Till den ganska stressade blonda kvinna i grön Volkswagen Golf, årsmodell 2004, som låg efter mig på Skälbyvägen mellan Hässelby och Barkarby och vidare mot Kista norr om Stockholm strax innan klockan 12 idag.

/...Han heter Nicholas. Han har stora bruna ögon och sin mammas ögonfransar. Han älskar bröd men är inte så förtjust i smultron. Han gömmer fjärrkontroller och tyglejon i facket under sätet på sin leksaksbil, och fnittrar så han kiknar när jag hittar dem. Det låter sådär som man tänker sig att champagnebubblor hade låtit om de fnittrat.

/...Och när han och hans mamma dansar. Herregud. De kan lysa upp ett släckt rum när de gör det.

Hans morfar är hans bästa vän. I förra veckan blev han så glad när han kom hem till oss att han kröp rakt in i en vägg.

/... Och när han skrattar. Herregud. Det är som om något rusar runt barfota på insidan av mitt bröst när han gör det.

/...Om jag inte hade bromsat när du gick över i bussfilen och sedan skar tillbaka in i min fil så är det genom hans dörr fronten på din bil hade kraschat.

/... Så hur som helst: Jag ville bara säga att jag hoppas att det där som du hade så bråttom till var väldigt viktigt.

Och att du hann dit i tid.

---

Jag kan ärligt säga att det är sällan jag blir berörd på riktigt av vad folk skriver. Men Fredrik Backman kan skriva. Herregud.. fnittrande champagnebubblor är en av de bästa liknelserna jag läst. Hans son och hans mamma lyser upp släckta rum. Och "Det är som om något rusar runt barfota på insidan av mitt bröst när han gör det". Jag tappar andan för en sekund. Fruktansvärt vackert. Och jag längtar tills jag blir gravid och får barn, så jag kan känna som man måste känna för att kunna skriva sådär.

Läs hela här.

Detta borde alla som är intresserade av reklam läsa. Väldigt intressant, engagerat och sant. Kort utdrag:

Det enda som tål att upprepas är det som man lockas att veta mer om eller uppleva en gång till. Men berättelser kan vara aldrig så intressanta, angelägna, underhållande, lärorika. Lyckas de inte påkalla uppmärksamhet och skapa intresse finns de inte. I reklamens värld kallar vi detta för idén. En bra idé vräker upp dörren till det rum där den goda berättelsen gömt sig. När dörren öppnas säger besökaren ”aha” eller ”å fan”. Utan en bra idé är med andra ord berättelsen värdelös. Det är berättelsen som föder idèn, inte tvärtom.

Jag vet inte vem som gör grafiken till Adam, men den har alltid varit stark. Otroligt tydlig röst och en konsekvent röd linje. Två saker som är bland det svåraste att lyckas med grafiskt. Jag älskar det. Har alltid älskat det. Logon är en av mina absoluta favoriter från svensk marknad och typografin på bägge skivomslagen är fantastisk. Vill ha det där cleana typewriter-typsnittet so bad.. skrivmaskin sans serif, det löst hårda, åh så sjukt bra. Det förlåter den kassa kerningen (som förövrigt garanterat är avsiktlig). Kanske ska maila och fråga om jag kan få det gratis, haha.

Har ni nånsin funderat över hur mycket web-banners ni scrollar förbi varje dag? Har svårt att komma på en enda sajt som inte har utrymme för banners, när jag jobbade på Stureplan var det en av de främsta inkomstkällorna för oss säljare.

Under tiden jag pluggat reklam har jag omedvetet flyttat mig längre och längre bort från traditionell media och mer in på den digitala världen. Mitt absoluta drömjobb skulle vara AD för webben, att bara få lösa digitala problem. Älskar de mindre utrymmena och utmaningarna det ger, man måste vara extremt kreativ för att få någon att uppmärksamma en banner.

Och med de orden trillar vi in på det här:

Scrollade förbi denna på Petras blogg och hajade till. Och jag tror jag vet varför, kanske för att vi kör lite samma taktik med City Harvest (eller inte, men ni kommer fatta när ni får se vår idé). "Hemlös" är ett otroligt laddat ord. Förmodligen ett av de starkaste i det svenska språket. Att vara utan hem är en sak få personer kan relatera till på personlig nivå, men ändå sticker det till i hjärtat när vi ser det. Att inte ha ett hem. Det är värsta tänkbara situation på alla sätt, då är botten nådd, då är det som svårast att ta sig tillbaka.

