Det går inte att beskriva igår natt. Så jag gör inte det. Vi kör bara kort punktform:

- Två-års-jubiléeum på Infusion. Say no more.

- Jag blev biten minst 60 gånger av en galet berusad grafisk designer.

- En svart tjej knuffade mig, varpå jag naturligtvis knuffade henne tillbaks, vilket resulterade i hand-vevningar och en jävla massa gapande. Första gången jag hamnar i tjafs här borta, kändes som Laroy 2007.

- En annan brud kaskadspydde inne på toaletten, var två centimeter från att trampa i det med mina älskade wedges.

- Nån i vipen slängde en fet bunt endollarsedlar ut på dansgolvet, helt plötsligt började det regna pengar och två tankar for igenom mitt huvud - "klyschan är komplett" och "vart är Emil?".

- Det var nån känd DJ som körde, Dribble? Skribble? Jag har fan ingen aning. GRYM var han i alla fall, det var omöjligt att stå still.

Alltså, jag orkar inte. Drack EN drink på Infusion, det behövs inte mer för att ha kul där. Galnaste stället. Här nedan är en video från klubben när Far East Movement kör sexiga "G6". Ser ganska städat ut i videon, jag kan säga att det är liiite vildare in person. Men gogo-dansarna är precis lika snygga. När jag tänker efter kan det vara C som har filmat den här videon..?

Hursomhelst. Störd kväll. Så kul.

Puss.

Jag har velat ha en till hund länge nu. Minst ett år i alla fall. Fast jag vet att det inte går. När jag vet var jag ska bo de närmaste åren, när jag börjat jobba, då ska jag skaffa en till. Eller vi, såklart, jag och Farid ska skaffa en till.

Och vi älskar aussies. Men på senaste har vi sett så sjukt många fina mixar här i SF, och det verkar som ett framgångsrecept att trycka in lite golden retriever i vilken ras som helst. Hur man än gör blir den SÅ fin. Är ganska besatt av den här killen nu. Och det här är just en sån perfekt mix - golden och australian shepherd. Vill. Ha. Cravings.

Okej, jag har en till nyhet, tack vare söta J. Hon facebookade mig precis som fotografen (det är tydligen på Facebook grejer händer, där fick jag mitt jobberbjudande också - vem fan behöver email?) tidigare idag och berättade att hon behöver en hemsida. Designen är nästintill klar, det enda hon behöver är en programmerare. Tänker inte säga nåt om projektet, men det är en sjukt rolig idé. J samarbetar med en kille i Tyskland, så måste vänta på att han ringer/mailar med fler detaljer, men jag är taggad. Har fått en sketch redan, och så vet jag sen innan att J har den sortens talang jag önskar att alla jag kommer i kontakt med hade.

Deadline på hemsidan är om cirkus en månad, när jag läste det garvade jag bara. Det är så typiskt att allt kommer samtidigt, det kommer bli obscent mycket att göra i februari. Skolan kickar igång nästa vecka, One Show ska in 4:e mars, vi har en Berghs-tshirt som egentligen ska designas till den 8:e februari (längst ner på priolistan), jag ska fotas på Baker Beach, jag ska FYLLA ÅR, och så alla hjärtans dag, C-O vill ha en krönika till Sourze från oss som har varit med och format sajten, PLUS denna roliga jävla uppgift med att bygga en hemsida. Vet inte riktigt hur avancerad nivå vi ligger på, när jag fått mer info ska jag göra ett tidsschema så ingenting glöms bort.

Så bloggar jag inte i februari så vet ni vad jag gör. Kodar, designar och dricker vodka i underkläder på en strand. Jag älskar mitt liv.

Puss (och tack J)

Hahaha, så kul. Minns ni att jag sa att vi fotades av en street fashion-fotograf?

Det visade sig att han bara ville ha med mig trots allt. Farid blev lite grinig, men han hade tydligen förstått det innan. Spelar inte så stor roll tycker jag, den här fotografen var ju inte mycket att hänga i julgranen, enligt mig. Jag har liksom fått redigera de här bilderna för att ens få fram nån sorts kvalité, nisse alltså. Att ha ansiktet i skuggan är ett misstag inte ens JAG gör, och jag är sämst på att fota.

Men på tal om det har jag en rolig(are) nyhet. Jag vet inte vad det är med januari, men allt händer verkligen den här månaden. En tjej som fotat mig förut skrev ju till mig och sa att hon ville fota mig igen. Jag tog väl halvt seriöst på det, skrev tillbaks att jag verkligen INTE är nån modell och att jag inte är superbekväm framför kameran. Den här tjejen är så jäkla söt, har sprungit in i henne flera gånger ute på SF:s gator. Hon mailade i alla fall tillbaks och sa att jag är "så vacker" och att hon inte hade frågat mig om hon inte gillade det hon såg, haha. Hon vill i alla fall fota nere på Baker Beach vid solnedgången, någon gång i februari, känslan kommer vara typ som i Urban Outfitters-katalogen, alltså mindre posig och mer naturlig.

Det kommer bara vara hon, jag och så nån assistent som hjälper till, förhoppningsvis Elise som är Farids gamla klasskamrat och världens gulligaste tjej. Såhär skrev hon "The couple times I have seen you, I think you have really great style and I think it would be great to have you bring some of your favorite outfits and a variety of them (casual, evening, dress, beachwear, intimate apperal, soft look, hard loot, etc) and we will just drink vodka and have fun shooting on the beach."

Läste hela den där meningen och tänkte EN sak - fota mig i bikini OCH underkläder, i februari? HELVETE vad jag måste gymma. Jag vet att jag är smal, men grejer kan säcka ihop ändå. Och tro mig - grejer har säckat ihop. Jag kommer vara nervös, men hon är så jäkla go och det är liksom gratis bilder från en sjukt duktig fotograf. Får ta en shot vodka innan, antar jag.

Puss!

