterat något som dom inte förstod. Hade jag varit tydlig innan jag försökte vara smart så hade jag haft mycket närmre till framgång. Såklart.
Ska börja på min typografiläxa tills imorrn, det har med logos att göra. Det här suger jag åt mig inspiration ifrån, underbara Tiffany's har varit i business så länge av en anledning. Extremt tydlig företagsprofil och en sofistikerad touch över allt som nuddar namnet. Väldigt stark typografi:
Ser ni? Är det inte så aptitligt att man bara vill stoppa det i munnen och smaka på det? Oerhört vackert.
(och just det. det är varmt som INIHELVETE i san francisco. tänkte bara säga det.)
cognac 39.98
Det här är anledningen till varför man ska hålla andan när det kommer till vissa inköp - ibland dyker det kort därefter upp grejer som är bättre på alla sätt.
50 % rabatt. Free shipping. Har letat efter dom i typ tre månader. Slut i alla storlekar förutom min. Om en vecka är dom här.
Nu kan jag sova gott. Puss Aldo!
50 % rabatt. Free shipping. Har letat efter dom i typ tre månader. Slut i alla storlekar förutom min. Om en vecka är dom här.
Nu kan jag sova gott. Puss Aldo!
welcome home wicked
Första akten av Wicked var något av det bästa jag sett i kulturell väg. Det enda som slår det är musikalen Mamma Mia och Nas live på Berns.
Wicked hade sin världspremiär i San Francisco 2003. Succén innebar att shower sattes upp i Chicago, London, Melbourne, Sydney, Stuttgart och så vidare. Wicked är San Franciscos bebis, och om det märktes. Herregud vilket tryck det var i salongen. Vi hade en av fanatikerna precis bakom oss, han skrek av skratt och grät om vartannat, svettades och fläktade sig med ett programblad. Haha, han själv hade kunnat utgöra en del av showen.
Det var verkligen, verkligen bra. Jag rös ända ner till tårna, tjejen som spelar den ena huvudrollen har kört i många år och var helt och hållet överjävlig. Hon sjöng så att alla höll andan. Tjejen som spelade den andra huvudrollen fick tuppjuck i en scen och flippade ut fullständigt - en absolut komikertalang med ett kroppspråk lika talande som Mr. Beans.
Applåder rasade efter varje scen. Vid vissa punkter klappades och jublades det så mycket att skådespelarna fick börja sina meningar skrikandes för att kunna höras och hålla tidsramen. Vid slutet av showen var det en evig stående ovation och skådespelarna strålade. Den manliga huvudrollsinnehavaren gick när på knä, slog i marken, skrattade, kollade tillbaks på resten och bara slog ut med händerna - "this is absolutely amazing, the best show I've ever had".
Det var jävligt häftigt. Andra akten var bra också, men första var helt sinnessjuk. Jag hoppas att killen bakom oss överlevde, han höll typ på att dö av ren glädje i slutet. En så otroligt sorglig historia, berättad på ett så vackert sätt. Tack älskade Farid för att du tog mig till det här. Jag glömmer det aldrig.
Här kan ni se när Idina Menzel, huvudrollsinnehavaren, tar emot en Tony 2004 för sin roll i Wicked, SF. Hon tackar bland annat sin man, Taye fucking Diggs, som är typ den sexigaste killen som finns.
(Alla bilder från Orpheum Theatre, SF)
Wicked hade sin världspremiär i San Francisco 2003. Succén innebar att shower sattes upp i Chicago, London, Melbourne, Sydney, Stuttgart och så vidare. Wicked är San Franciscos bebis, och om det märktes. Herregud vilket tryck det var i salongen. Vi hade en av fanatikerna precis bakom oss, han skrek av skratt och grät om vartannat, svettades och fläktade sig med ett programblad. Haha, han själv hade kunnat utgöra en del av showen.
Det var verkligen, verkligen bra. Jag rös ända ner till tårna, tjejen som spelar den ena huvudrollen har kört i många år och var helt och hållet överjävlig. Hon sjöng så att alla höll andan. Tjejen som spelade den andra huvudrollen fick tuppjuck i en scen och flippade ut fullständigt - en absolut komikertalang med ett kroppspråk lika talande som Mr. Beans.
Applåder rasade efter varje scen. Vid vissa punkter klappades och jublades det så mycket att skådespelarna fick börja sina meningar skrikandes för att kunna höras och hålla tidsramen. Vid slutet av showen var det en evig stående ovation och skådespelarna strålade. Den manliga huvudrollsinnehavaren gick när på knä, slog i marken, skrattade, kollade tillbaks på resten och bara slog ut med händerna - "this is absolutely amazing, the best show I've ever had".
Det var jävligt häftigt. Andra akten var bra också, men första var helt sinnessjuk. Jag hoppas att killen bakom oss överlevde, han höll typ på att dö av ren glädje i slutet. En så otroligt sorglig historia, berättad på ett så vackert sätt. Tack älskade Farid för att du tog mig till det här. Jag glömmer det aldrig.
Här kan ni se när Idina Menzel, huvudrollsinnehavaren, tar emot en Tony 2004 för sin roll i Wicked, SF. Hon tackar bland annat sin man, Taye fucking Diggs, som är typ den sexigaste killen som finns.
(Alla bilder från Orpheum Theatre, SF)
you think you're good with photoshop? bitch please
En grej jag absolut hatar med vissa av eleverna på AAU är den totala arrogansen. Att vara andraårsstudent och kalla sig själv art director för att man fick i uppdrag att designa en meny en gång (och dessutom gjorde ett dåligt jobb) - sånt tycker jag är oerhört pinsamt. Jag skäms för eleven som står och harvar upp ursäkt efter ursäkt ifall läxor blir dåligt mottagna av lärarna - "no, I did my research, this is SUPPOSED to be right" eller "as an art director, I feel it's correct".
Newsflash - du är inte art director. Du är student. Du är art director när du jobbar med det varje dag, och får en lönecheck i posten varje månad. Jag skiter i om folk vunnit tävlingar, fått enstaka uppdrag eller tryckt visitkort - du är ingen jävla art director så länge du inte ens kan bli anställd.
Jag kom med i vintershowen förra terminen. Skulle jag använda det som bevis på att jag fortfarande är bra tre månader senare, skjut mig. Det är så många elever som inte förstår att reklam handlar om att leverera, varje dag. Det handlar inte om vad som är rätt och fel. De som gör research och säger att "det här SKA stämma", det är alltid dom som presenterar arbete utan hjärta. Folk som gått igenom alla sina skolår med toppbetyg och svarat på sina egna frågor. Man märker det så tydligt, och jag verkligen avskyr den attityden. Högst upp i vinnarcirkeln när det gäller reklam står det fula, det smutsiga, det skrämmande, det ingen vill kännas vid. Kan utveckla det här resonemanget nån gång, men för just nu:
Du är ingen. Jag är ingen. Vi är blanka blad och vi försöker skapa historia, men var ödmjuk på din väg till framgång. Annars når du aldrig dit. Kom till skolan. Gör dina läxor. Håll käft när läraren pratar och öppna käften när en fråga ställs.
Jag vet att jag kommer få ett jobb i framtiden. Inte för att jag är bättre än nån annan, utan för att jag aldrig slutar sträva efter att vara bäst. Det kan jag ärligt talat säga att jag är ganska ensam om utifrån de jag träffat på AAU. 80 % av klassen bryr sig inte tillräckligt för att göra läxorna ordentligt, 10 % försöker, men lyckas ändå inte och så är det 10 % som kickar ass varje vecka. Av 25 elever i varje klass är jag rädd för en enda. Och det är den enda personen som jobbar lika hårt som jag. Då spelar bakgrund, pengar, skönhet ingen roll - det enda som betyder nåt är viljan. Där ser du skillnaden på framgång och soppåse.
Fantastiskt Photoshop-arbete av okänd designer. Det fula, det smutsiga, det skrämmande, det ingen vill kännas vid.
Vinnarcirkeln.
Newsflash - du är inte art director. Du är student. Du är art director när du jobbar med det varje dag, och får en lönecheck i posten varje månad. Jag skiter i om folk vunnit tävlingar, fått enstaka uppdrag eller tryckt visitkort - du är ingen jävla art director så länge du inte ens kan bli anställd.
Jag kom med i vintershowen förra terminen. Skulle jag använda det som bevis på att jag fortfarande är bra tre månader senare, skjut mig. Det är så många elever som inte förstår att reklam handlar om att leverera, varje dag. Det handlar inte om vad som är rätt och fel. De som gör research och säger att "det här SKA stämma", det är alltid dom som presenterar arbete utan hjärta. Folk som gått igenom alla sina skolår med toppbetyg och svarat på sina egna frågor. Man märker det så tydligt, och jag verkligen avskyr den attityden. Högst upp i vinnarcirkeln när det gäller reklam står det fula, det smutsiga, det skrämmande, det ingen vill kännas vid. Kan utveckla det här resonemanget nån gång, men för just nu:
Du är ingen. Jag är ingen. Vi är blanka blad och vi försöker skapa historia, men var ödmjuk på din väg till framgång. Annars når du aldrig dit. Kom till skolan. Gör dina läxor. Håll käft när läraren pratar och öppna käften när en fråga ställs.
Jag vet att jag kommer få ett jobb i framtiden. Inte för att jag är bättre än nån annan, utan för att jag aldrig slutar sträva efter att vara bäst. Det kan jag ärligt talat säga att jag är ganska ensam om utifrån de jag träffat på AAU. 80 % av klassen bryr sig inte tillräckligt för att göra läxorna ordentligt, 10 % försöker, men lyckas ändå inte och så är det 10 % som kickar ass varje vecka. Av 25 elever i varje klass är jag rädd för en enda. Och det är den enda personen som jobbar lika hårt som jag. Då spelar bakgrund, pengar, skönhet ingen roll - det enda som betyder nåt är viljan. Där ser du skillnaden på framgång och soppåse.
Fantastiskt Photoshop-arbete av okänd designer. Det fula, det smutsiga, det skrämmande, det ingen vill kännas vid.
Vinnarcirkeln.
gynt
Farid blev tokig på min låtlista häromdan.
Jag trivdes.
Jag trivdes.
white maxi
Nu börjar det likna nåt. Vita helkjolar nyss släppta från både Forever 21 och Topshop. Forevers kostar knappt 200 spänn, Topshops drygt 700. Eftersom jag aldrig i mitt liv skulle betala över 500 spänn för nåt jag kan få för en femma i Thailand så ska jag ner till Forever-butiken imorrn och kolla om dom fått in sin kjol än. Ingen av de här ser exakt ut som jag vill ha min, men kanske får kompromissa lite. Ärligt talat tycker jag den billigare är snyggast.
Sticker snart och ser Wicked, Mindy passar jycken över natten.
Sticker snart och ser Wicked, Mindy passar jycken över natten.
Forever 21
Topshop
indian summer
HEJ GÄNGET.
Jag måste duscha, sen sätta på mig inga kläder (varmt) och sen springa till skolan. Ikväll blir det Wicked! Vet inte hur mycket tid jag kommer ha att blogga mellan nu och då. Så ni får leva på en underbar minnetonka tills dess, puss:
Jag måste duscha, sen sätta på mig inga kläder (varmt) och sen springa till skolan. Ikväll blir det Wicked! Vet inte hur mycket tid jag kommer ha att blogga mellan nu och då. Så ni får leva på en underbar minnetonka tills dess, puss:
anyone up for working on an account in japan?
- Vad fan kollar du på? Nån sorts japanisk reklamfilm?
Farid Safaie, svensktalande i över 20 år
Farid Safaie, svensktalande i över 20 år
anorexia memoir final draft grade
Fan vad jag är duktig ibland. 95 av 100. Det är inte fy skam när man inte ens kan skilja på de och dem i sitt eget språk!
Har funderat på att lägga upp hela, men jag har både kryddat för effekt samt skrivit ganska intimt om familj och vänner. Det är den enda anledningen till att ni inte fått se hela.
Puss.
64 and rising
Sommar i San Francisco. Hoppas, hoppas, hoppas det här underbara vädret håller i sig hela veckan och nästa vecka också. Då är det grillfest hos Mindy och så Adam på torsdag. (Jag har varit ungefär en sekund ifrån att köpa vissa av grejerna i inlägget nedan nu hela dan. Får se om jag lyckas stå emot.)
#pics from an extraordinary life / breakfast
love you
a-s-o-s
Igår var jag inne och sökte på vita långkjolar på Ebay. Hittade massa. Problemet är att det bara är Thailandsproducerat skit, vilket jag iofs inte har något problem med, förutom att det är därifrån dom skeppas och det tar upp till 3 veckor. Så länge väntar jag inte.
Så surfade in på Asos istället. Här har ni lite godbitar. Är extremt sugen på de prickiga shortsen, som redan sålt slut i den minsta storleken. Men hittar inga coupon codes för Asos just nu, så håller andan ett tag.
Så surfade in på Asos istället. Här har ni lite godbitar. Är extremt sugen på de prickiga shortsen, som redan sålt slut i den minsta storleken. Men hittar inga coupon codes för Asos just nu, så håller andan ett tag.
ouuuuuuuuch!
hotness
20 grader varmt. YES. Dollarn är på väg ner. YES. Vi jävlades med Lucas imorse när vi skulle ta kort. YES.
Förövrigt var det så varmt ute att jag fick ta av mig koftan och knästrumporna jag hade på mig innanför stövlarna. När vi kom hem efter att ha lekt med jycken så satt min vänstra fot fast i skon. Video på det kommer snart, Farid blev lite irriterad på allt mitt skrik, tror jag.
Men skitsamma, SOL. PUSS.