Jag älskar den här bannern för att den fyller sin funktion - jag stannar, jag läser, jag klickar. Färgerna är fina, men det är inte därför jag stannar upp för att titta närmre. Det är rubriken - "Den här bannern är hemlös". Väldigt, väldigt bra. Jag fattar inte poängen med de små fula händerna, men det spelar egentligen ingen roll.

Sen blir det sämre i bodycopyn, "klicka om du också vill ge värme åt en stockholmare utan hem", det här är helt onödigt. För det första, vart kom värme ifrån? Kanske spelar på årstiden, men fortfarande. För det andra, "klicka om du också vill ge värme åt en stockholmare", det var ju banners vi pratade om? "Den här bannern är hemlös" följt av "klicka om du också vill ge värme åt en stockholmare", det blir lite disconnected, vilket är synd på en så fin idé. Bryggan mellan banner och hemlös hade kunnat länkats snyggare.

Alla vet vad Stadsmissionen handlar om, det tar bort lite av magin när det bokstaveras ut sådär övertydligt. CTA:n (Call To Action) är stark likväl, men jag hade skrivit något som fortsatte spela på att det är en banner man ger ett hem.

Hursomhelst, efter man klickar kommer man direkt till gåvosidan hos Stadsmissionen, man får scrolla ner en bit för att hitta detta:

Åter igen ordval, "hämta hem" låter som en TV eller en hundvalp. Tonen är inte riktigt konsekvent, och jag förstår varför, byrån kan ju inte bestämma sig om de pratar om en människa eller om en banner. Designen är fin i alla fall, känns varmt och inbjudande. Efter man klickat på denna kommer man hit:

Kunde gjorts snyggare, men konceptet är fint:

"De här bannrarna är hemlösa. Om du har lite plats över på din sajt får du gärna ge någon av dem tak över huvudet. Vårt arbete för människor i hemlöshet är beroende av gåvor. Därför behöver vi ständigt hjälp att nå ut med vårt budskap. Välj en banner och bädda in den på din sajt eller i ett blogginlägg. För mediesajter och bloggnätverk går det bra att hämta hem en fil istället. Bannern får varmare färg ju längre du tar hand om den samt ju fler som klickar.
Tack för att du hjälper oss att synas!"

Oklart om "bannrarna" är korrekt svenska, ser ju helt cp ut. Utöver det, fin, tydlig copy med ett halvkasst avslut. "Tack för att du hjälper oss att synas!", vad är det för skit? Igen, kampanjer måste ha en konsekvent ton och samma budskap hela vägen igenom, annars snubblar det. Och då blir det sämre direkt. Copyn är en konversation och sista meningen är reklam. Lite synd. Magin försvinner, som sagt. "Bädda in" är ju fantastiskt, att dom inte utvecklade det mer. Varför inte "Bädda in en hemlös inatt" eller något liknande?

Och här får man alltså förklaringen på de fula små händerna "Bannern får varmare färg ju längre du tar hand om den samt ju fler som klickar". Bra koncept i tanken, sen förstör utförandet litegrann. Det skyller jag på AD:n. Jag hade gjort en "boll" av värme i mitten som utvidgas ju fler som klickar. Så till slut är hela bannern "värmd". Jag tror det är en miss att inte förklara konceptet med det redan i web-bannern. Det här känns som en idé som inte riktigt når ända fram, finns ingen tydlig koppling till social media och egentligen inte heller till syftet - att få in pengar. Den haltar, helt enkelt. Kunde gjorts så mycket större.

Men allt som allt - riktigt bra. det är sjukt svårt att fånga folks uppmärksamhet med en banner. Nu pluggar jag reklam, men jag klickar absolut inte på alla jag ser för att kolla fortsättningen. Det här var den första jag klickat på sen Postens julkortsbanner. Vet nån vilken byrå som är ansvarig? Känns ganska Garbergs.

Puss.

Okej. Den här är långt bättre än Volkswagen i mina ögon. Exakt samma stil som "Careerbuilder" förra året. "It's gold", haha, fan vad vi garvat åt det där.