Det här måste jag tipsa om. Väldigt söta Mary Janes från Forever 21, kostar inte mer än typ 200 spänn. Satt med både 6:or och 7:or i korgen innan jag tryckte bort sidan. Har redan handlat två par skor i januari, det får räcka nu. Blommigt kommer stort i vår, men jag är ärligt talat lite trött på det, var det redan i höstas. Exakt den här modellen kom ju med svalor tidigare, önskar att jag fått tag på dom istället.

Men vill ni ha dom, agera SNABBT. Tro mig, de här kommer ta slut på två röda.

Puss.

Vill så gärna visa er den här bikinin, men helt SJUKT hur obekvämt det känns att stå och posa i sovrummet. Konstigt att det på stranden känns helt okej, men så fort man står hemma känns det som porr, typ. Trots att det är 20 grader varmt här och rent tekniskt till och med varmt nog för bikini (på tal om det brände jag mig lite idag).

Skitsamma. Kan av den anledningen inte visa er trosorna, det kändes bara.. fel. Men här är den vita toppen i alla fall, så himla fin är den. Älskar att den har ett band under bysten och att den trots ganska "bred" kupa har smala band upp mot nacken. Det är alla rätt för oss som inte direkt faller framåt av bröstvikt. Sitter perfekt gör den. Köpte också en leopard-historia, men den kan jag definitivt inte visa. Tog ett kort och det var bröst överallt. Jävla VS och deras push-up. Kommer lämna tillbaks den. Köpte den i min storlek, men tror att jag kanske måste gå upp en kupa för att inte få dubbeltutte. Efter att ha provat den är jag ganska säker på att jag och VS har skilda åsikter om vad som är sexigt.

Suger att inte allt passade, men vad gör man. Ropade in Farid efter ett tag när jag kände mig för löjlig (klistrade på mitt nördigaste face för att gottgöra för nakenheten, sen slutade det med att jag klippte av halva ansiktet ändå), då lekte vi Michael Scott en stund, sen gick han ut. Tänker inte förklara, se alla säsonger av The Office och garva ihjäl er. Till sist slängde världens snyggaste rödskägg en kyss åt mig, och nu ska vi sova. Vilket slit alltså.

Just det, den här toppen har nåt sånt där stjärtigt vitt band man ska knyta rosett med i fram, men den tänker jag klippa bort. Dyr var den inte, om det är någon som undrar, typ 24 dollar. Kvalitén känns definitivt bättre än exempelvis H&M:s (en kedja som FÖRÖVIGT lanserar webbutik här i staterna nästa årsskifte.. hoppas den blir bättre än Sveriges). Halsbanden förresten, "staven" är från Asos och fjädern från Forever 21. Lever i dom två nu, så fina tillsammans.

Puss.

Mitt hjärta är ute och festar igen utan mig. Tredje gången på typ en vecka nu. Jag är fortfarande sjuk och pallar inte riskera någonting, vill bara bli frisk nu så vi kan köra igång med träningen igen. Läser, läser, läser hela tiden, "Hypnotisören" av Kepler är helt otrolig. Ska lägga mig strax så jag orkar upp tidigt imorrn, vi har ännu ett City Harvest-möte. Vi kom faktiskt på en idé nu senast när vi träffades, rejält vågad och ingen har tagit den approachen förut. Jag är fortfarande intresserad av vart vi kan ta det, men är inte helt säker på att det är rätt för den här klienten. Håller på att ta fram andra alternativ. Vi har gemensamt bestämt att vi ska ha en färdig idé/plan senast den 1:a februari, så vi kan spendera en månad med att skapa pitchen. Det ska vi bara hålla, så imorrn är det balls to the wall som gäller.

Tänkte i alla fall visa er skorna innan jag går och lägger mig. Perfekta. Nu är jag grinig för att det är så varmt här, vill bara ha på mig dom hela tiden. Man kan vika ner skaftet, men jag tycker om när det slår precis mitt på knät sådär. Älskar också att det är "delat" där bak längst upp, så snyggt. Och så små tassels. Avgudar de här skorna. T-shirten ser ni också på de här bilderna. Längst ner är middagen vi åt den kvällen, världens bästa saba (smörad makrill) och sushi från vårt thaiställe.

Okej, pussnatt.

Det slår mig hur allt går runt i cirklar. Ännu en grej vi pratade om med Alex, både han och jag är väldigt inne på att allt är energi. Det du ger ut får du tillbaka och så vidare. Innan du till fullo tror på att du förtjänar lycka så kommer du aldrig bli lycklig.

Så det slår mig hur allt går runt. Jag sökte till Berghs för att jag älskade att skriva och ville jobba med att skriva. Så fort jag hörde ordet copywriter så sökte jag in, i princip, utan att egentligen ha någon aning vad reklam handlade om. Jag jobbade med mitt ansökningsbrev i en vecka ungefär. Har letat efter det på datorn, men insåg ganska snabbt att jag köpte den här datorn först när jag kom till San Francisco, närmare tio månader efter att jag sökte in till Berghs. Mitt ansökningsbrev ligger antingen på min gamla PC eller på pappas dator.

Hursomhelst. Jag jobbade på ansökningsbrevet i en vecka. Det skulle skrivas på engelska. Jag minns inte exakt vad jag skrev, men jag minns grundidén och uppbyggnaden. Hela brevet kretsade kring en diskussion mellan mig och Elin, en av mina närmsta vänner. Vi satt på tunnelbanan till Värmdö Gymnasium - så små vi var - och pratade om att vi ville jobba i media. Vi var engagerade, som vi alltid är, tydligen tillräckligt för att uppröra en man precis bakom oss. Han öppnade sin trångsynta mun och sa att "det där har ni ingenting för, det kommer inte finnas några jobb i den branschen om fem år".