Förövrigt var det så varmt ute att jag fick ta av mig koftan och knästrumporna jag hade på mig innanför stövlarna. När vi kom hem efter att ha lekt med jycken så satt min vänstra fot fast i skon. Video på det kommer snart, Farid blev lite irriterad på allt mitt skrik, tror jag.
Men skitsamma, SOL. PUSS.
swedish invasion
Yeeeeeeees. Såg på Adams Facebook att han är i Austin, Texas nu. Skrev och frågade om han rör sig mot San Francisco nån gång snart. Och VISST FAN gör han det. 25:e mars, Club6, Swedish Invasion. Och det är inte bara Adam, Looptroop och Timbuktu är med också. Det bästa av allt är att dom stöttas av Bay Area-rappare, så det kommer bli riktigt, riktigt tungt. 10 dollar får du betala för det, helt sjukt värt.
Ett stort minus är att dom bokat in detta under Spring Break, vilket jag tycker verkar jävligt dumt. Det är många ungdomar som lämnar stan då. Men det finns ingen diskussion - vi skjuter upp vår resa söderut. Jag har längtat efter att se Adam igen och nu är det bara alla rätt. UNDERBART med lite live hiphop äntligen.
Ett stort minus är att dom bokat in detta under Spring Break, vilket jag tycker verkar jävligt dumt. Det är många ungdomar som lämnar stan då. Men det finns ingen diskussion - vi skjuter upp vår resa söderut. Jag har längtat efter att se Adam igen och nu är det bara alla rätt. UNDERBART med lite live hiphop äntligen.
#pics from an extraordinary life
Vi tar så mycket bilder nu att det känns som det blir för mycket att lägga upp. Men då får ni väl säga till.
friday night recap
Hej gänget.
Jag har blivit så van nu att ni kommenterar ibland att det känns som ni dött under helgerna, haha. Ni lever tydligen livet, för här spenderar ni ingen onödig tid när lediga dagar nalkas. Bra så! Det gillar vi.
Vi som skulle ta det lugnt den här helgen har varit ute både fredag-lördag. Svenskgänget vi bodde med för ett år sen skulle förmodligen inte känna igen oss. Vi gick aldrig ut med dom. Dom trodde väl att vi bara var ett sånt par, när det egentligen berodde på att vi bara inte ville gå ut med dom.
Igår var hursomhelst minst lika bra som fredagen. Akeem fyllde år. Han jobbade förut på hotell, nu jobbar han som inkastare på Cellar och Sugar Café som ligger ett block från vår lägenhet. Det är nice, för vi slipper tiodollars-covern. Vi mötte upp han och massa tjejer igår strax efter midnatt, sittdansade bredvid den öppna brasan på Sugar. Jag köpte Corona och bartendern var lite flörtig, dessutom doppade han hela jävla flaskhalsen i salt. Haha, så grisigt. Du får alltså en lime i flaskan och sen flaskhalsen dränkt i salt, poängen är att du ska slicka på flaskhalsen innan du suger på limen och dricker. (Jenna, du hade älskat det.) Jag hatar salt, så det blev inget porrigt beteende för mig, men för fyra år sen hade jag förmodligen gjort det med glädje.
Vi gick sen över till Cellar, det är stället dom har ett dansgolv med old school hiphop och ett dansgolv med hits (Gaga, Rihanna, Kid Cudi, ni vet). Dom har stora fläktar överallt som får det att kännas som man är med i en musikvideo, och det är alltid sjukt mycket folk. Jag dansade i min cropped tee och haremsbyxor så jag blev helt trött i hela kroppen. Och vet ni, jag är eftertraktad! Haha, det var en snubbe som konstant följde efter mig på dansgolvet igår, trots att jag tydligt visade att jag var med Farid. Efter typ en timme så kom hans kompis fram till Farid och sa "i hope you know you're a very lucky guy, she's beautiful. I would tell her myself, but I fear she's gonna take it the wrong way".
Jävlar vad glad jag blev. Han var fransk, sa Farid. Då blev jag ännu gladare. Fransmän gillar väl bara håriga brunetter? Har i och för sig legat med en fransman en gång, fast han var halvkamerunsk. Jag fattade inte ett ord av vad han sa, men det spelade mindre roll.
Skitsamma. Är tack gud inte bakis, för jag höll mig till Corona igår. Men nu vet ni - haremsbyxor med slitsade sidor är the shit! Utöver ragg så kom det fram en tjej och sa att hon MÅSTE ha dom där byxorna och det var det bästa hon sett i sitt liv. Slits. Harem. Magtröja. Framgång.
Jag har blivit så van nu att ni kommenterar ibland att det känns som ni dött under helgerna, haha. Ni lever tydligen livet, för här spenderar ni ingen onödig tid när lediga dagar nalkas. Bra så! Det gillar vi.
Vi som skulle ta det lugnt den här helgen har varit ute både fredag-lördag. Svenskgänget vi bodde med för ett år sen skulle förmodligen inte känna igen oss. Vi gick aldrig ut med dom. Dom trodde väl att vi bara var ett sånt par, när det egentligen berodde på att vi bara inte ville gå ut med dom.
Igår var hursomhelst minst lika bra som fredagen. Akeem fyllde år. Han jobbade förut på hotell, nu jobbar han som inkastare på Cellar och Sugar Café som ligger ett block från vår lägenhet. Det är nice, för vi slipper tiodollars-covern. Vi mötte upp han och massa tjejer igår strax efter midnatt, sittdansade bredvid den öppna brasan på Sugar. Jag köpte Corona och bartendern var lite flörtig, dessutom doppade han hela jävla flaskhalsen i salt. Haha, så grisigt. Du får alltså en lime i flaskan och sen flaskhalsen dränkt i salt, poängen är att du ska slicka på flaskhalsen innan du suger på limen och dricker. (Jenna, du hade älskat det.) Jag hatar salt, så det blev inget porrigt beteende för mig, men för fyra år sen hade jag förmodligen gjort det med glädje.
Vi gick sen över till Cellar, det är stället dom har ett dansgolv med old school hiphop och ett dansgolv med hits (Gaga, Rihanna, Kid Cudi, ni vet). Dom har stora fläktar överallt som får det att kännas som man är med i en musikvideo, och det är alltid sjukt mycket folk. Jag dansade i min cropped tee och haremsbyxor så jag blev helt trött i hela kroppen. Och vet ni, jag är eftertraktad! Haha, det var en snubbe som konstant följde efter mig på dansgolvet igår, trots att jag tydligt visade att jag var med Farid. Efter typ en timme så kom hans kompis fram till Farid och sa "i hope you know you're a very lucky guy, she's beautiful. I would tell her myself, but I fear she's gonna take it the wrong way".
Jävlar vad glad jag blev. Han var fransk, sa Farid. Då blev jag ännu gladare. Fransmän gillar väl bara håriga brunetter? Har i och för sig legat med en fransman en gång, fast han var halvkamerunsk. Jag fattade inte ett ord av vad han sa, men det spelade mindre roll.
Skitsamma. Är tack gud inte bakis, för jag höll mig till Corona igår. Men nu vet ni - haremsbyxor med slitsade sidor är the shit! Utöver ragg så kom det fram en tjej och sa att hon MÅSTE ha dom där byxorna och det var det bästa hon sett i sitt liv. Slits. Harem. Magtröja. Framgång.
poster / don van vliet musical play ii
Jag förstår inte, jag och Farid ser postern på våra datorer. Här kommer den igen. Kan ni se den nu?
bitch and moan
Vet ni vad jag insåg? Det finns en plats och tid för gnäll. Det är inte nu. Jag har det för bra. På riktigt.
Jag som var nervös över att inte kunna pressa ut kreativitet den här terminen, jag har efter halva terminen två kampanjer och en poster jag vet ska in i portfolion. Jag har bättre betyg än nånsin tidigare. Farid älskar mig, och jag honom. Vi ska på Wicked på tisdag, sen är det spring break, bbq hos Mindy och kanske en tripp söderut för sol och bad. Jag är i farten att starta upp ett nytt projekt här i USA tillsammans med en gammal chef. Om två veckor firar Farid och jag 1,5 år. Mitt hår är långt. Solen skiner. I maj väntar tre dagar i New York, en vecka senare är jag på stranden i Barcelona med mina tre bästa kompisar. Sen väntar en sommar fylld av värme och kärlek och långa nätter.
Livet är bra. Det finns ingen plats för tid och gnäll. Inte för mig.
Puss.
Jag som var nervös över att inte kunna pressa ut kreativitet den här terminen, jag har efter halva terminen två kampanjer och en poster jag vet ska in i portfolion. Jag har bättre betyg än nånsin tidigare. Farid älskar mig, och jag honom. Vi ska på Wicked på tisdag, sen är det spring break, bbq hos Mindy och kanske en tripp söderut för sol och bad. Jag är i farten att starta upp ett nytt projekt här i USA tillsammans med en gammal chef. Om två veckor firar Farid och jag 1,5 år. Mitt hår är långt. Solen skiner. I maj väntar tre dagar i New York, en vecka senare är jag på stranden i Barcelona med mina tre bästa kompisar. Sen väntar en sommar fylld av värme och kärlek och långa nätter.
Livet är bra. Det finns ingen plats för tid och gnäll. Inte för mig.
Puss.
if it's worth having it's worth fighting for
Jag antar att efter alla tårar, alla telefonsamtal som slutat i hysteri, efter psykopaterna, efter släktmiddagarna och kortspelen, efter midsommardrömmen och en tidig båttur, efter alla små presenter som tecken på vår kärlek, efter alla överraskningar, goda som onda, efter all denna vardag med att bo tillsammans, efter alla sena nätter med läxor när man helst skulle vilja krypa ner, efter alla samtal om framtiden och vad vi vill säga att vi gjort på vår dödsbädd, efter all ångest, allt skrik, efter all dans och glädje, efter alla promenader med hunden och efter allt vi är bakom stängda dörrar, efter kyssar i offentlighetens ljus och löften om kärlek i våra notebooks, efter sol, efter regn, efter allt vi varit med om:
Jag älskar dig. Och det räcker inte hela vägen. Men det räcker ganska jävla långt.
faux sidecut / blue eyes
edinburgh fasching
Gårkvällen visade att man inte ska döma boken efter omslaget. Vi gick ut för att fira en av Farids klasskompisar som fyllde år. Det enda jag vet om henne är att hon har hundra tatueringar. Farid sa att stället vi skulle till hette Edinburgh Castle. Det var nästan så att jag inte satte på mig klackar för jag trodde typ jag skulle bli utkastad då:
- Eh, stick Stureplan, här finns det bara rockers.
Ni vet. Kom dit och DJ:n spelar tung, äcklig rock. Jag drack massa Stella för att dämpa mina sorger. Fick en SoCo av Anna också (en 8:a Southern Comfort med massa lime - helt okej). Sen glider sakta men säkert alla rockers ut. Vid halv tolv så byter DJ:n helt inriktning och kör plötsligt bara soulklassiker. När vi först kom in så undrade jag varför i helvete dom hade ett stort dansgolv mitt i en rockklubb. Jo, för att efter halv tolv så är stället plötsligt San Franciscos svar på Fasching. HELT JÄVLA UNDERBART. Varje låt Fasching nånsin spelat, kördes igår. Alla dansade.
San Francisco är konstigt. Men jag svär, har inte varit på en enda klubb här än som har dålig musik. Alla uteställen är bra. Det är ganska otroligt.
Körde förövrigt på fejkad sidecut igår. Blåste över allt hår på ena sidan och fäste andra sidan bakom örat i en fläta. Farid tittade på mig lite konstigt, men jag orkar inte vara normal jämt. Det är så trist. Plus att Rebecca Simonsson var så snygg i sin, och om hon kan, kan jag.
Bra kväll igår. Massa plugg idag. Bilder kommer strax.
Puss.
- Eh, stick Stureplan, här finns det bara rockers.
Ni vet. Kom dit och DJ:n spelar tung, äcklig rock. Jag drack massa Stella för att dämpa mina sorger. Fick en SoCo av Anna också (en 8:a Southern Comfort med massa lime - helt okej). Sen glider sakta men säkert alla rockers ut. Vid halv tolv så byter DJ:n helt inriktning och kör plötsligt bara soulklassiker. När vi först kom in så undrade jag varför i helvete dom hade ett stort dansgolv mitt i en rockklubb. Jo, för att efter halv tolv så är stället plötsligt San Franciscos svar på Fasching. HELT JÄVLA UNDERBART. Varje låt Fasching nånsin spelat, kördes igår. Alla dansade.
San Francisco är konstigt. Men jag svär, har inte varit på en enda klubb här än som har dålig musik. Alla uteställen är bra. Det är ganska otroligt.
Körde förövrigt på fejkad sidecut igår. Blåste över allt hår på ena sidan och fäste andra sidan bakom örat i en fläta. Farid tittade på mig lite konstigt, men jag orkar inte vara normal jämt. Det är så trist. Plus att Rebecca Simonsson var så snygg i sin, och om hon kan, kan jag.
Bra kväll igår. Massa plugg idag. Bilder kommer strax.
Puss.
#pics from an extraordinary life / deciding to walk the dog
craaaaaaaaavings
Säg hej till de mest perfekta skorna i världen. Det här är våren 2010 i sitt esse. SYND att bägge kostar över 2000 spänn. Jag svär till gud, om dom sänks 50 % så köper jag ett par. Frågan är bara vilka jag skulle välja. Sinnessjukt perfekta. Från Urban.
telephone
Den här släpptes igår, tror jag. Gagas nya projekt tillsammans med Jonas Åkerlund.
Till skillnad från Farid tycker jag inte alls Beyoncé är ful i videon. Och ja, hela grejen är konstig, men det är mycket mer referensbaserat än hur Åkerlund brukar jobba. Det gör det också lättare att relatera till i mina ögon.