Nej, det här är årets bästa Superbowl-spot. Utan tvekan. Visste ni förresten att den är baserad på en sann händelse? Creative Directorn hos byrån som gjort den, The Richards Group, hade tydligen gjort exakt det här misstaget och fått gå och be om ursäkt till hela företaget. Han hade tryckt "Reply all" när han vägde postiva och negativa aspekter hos de olika kreativa teamen. Inte så populärt. Hursomhelst. Garvade hela vägen igenom. Min favorit är när han springer uppför trappan och slår mobilerna ur händerna på folk, haha. Fantastiskt.

Otroligt fint hem i Arild, Skåne. En Mio-anställd som sa upp sig och började leta möbler i hela världen. Älskar att det är vitt som grund i allt - vita golv, vita väggar, vitt tak. Och så färgklickar överallt. Så himla fint. Typiskt mig att älska sån här stil, när mjukt blandas med hårt. Det ger så mycket djup.

Farid visade mig den här igår, och jag måste försöka sprida den vidare.

FANTASTISK kvalité för det första. Och ni kommer rysa. Ni kommer vilja känna sån där kärlek varje dag för resten av era liv. Det här är talang i sin mest genuina form. Det är en av de bästa rapparna jag någonsin sett. Och nej, andra kommer kanske inte tycka att han rappar, men han har det där flowet, han har rytmen, han har poesin, han har känslan som inte finns i nån annan genre än hiphop. Men det spelar ingen roll vad det är, man behöver inte sätta en label på något som är så äkta. Han talar som jag vill skriva. Jag vill att allt i mitt liv ska vara lika vackert som hans ord, han får mig att vilja mäta allt jag omger mig med mot styrkan i hans röst. Det bästa jag någonsin sett, enkelt förklarat.

EDIT: Lägger upp en till video under, "Audacity to Breathe", den fick mig att gråta.

Åh, så fint. Gillar tjocka såna där lamm-plädar på enkla trästolar. Snart så.

När Jackson dog så stannade världen för en månad. När Ledger dog så stannade världen för en sekund. Jag fastnade aldrig riktigt i det där "tänk vad han kunde ha blivit", sånt är bara löjligt och ger ingenting. Det är precis som Michael - gillade du inte honom innan, håll käften efter hans död.

Jag gillade aldrig Ledger. Jag ogillade honom inte heller, men jag såg absolut inte på honom som någon stor skådis. Brokeback Mountain hjälpte inte, där fick jag bara upp ögonen för en enda person och det var Michelle Williams. I den här intervjun säger hon något otroligt vackert om hur hon förberedde sig för sitt arbete i den filmen:

I remember, standing in the hallway, I kept thinking water. Water. I want to be like water. Strong enough to hold up a ship, but able to sip through your fingers.

Och under hela intervjun fortsätter hon tala så vackert, så samlat. Och hon öppnar upp lite om Ledger och om hur det kändes när han dog och snälla, bara titta på den här intervjun. Det är den första hon gör sen Ledgers död. Otroligt vackert och minnesvärt.

Det finns inget bättre än att börja dagen med något vackert av den här kalibern. Jonas bevisar det vi alla redan vet - enklast är vackrast. Så är det bara. Jag älskar hur han låter det vita rama in fotona, hur det liksom är okej, mer än okej att bara låta det vackra flyta sådär på sidan. Jag älskar att det är textlöst. Fantastiska prints. Fantastiskt minne. Underbart. Nick och Surya hade dessutom det vackraste bröllopet jag någonsin sett, och typografin på "True Love Is A Big Deal" är typ det finaste jag någonsin sett. Helt och hållet perfekt.

Det många inte förstår med design är att det du väljer att plocka bort är minst lika viktigt som det du väljer att sätta in. Det svåra är inte att försöka med tusen olika saker. Det svåra är att redigera bort det som helt enkelt inte behövs.

(idag spenderas med att styra upp min nya blogg. tack vare blogg.se:s sjukt korkade idé att ha nån jävla bloggshops-grej som ligger längst ner i rutan konstant. det går jag inte med på. idioter.)

Väldigt sällan avbryter mig något så pass att jag måste blogga om det direkt. Framförallt nu när det är finals, klockan är åter igen halv två på natten och jag har minst en timme kvar med Flash.

Men det här är så bra att jag måste.

Vilken FANTASTISK ambient-idé. Otroligt billig (i princip pröjsa tjejen, gardinen och en snubbe ute på gatan med kamera) och så extremt stark när det kommer till "shit det här måste jag posta på facebook/youtube/bloggen och visa alla jag känner".