Jag minns allt med den där tunnelbaneresan förutom hur den här mannen såg ut. Minns inte hans ålder, hans ursprung, hans kläder eller hans sätt. Det visar hur lite det han sa betydde för mig. Och ändå var det han som fick mig in i branschen. Det skrev jag också i ansökningsbrevet, jag berättade om tunnelbaneresan, konversationen med Elin, om den trångsynta mannen och om hur han fick mig att lova mig själv att alltid, oavsett vad som händer, jaga mina drömmar.

Sen går allt i en hast, jag kommer in, jag blir kär, jag byter stad från New York till San Francisco, jag är naturligtvis sist med att få mitt visum, jag får betyg, möter vänner, och på julavslutningen står jag ensam i Berghs cafeteria när huvudläraren säger mitt namn. Det är fullt med folk omkring mig, lärare, elever, Farid står någon annanstans, jag är omgiven av människor, men jag står ensam. Clas, som den ansvariga för Bachelor-utbildningen, ropar upp mitt namn, jag är näst på listan. Han har redan gått igenom halva klassen, pratat om personlighetsdrag och vad han kommer minnas av oss. När han säger "Cim" delar sig havet mellan oss, folk letar med blickarna efter mig, flyttar på sig och jag står mittemot Clas, kanske tjugo steg ifrån. Han ler. Han säger "vad jag kommer minnas av dig, förutom din blotta uppenbarelse (här sveper han med handen i luften från mina tår till mitt huvud, jag vet inte om han menar att jag är lång eller vacker), är det som gjorde att du kom in på den här skolan. Ditt ansökningsbrev är ett av de bästa vi någonsin fått in, och jag glömmer det aldrig".

En svag susning går och så börjar folk applådera. Jag blir överlycklig, men lägger lock på lyckan för att verka ödmjuk, som man gör i Sverige. Vill springa och krama om honom, men det skulle vara konstigt. Hursomhelst lever jag på det där i veckor. Och nu i efterhand tänker jag bara på hur allt går runt. Elin ska nu söka in till Berghs, nästan tre år efter att ett enkelt brev med hennes namn på fick mig antagen, och jag ser inte hur cirkeln skulle kunna slutas på ett vackrare sätt.

Puss.

Någon som kallade sig JM lämnade en kommentar under Stubhub-inlägget:

"Vad driver dig till att göra ett bra arbete?

vad är dina tre främsta egenskaper som du har nytta av i arbetslivet?

Vad är skillnaden på service och sälj för dig?

Varför passar du att jobba inom det här området?"


Vad som driver mig till att göra ett bra arbete

Det är en väldigt intressant fråga. Först och främst älskar jag reklam. Absolut fullkomligt avgudar. Det är lätt att jobba hårt och skita i sömn när man gör någonting man älskar så mycket. Om jag ser på det mer specifikt så tror jag att det är potentialen i varenda produkt/service som triggar mig. I mina ögon finns det lösningar på varje problem, och det driver mig alltid framåt - insikten om att svaret finns, jag måste bara hitta det. Har jag svårt att hitta en lösning så är det inte för att produkten är dålig eller att briefen är kass (även om det försvårar), då handlar det helt enkelt om att jag letar på fel ställen. Jag älskar alltså problemlösning, jag älskar utmaningar och potentialen är det som driver mig. Hur stor en idé kan bli, att ta av stödhjulen och se den cykla själv för första gången. Dessutom - jag är och har alltid varit ett typexempel på ett MVG-barn. Det är psykiskt omöjligt för mig att nöja mig med "väl godkänt". Jag måste prestera mitt absolut bästa, i allt jag gör, annars mår jag dåligt.


Mina tre främsta egenskaper

1. Jag har en väldigt hög lägstanivå. Lärare och elever jag teamar upp med vet att jag levererar, varje gång.

2. I fotboll finns det en term som kallas split vision. I reklam använder jag det här varje dag; jag har lätt för att fokusera på en sak samtidigt som jag hela tiden är medveten om mina alternativ för nästa steg. Med andra ord ligger jag ett steg före mig själv hela tiden. När jag håller på med första sketchen har jag den andra i huvudet, när jag sitter i Illustrator med loggan bygger jag tre andra delar av branding-projektet i huvudet, när jag presenterar vet jag redan vilka motfrågor som kommer ställas. Det underlättar för alla inblandade och gör mitt work flow mycket snabbare.

3. Jag är socialt intelligent. Jag vet när det är dags att backa, när det är dags att pusha, jag vet var gränserna går och läser av människor väldigt fort. Många kallar den här egenskapen manipulativ. Och lite så är det kanske, men för mig handlar det bara om att säga rätt saker vid rätt tidpunkt till rätt person. Du säljer inte till nunnan som du säljer till strippan. Att läsa av, lyssna, få människor att känna sig bekväma, uppskattade och trygga - det är jag bra på.


Vad är skillnaden på service och sälj

En till intressant fråga. Jag tjatar alltid om makten i ord. För mig kan service och sälj gå hand i hand, det kan också vara samma sak. När jag jobbade som account manager för Amex så sålde jag en service (resebyråtjänst). Och det intressanta med klassiskt telesälj är att det enda det handlar om är att skapa ett behov - precis som i reklam. När man får klienten att känna att dom behöver någonting, och dom lämnar mötet med känslan av att ha blivit servade - där har du den perfekta pitchen. Så skillnaden på service och sälj, det finns ingen skillnad. För mig är det samma sak om du är duktig. Att kunna skapa ett behov och stilla ett behov under samma möte. Genialiskt, och hemligheten bakom all kommersialism.


Varför jag passar i reklam

Det finns ett hål i reklam jag vill fylla. Att kunna leverera innovativa lösningar som faktiskt är genomförbara, det är mitt mål med varje projekt. Under de här åren jag pluggat så har jag märkt att problemet är inte att komma på coola idéer, problemet är att det faktiskt ska vara genomförbart. Jag vet att jag som student kanske inte behöver oroa mig för sånt, men jag kan inte låta bli. I mina ögon är det helt enkelt inte en bra nog idé om den kräver 6 miljoner, 600 pers och 6 år att realisera. Jag vill inte ha sånt i min portfolio. Jag vill fylla hålet. Hälften av all reklam är inspirationslös och slöseri med luft, den andra hälften är fantastisk och svindyr. Jag är här för att jag är kreativ OCH rationell. Nytänkande utan att tappa förnuftet. Ge mig ett lågbudget-projekt och jag kommer blåsa dig av stolen. Där är min plats.

