Jag var inte alls säker där ett tag på vad som skulle hända. Nu har det gått en vecka. Mina tårar har torkat och även ilskan är borta. Vi får se hur lång tid det tar innan det känns som förr, förhoppningsvis är vi tillbaks till magiken om tre veckor. Den första april firar vi ett och ett halvt år tillsammans. Mitt längsta förhållande. Hans längsta förhållande. När vi blev ihop var jag 21 och han 25. Hösten 2008. Nu är vi 23 och 27. Det är absolut sinnessjukt hur fort tiden går.

För det känns som vi varit ihop en kvart. Jag är fortfarande kär som den där allra första dagen. Han tog mig för givet en stund. Jag hoppas att han aldrig gör det igen. För jag vill att den här kärleken ska hålla. Det är det vackraste jag upplevt. Och när jag lät honom kyssa mig för första gången sen det hände, på riktigt, idag, då bleknade hela världen och kvar var vi.

Vi är en jävla åttiotalsballad och en Kent-låt på speed. Tre veckor. Ett och ett halvt år. Jag älskar dig.