Jag tröstar mig med bilder som denna.

Vi kan prata om nåt annat en stund. Vi kan prata om reklam. Jag älskar reklam. Jag har fallit head over heels med ett yrke jag inte visste fanns. Aldrig haft en tanke på vem som producerar de där irriterande reklamsnuttarna. Jag har fallit head over heels för att det är så ljuvligt vackert. Har skrivit om det nån gång förut, kunde säkert formulera mig bättre då. Men jag älskar reklam. Det är essensen av vem jag är - det är smärta och njutning och kärlek och hat och oöverkomliga hinder och eviga möjligheter och tro och hopp om en bättre värld. Det jag gör kommer skjutas ner eller älskas. MEN. Det kommer aldrig mötas med likgiltighet. Det kommer aldrig innefatta en axelryckning och ett "vi går vidare". För i reklam vill alla vinna. I reklam är det krig. Det finns ingen plats för likgiltighet i krig. Det finns ingen plats för likgiltighet i ett lyckligt liv. Det äter upp en på ett sätt hat aldrig kan.

Reklam är så mycket mer än vad ordet antyder. Det är definitivt inte för alla. Men att hitta rätt i livet när det kommer till att göra det man älskar - det är en känsla som är helt obeskrivlig. Jag önskar den till er alla. Och jag tror, på riktigt, att när man hittar den så slutar det handla om pengar. Det handlar inte om kläder eller storlek på hus eller extravagansen under resorna man upplever. Det handlar om ren och skär vardaglig passion, ni vet den känslan, när man bara vet att man hittat rätt.

Man bara vet. Det går emot all logik. Lik förbannat - man bara vet.

Jag kommer nog inte fatta att jag bott i San Francisco förrän jag flyttar härifrån (om jag flyttar härifrån). Jag kommer inte förstå vidden av det jag är med om förrän efter det är över. Så går livet. Vi vet vad vi har när det är borta. Och tro mig, jag försöker njuta av varje sekund. Jag vet att jag kommer sakna det när det är över.

Och av hela mitt hjärta hoppas jag att du står där med mig då.