Nu känns plötsligt "puss" som ett väldigt opassande avslut..

Vänligen,

Cim

Nu är jag på såhär äckligt bra humör igen. Ni som inte tycker om mig hade hatat att se mig såhär. Fluffiga moln och alla ler mot mig när jag går förbi, jag är snygg, stark och oövervinnelig. Och så inihelvete glad. Det här måste vara världens bästa tisdag.

Först vaknar jag upp efter ännu en natt med den här underbart skäggiga karln, duschar medans Farid går ut med hunden. Svarar på ett mail från en fotograf som fotat mig förut, hon vill ta fram ett koncept och använda mig som modell. Klär på mig, det är 20 grader ute, så shorts, linne, wedges och bara ben. Vädret är perfekt. Herregud vad det påverkar mitt humör, alltså. Jag är så känslig, både mot kyla och värme, men ibland är vädret perfekt. Det var det idag. 20 grader, svalt och skönt i skuggan. Jag vet att Farid tyckte att jag var snygg som fan, det märker jag på sättet han pratar. Helt plötsligt blir han grottmänniska och kan bara glo, le och säga saker som "dina bröst syns". Inte på ett förebrående sätt, utan med ett brett jäkla smil. Sen så petar han på dom och ser ut som en unge som precis fått lördagsgodis. Hursomhelst, han är söt. När vi går och driver om att våra bröllopstal bara kommer handla om sex så stannar en man oss vid ett övergångsställe. Han fotar för en street fashion-sajt och vill ha kort på oss alla tre, mig, Farid och jycken. Han garvar, är astrevlig och fotar oss mot en svart vägg. Får se om han lägger upp det, då postar jag det här såklart.

Efter det avbrottet gick vi ner till Montgomery, åt lunch på Lee's, ett billigt thaiställe som alltid har den bästa avocadon. Sen gick jag in till min advisor för vårt möte. Hon var på bra humör, och dom är aldrig på bra humör. Fan-tastiskt. Sen började hon gå igenom mina kurser och chockade mig totalt. Jag har tydligen inte 17 kurser kvar. Jag har bara 15. Det betyder att jag slipper harva som en gris hela det sista året, jag kan ta två sommarkurser och sen en över jullovet och köra vanlig heltid på höst/vår. SÅ SJUKT BRA. FAN SÅ BRA. Ni hajar. Det bästa som kunde hända, förutom att bli anställd, var detta. Dessutom berömde hon mig och sa att eftersom jag är en så duktig student så kommer hon "låta" mig ta studenten i vår istället för på hösten (studievägledarna har rätt att säga nej till folk som vill ta examen tidigare, har du bara C i alla kurser så får du typ inte gå ut tidigare). Det gjorde mig ännu gladare, för det betyder att det inte är bortslösad tid att jobba efter bra betyg; trots att reklambranschen skiter i ditt GPA så gör inte skolan det. FINT. KALAS.

Dessutom fick jag reda på att Integrated Campaigns med Waldman är en online-kurs, vilket betyder att jag bara har lektioner på campus två dagar i veckan. Kan inte bli bättre, på riktigt. Gick därifrån och strålade som en jävla sol, ut till Farid och jycken igen. Vi gick upp till vårt stammishak, Café Bean, köpte en islatte och satte oss på uteserveringen. Jag började läsa "Hypnotisören" av Kepler (ett alias för två författare) som vi fick låna av Erica, verkar grym hittills. Kriminalnissen Joona Linna, blev glatt överraskad när jag fattade att det var Kepler, det gick en följetång med en hel jäkla bok i DN i somras som jag alltid läste på Systemet. Den var också riktigt bra, minns inte vad den hette dock.

Sen går vi upp till lägenheten, tittar på Louis C.K och garvar läppen av oss, dröjer en kvart innan landlorden knackar på med ett paket till mig från UO. Både stövlarna och t-shirten är PERFEKTA, alltså stövlarna dör jag för. Så sjukt, sjukt fina, köp dom nu säger jag bara. Äkta mocka för 40$, det händer liksom inte. Det gjorde mig såklart ännu gladare, SEN så säger Farid att det har kommit två nya Bachelor-avsnitt och man bara AAAAAAAAAAAAH.

Änglar. Fåglar. Gud. Alltså. Bra dag. Och klockan är inte ens fem. Bilden har inget med inlägget att göra, kände mig tvungen att slänga upp en, har varit så mycket text på senaste. Den är tagen av framtida bröllopsfotograf och framtida grafisk designer Jonna Rönnlund.

Okej, puss.

Hej hjärtan.

Känner mig sämst på det här med att blogga just nu. Jag svär, jag blir dum i huvudet när jag är sjuk. Funktionerar inte alls. Fattar inte hur folk går till jobbet med feber och förkylning, jag hade på riktigt sänkt ner ett företag i konkurs innan dagens slut. Blir tokig också, det blir liksom inte bättre. Är fortfarande helt täppt och så är det hundra grader ute, så man måste ju sitta i parken hela dan. Haha. I-landsproblem.