Vi har Kill Bill, Thelma & Louise, Bonnie & Clyde och Natural Born Killers. I en upphottad, modern version. Blanda det med de två största kvinnliga artisterna och intresset skjuter långt, långt upp. Förövrigt är Gaga så lik Madonna under de första fyra minuterna att jag flera gånger fick stanna till och verkligen kolla vem det var.
Jag säger - bra jobbat, Åkerlund. Ju längre videon höll på, desto mer föll jag för idén och konstruktionen.
Till skillnad från Farid tycker jag inte alls Beyoncé är ful i videon. Och ja, hela grejen är konstig, men det är mycket mer referensbaserat än hur Åkerlund brukar jobba. Det gör det också lättare att relatera till i mina ögon.
Vi har Kill Bill, Thelma & Louise, Bonnie & Clyde och Natural Born Killers. I en upphottad, modern version. Blanda det med de två största kvinnliga artisterna och intresset skjuter långt, långt upp. Förövrigt är Gaga så lik Madonna under de första fyra minuterna att jag flera gånger fick stanna till och verkligen kolla vem det var.
Jag säger - bra jobbat, Åkerlund. Ju längre videon höll på, desto mer föll jag för idén och konstruktionen.
blueprint
En av mina favoriter från skivan. Första gången jag hörde D.O.A tänkte jag bara "neeeej", men resten av skivan gillar jag faktiskt.
Blev nostalgisk och började leta videos. Det här är en av de absoluta klassiskerna i mina ögon, jag minns hur jag brukade sitta klistrad framför MTV när den här kom hela tiden. Perfekt exempel av hur musikvideos såg ut skiftet 99/00. High saturation, snygga hus, blingade artister och så lite komedi inblandat.
Andra typiska videos för den tiden är Diddy "Bad boy for life" och J.Lo "Love don't cost a thing". JAG FATTAR INTE ATT DET ÄR TIO ÅR SEN. Helt jävla absurt. Och helt absurt att jag var djupt inne i hiphop redan vid 12-13 år. Allt på grund av Will Smith.
#pics from an extraordinary life / different settings
pixar
Hahahaha, love this.
oh miss scarlet, how you do go on
wicked
Farid överraskade mig igår, förresten. På tisdag kväll ska vi gå och se Wicked, som ska vara helt fantastisk. Jag blev väldigt, väldigt glad. Puss på dig.
don't let me go
Hej gänget.
Efter två veckor av konstant huvudvärk vaknade jag imorse och mådde bra. Tio minuter senare börjar nån arbeta med en tryckborr i lägenheten ovanför oss. Gud vill mig illa, och det är ju inte så jävla konstigt eftersom jag aldrig går till kyrkan.
Fick nyss ett mail från en frilansjournalist. Hon ställde massa frågor om Berghs och varför så många hoppar av Bachelor-utbildningen. Inte fan vet jag, skrev jag, det får du väl fråga dom. Ska hon försöka sänka Berghs så önskar jag henne lycka till. Det är Sveriges bästa skola.
Lektionen igår gick över förväntan. Carrie, en kompis (snart ska jag fan lägga upp bilder och beskrivningar på alla så ni vet vilka jag pratar om) är så jävla härlig och vi sitter och snackar skit i tre timmar under de här dataklasserna. Vi redovisade i alla fall våra posters, och läraren sa att min var "outstanding". Han gillade framförallt min eyepath (hur designen leder dig genom postern och visar vart du ska titta och i vilken ordning). Jag måste erkänna - jag älskar att få beröm i skolan. När han tar upp mina grejer som exempel på vad andra ska göra. Det är skönt med bekräftelse.
Såg Blindside igår. Vilken smörja. Jag somnade efter 90 minuter (varför var den längre än så?) och när Farid väckte mig sa jag bara "äh, skitsamma". Hur Bullock fick en Oscar för den där övergår mitt förstånd. Meryl Streep i Julie & Julia var en absolut dröm, hon borde fått den. Blindside är som en sämre version av Erin Brockovich, en film där huvudpersonen VERKLIGEN förtjänade sin Oscar.
Nej, Sandra. Jag gillar henne, men Blindside var riktigt kass, ärligt talat.
Puss.
Efter två veckor av konstant huvudvärk vaknade jag imorse och mådde bra. Tio minuter senare börjar nån arbeta med en tryckborr i lägenheten ovanför oss. Gud vill mig illa, och det är ju inte så jävla konstigt eftersom jag aldrig går till kyrkan.
Fick nyss ett mail från en frilansjournalist. Hon ställde massa frågor om Berghs och varför så många hoppar av Bachelor-utbildningen. Inte fan vet jag, skrev jag, det får du väl fråga dom. Ska hon försöka sänka Berghs så önskar jag henne lycka till. Det är Sveriges bästa skola.
Lektionen igår gick över förväntan. Carrie, en kompis (snart ska jag fan lägga upp bilder och beskrivningar på alla så ni vet vilka jag pratar om) är så jävla härlig och vi sitter och snackar skit i tre timmar under de här dataklasserna. Vi redovisade i alla fall våra posters, och läraren sa att min var "outstanding". Han gillade framförallt min eyepath (hur designen leder dig genom postern och visar vart du ska titta och i vilken ordning). Jag måste erkänna - jag älskar att få beröm i skolan. När han tar upp mina grejer som exempel på vad andra ska göra. Det är skönt med bekräftelse.
Såg Blindside igår. Vilken smörja. Jag somnade efter 90 minuter (varför var den längre än så?) och när Farid väckte mig sa jag bara "äh, skitsamma". Hur Bullock fick en Oscar för den där övergår mitt förstånd. Meryl Streep i Julie & Julia var en absolut dröm, hon borde fått den. Blindside är som en sämre version av Erin Brockovich, en film där huvudpersonen VERKLIGEN förtjänade sin Oscar.
Nej, Sandra. Jag gillar henne, men Blindside var riktigt kass, ärligt talat.
Puss.
urban outfit
Nu sticker jag på lektion, sen är det helg!
Puss.
Puss.
click ship
Drygt hundra spänn. Tack Forever 21 och hej sommar.
poster / don van vliet musical play
Captain Beefheart är en gammal konstig nisse jag inte orkar berätta något om. Don Van Vliet är hans riktiga namn (tror jag?). Jag fick i uppdrag att designa en poster för en musical play som han fixat ihop.
Nu var ni så jävla duktiga med de lila adsen jag la upp, så snälla, utan att jag säger någonting, och INNAN ni googlar, gör mig tjänsten att svara på detta:
- Vad får ni för känsla från den här postern? Vilket årtionde? Och vad tycker ni om designen i sig? Finns det nåt störande element?
PUSS. Och gnäll på allt förutom på skarpheten, kvalitén försämras när man laddar upp här.
(I did this and you can't use it without permission, assface)
.
Processen med att bli sårad är alltså:
- Ilska
- Sorg
- Raseri
När det mattats av lite är man:
- Besviken
- Ledsen, ledsen, ledsen
För en kort, kort stund kändes det sen som jag var tillbaks till hur jag kände innan. Gud, tänkte jag, kom jag över det på en vecka? Dumt. Det visade sig ju självklart bara vara ett litet andrum mellan de kortsiktiga effekterna och de som börjar nu:
- Svartsjuka
- Tvivel
Jag har inte sett dom på ett år. Välkommen tillbaka, murar. Ni som hade rivits ner så fint.
- Ilska
- Sorg
- Raseri
När det mattats av lite är man:
- Besviken
- Ledsen, ledsen, ledsen
För en kort, kort stund kändes det sen som jag var tillbaks till hur jag kände innan. Gud, tänkte jag, kom jag över det på en vecka? Dumt. Det visade sig ju självklart bara vara ett litet andrum mellan de kortsiktiga effekterna och de som börjar nu:
- Svartsjuka
- Tvivel
Jag har inte sett dom på ett år. Välkommen tillbaka, murar. Ni som hade rivits ner så fint.
lace
Godmorgon gänget!
Vi börjar dan med en otroligt fin klänning från Asos. En av de finaste spetsversionerna jag sett. Finns i ljust, ljust rosa också. Med risk att få spö av Elin och Jonna måste jag ändå säga att spets för mig har alltid varit lite tvekan. Det är bara nåt i mig som säger "mormor" när jag ser det. Framförallt ljus spets. Men! Även fast jag inte bär det så tycker jag det är otroligt fint på andra.
Så om jag får bestämma är det den här klänningen ni ska köpa. 500 spänn. Bra om du har hyfsat stora och fasta tuttar, för en bh i den här blir svårt. Typ Lima-tuttar. Då är du lugn.
Puss.
Vi börjar dan med en otroligt fin klänning från Asos. En av de finaste spetsversionerna jag sett. Finns i ljust, ljust rosa också. Med risk att få spö av Elin och Jonna måste jag ändå säga att spets för mig har alltid varit lite tvekan. Det är bara nåt i mig som säger "mormor" när jag ser det. Framförallt ljus spets. Men! Även fast jag inte bär det så tycker jag det är otroligt fint på andra.
Så om jag får bestämma är det den här klänningen ni ska köpa. 500 spänn. Bra om du har hyfsat stora och fasta tuttar, för en bh i den här blir svårt. Typ Lima-tuttar. Då är du lugn.
Puss.
jofama
Hur smart med avtagbara ärmar? Två i ett. Praktikalitet blir på modet 2010. Det var på tiden. Skadar ju inte att den är snygg som fan heller.
alex
Det här är på riktigt för bra för att vara sant. Vår bästa, bästa, underbara kompis Alex kanske kommer till Sverige i sommar. Ni förstår inte vilken fantastisk människa det här är. Ett hjärta av guld. Han älskar träd, söta pojkar och konst (han är en jävel på att rita/måla). Han är en av de varmaste människorna jag någonsin träffat och bokar han en biljett till Sverige så är min sommar gjord. På riktigt.
Emil, kommer han under midsommar så förväntar jag mig en repris på förra årets succé. Förhoppningsvis med lite bättre väder. Jag vill visa honom den svenska idyllen. Plus att du är en söt pojke, och du har väl inget emot att spendera några dagar med en två meter lång guldhjärtad amerikan?
Puss!
Emil, kommer han under midsommar så förväntar jag mig en repris på förra årets succé. Förhoppningsvis med lite bättre väder. Jag vill visa honom den svenska idyllen. Plus att du är en söt pojke, och du har väl inget emot att spendera några dagar med en två meter lång guldhjärtad amerikan?
Puss!
swimsuit & exotic scenery
Kollar just nu på en CNBC Special, handlar om Sports Illustrated. Gissa vilken edition. Väldigt intressant (gud, vad jag snackar skit, kollar ärligt talat bara för tjejerna), men ska sätta igång med plugg snart så jag är klar tills Farid kommer hem.
Puss.
it's crazy what you do when we do what we do
Det är som du viskade tätt, tätt intill:
- Jag älskar att det fortfarande finns en nyfikenhet när jag kysser dig.
Jag har aldrig varit med om att det känns nytt efter över ett år tillsammans. Att man utforskar och går försiktigt fram, att det finns en nyfikenhet som vill växa mer än stillas. Vi har något väldigt speciellt här. Att vara förälskad och dum i huvudet och ägna natten åt värme, när man egentligen borde somnat för länge, länge sen. Kan vi fortsätta vårda det här fantastiska, är du snäll?
Tack.
- Jag älskar att det fortfarande finns en nyfikenhet när jag kysser dig.
Jag har aldrig varit med om att det känns nytt efter över ett år tillsammans. Att man utforskar och går försiktigt fram, att det finns en nyfikenhet som vill växa mer än stillas. Vi har något väldigt speciellt här. Att vara förälskad och dum i huvudet och ägna natten åt värme, när man egentligen borde somnat för länge, länge sen. Kan vi fortsätta vårda det här fantastiska, är du snäll?
Tack.
breakfast
Sandra har också fått mig att återupptäcka den innerliga kärleken för vackra frukostar. Det här ska jag omedelbart börja jobba på. Sex mitt i natten och sen en sån här frukost på morgonen. Där och då har du gjort dagen immun för djävulsskap.
hometown glory
Min vän Mindy saknar sin hemstad, Chicago. Det är konstigt hur jag kan vara i ett helt annat land än vart jag är född och uppväxt, och jag känner ingen saknad alls.
Jag är inte bitter över att jag aldrig hittat romantiken i Stockholm, jag glädjs åt att andra gör det. Jonna påminde mig via sin blogg om underbara Sandra. Det är verkligen en tjej som hittat romantiken på en plats där jag aldrig fann den. Det är därför jag älskar Veronica Maggio, tror jag - jag ser på Stockholm som hon ser på Uppsala.
/Jag har slitit ut så många skor
I en stad där ingen längre bor/
Mindy frågade mig om jag saknar Stockholm. Och jag kan ärligt svara - nej. Det gör jag inte. Inte ens lite. Jag saknar inte Stockholm och jag saknar inte Sverige. Det har jag inte gjort sen jag flyttade till San Francisco. Sen jag kom till USA har jag utvecklats på ett sätt jag aldrig gjorde i Stockholm. Jag har hittat glädjen i vardagen och det viktigaste av allt - romantiken.
Romantik för mig är att läsa bloggar på datorn efter dagens sista lektion, liggandes i sängen med solen strömmande in genom fönstret. Sängen som jag delar varje natt med den jag älskar mest. Romantik är att köpa en iskaffe på den första promenaden med hunden, hälsa på portiern vid hotellet vi alltid går förbi och intensivt diskutera design med Farid. Romantik är att vakna upp och se fram emot varje dag, känslan av att veta att man kommer se tillbaka på den här tiden med värme.