Kolla vad jag gör liksom.

Det här är reklam precis så som det ska vara. Engagerande, lockande, vackert och enkelt. Reklam som skriker hade haft en brud i underkläder utan gardinen framför. Reklam som viskar drar för ett skynke.

Ljuvligt. Fantastiskt, Frankrike.

Har inte riktigt bestämt mig än hur jag ska göra med bloggen, så under tiden kommer jag bara börja lägga upp vad som inspirerar mig här.

En hemsida som visar på väldigt bra vad Flash kan göra är gotmilk. Den är hyfsat rolig att klicka runt på, sjukt cleant gjord och väldigt inspirerande.

 

En annan imponerande hemsida är Omnifeedback:s startthechange. Det perfekta exemplet av ett lyckat giftermål mellan business and art.

 

Sen har vi min favorit bland de här tre. Och det gör mig, åter igen, så stolt över av att vara svensk (då jag hoppas och antar att det är en svensk byrå som gjort detta). IF Scandinavia har satt ihop en extremt snygg och välgjord presentation över olycksstatistik i hemmet/bilen. Så lättnavigerat, så modernt, så intressant, så SVENSKT, på alla sätt det ordet uttrycker skönhet och praktisk förmåga. Det enda minuset är att man hör att berättaren är svensk, även om han är fruktansvärt bra på engelska. Jag önskar att skandinaviska byråer och skolor bara skulle inse hur mycket mer proffsigt det blir om man faktiskt anlitar nån som är engelsk/amerikansk.

Hursomhelst. Jag garanterar er att det här är underhållande, dessutom kommer ni lära er minst ett par saker ni inte visste om tidigare. Prova här.

 

Ljuvligt fotografi av Iain Crawford.

Carrie har varit här hela dan. Vi har druckit whiskey och försökt fånga den här gigantiska idén som Skinny Cow visat sig vara. Hon tycker jag är för självkritisk som vanligt, att jag oroar mig för mycket, men jag bara vägrar nöja mig. Det är det enda det handlar om. 100 procent eller inget.

Jag har glömt att berätta det här för er, men i slutet av december ska vi till Ogilvy och presentera våra hemsidor för de anställda där. Ogilvy är en av världens mest framgångsrika reklambyråer, gör väldigt mycket digitalt. Jag är nervös, men så väldigt exalterad på samma gång. Vi kommer leda dom igenom hela vår hemsida, visa de arbeten vi vill visa och (försöka) göra ett gott intryck. Det kommer bli den första byrå jag besöker.

Och jag älskar vår Flash-lärare för att han möjliggjort detta. En till grej - jag har aldrig haft så bra betyg som jag har nu. Att ha A i två kurser redan under midterm är svårt att fixa. Det betyder att du är färdig att anställas, halvvägs in i terminen (i mina andra två kurser har jag B). Ett av dessa A:n är från Bryan, läraren som pushar oss hårdare än vad nån annan gjort. Det andra A:t är från Bryans gamla klasskompis Rod, sydafrikanen. Det här bevisar för mig att jag är på rätt spår. Jag har nog aldrig varit så hatad av eleverna tidigare. Men de som verkligen kan nåt om branschen älskar vägen jag väljer att gå. Och det är allt som betyder nåt här nere. För mig. Slackers får hata mig hur mycket dom vill. Så länge de som faktiskt jobbar i branschen tycker jag rör mig framåt.

Puss.

Ett urplock av vad som inspirerar mig:

Lovely Package

FFFFOUND

Mon-monde

Behance

Makin' Ads

KnightCat

Color Scheme Designer

Studio Espinosa

Strange Fruits

Incredibox

Jim Carrey

Ads of the World

Them Thangs

Lynda

Poptent

Min poäng är att jag inspireras dagligen. Men oftast inte av studenter (undantag FINNS naturligtvis, framförallt här i USA, mina vänner är fantastiska). Utan av professionella designers, flash-animerare, copywriters, art directors, kreatörer generellt, och jag garanterar er att skaparna av sajterna ovan förstår vikten av att sluta gnälla. Jag delar inte med mig av allt här. Det betyder inte att jag sitter gömd i en mörk grotta och "ställer mig på folk" hela dagarna. Jag är omgiven av kreativitet 24/7. Har ni aldrig varit i San Francisco så är det svårt att föreställa sig, men så är det här.