Emil, du vet ju om det här, jag älskar när Louis pratar om att vi har "white man problems". Det är när man har det så jävla bra ställt att man måste hitta på problem för att ha nåt att gnälla om. Så sjukt sant. Har en lärare här nere som avgudar Louis, varenda föreläsning han hade i Account Planning började med ett citat från den här amerikanska komikern. Älskar också när han går vidare in i det här med teknologi, och att grejer som inte fanns för en kvart sen helt plötsligt är skyldiga oss att funka perfekt. Hahaha. Så bra. Skitsamma. Hade svårt för Louis först, men igår kollade vi igenom hela Hilarious, tror det är nio delar på youtube, och jävlar vad vi skrattade. "I'm not saying I would kill a kid just to fuck it, I wouldn't do that.. I'm just saying if I FOUND a dead kid, and it wasn't raining, then maybe I'd go for it". ALLTSÅ. Vi dog. Kvalitémässigt är det en vit Dave Chappelle, även om Louis är mer personlig och Dave mer generell. Hursomhelst, tack Emil.

När Alex var här pratade vi som sagt mycket om skillnaden mellan att vara sprirituell och religiös, och om hur man förändras under tiden man växer upp. Jag har en teori som går ut på att allt handlar om när du blir abused, om du första gången det händer redan har trygghet och solid grund i ryggen så är det mycket enklare att lägga det bakom sig. Med mina föräldrar var det perfekt, rena jävla Disney-sagan fram tills att jag var typ åtta, nio år. Mina tidigaste minnen är inte folk som slåss eller dricker, mina tidigaste minnen är fotboll i parken och mamma som skrattar liksom. Det gör ALL skillnad, tror jag. Därför tror jag också att det slog hårdare på min lillasyster när grejer började rasa samman, hon var yngre och hade inte upplevt de här extra 18 månaderna av kärlek som jag gjort. Sen var jag med om en jobbig grej vid 16 års ålder, och känner samma sak där - hade det hänt när jag var 13 så hade jag förmodligen slutat upp död i ett dike nånstans. Och när min syster blev sjuk, då var jag kring 20 och kunde hantera det. Jag har haft "tur" i det att allt vidrigt har slagit till i perioder. Jag har haft chansen att växa och lägga saker bakom mig.

För mig har det alltid varit viktigt att inte skylla saker på mina föräldrar eller på omständigheter. Sa det här till Alex, jag vet hur stor kraft ord har efter att ha talat nedvärderande till mig själv i år. Folk inser inte att de viktigaste orden är de du aldrig säger. När jag vände sättet jag pratade till mig själv, inne i mitt egna huvud, från negativt till positivt, då öppnade sig hela världen och änglar dansade och fåglar kvittrade och gud sjöng och jag driver. Men skämt åsido - när jag började lyfta mig själv, och det var utan självhjälpsböcker eller sån där skit, när jag tvingade fram kärlek till mig själv, då började jag komma någonstans.

Alex sa också en intressant grej, han sa att innerst inne är han samma person han var när han var 15. Han sa att ytan förändrats, men kärnan är exakt likadan. Det fick mig att börja tänka, jag vet inte om det är sant med mig. Det jag vet är det här - hade jag haft en perfekt uppväxt hade jag varit en helt annan person. Jag kan inte ens greppa den tjejen, jag vet inte vem hon är. Men jag vet att 90 % av mina problem har fäste hemifrån. Men jag låter inte det styra mitt liv eller definiera vem jag är. Har min kärna förändrats? Jag vet inte. Kunde inte ge Alex ett svar. Får väl tänka på det.

Nu ska jag väcka Farid.

Puss.

Hej gänget.

Jag är så rolig (inte) när jag blir sjuk, jag släpper verkligen allting. Skiter i bloggen, skiter i disken, skiter i hur jag ser ut, orkar inte helt enkelt. Fast det kanske är vanligt? Nu har jag varit rå-förkyld i typ massa dagar, det är bättre men inte helt bra. Vi var ute en sväng igår, jag orkar en timme i stekande värme, sen måste vi in igen.

Det är en grej jag älskar med mig själv - jag blir brun så sjukt fort. Har aldrig träffat en helsvensk som får färg så fort som jag. Det ska vara typ 20 grader hela veckan, så kanske att man kan bli lite brun. Vi ska upp i parken och sola snart tänkte vi, det blir fint.

Igår kväll kom Alex äntligen hit, vi träffade honom EN gång förra terminen, katastrof. Men vi pluggar heltid och han jobbar och pluggar och schemat funkar liksom aldrig. Men igår kom han äntligen hit och vi avhandlade allt från dejtande till religion till spirituell filosofi. När jag var yngre trodde jag definitivt inte på högre makter, men med åldern har det där förändrats. Mycket för att jag inte håller människosläktet speciellt högt. För mig är det lite "om vi är de högst stående varelserna, då är det jävligt sorgligt". Jag älskar uteslutningsmetoden och tar alla mina beslut på det sättet, det är samma sak med religion. Att vi är högst finns helt enkelt inte. Så det måste finnas någon sorts gud, även om jag hatar det ordet.

Hursomhelst. Var inte meningen att dra in er i religiöst dravel såhär på måndagen. Ska äta frukost nu. Vi hörs sen.

Puss.

Okej, så här är min bebis. Tänk nu på att är ni elaka i kritiken så är det som att ni säger att min bebis är ful. Nej, jag skojar bara. Men det här är en av mina absoluta favorit-idéer sen jag startade med reklam. Vi jobbade med Stubhub i över två månader i Campaign Design. Fler och fler grupper fattade vad det handlade om under tidens gång, de sista veckorna satt det en hel del bra idéer på väggarna. Bryan var exalterad över att han gjorde framsteg med klassen, men jag kom ingenstans.

Det är inget ovanligt, jag fastnar alltid med nån produkt varje termin. Bryan lutade sig över bordet på en av våra lektioner och sa "you know what kinda person you are? you're a put a penny in get a quarter out kinda person" (typ så var ordspråket). Han förklarade att det betydde att jag är en sån som tror att hårt arbete alltid lönar sig. Jobbar du tillräckligt hårt, sover tillräckligt lite och vägrar nöja dig med 90 % så kommer slutresultatet alltid bli bra. Han hade rätt - jag är sån. Tråkigt nog för mig valde jag den enda branschen i världen där hårt arbete inte alltid lönar sig och där idioter/räkmacksglidare mycket väl kan komma längre än jag på ren tur.