Det är samma romantik jag upplevt i Barcelona. Det är faktiskt den enda staden förutom San Francisco där jag tagit ett kliv in i något jag inte var när jag åkte hemifrån. Här är jag lugn, glad, livfull, vacker, kreativ och öppen. Och jag är snäll, herregud. I Stockholm bad jag aldrig om ursäkt om jag gick in i nån. Här gör jag det utan att ens tänka på det.
Man ska bo på en plats som tar fram ens bästa sidor. På samma sätt som man ska vara ihop med en person som tar fram ens bästa sidor. På vänfronten misslyckas jag ganska ofta där. Men i de övriga aspekterna av mitt liv har jag full jackpot. Den känslan önskar jag mina bästa vänner och mina värsta fiender.
Puss.
Jag är inte bitter över att jag aldrig hittat romantiken i Stockholm, jag glädjs åt att andra gör det. Jonna påminde mig via sin blogg om underbara Sandra. Det är verkligen en tjej som hittat romantiken på en plats där jag aldrig fann den. Det är därför jag älskar Veronica Maggio, tror jag - jag ser på Stockholm som hon ser på Uppsala.
/Jag har slitit ut så många skor
I en stad där ingen längre bor/
Mindy frågade mig om jag saknar Stockholm. Och jag kan ärligt svara - nej. Det gör jag inte. Inte ens lite. Jag saknar inte Stockholm och jag saknar inte Sverige. Det har jag inte gjort sen jag flyttade till San Francisco. Sen jag kom till USA har jag utvecklats på ett sätt jag aldrig gjorde i Stockholm. Jag har hittat glädjen i vardagen och det viktigaste av allt - romantiken.
Romantik för mig är att läsa bloggar på datorn efter dagens sista lektion, liggandes i sängen med solen strömmande in genom fönstret. Sängen som jag delar varje natt med den jag älskar mest. Romantik är att köpa en iskaffe på den första promenaden med hunden, hälsa på portiern vid hotellet vi alltid går förbi och intensivt diskutera design med Farid. Romantik är att vakna upp och se fram emot varje dag, känslan av att veta att man kommer se tillbaka på den här tiden med värme.
Det är samma romantik jag upplevt i Barcelona. Det är faktiskt den enda staden förutom San Francisco där jag tagit ett kliv in i något jag inte var när jag åkte hemifrån. Här är jag lugn, glad, livfull, vacker, kreativ och öppen. Och jag är snäll, herregud. I Stockholm bad jag aldrig om ursäkt om jag gick in i nån. Här gör jag det utan att ens tänka på det.
Man ska bo på en plats som tar fram ens bästa sidor. På samma sätt som man ska vara ihop med en person som tar fram ens bästa sidor. På vänfronten misslyckas jag ganska ofta där. Men i de övriga aspekterna av mitt liv har jag full jackpot. Den känslan önskar jag mina bästa vänner och mina värsta fiender.
Puss.
campaign okcupid / almost final
De här har sina små imperfektioner. Jag vet om vilka, men skulle ni kommentera om vad ni tycker skulle jag ju inte grina av sorg. Det här är alltså för OkCupid, en gratis online dejtingsida. Konceptet är "riktig kärlek är gratis" och twisten är att slå lite (mycket) på de dejtingsajter som inte är gratis.
ÅSIKTER, TACK.
(I've done these and they are not to be used without permission)
ÅSIKTER, TACK.
(I've done these and they are not to be used without permission)
hova
Vi sitter och kollar biljetter till den här karln, som kör i San José om några veckor, sen på Staples Center i Los Angeles och till sist på en grym tredagarsfestival som heter Coachella.
Nu är bara frågan (Emil) - är Jigga värd 1000 spänn? Då får vi riktigt bra platser. Och hans senaste skiva är fan guld.
Nu är bara frågan (Emil) - är Jigga värd 1000 spänn? Då får vi riktigt bra platser. Och hans senaste skiva är fan guld.
shopnot
Topshop har helt underbara klänningar inne just nu. SYND att det sista jag behöver är en till klänning. Och synd att allt ska vara för dyrt för studenter. Men likväl - ta en titt.
oh you so sexy
jon.
late night blog interpretation
zara home
Det här är stuff från Zara Home-kollektionen. Fina pryttlar, men åt helvete för dyrt och beigt om du frågar mig. Ska jag betala pengar för inredning ska det vara personligt. Och färgglatt. Ett hem ska ha färg. Annars är man i Sverige.
Förövrigt, kommer inte ihåg om jag nämnt det här, ni vet väl att Zara ÄNTLIGEN lanserar en webshop 2011? Sist i hela världen. Spanien får ta och börja jobba lite hårdare på att anpassa sig. Ska gå in och sparka på dom lite när vi drar ner till Barcelona i sommar.
Förövrigt, kommer inte ihåg om jag nämnt det här, ni vet väl att Zara ÄNTLIGEN lanserar en webshop 2011? Sist i hela världen. Spanien får ta och börja jobba lite hårdare på att anpassa sig. Ska gå in och sparka på dom lite när vi drar ner till Barcelona i sommar.
pechakucha
Jag klarade av den värsta uppgiften hittills på AAU (presentation på 6,40 min) med bravur, om jag får säga det själv. Stakade mig nån gång, men jag höll mig inom tidsramen och fick fram det jag ville säga. Grattis till mig både i färg och i svartvitt. Nu ska jag äta och titta på vad än Hulu erbjuder.
Puss! (googlar ni rubriken så kanske reglerna om min presentation kommer upp)
Puss! (googlar ni rubriken så kanske reglerna om min presentation kommer upp)
beautiful sandra
Titta på det här och undvik att gråt. Ljudkvalitén är väldigt bra, så ha överseende med den halvkassa bildkvalitén. Filmen hon vann för ska vi se imorrn.
qt
Underbara posters för Inglorious Basterds. (På tal om film, Oscarsgalan var grymt kul att se. Fem timmar lång typ, men vi satt klistrade mest hela tiden. Sandra Bullock är ljuvlig, jag tycker allvarligt att hon och Jesse James utgör det bästa paret i världen. Hennes tal var så underbart. Ska lägga upp det här åt er.)
farid
Jag var inte alls säker där ett tag på vad som skulle hända. Nu har det gått en vecka. Mina tårar har torkat och även ilskan är borta. Vi får se hur lång tid det tar innan det känns som förr, förhoppningsvis är vi tillbaks till magiken om tre veckor. Den första april firar vi ett och ett halvt år tillsammans. Mitt längsta förhållande. Hans längsta förhållande. När vi blev ihop var jag 21 och han 25. Hösten 2008. Nu är vi 23 och 27. Det är absolut sinnessjukt hur fort tiden går.
För det känns som vi varit ihop en kvart. Jag är fortfarande kär som den där allra första dagen. Han tog mig för givet en stund. Jag hoppas att han aldrig gör det igen. För jag vill att den här kärleken ska hålla. Det är det vackraste jag upplevt. Och när jag lät honom kyssa mig för första gången sen det hände, på riktigt, idag, då bleknade hela världen och kvar var vi.
Vi är en jävla åttiotalsballad och en Kent-låt på speed. Tre veckor. Ett och ett halvt år. Jag älskar dig.
För det känns som vi varit ihop en kvart. Jag är fortfarande kär som den där allra första dagen. Han tog mig för givet en stund. Jag hoppas att han aldrig gör det igen. För jag vill att den här kärleken ska hålla. Det är det vackraste jag upplevt. Och när jag lät honom kyssa mig för första gången sen det hände, på riktigt, idag, då bleknade hela världen och kvar var vi.
Vi är en jävla åttiotalsballad och en Kent-låt på speed. Tre veckor. Ett och ett halvt år. Jag älskar dig.
mink asos open shoulder
Min tshirt från Asos har kommit och den är huuuur fin som helst. Duktig Asos. Fast jag börjar ifrågasätta varför allt jag äger och har är genomskinligt? Farid har nog rätt, jag är exhibitionist i smyg. Beställde den här i strl 10, visade sig vara smart. Den sitter precis som jag vill att den ska sitta. Färgen stämmer ganska bra in som det ser ut. (Förlåt att jag ser så trött ut. Det beror på att jag är trött.)
my day
Det är Internationella Kvinnodagen. Farid köpte iskaffe och gjorde frukost åt oss imorse. Nu tvättar han. Den här dagen utspelar sig ju riktigt bra.
Fast jag är sjukt uttråkad. Och det enda jag har som är rent är en rosa tröja från 1996. Nåja. Har i alla fall lyckats konstatera att luggen behöver klippas. Igen.
Fast jag är sjukt uttråkad. Och det enda jag har som är rent är en rosa tröja från 1996. Nåja. Har i alla fall lyckats konstatera att luggen behöver klippas. Igen.
inspo
Otroligt fin behandling på de här bilderna. Älskar känslan av att vara i gränslandet mellan dröm och verklighet.
#pics from an extraordinary life
summer
Det är sommar i San Francisco. Den kom sent i år, men den är välkommen, så välkommen. 18 grader och inte ett moln på himlen. Perfekt klimat för mig, Farid önskar lite varmare. Lucas bryr sig inte, så länge han får ha tennisbollen i sin käft på varje promenad.
Igår spenderade vi hela dagen ute. Drack dyrt vatten på ett café, solade på Union Square, mottog underbart samtal av Jenna (skulle inte du ringa mig igen?) och mötte upp kompisar för Starbucks-häng. Andrew och Gaby heter dom, ett annat par, Andrew tar också en masters i Advertising. Gaby är sjuksköterska. Det var härligt att bara sitta och prata i timmar med ett intelligent par, vi pratade recession, politik, ekonomi, sjukvård och skillnader mellan Sverige och USA.
På kvällen tog jag på mig mina haremsbyxor, sen gick vi ut och tog en öl tillsammans med vår kära vän Alex. Alla vet vad som pågår mellan oss, vi har blivit erbjudna stöd och förslag om terapi från alla möjliga håll, haha. Nu är man i USA, som sagt. Ingen big deal med lite strul i förhållandet här nere.
Jag vet inte. Vi tar det dag för dag. Strax ska vi iväg ut till Mindy för att spendera eftermiddagen framför tv:n och Oscarsgalan. Innan dess blir det nog en sväng ner till stranden för att se hur lång tid det tar innan Lucas blir uppäten av en haj.
Snart får ni lite kort från denna vackra, svåra helg.
Puss.
Igår spenderade vi hela dagen ute. Drack dyrt vatten på ett café, solade på Union Square, mottog underbart samtal av Jenna (skulle inte du ringa mig igen?) och mötte upp kompisar för Starbucks-häng. Andrew och Gaby heter dom, ett annat par, Andrew tar också en masters i Advertising. Gaby är sjuksköterska. Det var härligt att bara sitta och prata i timmar med ett intelligent par, vi pratade recession, politik, ekonomi, sjukvård och skillnader mellan Sverige och USA.
På kvällen tog jag på mig mina haremsbyxor, sen gick vi ut och tog en öl tillsammans med vår kära vän Alex. Alla vet vad som pågår mellan oss, vi har blivit erbjudna stöd och förslag om terapi från alla möjliga håll, haha. Nu är man i USA, som sagt. Ingen big deal med lite strul i förhållandet här nere.
Jag vet inte. Vi tar det dag för dag. Strax ska vi iväg ut till Mindy för att spendera eftermiddagen framför tv:n och Oscarsgalan. Innan dess blir det nog en sväng ner till stranden för att se hur lång tid det tar innan Lucas blir uppäten av en haj.
Snart får ni lite kort från denna vackra, svåra helg.
Puss.
.
Ilskan är borta. Eller nej. Raseriet är borta. Ilskan är kvar. Det ledsna är över. Jag gråter inte varje dag längre. Nu har den molande huvudvärken äntrat istället. Kanske det som kommer av att sova ensam i en säng efter 18 månader bredvid någon man älskar. Kanske det som kommer av att vakna varje jävla natt och ställa samma fråga om och om igen:
Kommer det någonsin att kännas som förr?
Det här är mitt liv just nu. Inte så jävla jättekul. Och det är inte mitt fel. Det är inte mitt fel alls. Det är han som har satt mig i den här situationen. Jag har sett tillbaka på vår tid tillsammans, och vet ni vad? Den har varit otrolig. Som en dröm. Vi har varit så kära som alla trott att vi varit. Det har varit hundra procent. En sån kärlek, att jag älskade att sakna honom, den vidriga känslan av saknad jag brukade hata, nu älskade jag den bara för det faktum att det fanns någon som honom att sakna. En efterbliven kärlek. Som blev till mot alla odds, som höll ihop mot alla odds och som nu verkar falla isär mot alla odds.
Jag får en klump i magen när han närmar sig och jag blir ledsen när han inte gör det. Jag är omöjlig. Han är en idiot. Och vi hade den vackraste kärleken i världen.
Kommer det någonsin att kännas som förr?
Det här är mitt liv just nu. Inte så jävla jättekul. Och det är inte mitt fel. Det är inte mitt fel alls. Det är han som har satt mig i den här situationen. Jag har sett tillbaka på vår tid tillsammans, och vet ni vad? Den har varit otrolig. Som en dröm. Vi har varit så kära som alla trott att vi varit. Det har varit hundra procent. En sån kärlek, att jag älskade att sakna honom, den vidriga känslan av saknad jag brukade hata, nu älskade jag den bara för det faktum att det fanns någon som honom att sakna. En efterbliven kärlek. Som blev till mot alla odds, som höll ihop mot alla odds och som nu verkar falla isär mot alla odds.
Jag får en klump i magen när han närmar sig och jag blir ledsen när han inte gör det. Jag är omöjlig. Han är en idiot. Och vi hade den vackraste kärleken i världen.
isabella
Alltså, Blondinbella är fan helt otrolig. Jag har fått försvara min kärlek för henne ett antal gånger, men ju mer framgångsrik hon blir, ju mer verkar folk acceptera hennes geni. Kenza är ju bra också, men Isabella är fan helt outstanding.
