hometown glory
Min vän Mindy saknar sin hemstad, Chicago. Det är konstigt hur jag kan vara i ett helt annat land än vart jag är född och uppväxt, och jag känner ingen saknad alls.
Jag är inte bitter över att jag aldrig hittat romantiken i Stockholm, jag glädjs åt att andra gör det. Jonna påminde mig via sin blogg om underbara Sandra. Det är verkligen en tjej som hittat romantiken på en plats där jag aldrig fann den. Det är därför jag älskar Veronica Maggio, tror jag - jag ser på Stockholm som hon ser på Uppsala.
/Jag har slitit ut så många skor
I en stad där ingen längre bor/
Mindy frågade mig om jag saknar Stockholm. Och jag kan ärligt svara - nej. Det gör jag inte. Inte ens lite. Jag saknar inte Stockholm och jag saknar inte Sverige. Det har jag inte gjort sen jag flyttade till San Francisco. Sen jag kom till USA har jag utvecklats på ett sätt jag aldrig gjorde i Stockholm. Jag har hittat glädjen i vardagen och det viktigaste av allt - romantiken.
Romantik för mig är att läsa bloggar på datorn efter dagens sista lektion, liggandes i sängen med solen strömmande in genom fönstret. Sängen som jag delar varje natt med den jag älskar mest. Romantik är att köpa en iskaffe på den första promenaden med hunden, hälsa på portiern vid hotellet vi alltid går förbi och intensivt diskutera design med Farid. Romantik är att vakna upp och se fram emot varje dag, känslan av att veta att man kommer se tillbaka på den här tiden med värme.
Det är samma romantik jag upplevt i Barcelona. Det är faktiskt den enda staden förutom San Francisco där jag tagit ett kliv in i något jag inte var när jag åkte hemifrån. Här är jag lugn, glad, livfull, vacker, kreativ och öppen. Och jag är snäll, herregud. I Stockholm bad jag aldrig om ursäkt om jag gick in i nån. Här gör jag det utan att ens tänka på det.
Man ska bo på en plats som tar fram ens bästa sidor. På samma sätt som man ska vara ihop med en person som tar fram ens bästa sidor. På vänfronten misslyckas jag ganska ofta där. Men i de övriga aspekterna av mitt liv har jag full jackpot. Den känslan önskar jag mina bästa vänner och mina värsta fiender.
Puss.
Jag är inte bitter över att jag aldrig hittat romantiken i Stockholm, jag glädjs åt att andra gör det. Jonna påminde mig via sin blogg om underbara Sandra. Det är verkligen en tjej som hittat romantiken på en plats där jag aldrig fann den. Det är därför jag älskar Veronica Maggio, tror jag - jag ser på Stockholm som hon ser på Uppsala.
/Jag har slitit ut så många skor
I en stad där ingen längre bor/
Mindy frågade mig om jag saknar Stockholm. Och jag kan ärligt svara - nej. Det gör jag inte. Inte ens lite. Jag saknar inte Stockholm och jag saknar inte Sverige. Det har jag inte gjort sen jag flyttade till San Francisco. Sen jag kom till USA har jag utvecklats på ett sätt jag aldrig gjorde i Stockholm. Jag har hittat glädjen i vardagen och det viktigaste av allt - romantiken.
Romantik för mig är att läsa bloggar på datorn efter dagens sista lektion, liggandes i sängen med solen strömmande in genom fönstret. Sängen som jag delar varje natt med den jag älskar mest. Romantik är att köpa en iskaffe på den första promenaden med hunden, hälsa på portiern vid hotellet vi alltid går förbi och intensivt diskutera design med Farid. Romantik är att vakna upp och se fram emot varje dag, känslan av att veta att man kommer se tillbaka på den här tiden med värme.
Det är samma romantik jag upplevt i Barcelona. Det är faktiskt den enda staden förutom San Francisco där jag tagit ett kliv in i något jag inte var när jag åkte hemifrån. Här är jag lugn, glad, livfull, vacker, kreativ och öppen. Och jag är snäll, herregud. I Stockholm bad jag aldrig om ursäkt om jag gick in i nån. Här gör jag det utan att ens tänka på det.
Man ska bo på en plats som tar fram ens bästa sidor. På samma sätt som man ska vara ihop med en person som tar fram ens bästa sidor. På vänfronten misslyckas jag ganska ofta där. Men i de övriga aspekterna av mitt liv har jag full jackpot. Den känslan önskar jag mina bästa vänner och mina värsta fiender.
Puss.
Feedback
Trackback