Och jag ställde mig på löpbandet och sprang bort den här dagen.

Imorrn blir det friska tag. Jag och Carrie ska ha workshop med bara massa idéer studsande omkring rummet, jag ska inte röra nåt överhuvudtaget som drar ned mitt humör. Bara positiv energi imorrn. Funderar på att bjuda in fler, det vore kul att sitta ett helt gäng och jobba. Senare på kvällen blir det drinkar ute nånstans.

Puss hjärtan. Här nedan är en av mina favoritversioner av kinetic typography, det finns överallt på youtube om ni börjar leta. Tänkte sätta ihop en sån här i Flash så fort jag har tid. Det här är en av mina favoritmonologer, från en av mina favoritskådespelare, från en av mina favoritfilmer. Rytmen är perfekt, jag älskar typsnittet, allt är bara jättebra.

Puss.

Haha, ÄLSKAR det här. Just precis såhär ska reklam vara. Jag är förmodligen del av målgruppen och det slår precis där det ska slå. Roligt och seriöst på samma gång. Vem som än gjort det - hatten av. Lite konstig himmel och val av sjö (ser inte direkt ut som badväder), men apan och kroppshållningen är oslagbar. Inspirerande.

Det här fick mig att skratta:

Hej gänget.

Gissa vad? Idag blir det IKEA igen. Trots sommarvädret. Fan, jag älskar SF i september. Minst 20 i skuggan varje dag. Fast jag har tröttnat på att sola. Det orkar jag inte med.

IKEA var det ja. Fast det är Antons tripp mest, han ska handla en helt ny lägenhet. Vi ska mest ha smågrejer som vi glömde förra gången. Toaborste. Kökshandduk. Ett par tallrikar. Blir nog inte mer än 50 dollar. Plus mat såklart! Jag ska handla köttbullar, choklad och kaviar.

Vet inte ens om jag vill visa er grejerna jag gjorde till Bryans klass. Har varit helt cp-depp, både i förrgår och igår. Jag-vill-dö-depp, ni vet. Så är det med reklam. Man går till klassen oövervinnelig, man går därifrån besegrad. Man vill aldrig se en ad till i hela sitt liv. Man vill bosätta sig på en öde jävla ö och sörpla kokosnötsmjölk resten av sina dar. Tills man kommer hem och slår på datorn. Och råkar hitta nåt som Nike gjort. Och så vet man att ens liv går ut på att göra just precis sån där reklam, en historia som vänder hjärtat upp och ner och skakar om. Det går rysningar längs hela kroppen:

 

Och då rycker man upp sig själv. Åker till IKEA trots att man fortfarande har den där ön och kokosnötterna i bakhuvudet. För man vet att nästa vecka kommer jag vara glad för att jag köpte den där jävla toaborsten. Och för att man vet att nästa vecka kommer jag älska reklam igen.

Puss.

P.S. Allvarligt. Titta på videon. Min favorit är "I'm allergic to stuff".

Systemet är en oväntat rolig arbetsplats ur en kanske lika oväntad synvinkel - design. Jag njuter av estetiskt tilltalande etiketter, mjuka kurvor, lekfulla former. Jag älskar J.P Chenet's krokighet, hur den liksom svajar som tornet i Pisa, möjligen för att spela på balansen hos den berusade. Jag älskar Kleine Zalze's dova mörker, hur den med sin djupt svarta framtoning kräver respekt innan du ens korkat upp flaskan. Jag älskar det påtagligt exklusiva i de fylliga fransyskorna från Crozes-Hermitage, hur dom med textur och snirkliga bokstäver viskar "här finns en historia". Jag älskar spanjorernas självklara glöd, hur dom stolt förkunnar "RIOJA" i guld och versaler. Jag älskar simpliciteten hos Stoneleigh, som om den tycker att dekorationer speglar svag självkänsla. Här är ett vin som står för att krusiduller är överflödiga; det är den bästa Sauvignon Blanc'en i världen, och den vet om det.

Jag älskar Langhe Nebbiolo's symmetriska linjer, Morgon's blommighet, Mauro's oranga topp; jag älskar Tokolosh's onda öga, Raccolto's sirliga utsmyckning, Ventisqueros skimrande ram; jag älskar design och hur det finns överallt omkring oss. Jag har ett par idéer för vinflaskdesign. Delar med mig så fort som möjligt.