Hon är alltså 90:a. 19 år gammal är hon. Börjar blogga som 14-åring, kör över alla i kampen om Sveriges största blogg, när intresset börjar falna så smått använder hon bloggen som en plattform för nya projekt. Leder upp till Let's Dance, en ganska stor roll i ungdomfilmens Orion, Blondinbella AB, Bellme.se där hon säljer diverse prylar, en bok (och en kommande på gång) och nu Sveriges första livesända talkshow på webben.
(Ni som tänker Alex Schulman, den stackars kraken, det programmet sänds inte live)
Isabella Löwengrip är essensen av en entreprenör. Hon har en 19-årings energi och en 30-årings erfarenhet inom sin sektor. Hon är varje arbetsgivares dröm och vägrar vara anställd. Att vi i Sverige inte uppmuntrar eget företagande mer är skamligt och något som åratal av sossestyrande har bidragit till. 90-talisterna kommer blåsa oss 80-talister ur vattnet, med en sån förebild som Isabella. Dom jobbar hårdare än oss och dom börjar i en yngre ålder. Jag vet att det är synd att hon gått in i väggen tidigare, men att ens jobba så hårt att man bränner ut sig vid 18 ska fan belönas med ett diplom.
Jag är otroligt stolt över att vara svensk varje gång jag går in på Bellas blogg och läser. Hon har skapat ett behov där det inte ens fanns en marknad. Det är något för historieböckerna.
Puss.
Hon är alltså 90:a. 19 år gammal är hon. Börjar blogga som 14-åring, kör över alla i kampen om Sveriges största blogg, när intresset börjar falna så smått använder hon bloggen som en plattform för nya projekt. Leder upp till Let's Dance, en ganska stor roll i ungdomfilmens Orion, Blondinbella AB, Bellme.se där hon säljer diverse prylar, en bok (och en kommande på gång) och nu Sveriges första livesända talkshow på webben.
(Ni som tänker Alex Schulman, den stackars kraken, det programmet sänds inte live)
Isabella Löwengrip är essensen av en entreprenör. Hon har en 19-årings energi och en 30-årings erfarenhet inom sin sektor. Hon är varje arbetsgivares dröm och vägrar vara anställd. Att vi i Sverige inte uppmuntrar eget företagande mer är skamligt och något som åratal av sossestyrande har bidragit till. 90-talisterna kommer blåsa oss 80-talister ur vattnet, med en sån förebild som Isabella. Dom jobbar hårdare än oss och dom börjar i en yngre ålder. Jag vet att det är synd att hon gått in i väggen tidigare, men att ens jobba så hårt att man bränner ut sig vid 18 ska fan belönas med ett diplom.
Jag är otroligt stolt över att vara svensk varje gång jag går in på Bellas blogg och läser. Hon har skapat ett behov där det inte ens fanns en marknad. Det är något för historieböckerna.
Puss.
heartfelt
Och mitt hjärta sa till mig, hon sa, vad vackert livet är. Men jag gråter ju, och hon sa, jag vet att du är ledsen, men känner du hur äkta det är? Det finns ingen glädje utan sorg, förstår du att du ska ta tillvara på dina sorger också? Men jag förstår inte, och hon sa, ser du det vackra i att du öppnade alla dina dörrar och lät någon komma in?
Ja.
Och hon sa, ser du det vackra i att den som fick komma in sårade dig och därmed utsatte dig för en känsla du aldrig känt?
Nej.
Och hon sa, förstår du att det finns något vackert i det, att du hoppade och föll, att du vågade och misslyckades, att du fick uppleva en känsla du aldrig känt?
Kanske.
Och hon sa, livet har aldrig definierats av de lyckliga stunderna allena, det finns ingen glädje utan sorg, och är du inte glad att det du tog för givet utmanade dig?
Jo.
Och hon sa, du gråter, känner du hur äkta det är?
Ja.
Och hon sa, du ser, vad vackert livet är.
Ja.
Och hon sa, ser du det vackra i att den som fick komma in sårade dig och därmed utsatte dig för en känsla du aldrig känt?
Nej.
Och hon sa, förstår du att det finns något vackert i det, att du hoppade och föll, att du vågade och misslyckades, att du fick uppleva en känsla du aldrig känt?
Kanske.
Och hon sa, livet har aldrig definierats av de lyckliga stunderna allena, det finns ingen glädje utan sorg, och är du inte glad att det du tog för givet utmanade dig?
Jo.
Och hon sa, du gråter, känner du hur äkta det är?
Ja.
Och hon sa, du ser, vad vackert livet är.
farid
Kommer det någonsin kännas som förut?
Jag hoppas, hoppas, hoppas verkligen det.
typo
barcelona
Barcelona 2008. Jag fattar inte att vi ska dit igen. Och den här gången är det ännu bättre, för nu är Jenna med. Det är en dröm som mot alla odds blev sann. Fan-tastiskt.
.
Hej vänner.
Jag har aldrig känt mig så schizo som nu. Det är intressant, det här med att bli sårad. Jag har aldrig blivit sårad av en kille. Visst, jag har blivit dumpad en gång, men då var jag typ 15 och kom över det efter att ha bett honom dra åt helvete över telefonen. Men utöver det har jag haft en oerhörd tur med mina killar.
Det är jag som varit trubbelmakerskan. Jag har sårat. Och gjort slut. På en trottoarkant en sen sommarnatt för fyra år sen sa jag till min pojkvän att jag fortfarande hade känslor för mitt ex. Han böjde sig ner, blev till en liten boll. Sen slängde han husnycklarna på mig. Jag sa att jag ville bara vara ärlig. Blev chockad över hur ledsen han blev.
Hur omöjligt det var för mig att gå i hans skor, när jag själv aldrig blivit sårad. Mina killar har älskat mig tills jag sagt stopp. Jag har haft dom virade kring min kropp och mitt hjärta. Jag har dumpat en kille sittandes på en säng. Han grät. Jag har dumpat en kille efter en semester, en annan kille har jag dumpat efter ett hundköp.
Det är mitt hjärta och jag, vi har glidit obehindrat genom livet på en räkmacka av villkorslös kärlek. Min dumma jävel. Nu sitter jag här själv. Sårad. Mitt hjärta fattar ingenting. Vi hade hela livet utplanerat, hon och jag. Vi visste att det skulle komma motgångar, men vi hade aldrig räknat med det just här, i kärleken. Kärleken var klar.
Det är intressant, det här med att bli sårad. Jag slits mellan olika känslor, mellan absolut avgrund och "det kanske löser sig". En morgon kan jag titta på honom, en sen natt vaknar jag med ett ryck och gråter över att jag inte ens minns hur det var längre. Det är spårlöst borta. Kär och säker? Nej, det minns jag inte, berätta hur det känns.
Jag har aldrig blivit sårad förut. Och det här kom som en blixt från klar himmel. Jag blev totalt överrumplad och allt jag levde för rycktes bort under fötterna på mig. Det är omtumlande. Så ha tålamod med mig ett tag. Jag låter mig uppslukas.
Jag har aldrig känt mig så schizo som nu. Det är intressant, det här med att bli sårad. Jag har aldrig blivit sårad av en kille. Visst, jag har blivit dumpad en gång, men då var jag typ 15 och kom över det efter att ha bett honom dra åt helvete över telefonen. Men utöver det har jag haft en oerhörd tur med mina killar.
Det är jag som varit trubbelmakerskan. Jag har sårat. Och gjort slut. På en trottoarkant en sen sommarnatt för fyra år sen sa jag till min pojkvän att jag fortfarande hade känslor för mitt ex. Han böjde sig ner, blev till en liten boll. Sen slängde han husnycklarna på mig. Jag sa att jag ville bara vara ärlig. Blev chockad över hur ledsen han blev.
Hur omöjligt det var för mig att gå i hans skor, när jag själv aldrig blivit sårad. Mina killar har älskat mig tills jag sagt stopp. Jag har haft dom virade kring min kropp och mitt hjärta. Jag har dumpat en kille sittandes på en säng. Han grät. Jag har dumpat en kille efter en semester, en annan kille har jag dumpat efter ett hundköp.
Det är mitt hjärta och jag, vi har glidit obehindrat genom livet på en räkmacka av villkorslös kärlek. Min dumma jävel. Nu sitter jag här själv. Sårad. Mitt hjärta fattar ingenting. Vi hade hela livet utplanerat, hon och jag. Vi visste att det skulle komma motgångar, men vi hade aldrig räknat med det just här, i kärleken. Kärleken var klar.
Det är intressant, det här med att bli sårad. Jag slits mellan olika känslor, mellan absolut avgrund och "det kanske löser sig". En morgon kan jag titta på honom, en sen natt vaknar jag med ett ryck och gråter över att jag inte ens minns hur det var längre. Det är spårlöst borta. Kär och säker? Nej, det minns jag inte, berätta hur det känns.
Jag har aldrig blivit sårad förut. Och det här kom som en blixt från klar himmel. Jag blev totalt överrumplad och allt jag levde för rycktes bort under fötterna på mig. Det är omtumlande. Så ha tålamod med mig ett tag. Jag låter mig uppslukas.
comments
Det här måste jag bara säga. Glömde nästan bort.
Ni anonyma som kommenterar så fint. Ni vet inte vad det betyder. Jag visste inte att det kunde kännas så långt in i hjärtat, vad folk utan namn som aldrig träffat mig säger.
Men det är ju ni som vet. För ni känner mig här genom bloggen. Och här är jag ärlig till 100 procent. Att få positiva kommentarer, om mig själv eller om mig och Farid eller vadsomhelst, det går inte att mäta med något annat.
Ni lättar mina tårar.
Ni anonyma som kommenterar så fint. Ni vet inte vad det betyder. Jag visste inte att det kunde kännas så långt in i hjärtat, vad folk utan namn som aldrig träffat mig säger.
Men det är ju ni som vet. För ni känner mig här genom bloggen. Och här är jag ärlig till 100 procent. Att få positiva kommentarer, om mig själv eller om mig och Farid eller vadsomhelst, det går inte att mäta med något annat.
Ni lättar mina tårar.
milk / rise design
Absolut underbar design av en japansk studio - Rise Design. När det kommer till grafisk design så är enklast alltid vackrast, i mina ögon.
the love for a beast
Jag tröstar mig med bilder som denna.
Vi kan prata om nåt annat en stund. Vi kan prata om reklam. Jag älskar reklam. Jag har fallit head over heels med ett yrke jag inte visste fanns. Aldrig haft en tanke på vem som producerar de där irriterande reklamsnuttarna. Jag har fallit head over heels för att det är så ljuvligt vackert. Har skrivit om det nån gång förut, kunde säkert formulera mig bättre då. Men jag älskar reklam. Det är essensen av vem jag är - det är smärta och njutning och kärlek och hat och oöverkomliga hinder och eviga möjligheter och tro och hopp om en bättre värld. Det jag gör kommer skjutas ner eller älskas. MEN. Det kommer aldrig mötas med likgiltighet. Det kommer aldrig innefatta en axelryckning och ett "vi går vidare". För i reklam vill alla vinna. I reklam är det krig. Det finns ingen plats för likgiltighet i krig. Det finns ingen plats för likgiltighet i ett lyckligt liv. Det äter upp en på ett sätt hat aldrig kan.
Reklam är så mycket mer än vad ordet antyder. Det är definitivt inte för alla. Men att hitta rätt i livet när det kommer till att göra det man älskar - det är en känsla som är helt obeskrivlig. Jag önskar den till er alla. Och jag tror, på riktigt, att när man hittar den så slutar det handla om pengar. Det handlar inte om kläder eller storlek på hus eller extravagansen under resorna man upplever. Det handlar om ren och skär vardaglig passion, ni vet den känslan, när man bara vet att man hittat rätt.
Man bara vet. Det går emot all logik. Lik förbannat - man bara vet.
Jag kommer nog inte fatta att jag bott i San Francisco förrän jag flyttar härifrån (om jag flyttar härifrån). Jag kommer inte förstå vidden av det jag är med om förrän efter det är över. Så går livet. Vi vet vad vi har när det är borta. Och tro mig, jag försöker njuta av varje sekund. Jag vet att jag kommer sakna det när det är över.
Och av hela mitt hjärta hoppas jag att du står där med mig då.
.
Och jag gråter. Och gråter. Och gråter. Det har ju inte ens gått en vecka. Så det kanske inte är så konstigt. Det här har aldrig hänt mig förut, så jag anammar det med allt jag är. Som jag skrev förut - kommer tårarna så låter jag dom komma.
Förutom i skolan. Då håller jag tillbaka.
Jag gråter.
Det var egentligen det enda.
Förutom i skolan. Då håller jag tillbaka.
Jag gråter.
Det var egentligen det enda.
.
Vi vaknade vid fem imorse och pratade tills solen gick upp. Vi pratade om allt. Det slog mig hur länge sen det var jag pratade med någon tills solen gick upp. Det är väldigt, väldigt vackert att lyssna tills det börjar ljusna ute. Ett av livets små pärlor av absolut skönhet. Allting är möjligt precis när det börjar ljusna.
Jag vet inte hur länge det kommer dröja innan jag kan skriva som jag brukade om honom. Det är svårt ibland att skilja på vad som är äkta känslor och vad som är stolthet. Det är lätt att tycka synd om sig själv. Gud vet att jag har anledning till det. Och hade det här hänt för tre år sedan hade jag nog självdött av sorg. Jag är starkare nu. Och i ironin hittar vi svaren som vanligt - jag är starkare på grund av honom, utan vår tid tillsammans hade det här aldrig hänt, men vår tid tillsammans gör också att jag kan hantera det.