Hursomhelst. Stubhub släppte aldrig för mig, och jag vägrade ge upp. Bryan hintade om att jag kunde hoppa in som copywriter på någon av de andra kampanjerna (reklambranschen behöver copys mer än någonting annat om jag kan få spå framtiden lite snabbt), men det fanns ingen kampanj jag tyckte var klockren, inget jag ville sätta mitt namn på.

Klockan 23 på kvällen innan min final i Campaign Design kom jag på den enklaste idén som finns när det gäller det här företaget. Jag älskar, avgudar, lever för de där stunderna. När det slår en och man bara "ÄNTLIGEN". Och då menar jag absolut inte att idén är världsbäst eller ens bättre än någon annans, alla har olika preferenser. Men för mig handlar det om mig, min hjärna, mitt hjärta och vad jag tycker om. If it resonates with me completely, då är det en bra idé. Typ så. Jag satt uppe till 05:30 och blev med hjälp av Farid klar innan jag var tvungen att springa och skriva ut.

Stubhub i tre meningar - En rent online-baserad biljettåterförsäljare som är mellanhand på exakt samma sätt som Ebay eller Tradera, om än mer nischad. Hemsidan är en mötesplats för säljare och köpare inom musik-, sport- och teaterevents. Som säljare sätter du dina egna priser, du kan välja att auktionera ut dina biljetter eller sälja dom till den första som budar, som köpare kan du söka på priser/sittplatser för att hitta det som bäst passar dina behov.

Styrkan med Stubhub - Styrkan med det här företaget är köp/sälj. Så enkelt är det. Det är för både buyers och sellers, till skillnad från Ticnet och alla andra biljettåterförsäljare på nätet. Idén måste tala till både köpare och säljare. (Det här var det som satte käppar i hjulet för alla, 90 % av klassen hade en jättestark kampanj som bara talade till antingen köpare/säljare, aldrig både och.)

Min idé - Ett online game som genomsyras av Stubhubs essens och som marknadsför servicen på ett roligt och lättillgängligt sätt. (Har inte tagit med alla screenshots eftersom vissa är likadana för buyer/seller.)

Det som gör den här idén så stark är att den kommunicerar exakt det märket handlar om:

Spelet belönar dig ju snabbare du är - Stubhub är oftast en sida du besöker när du är ute i sista sekund.

Spelet belönar säljare/köpare som lyckas få till en bra deal - precis det som Stubhub i slutändan handlar om.

Spelet tillåter dig att närsomhelst byta mellan att vara köpare/säljare - precis som Stubhub.

Och min favoritgrej med idén är det sista jag kom på - att Stubhub belönar top sellern och top buyern vid helt random tidpunkter. Du kan ligga på topp i två timmar eller fjorton dagar - din vinstchans är lika stor oavsett.

Huvudsyftet här är en grej vi ständigt pratar om i skolan - taking the strange and making it familiar. De gångerna folk misslyckas med idéer är det oftast för att de tar nåt som redan är familjärt och gör det mer familjärt, eller tar nåt som är konstigt och gör det mer konstigt. Omöjligt att förklara det här i ett blogginlägg - plugga reklam om det låter intressant, så lär ni er.

Det här är Stubhubs logga:

Så där har ni anledningen till varför grafiken ser ut som den gör. Loggan har två färger och två biljetter som utropstecken, därför tänkte jag att det passade perfekt att dela upp. I spelet så funkar färgerna precis som i Sims och deras diamanter ovanför huvudena - säljarna har orange biljetter över huvudena, köparna har blå. När det gäller att trycka in ett varumärke i nåns huvud tycker jag det här utförandet är väldigt starkt. Jag är stolt över det, mycket för att det satt så sjukt långt inne. Stubhub var det svåraste företaget vi hade på hela terminen, så typiskt då att den enklaste lösningen är den bästa. Enligt mig.

Innan den här sätts in i portfolion kommer jag bygga en enkel mock-up i Flash, så att man kan se hur grafiken ser ut "live" och vad som händer när man klickar sig framåt bland valen.

Har ni orkat läsa igenom allting så får ni gärna lämna en kommentar. Förlåt, men är tvungen att ge en del bakgrundsinfo när ni inte har nån koll alls på företaget.

Puss.

(idea for a Stubhub online game by me, december 2010, steal it and die)

Haha, titta Topshop:

Hej hjärtan.

Här är det 19 grader och sol, så vi ska upp i parken med Bella och gänget. Hunden är överlycklig. Får ta med hans fula bollar så han kan leka lite också.

Lovade ju att visa er mina bästa arbeten, det kommer. Tar fan tid att sätta ihop. Tänkte först visa tre grejer, men det blir nog bara en i alla fall. Just det, håller också på att styra om i mitt schema inför våren. Jag skulle ju ta grafisk design den här terminen, men blev tvungen att välja mellan den kursen och html-kursen för att schemat ska se ut som jag vill. Så jag skiter i designen. Anton sa att den var väldigt basic ändå, och jag har ingen lust att slösa massa tid på att rita mönster med färgpennor. Kanske tar jag den nästa termin, men det lutar nog snarare åt nån New Media-kurs, mer interaktivt och web-baserat.

Istället för grafisk design går jag alltså Web Tools, en ren html-kurs. Ska bli skitkul. Kan jag både flash och html så har jag en upp på många webdesigners där ute, flash är oftast en ren bonus att vara duktig i. Jag tycker om bonusar. Sen så har jag även droppat min Art History-klass, vill istället ta Interactive Campaigns med min favoritlärare Waldman, som vann One Show förra året. Han är min mentor, den jag skickar läxor till så fort jag tror jag har något bra, dessutom är han söt. Så tolv plus på den. Nu hoppas jag bara att den passar med mitt schema, har möte med min advisor på tisdag klockan ett. Ser fram emot nästa termin, nu börjar det närma sig. Vi sätter igång 1:a februari.

