you think you're good with photoshop? bitch please
Newsflash - du är inte art director. Du är student. Du är art director när du jobbar med det varje dag, och får en lönecheck i posten varje månad. Jag skiter i om folk vunnit tävlingar, fått enstaka uppdrag eller tryckt visitkort - du är ingen jävla art director så länge du inte ens kan bli anställd.
Jag kom med i vintershowen förra terminen. Skulle jag använda det som bevis på att jag fortfarande är bra tre månader senare, skjut mig. Det är så många elever som inte förstår att reklam handlar om att leverera, varje dag. Det handlar inte om vad som är rätt och fel. De som gör research och säger att "det här SKA stämma", det är alltid dom som presenterar arbete utan hjärta. Folk som gått igenom alla sina skolår med toppbetyg och svarat på sina egna frågor. Man märker det så tydligt, och jag verkligen avskyr den attityden. Högst upp i vinnarcirkeln när det gäller reklam står det fula, det smutsiga, det skrämmande, det ingen vill kännas vid. Kan utveckla det här resonemanget nån gång, men för just nu:
Du är ingen. Jag är ingen. Vi är blanka blad och vi försöker skapa historia, men var ödmjuk på din väg till framgång. Annars når du aldrig dit. Kom till skolan. Gör dina läxor. Håll käft när läraren pratar och öppna käften när en fråga ställs.
Jag vet att jag kommer få ett jobb i framtiden. Inte för att jag är bättre än nån annan, utan för att jag aldrig slutar sträva efter att vara bäst. Det kan jag ärligt talat säga att jag är ganska ensam om utifrån de jag träffat på AAU. 80 % av klassen bryr sig inte tillräckligt för att göra läxorna ordentligt, 10 % försöker, men lyckas ändå inte och så är det 10 % som kickar ass varje vecka. Av 25 elever i varje klass är jag rädd för en enda. Och det är den enda personen som jobbar lika hårt som jag. Då spelar bakgrund, pengar, skönhet ingen roll - det enda som betyder nåt är viljan. Där ser du skillnaden på framgång och soppåse.
Fantastiskt Photoshop-arbete av okänd designer. Det fula, det smutsiga, det skrämmande, det ingen vill kännas vid.
Vinnarcirkeln.
"Jag kom med i vintershowen förra terminen. Skulle jag använda det som bevis på att jag fortfarande är bra tre månader senare, skjut mig."
Så fruktansvärt sant, som man kan koppla till det mesta. Puss.
Första dagen när vi kom till skolan fick vi sitta ner runt ett bord. Så satte sig våran rektor ned vid huvudänden, spände ögonen i oss, och sa:
var ödmjuka.
Och jag kände att gud vad skönt. Vad alldeles underbart att vara någonstans där den egenskapen värderas högt.
I praktiken är det såklart inte alls sant, de flesta lärarna är tyska män som bajsar ut print på Jung von matt. De kan inte ens stava till ödmjukhet. Den som slår sig på bröstet högst värderas högst.
Och det är så himla tråkigt och hemskt och reklamigt. Jag får nog höra minst en gång i veckan att jag behöver bli elakare för att "man måste vara sådan för att lyckas i den här branschen".
Därför blev jag så glad när jag läste dethär inlägget. För jag är helt övertygad om att det visst går att finnas i branschen även om man inte är ett arrogant asshole. Det är bara alldeles underbart att det är fler som tänker så.
/ Johanna
Fint, Johanna, vilken fin kommentar. Jag tror verkligen inte att du behöver vara elak för att lyckas i reklambranschen. Du behöver ha skinn på näsan och kunna ta kritik, men absolut främst för mig är att producera så bra skit att jag inte behöver försvara det. Så jag förklarar aldrig mina arbeten, jag ber heller aldrig om ursäkt för dom.
Jag lovar dig att de arroganta assholen (jag har känt en del) kommer krypa iväg gråtandes från den här branschen när dom upptäcker att det faktiskt inte räcker med en stor käft för att lyckas. Man måste vara bra också.