Han har gjort fel. Men en svala gör ingen sommar. Det positiva vi gett varandra är fortfarande kraftigt övervägande och jag vill inte döma honom. Jag har slutat döma. Det finns ingen glädje eller utveckling i det. Poängen är att när han säger att han älskar mig så tror jag honom. Och mina vänner verkar tro honom. Det betyder någonting.
Så jag vet inte hur länge det kommer dröja innan jag kan skriva som jag brukade om honom. Men jag tror att jag kommer kunna hitta orden igen.
Jag vet inte hur länge det kommer dröja innan jag kan skriva som jag brukade om honom. Det är svårt ibland att skilja på vad som är äkta känslor och vad som är stolthet. Det är lätt att tycka synd om sig själv. Gud vet att jag har anledning till det. Och hade det här hänt för tre år sedan hade jag nog självdött av sorg. Jag är starkare nu. Och i ironin hittar vi svaren som vanligt - jag är starkare på grund av honom, utan vår tid tillsammans hade det här aldrig hänt, men vår tid tillsammans gör också att jag kan hantera det.
Han har gjort fel. Men en svala gör ingen sommar. Det positiva vi gett varandra är fortfarande kraftigt övervägande och jag vill inte döma honom. Jag har slutat döma. Det finns ingen glädje eller utveckling i det. Poängen är att när han säger att han älskar mig så tror jag honom. Och mina vänner verkar tro honom. Det betyder någonting.
Så jag vet inte hur länge det kommer dröja innan jag kan skriva som jag brukade om honom. Men jag tror att jag kommer kunna hitta orden igen.
type assignment / typography
Läxa till ikväll. Sånt här tycker jag är skitkul. Matcha typsnitt med bilder som vi fått av läraren. Man får inte använda samma typsnitt två gånger. Skriv ut namnet på typsnittet och placera i bilden.
Personligen tycker jag att det här är bra. Kommer säkert bli sågad, men det får vi se ikväll. Elefanten, gräshoppan och cellon (?) är klockrena i mina ögon. Påven själv skulle inte kunna få mig att byta dom. 70-talsstranden längst ner till vänster är jag lite osäker på. Vågen också. Bilen känns konstig. Vet ni hur svårt det är att hitta ett typsnitt som säger "sportig, sexig bil"? Ganska svårt.
Skitsamma, vad tycker ni?
Personligen tycker jag att det här är bra. Kommer säkert bli sågad, men det får vi se ikväll. Elefanten, gräshoppan och cellon (?) är klockrena i mina ögon. Påven själv skulle inte kunna få mig att byta dom. 70-talsstranden längst ner till vänster är jag lite osäker på. Vågen också. Bilen känns konstig. Vet ni hur svårt det är att hitta ett typsnitt som säger "sportig, sexig bil"? Ganska svårt.
Skitsamma, vad tycker ni?
.
Utanför vårt fönster har vi ett stort träd. Det ser tungt ut. Stabilt. Det växer löv på konstiga ställen, inte på grenarna, utan på själva stammen av trädet. Det är vackert. Det blåser lite nu. Och trädet, trots att det är tungt, svajar långsamt fram och tillbaka. Löven vibrerar. Stammen ser stabil ut, men det verkar böja sig för vinden. Trädet svajar. Och löven vibrerar.
negative space
Det här är så vackert, så vackert, att jag dör. Underbara illustrationer i negative space signerat Noma Bar. Briljant.
.
Jag vet inte om killar är lika beroende som tjejer av att bygga bo. Kanske gör vi det omedvetet.
Ni vet, med alla bilder och alla minnen. Jag har ramat in alla våra bilder här hemma. Det är mitt sätt att vårda kärleken. Minnena betyder så mycket för mig. Det är dom som bygger en historia. Jag har ramat in alla bilder. Bilden jag älskade mest satt på mitt nattduksbord, det var det sista jag såg innan jag somnade och det första jag såg när jag vaknade. Nu ligger den nedvänd mot golvet i ett hörn.
Alla videoinlägg. Jag har sparat dom i en mapp. Och varje gång vi gjort en video så tänker jag "vad kul att ha sen". Vad kul för oss att titta tillbaks på. Och sen våra barn. Jag önskar att jag hade sånt på mina föräldrar. Alla bilder på datorn. Jag kan inte ta bort en enda. Det går inte. Jag bygger ju bo.
Skateboarden jag köpte till honom. Den kostade 1200:-. Det var inte hans födelsedag. Jag ville bara ge honom nåt för att jag älskade honom så mycket. Den ligger och hånar mig bredvid soffan han sover på nu.
Alla blogginlägg. Alla texter vi skrivit om varandra. Alla dagar, veckor, månader vi varit tillsammans. Det vi har planerat inför framtiden. Jag byggde bo. Jag är bara 23. Nyss var jag 21. Nu är jag 23. Och jag var så trygg och efterblivet säker i det vi hade att jag, på riktigt, inte hade en tanke på nån annan kille. Inte en tanke. Det fanns bara en. Trots att jag är så ung. Trots att jag borde i alla fall ha någon tanke på "tänk om jag missar nåt?". Inte en tanke. Det förvånade till och med mig. Men jag hittade allt jag sökte i honom. Och man är inte så jävla dum att man trampar på nåt som är allt man sökte.
Nej. Just det.
Jag är 23. Han är 27. Om jag var klar, då borde ju han vara klar. Om jag är så säker, så borde han vara lika säker. Han är ju fem år äldre än mig. Men i hans huvud är han fortfarande singel och ungkarl i Växjö. Han säger att han gjort som han gjort utan anledning. Jag säger, ge mig en anledning, annars finns det ingenting kvar.
Jag tror det ledsna kommer komma tillbaks. Men nu mår jag mest illa över min egna likgiltighet. Att sluta bry sig är den värsta känslan som finns.
Ni förstår inte hur surrealistiskt det känns att sitta och skriva såna här inlägg. Det är som att jag tagit ett steg utanför min egen kropp. Jag har ingen aptit. Jag dricker inget vatten. Jag gör inga läxor. Jag tränar inte. När min värld rasade så fanns det bara en mening "det här händer inte. det här händer inte. det här händer inte. det här händer inte". Som ett dåligt skämt. Som en amerikansk film. Vem som helst, i hela världen, förutom Farid. Vem som helst, vart som helst och när som helst, förutom vi, här och nu.
Ni vet, med alla bilder och alla minnen. Jag har ramat in alla våra bilder här hemma. Det är mitt sätt att vårda kärleken. Minnena betyder så mycket för mig. Det är dom som bygger en historia. Jag har ramat in alla bilder. Bilden jag älskade mest satt på mitt nattduksbord, det var det sista jag såg innan jag somnade och det första jag såg när jag vaknade. Nu ligger den nedvänd mot golvet i ett hörn.
Alla videoinlägg. Jag har sparat dom i en mapp. Och varje gång vi gjort en video så tänker jag "vad kul att ha sen". Vad kul för oss att titta tillbaks på. Och sen våra barn. Jag önskar att jag hade sånt på mina föräldrar. Alla bilder på datorn. Jag kan inte ta bort en enda. Det går inte. Jag bygger ju bo.
Skateboarden jag köpte till honom. Den kostade 1200:-. Det var inte hans födelsedag. Jag ville bara ge honom nåt för att jag älskade honom så mycket. Den ligger och hånar mig bredvid soffan han sover på nu.
Alla blogginlägg. Alla texter vi skrivit om varandra. Alla dagar, veckor, månader vi varit tillsammans. Det vi har planerat inför framtiden. Jag byggde bo. Jag är bara 23. Nyss var jag 21. Nu är jag 23. Och jag var så trygg och efterblivet säker i det vi hade att jag, på riktigt, inte hade en tanke på nån annan kille. Inte en tanke. Det fanns bara en. Trots att jag är så ung. Trots att jag borde i alla fall ha någon tanke på "tänk om jag missar nåt?". Inte en tanke. Det förvånade till och med mig. Men jag hittade allt jag sökte i honom. Och man är inte så jävla dum att man trampar på nåt som är allt man sökte.
Nej. Just det.
Jag är 23. Han är 27. Om jag var klar, då borde ju han vara klar. Om jag är så säker, så borde han vara lika säker. Han är ju fem år äldre än mig. Men i hans huvud är han fortfarande singel och ungkarl i Växjö. Han säger att han gjort som han gjort utan anledning. Jag säger, ge mig en anledning, annars finns det ingenting kvar.
Jag tror det ledsna kommer komma tillbaks. Men nu mår jag mest illa över min egna likgiltighet. Att sluta bry sig är den värsta känslan som finns.
Ni förstår inte hur surrealistiskt det känns att sitta och skriva såna här inlägg. Det är som att jag tagit ett steg utanför min egen kropp. Jag har ingen aptit. Jag dricker inget vatten. Jag gör inga läxor. Jag tränar inte. När min värld rasade så fanns det bara en mening "det här händer inte. det här händer inte. det här händer inte. det här händer inte". Som ett dåligt skämt. Som en amerikansk film. Vem som helst, i hela världen, förutom Farid. Vem som helst, vart som helst och när som helst, förutom vi, här och nu.
.
Den 10 januari skrev du ett långt, vackert inlägg om mig. Om att du älskar mig.
Det får mig att må illa.
Och det här:
Hade så där mycket dåliga grejer hänt mig hade jag insett direkt att det var karma. Hade jag varit här när all skit hände dig hade jag sagt att det var karma.
Datum? 13:e januari. Det är inget annat än karma.
Det får mig att må illa.
Och det här:
Hade så där mycket dåliga grejer hänt mig hade jag insett direkt att det var karma. Hade jag varit här när all skit hände dig hade jag sagt att det var karma.
Datum? 13:e januari. Det är inget annat än karma.
apparently account planner
Det här förstår jag inte alls. Min Account Planning-klass. Den där jag lämnat in "500"-uppgiften och Anchor Steam-videon. Utöver det har jag inte gjort ett skit. Plus varit borta en vecka. Och så:
Första gången någonsin jag har ett A efter fyra veckor. Chock.
Första gången någonsin jag har ett A efter fyra veckor. Chock.
.
Det finns många anledningar till att jag har ont nu. Men det här är grejen.
När jag och Farid sa att vi älskade varandra första gången så lovade vi att den här gången skulle det betyda någonting. Älska har blivit så missbrukat och så nedsmutsat, den här gången sa vi att älska betyder att vi inte bara ger upp de gånger det blir svårt. Hur bra man än har det i ett förhållande, så kommer det lägen då det blir svårt. Hade jag förväntat mig det här? Aldrig. Men nu har jag det svåra i knät, och jag måste låta det sitta där ett tag.
Det här är det viktiga för mig. Vad vi la in för betydelse i vårt förhållande när vi påbörjade det. Vi sa inte att älska skulle betyda att vi aldrig sårar varandra. Vi sa inte att älska skulle betyda att inga tårar fälls. Vi sa att älska skulle betyda att vi inte gav upp när det blev svårt. Därför fortsätter vardagen som vanligt för nu. Jag ger inte upp. Jag kan omöjligt ta ett beslut innan jag lyckats få in allting i mitt huvud.
Det som skrämmer mig absolut mest är tanken på att känslorna jag hade kan vara borta för evigt. Det skrämmer mig, för jag känner mig själv. Blir jag sårad till en viss grad så dör mina känslor. Hur mycket jag än borde stanna med en person så kan jag inte, för det som fanns är borta. Jag har alltid funkat så. Det är därför jag har så lätt att bryta kontakten med vänner som gör mig illa. Går man över den där gränsen, och jag vet inte ens vart den ligger, då är det bara över. Det som skrämmer mig absolut mest är att det ska hända nu.
Inte för att jag är rädd för att vara själv. Inte för att jag vet hur sjukt jobbigt det kommer bli att dela upp allt och försöka hitta nytt boende. Det skrämmer mig för att jag vet hur illa det kommer göra Farid. Det skrämmer mig för att jag var redo att bygga ett liv tillsammans med nån som jag nu inte kan titta på. Alla personer har olika måttenheter på svek. På så många olika sätt har han svikit mig nu. Jag ger inte upp. Men om han gått över den där gränsen, då finns det inget jag kan göra.
Allt det här makes perfect sense i mitt huvud. Det kan det omöjligt göra hos er, för ni bor inte med oss, ni vet inte vårt vardagliga liv tillsammans. Det är därför jag tror det här har tagit så hårt. För varje dag var kärleken större än något annat någonsin. Då antar jag att sveket automatiskt antar samma proportioner. Vad Farid gjort är kanske inte speciellt illa. Men, herregud, det känns som det värsta någonsin. Jag vet liksom inte hur jag ska anpassa mig till vad andra människor hade känt i samma situation. För mig, just nu, känns det som han har dödat min mamma och grillat min hund i ugnen.
Jag kommer ihåg när jag var yngre och hade ont i hjärtat. Kanske hade jag blivit sårad, eller så var jag olyckligt kär. Jag minns hur jag grät i sängen i mitt rum, jag kan inte varit mer än 13-14, och jag var så förbannad på mitt hjärta. På känslor överhuvudtaget. Jag förstod inte varför jag inte kunde kontrollera vad jag kände. Tänk er själva: bara - poff - så är man inte ledsen längre. Jag hatade mina känslor då, och jag hatar dom nu.
Men det finns för helvete inget jag kan göra åt saken.
När jag och Farid sa att vi älskade varandra första gången så lovade vi att den här gången skulle det betyda någonting. Älska har blivit så missbrukat och så nedsmutsat, den här gången sa vi att älska betyder att vi inte bara ger upp de gånger det blir svårt. Hur bra man än har det i ett förhållande, så kommer det lägen då det blir svårt. Hade jag förväntat mig det här? Aldrig. Men nu har jag det svåra i knät, och jag måste låta det sitta där ett tag.