Puss.

Jag bloggade om den här i beigt förut, men den här färgen var också riktigt, riktigt fin. Ser dyr ut, älskar texturen. Från H&M. Var förövrigt på VS nyss och testade lite bikinis. Alltså, deras push-up-varianter är ju ett skämt. Man får tre gånger så stora bröst. Jag såg ut som en seriefigur, fattar inte att dom säljer så bra. Eller det fattar jag väl, men hur gör du när du sen ska sätta på dig en vanlig bh liksom? Då ser ju alla att du inte har D-kupa. Förstår inte. Skitsamma, jättefina trekantsvarianter fanns det i alla fall. Fastnade framförallt för en, men orkade inte köpa nånting nu. Får ta det nästa månad.

Puss.

Okej, nu är jag ASSJUK. Helvete. Visste i och för sig att jag skulle bli sjuk om vi drack lite margaritas igår, och vi drack inte lite margaritas. Vi drack fem pitchers. En pitcher per person alltså. Grattis gänget. Och efter det slutade vi inte, nej då. Vi sprang skrattandes hela vägen upp till bussen, sen åkte vi hem till Erica. Där tog vi vodkashots med citron och så light beer på det. Sen körde vi charader tills Amanda dog vid 10-tiden, haha. Sen åkte vi hem. Idag vaknade jag upp och dog efter att ha skypat med Jonna. Nu har jag använt upp två toarullar till mina snytningar och ska väl påbörja den tredje.

SUCK. Men så är det. Hellre sjuk nu än under terminen, förresten. Skitsamma. Här kommer bilder från igår.

Puss.

Innan vi tar den där idén så kan vi ta det här.

Jag gissar att det är svenskarna som snott från amerikanerna. Men det är väl okej. Två skilda sidor. Först:

whatthefuckshouldimakefordinner

Och här har vi de som blev inspirerade:

vadihelveteskajaglagatillmiddag

Men min favorit och dagliga besöksplats är ändå:

goodfuckingdesignadvice

Nu hoppas jag att nån tar den här extremt enkla idén och springer lite med den. Än har den väl inte sett sin fulla potential?

(Här är också ett av problemen jag har med svenskar i allmänhet. Amerikaner är MYCKET mer etiska när det kommer till att namnge sina sources, kolla bara på Tumblr. Där halshuggs du om du inte är rak med vart du hittar skit. Det förvånar mig inte alls att de amerikanska sajterna ovan länkar till sin inspo, medan den svenska sidan låtsas som att det är deras påhitt. Fjantigt. Stå för att du inspireras. Där har du ett bra jävla råd.)

Puss.

I den här bloggen visar jag er ibland vad jag sysslar med i skolan. Jag har själv valt att visa grejer som är "döda", saker jag inte kommer stoppa i portfolion. Vet inte riktigt varför, men de idéerna som jag tycker är riktigt bra håller jag helst för mig själv tills dess att jag kan släppa en fullfjädrad hemsida. Då visar jag er hellre prov på min lägstanivå. Exempelvis 5HourEnergy-adsen jag la upp för några månader sen. Det är bland det sämsta jag gjort, enligt mig själv. Men copy-läraren var nöjd (vilket också bevisar att lärare inte vet allt) och det var ändå en kampanj som var färdig-designad.

Bryans klass, Campaign Design, är den bästa reklamklassen jag tagit under de här 2,5 åren jag pluggat. Inkluderat de kurser jag gick på Berghs. Den här mannen är enerverande, elak, högljudd, svinig, han gjorde mig så förbannad att jag skakade i princip varje vecka. Jag höll absolut inte med om allt han sa, många av de kampanjer han tyckte om hade jag slängt i soporna efter första utkastet. Men Bryan är ett geni när det kommer till reklam. Han hittar ALLTID den enskilda styrkan i en produkt/service, och det låter som en enkel grej, men det är det inte. Det är det svåraste som finns. Jag har ett par favoritcitat från lärare i den här skolan, min typografilärare sa under en av våra klasser "att designa är som att möblera ett rum" och helt plötsligt föll allt på plats för mig. Vet inte varför, egentligen, men just den meningen fick mig att förstå vad design/typografi handlar om och ur vilken vinkel man ska se på det för bästa resultat. Dessutom är det så vackert. "When you move type around on a page, it's like how you move furniture around a room". Jag vet inte. Jag älskar det sättet att se på det, även om det betyder att man sätter sig själv i en box.

Min favorit från Bryan var när vi diskuterade Diesel och vad styrkan med det företaget var:

- So what's the promise of Diesel?
- (dead silence)
- Okay, different approach - how do people that wear Diesel jeans have sex?
- (laughter) In an alley.
- Yeah, probably. What else?
- Rough, fast..
- Fast, okay, so how does people that wear Ralph Lauren jeans have sex?
- On expensive sheets. They don't fuck, they make love.
- Okay, and how do you make love?
- Slowly.
- Slowly.. So Diesel people are fast, and Ralph Lauren people are slow.
- Haha, yeah.
- So what's the promise of Diesel?
- (dead silence)
- Okay, what does Ralph Lauren mean? What does the brand mean to people that buy their jeans? They buy expensive sheets, they make love, they're married, they're "forever" people, right?
- Right.
- So what's the promise of Ralph Lauren?
- Forever.
- Right! So what's the promise of Diesel?
- ... Now?
- There it is. Ralph Lauren's promise is "forever". Diesel's promise is "now".

Det här betyder säkert ingenting för er. Men det här är såna saker som sänder rysningar längs hela min kropp. Sättet Bryan visade oss reklam, sättet han lärde oss att tänka är helt ovärderligt för mig. Jag förstår inte hur jag har pluggat reklam i över två år utan att tänka såhär, det fick mig att förstå målgrupper på ett helt annat sätt. Ralph Laurens löfte är "för evigt". Diesels löfte är "just nu". Då förstår man varför "Be Stupid"-kampanjen var så framgångsrik. Fattar ni? Svaret är inte att den är rolig eller att folk vill vara korkade. Svaret är att kampanjen kommunicerar exakt samma sak som märket står för. Gift det med bra art directors och svinbra copy så har du magi.

