Pratar med lilla syster. Hon gör framsteg. Hon har redan gått upp sex kilo, vilket är extremt bra tidsmässigt. Men det är jobbigt att äta hela tiden, säger hon. Hon började med halvportioner men kör nu hel. Såhär ser hennes meny ut dagligen:

8:15 - Två mackor med pålägg, en tallrik fil, juice
10:00 - Näringsdryck 300 kalorier
11:45 - Helportion enligt tallriksmodellen, ett glas mjölk
14:10 - En macka med pålägg, en tallrik med fil
16:45 - Normalportion, ett glas mjölk
Innan läggdags - Ett glas mjölk, en macka, en frukt

Det är helt sjukt att det är så reglerat. Att hon styrs av det här nu. Hon får vara ute och gå max en halvtimme om dagen, då är det samma varv runt sjukhuset som gäller. Hon är på sjukhuset varje dag från 8-18, på fredagar får hon gå hem vid 15 och på helgerna är hon ledig. Det här är hennes liv, just nu. Jag kan inte vänta tills jag får träffa henne i sommar, att få se henne med lystern i ansiktet igen.

Och efter att ha pratat med henne verkar det som jag åter igen måste ta upp det här:

Är du inte Chris nära kompis sen tidigare, dra inte tag i henne om du ser henne ute. Med nära kompis menar jag samma relation som jag och Elin, eller jag och Jonna har. En lång tids nära vänskap. Om du inte har det med Chris, rör henne inte. Framförallt inte om du sitter med halva Värmdö och fikar. Det sista hon vill är att sitta ner med hundra tjejer och veta att frågorna bränner hål på tungan i allas munnar.

LÅT HENNE VARA. Att det ska vara så svårt att förstå. Jag förstår om ni bara menar väl, men det har ingen betydelse. Hon vill vara ifred medan hon försöker bli frisk. Respektera det. Ni har inte funnits där när andra saker har gått åt helvete, då behöver ni inte finnas där när hon är sjuk heller. Det blir bara falskt och genomskinligt. Samma sak gäller naturligtvis mig när jag kommer hem - är du inte min nära vän, fråga inte mig nånting. Du får inga svar från mig.