Det här är det viktiga för mig. Vad vi la in för betydelse i vårt förhållande när vi påbörjade det. Vi sa inte att älska skulle betyda att vi aldrig sårar varandra. Vi sa inte att älska skulle betyda att inga tårar fälls. Vi sa att älska skulle betyda att vi inte gav upp när det blev svårt. Därför fortsätter vardagen som vanligt för nu. Jag ger inte upp. Jag kan omöjligt ta ett beslut innan jag lyckats få in allting i mitt huvud.
Det som skrämmer mig absolut mest är tanken på att känslorna jag hade kan vara borta för evigt. Det skrämmer mig, för jag känner mig själv. Blir jag sårad till en viss grad så dör mina känslor. Hur mycket jag än borde stanna med en person så kan jag inte, för det som fanns är borta. Jag har alltid funkat så. Det är därför jag har så lätt att bryta kontakten med vänner som gör mig illa. Går man över den där gränsen, och jag vet inte ens vart den ligger, då är det bara över. Det som skrämmer mig absolut mest är att det ska hända nu.
Inte för att jag är rädd för att vara själv. Inte för att jag vet hur sjukt jobbigt det kommer bli att dela upp allt och försöka hitta nytt boende. Det skrämmer mig för att jag vet hur illa det kommer göra Farid. Det skrämmer mig för att jag var redo att bygga ett liv tillsammans med nån som jag nu inte kan titta på. Alla personer har olika måttenheter på svek. På så många olika sätt har han svikit mig nu. Jag ger inte upp. Men om han gått över den där gränsen, då finns det inget jag kan göra.
Allt det här makes perfect sense i mitt huvud. Det kan det omöjligt göra hos er, för ni bor inte med oss, ni vet inte vårt vardagliga liv tillsammans. Det är därför jag tror det här har tagit så hårt. För varje dag var kärleken större än något annat någonsin. Då antar jag att sveket automatiskt antar samma proportioner. Vad Farid gjort är kanske inte speciellt illa. Men, herregud, det känns som det värsta någonsin. Jag vet liksom inte hur jag ska anpassa mig till vad andra människor hade känt i samma situation. För mig, just nu, känns det som han har dödat min mamma och grillat min hund i ugnen.
Jag kommer ihåg när jag var yngre och hade ont i hjärtat. Kanske hade jag blivit sårad, eller så var jag olyckligt kär. Jag minns hur jag grät i sängen i mitt rum, jag kan inte varit mer än 13-14, och jag var så förbannad på mitt hjärta. På känslor överhuvudtaget. Jag förstod inte varför jag inte kunde kontrollera vad jag kände. Tänk er själva: bara - poff - så är man inte ledsen längre. Jag hatade mina känslor då, och jag hatar dom nu.
Men det finns för helvete inget jag kan göra åt saken.
unclear
Så här är det, vänner. Elin och jag var mitt uppe i Barcelona-bokande när min värld trillade ihop till en liten ynklig hög med skräp. Jag tänkte inte efter - jag sa bara åt henne att vi måste prata. Hävde ur mig allting på en gång. Utöver Elin hade jag inte tänkt säga nåt till nån. Men Jenna är min andra halva. Och jag var tvungen.
Utöver dom två vill jag inte prata om det nåt mer. Vad som än hänt så är det mellan mig och Farid. Jag respekterar honom för mycket för att sprida ut vad han gjort över hela världen. Jag är över dramat man behövde när man var 15. Det ger mig ingenting längre. Så, jag är ledsen om ni inte förstår. Jag har bett både Jenna och Elin att inte säga nånting vidare, om dom väljer att göra det ändå kan inte jag hindra dom. Men jag litar på dom och jag litar på att resten av er som läser och som känner mig släpper det här nu.
Det kommer vara sjukt irriterande, för ni kommer inte fatta nåt när jag skriver av mig. Men det här är inte till för er längre. Just nu är det till för mig. Det är min vädringsstation. Jag måste få landa någonstans i det här, just nu skickas jag fortfarande mellan så många olika känslor att det är psykiskt påfrestande. Jag vet inte vad som kommer hända. Kanske är det bättre om jag bara skriver för mig själv på min dator, det spelar ingen roll, vi får se hur jag gör. Jag går från ledsen så att det gör ont i själen, till fruktansvärt arg, till fullkomligt tom på känslor.
På ett sätt känns det bra. För till skillnad från vid uppbrottet med Magnus så tillåter jag mig att känna efter nu. Är jag ledsen så gråter jag. Är jag förbannad så skriker jag. Har jag frågor så ställer jag dom. Stoltheten jag brukade ha finns inte längre - han vet att han gjort illa mig och jag har inget behov av att spela som att jag är okej.
Jag är inte okej. Men jag är inte döende heller. Just nu handlar det bara om mig. Jag kommer låta mitt hjärta styra.
Utöver dom två vill jag inte prata om det nåt mer. Vad som än hänt så är det mellan mig och Farid. Jag respekterar honom för mycket för att sprida ut vad han gjort över hela världen. Jag är över dramat man behövde när man var 15. Det ger mig ingenting längre. Så, jag är ledsen om ni inte förstår. Jag har bett både Jenna och Elin att inte säga nånting vidare, om dom väljer att göra det ändå kan inte jag hindra dom. Men jag litar på dom och jag litar på att resten av er som läser och som känner mig släpper det här nu.
Det kommer vara sjukt irriterande, för ni kommer inte fatta nåt när jag skriver av mig. Men det här är inte till för er längre. Just nu är det till för mig. Det är min vädringsstation. Jag måste få landa någonstans i det här, just nu skickas jag fortfarande mellan så många olika känslor att det är psykiskt påfrestande. Jag vet inte vad som kommer hända. Kanske är det bättre om jag bara skriver för mig själv på min dator, det spelar ingen roll, vi får se hur jag gör. Jag går från ledsen så att det gör ont i själen, till fruktansvärt arg, till fullkomligt tom på känslor.
På ett sätt känns det bra. För till skillnad från vid uppbrottet med Magnus så tillåter jag mig att känna efter nu. Är jag ledsen så gråter jag. Är jag förbannad så skriker jag. Har jag frågor så ställer jag dom. Stoltheten jag brukade ha finns inte längre - han vet att han gjort illa mig och jag har inget behov av att spela som att jag är okej.
Jag är inte okej. Men jag är inte döende heller. Just nu handlar det bara om mig. Jag kommer låta mitt hjärta styra.
and they call it puppy love
lima
Idag har världens vackraste kvinna namnsdag. Grattis snäckan.
from start to finish / brief to final color comp ad
Okej. Nu får ni se OkCupid-idén. Jag hade ju en annan idé. Den här med att "since our membership is free, we can't afford to pay actors". Jag gillar fortfarande den. Den ligger och vilar. Min art direction-lärare gillade den inte. Så jag letade efter nya target consumers och nya synvinklar. Här är briefen jag skrev:
Ännu en lärare det är omöjligt att få ett A hos. Så det blev jag glad över. Hon höll upp min brief inför klassen och sa att alla borde titta på den för att se hur man gör rätt. Det värmde. Jag hade flera olika idéer efter att ha skrivit den här briefen. Jag kände fortfarande att det här med att klanka ner på konkurrenterna var den rätta vägen att gå, framförallt nu när jag talar till folk som börjar tröttna på de här sajterna. En comp jag gjorde var denna (en comp är som en snabb sketch av hur en slutgiltig ad skulle se ut):
Hon gillade den här idén. Jag gillar den också, den är förmodligen mest passande för min target market. Subtle med en twist. Men hon gillade den här idén mer:
Det hon älskade med det här var copyn. Hon tycker den meningen är väldigt stark. Jag tänker inte förklara konceptet, om ni inte fattar det, läs briefen, om ni läst briefen och fortfarande inte fattar det, kommentera gärna och säg vad som känns oklart. Jag tar emot all kritik med glädje. Den konstiga texten nedanför headlinen kallas "lorem ipsum", det är text man kan använda i en comp för att indikera mängden body copy, hur stor plats den ska ta och vart den ska ligga.
Den här som comp är såklart väldigt rough, det är poängen med comps. Man ska utveckla dom. Tänkte att det kunde vara kul för er att se hur processen går till från start till (nästan) färdig ad. Läraren bad mig alltså att vidareutveckla det här konceptet ovan, hon sa "låt meningen ta mer plats och gör bilden mindre". Jag jobbade på det i ungefär fem timmar, det här blev slutresultatet:
Tog in den här till klassen idag och fick ytterligare kritik på den. Åter igen - det är poängen. Det främsta som jag ska försöka adressera först är att jag måste skilja hjälten från skurken. Hjälten är min klient, OkCupid. Skurken är Match.com. Nästa steg blir att visuellt se till att OkCupid framstår som hjälten, det vill säga separera logon och taglinen från den övriga ad:en på nåt sätt. Jag kommer visa er hur det blir sen.
Ytterligare kritik var att det här kan uppfattas som "offensive". Självklart. Jag vill ha offensive kampanjer i min portfolio. Jag vet att många studenter från AAU fått internships och jobberbjudanden via kampanjer som aldrig någonsin skulle köpas upp. Men det visar på en edge. Och det tror jag är viktigt att visa i en portfolio.
Vad tycker ni?
Ännu en lärare det är omöjligt att få ett A hos. Så det blev jag glad över. Hon höll upp min brief inför klassen och sa att alla borde titta på den för att se hur man gör rätt. Det värmde. Jag hade flera olika idéer efter att ha skrivit den här briefen. Jag kände fortfarande att det här med att klanka ner på konkurrenterna var den rätta vägen att gå, framförallt nu när jag talar till folk som börjar tröttna på de här sajterna. En comp jag gjorde var denna (en comp är som en snabb sketch av hur en slutgiltig ad skulle se ut):
Hon gillade den här idén. Jag gillar den också, den är förmodligen mest passande för min target market. Subtle med en twist. Men hon gillade den här idén mer:
Det hon älskade med det här var copyn. Hon tycker den meningen är väldigt stark. Jag tänker inte förklara konceptet, om ni inte fattar det, läs briefen, om ni läst briefen och fortfarande inte fattar det, kommentera gärna och säg vad som känns oklart. Jag tar emot all kritik med glädje. Den konstiga texten nedanför headlinen kallas "lorem ipsum", det är text man kan använda i en comp för att indikera mängden body copy, hur stor plats den ska ta och vart den ska ligga.
Den här som comp är såklart väldigt rough, det är poängen med comps. Man ska utveckla dom. Tänkte att det kunde vara kul för er att se hur processen går till från start till (nästan) färdig ad. Läraren bad mig alltså att vidareutveckla det här konceptet ovan, hon sa "låt meningen ta mer plats och gör bilden mindre". Jag jobbade på det i ungefär fem timmar, det här blev slutresultatet:
Tog in den här till klassen idag och fick ytterligare kritik på den. Åter igen - det är poängen. Det främsta som jag ska försöka adressera först är att jag måste skilja hjälten från skurken. Hjälten är min klient, OkCupid. Skurken är Match.com. Nästa steg blir att visuellt se till att OkCupid framstår som hjälten, det vill säga separera logon och taglinen från den övriga ad:en på nåt sätt. Jag kommer visa er hur det blir sen.
Ytterligare kritik var att det här kan uppfattas som "offensive". Självklart. Jag vill ha offensive kampanjer i min portfolio. Jag vet att många studenter från AAU fått internships och jobberbjudanden via kampanjer som aldrig någonsin skulle köpas upp. Men det visar på en edge. Och det tror jag är viktigt att visa i en portfolio.
Vad tycker ni?
irreversible
Och jag kommer aldrig förstå varför människor trampar på det finaste dom har. Jag kommer aldrig förstå. Alla gör det. Någon älskar oss, och vi spottar dom i ansiktet. Jag skulle tro att det var en djupt liggnde psykologisk störning, om det inte vore för just det lilla faktumet - alla gör det. Flickor, när något verkar för bra för att vara sant, så är det oftast det. Pojkar, det gäller er, med. När det finns något du inte kan sätta fingret på, så finns det ofta någonting han eller hon inte vill att du ska sätta fingret på. En ängel har jag aldrig varit och jag inser att det här är delvis mitt fel. Det är lätt att kasta skuld på den som gjorde något fel, men jag är inte utan skuld. Därför kan jag inte kasta. Inga stenar flyger hans håll. (Ett par örfilar, kanske.)
Jag förstår att jag har en del i det. Men det gör ändå ont. Jag tycker ändå synd om mig själv. Jag brukade närma mig honom med värme och öppenhet. Nu närmar jag mig honom med vilt raseri. Jag blir straffad för att jag lät mig förblindas av kärlek och tron på en bättre värld - jag, som aldrig varit positiv, blev positiv. Nu omvandlas det till smärtsam medvetenhet om att cynismen är en gammal vän jag borde ta upp kontakten med igen.
Världen är lite fulare än vad den var igår. Rosen han gav mig luktar ingenting.
Jag förstår att jag har en del i det. Men det gör ändå ont. Jag tycker ändå synd om mig själv. Jag brukade närma mig honom med värme och öppenhet. Nu närmar jag mig honom med vilt raseri. Jag blir straffad för att jag lät mig förblindas av kärlek och tron på en bättre värld - jag, som aldrig varit positiv, blev positiv. Nu omvandlas det till smärtsam medvetenhet om att cynismen är en gammal vän jag borde ta upp kontakten med igen.
Världen är lite fulare än vad den var igår. Rosen han gav mig luktar ingenting.
creative?
Det här är alltså en påstådd kreativ människas verk. Idag på lektionen satt jag och ritade på min Urban Outfitters-påse medan Cameron snackade.
Den där bruna fläcken är glass. Jag reserverar mig för alla glassar i världen just nu. Jag har ingen kompis här att rymma till. Jag har bara min glass. Och Lucas.
f love
Det är så intressant. Jag har inte känt något behov av att skriva på bloggen alla underbara saker Farid gör. Hur han tar mig med storm. Jag har inte känt det behovet, för första gången någonsin i ett förhållande. Man vill ju oftast dela med sig av de fina sakerna. Man vill att folk ska tycka att man valde rätt.
Jag kanske visste att det var för bra för att vara sant. Jag har sagt det flera gånger. Jag frågade honom till och med, för några dagar sen bara, "är allt lugnt mellan oss? jag är så van vid drama och bråk, det känns konstigt att allt går såhär bra".
Och så AJ. Ironin. Som en blöt handduk snärtad över låren. Haha. Ditt miffo. Du visste ju hela tiden. Hur fan kunde du tro något annat? Jag vet inte. Mina murar var nere. Kärlek. Du vet. Nej, ditt cp. Du borde förstått. Jo, jag vet. Det finns ingen.. NEJ, JAG VET. Det finns ingen saga. Stick åt helvete. Jag säger som Rihanna. F love.
Ni får ursäkta mig. Jag kommer nog vara konstig ett tag.
(och bli inte oroliga. vi har inte gjort slut. men jag är ledsen. och jag är arg. det är en dålig kombination när man heter cim. jag svävade på rosa moln, kanske för länge. nu har jag fötterna på jorden igen. tro mig. nerkilade i betong.)
Jag kanske visste att det var för bra för att vara sant. Jag har sagt det flera gånger. Jag frågade honom till och med, för några dagar sen bara, "är allt lugnt mellan oss? jag är så van vid drama och bråk, det känns konstigt att allt går såhär bra".
Och så AJ. Ironin. Som en blöt handduk snärtad över låren. Haha. Ditt miffo. Du visste ju hela tiden. Hur fan kunde du tro något annat? Jag vet inte. Mina murar var nere. Kärlek. Du vet. Nej, ditt cp. Du borde förstått. Jo, jag vet. Det finns ingen.. NEJ, JAG VET. Det finns ingen saga. Stick åt helvete. Jag säger som Rihanna. F love.
Ni får ursäkta mig. Jag kommer nog vara konstig ett tag.
(och bli inte oroliga. vi har inte gjort slut. men jag är ledsen. och jag är arg. det är en dålig kombination när man heter cim. jag svävade på rosa moln, kanske för länge. nu har jag fötterna på jorden igen. tro mig. nerkilade i betong.)
snoop
Fick precis ett mail från vår kompis som är inkastare på Cellar. Han skriver att Snoop Dogg, E40, Bow Wow och Too Short kommer till klubben efter deras spelning downtown på onsdag. Det här är "under the radar", säger han, och ingen vet om det förutom de anställda på klubben. Tydligen har Snoop och följe sagt till att dom ska komma flera dagar innan.
Den här klubben ligger alltså hundra meter från vår lägenhet. Min enda lektion på torsdagar är 19:00. Tänk om dom har haft en sjukt bra spelning och är sugna på att köra lite rhymes underground på efterfesten? Jag är inte kändiskåt. Ingen av dom här grabbarna är min stil. Bara seg västkusthiphop som jag aldrig gillat.
Men eftersom tre av de här grabbarna ursprungligen är från Cali (Bow Wow vetifan vart han kommer ifrån) så tror jag det kan bli ett jävla drag på festen. Det här är hemma för dom, här känner dom sig bekväma. Och klubben är grym redan innan.
Jag antar att det blir utgång på onsdag.
Den här klubben ligger alltså hundra meter från vår lägenhet. Min enda lektion på torsdagar är 19:00. Tänk om dom har haft en sjukt bra spelning och är sugna på att köra lite rhymes underground på efterfesten? Jag är inte kändiskåt. Ingen av dom här grabbarna är min stil. Bara seg västkusthiphop som jag aldrig gillat.
Men eftersom tre av de här grabbarna ursprungligen är från Cali (Bow Wow vetifan vart han kommer ifrån) så tror jag det kan bli ett jävla drag på festen. Det här är hemma för dom, här känner dom sig bekväma. Och klubben är grym redan innan.
Jag antar att det blir utgång på onsdag.
nas
Nu slog det ner som en blixt. Jag kommer ihåg vad jag saknar.
Det var en vacker höstdag och vi kramades inne på Berghs. När jag gick ut strålade solen, jag stoppade ner handen i fickan och kände något där. Jag tog upp det, och det var två biljetter till Rock the Bells. Just då kände jag mig så älskad. Det har ingenting att göra med pengar. Det har inte ens något att göra med presenter. Det har att göra med att du lyssnade på mina drömmar och mina passioner, och du gick ut för att uppfylla dom.
Det var en av de finaste sakerna jag någonsin fått. Kärlek. Och respekt.
Det var en vacker höstdag och vi kramades inne på Berghs. När jag gick ut strålade solen, jag stoppade ner handen i fickan och kände något där. Jag tog upp det, och det var två biljetter till Rock the Bells. Just då kände jag mig så älskad. Det har ingenting att göra med pengar. Det har inte ens något att göra med presenter. Det har att göra med att du lyssnade på mina drömmar och mina passioner, och du gick ut för att uppfylla dom.
Det var en av de finaste sakerna jag någonsin fått. Kärlek. Och respekt.
impossible
Den som sa att det finns en gräns på tårar har aldrig gråtit som jag. Vad var det vi sa om att 2010 skulle bli bättre? Just nu tycker jag så synd om mig själv att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
Så många löften. Så många jävla löften. Att bli sviken när det känns som bäst, när man är på topp, det smärtar på gränsen till min vidriga gamla vän - hyperventilationen. Har inte varit i närheten sen förra gången han fick mig att gråta såhär, i sängen i lägenheten förra våren. Från lågt till lägre.
Och gissa vad? Jag har en syster med anorexia. Jag har en föredetta chef som pratar om att anställa mig för att starta upp en hemsida i USA. Jag har läxor. Jag har en hund. Jag har klasser jag måste gå till och presentationer jag måste utföra. Jag har ingen marginal här. Bryta ihop är inte ett alternativ, trots att min värld precis kastat mig upp i luften och drämt mig i marken. Och vet ni vad det handlar om, utöver mig? Det handlar om att jag vill att ni ska älska honom. Det är nästan det som tar hårdast.
Vet ni vad det bästa är?
Igår var vår månadsdag.
Så många löften. Så många jävla löften. Att bli sviken när det känns som bäst, när man är på topp, det smärtar på gränsen till min vidriga gamla vän - hyperventilationen. Har inte varit i närheten sen förra gången han fick mig att gråta såhär, i sängen i lägenheten förra våren. Från lågt till lägre.
Och gissa vad? Jag har en syster med anorexia. Jag har en föredetta chef som pratar om att anställa mig för att starta upp en hemsida i USA. Jag har läxor. Jag har en hund. Jag har klasser jag måste gå till och presentationer jag måste utföra. Jag har ingen marginal här. Bryta ihop är inte ett alternativ, trots att min värld precis kastat mig upp i luften och drämt mig i marken. Och vet ni vad det handlar om, utöver mig? Det handlar om att jag vill att ni ska älska honom. Det är nästan det som tar hårdast.
Vet ni vad det bästa är?
Igår var vår månadsdag.
rain
number one
"Fick en fråga av Jenna igår. Man vet att hon har en genomtänkt fråga när hon helt plötsligt blir tyst, stirrar upp i rymden några sekunder, och sen drar ett djupt andetag med blicken riktad mot en. Så bräker hon ur sig "Emil, har man senap på nånting annat än korv? Eller var det bara därför som man uppfann senap?"
Från Emils blogg. Jenna är min bästa vän. Ni förstår ju varför.
Från Emils blogg. Jenna är min bästa vän. Ni förstår ju varför.
it's gold
Sitter och jobbar med en guldpläterad text i Photoshop:
I ärlighetens namn skulle det nog kunna se bättre ut, men det är så enkelt fixat att jag bara fortsätter leka med det just nu. Läraren älskade den här copyn, vilket gjorde mig glatt överraskad. Den bästa komplimangen du kan få från en art director som lär ut art direction - "i love that line. make the visual smaller and let the copy speak". ah, som musik i mina ord-öron.
Puss på mig. Och er. (Ni får se hela copyn och idén alldeles snart.)
I ärlighetens namn skulle det nog kunna se bättre ut, men det är så enkelt fixat att jag bara fortsätter leka med det just nu. Läraren älskade den här copyn, vilket gjorde mig glatt överraskad. Den bästa komplimangen du kan få från en art director som lär ut art direction - "i love that line. make the visual smaller and let the copy speak". ah, som musik i mina ord-öron.
Puss på mig. Och er. (Ni får se hela copyn och idén alldeles snart.)
perfection is a flaw
Det är inte lätt när det är svårt. Och samtidigt:
.
young & foolish
Biljetterna till Barcelona är bokade. Herregud så underbart. Jag bokade för Jenna också, så mycket som hon ställt upp för mig. Det minsta jag kan göra är att lägga ut pengar till biljetten. Elin har också bokat. Vi åker den 8:e till 15:e juni. Biljetten kostade 950:-, boendet är gratis (vi är varmt välkomna hos två av tjejernas gamla kollegor från Travel Bar). Nu behövs bara Jonna, men är övertygad om att hon kommer boka också. Annars är resan inte komplett.
Precis efter att jag bokat biljetten och fått reda på att även Elin bokat, var min hjärna ett virrvarr av glädjetjut. Två sekunder senare slogs min värld i spillror. Jag har alltid varit cynisk, det är jag den första att erkänna. Men det blir man om man gång på gång får uppleva att människor ljuger, stjäl och tar sönder.
Jag slog en människa idag. Hårdare än vad jag någonsin slagit förut. De flesta av er har inte sett mig arg, och tro mig, det vill ni inte heller. Idag slog jag för brustna hjärtan och en saga som aldrig kan bli sann. Kanske överreagerade jag. Men det enda jag vill ha är kärlek och respekt. Det är det enda jag begär.
Ställ inga frågor, jag kommer inte svara på dom ändå. Jag vägrar se den här dagen som något annat än då vi bokade Barcelona-resan. Tjejer, jag älskar er, och jag längtar.
Puss.
Precis efter att jag bokat biljetten och fått reda på att även Elin bokat, var min hjärna ett virrvarr av glädjetjut. Två sekunder senare slogs min värld i spillror. Jag har alltid varit cynisk, det är jag den första att erkänna. Men det blir man om man gång på gång får uppleva att människor ljuger, stjäl och tar sönder.
Jag slog en människa idag. Hårdare än vad jag någonsin slagit förut. De flesta av er har inte sett mig arg, och tro mig, det vill ni inte heller. Idag slog jag för brustna hjärtan och en saga som aldrig kan bli sann. Kanske överreagerade jag. Men det enda jag vill ha är kärlek och respekt. Det är det enda jag begär.
Ställ inga frågor, jag kommer inte svara på dom ändå. Jag vägrar se den här dagen som något annat än då vi bokade Barcelona-resan. Tjejer, jag älskar er, och jag längtar.
Puss.
adri
i don't know who i am, who i am, without you
Hej gänget.
Har precis vaknat. Farid lagar frukost. Annars väntar vi på att Mindy ska komma och lämna av hunden.
Har precis äntrat en tävling på Louises blogg, man kan vinna Carolina Gynnings parfym. Den heter Go Girl, och det känns ju väldigt passande om jag kunde ordna så att Chris får den i present. Vi skypade för några dagar sen, och hon sa att hon hade gått upp två kilo. Just nu vet jag inte vad jag ska göra förutom att skicka bra energi och kärlek. Hon låter bra när jag pratar med henne, men jag är rädd för de potentiella lögnerna.
Förresten, finns det nåt intresse hos er att se hur vi lägger upp en brief? Har precis färdigställt en till Anchor Steam. Det tillhör ju reklambranschen i slutändan, men i grunden handlar det om mänsklig psykologi. Möjligtvis intressant.
Regnig måndag. Om det inte slutar regna snart sticker jag till L.A.
Puss.
Har precis vaknat. Farid lagar frukost. Annars väntar vi på att Mindy ska komma och lämna av hunden.
Har precis äntrat en tävling på Louises blogg, man kan vinna Carolina Gynnings parfym. Den heter Go Girl, och det känns ju väldigt passande om jag kunde ordna så att Chris får den i present. Vi skypade för några dagar sen, och hon sa att hon hade gått upp två kilo. Just nu vet jag inte vad jag ska göra förutom att skicka bra energi och kärlek. Hon låter bra när jag pratar med henne, men jag är rädd för de potentiella lögnerna.
Förresten, finns det nåt intresse hos er att se hur vi lägger upp en brief? Har precis färdigställt en till Anchor Steam. Det tillhör ju reklambranschen i slutändan, men i grunden handlar det om mänsklig psykologi. Möjligtvis intressant.
Regnig måndag. Om det inte slutar regna snart sticker jag till L.A.
Puss.
love you baby
silence + why don't you just take my wallet from the start
Haha, nu kommer ni döda mig. Farid tog ut mig på en promenad nyss. Gick in på Urban Outfitters för att köpa ett nagellack. Farid går bort en bit och ropar på mig. När jag kommer håller han upp den här. Jag dog. 300 spänn. Där rök min prickiga kjol från vårbudgeten - nu tillhör den en grå tröja med (gissa vad) sexighet på oväntat ställe. Jag börjar fila på ett signum här känner jag.
Den här tröjan är nog så mycket "jag" som ett plagg blir. Och självklart är den från min hjärtemärke silence + noise. Revorna finns även på baksidan av tröjan.
Den här tröjan är nog så mycket "jag" som ett plagg blir. Och självklart är den från min hjärtemärke silence + noise. Revorna finns även på baksidan av tröjan.