Om man inte pluggar reklam är det kanske svårt att fatta relevansen och styrkan i det. Ni kanske till och med tänker "men det där är ju självklart". Men det är inte självklart. Det är verkligen inte det. Man tror att man vet skillnaden mellan företag och vad deras olika löften är, men ställer nån dig en rak fråga "varför är Nike ett av de mest framgångsrika företagen någonsin?" så garanterar jag dig att det skulle vara väldigt svårt att svara. Man tror att det är enkelt tills nån ger dig en brief och ber dig komma på en lösning, när du inte ens vet vad problemet är.

Gud, jag älskar reklam. Eller, jag hatar reklam. Men jag älskar problemlösningen och möblerandet av rum och löftena om ett bättre liv. Jag ska visa er en idé Bryan väckte i mig. Nästa inlägg.

Puss.

UO kör rea. Det tackar vi för.

Oversize T-shirt with leopard print, 233:-
OTK Suede Boots with fold-over cuff, 253:- (sänkta från 900:-)

Varje år är det en grym festival i Indio, Kalifornien, några timmar från L.A. Den heter Coachella. På skolan börjar alltid folk tjattra om den här festivalen redan i februari. Vilka artister kör, vilka ska gå, hur mycket kostar det? Line-upen brukar alltid vara bra, men såhär bra har den aldrig någonsin varit. Dom är smarta och sprider naturligtvis ut de man verkligen vill se över alla tre dagar, men det finns inte en chans att vi har råd med det. Dessutom har jag lektion på fredagar, haha. Så det lämnar lördagen och söndagen. Tror knappast ni behöver fråga vilken dag jag väljer.

Kanye West i Stockholm är den bästa konserten jag någonsin sett. Att se honom igen i USA skulle vara fantastiskt. Biljetterna har inte släppts än, men när dom gör det finns det en stor chans att vi bokar upp oss den där söndagen. Nas är grädden på moset. Hoppas, hoppas, hoppas priset inte ligger över 100$.

Puss.

Lång dag. Jag är trött. Ska sova strax. Tänker på att det är helt fantastiskt, att jag precis varje kväll längtar efter att gå och lägga mig bredvid den här karln jag lagt med bredvid varje natt i över två år nu. Alltså, jag längtar. Och han sitter precis intill. Det är fint.

Håller fortfarande på att "upptäcka" Tumblr. Känns som fel ord eftersom jag haft Tumblr förut, men då var det för min primära blogg, nu är det sekundärt och känns mycket ljusare och lättare. Okej att posta bilder utan ord, liksom. Vet att det är okej här med, men inte för mig, inte som jag byggt upp det. Svårt att förklara.

Har varit så väldigt fint väder idag. Vi gick en långpromenad och satte oss på ett ställe som heter Bell Tower långt borta på Polk St. Solen brände på ganska starkt, shorts och t-shirt funkade absolut. Vi åt ceasarsallad och fish tacos och drack corona och vatten och pratade om allt möjligt. Sen gick vi en lång promenad hem, såg House och vilade en stund innan vi släpade oss upp för att köra ett träningspass. Det blev 24Lift idag, den var skön faktiskt. Mycket mage, en del hantlar och jävligt jobbigt, som alla andra pass. Vi råkade hamna mittemot varandra liggandes på mage på step up-bänkarna, Farid såg rätt in i min urringning och började flörta, sen satte övningen igång och han såg ut som att han ville dö för den var så sjukt jobbig och vi skrattade.

När vi var klara med det gick vi hem, såg lite The Office, Farid ställde sig och lagade mat, vi åt, och nu sitter vi som vanligt mittemot varandra och surfar runt på nätet. Jag upptäcker Tumblr, som sagt, och fortsätter studera City Harvest. Vad Farid tittar på vet jag inte.

Jag vet inte om det är skönt eller fantastiskt eller sorgligt. Ärligt talat vet jag inte vad det ska kännetecknas som. Men säg att jag frilansade nu, som designer, eller art director, eller copywriter. Säg att jag frilansade och kände mig trygg i den inkomsten, jobb flödade in i helt okej takt. Och så tar vi den vetskapen och sätter den på den här vardagen som vi har. Är det konstigt att jag då skulle vara 100 % tillfredsställd? Så länge jag får jobba med reklam/design på nåt sätt, och bo i en lägenhet, och höra hunden andas, och sitta mittemot Farid och inte behöva veta vad han gör på sin dator, då är jag nöjd. Mer än nöjd. Svårt att uttrycka det här. Men det känns som att om resten av mitt liv, om den större delen av mina dagar ser ut precis såhär, då är jag lycklig. Jag behöver inget mer.

Det är därför jag hatar att åka hem till Sverige. För det bryter liksom hela den här fina vardagen man kommer in i här nere. Helt plötsligt är man hemma bland alla otrevliga stockholmare och allt ser ut precis som det alltid sett ut och vi är alltid tvungna att ge upp våra fina lägenheter och så måste vi flyga med hunden och precis allt med att åka hem är jobbigt. Fast i år har jag mitt första internship som copywriter och det är ju ett steg till att fullända den där vardagen. Den här sommaren kommer det nog kännas lite lättare att lämna San Francisco.

Puss.

Rea-avdelningen på Forever 21 är på riktigt min bästa vän. Nu lämnade jag i och för sig tillbaks något annat, men den här föll jag för direkt. Fattar inte vad det är med mig och glitter nuförtiden. Men jag är lite kär i allt som blingar.

Det jag älskar med den här är att den har potential att användas som lager över typ vad som helst. Just nu körde jag bara svart bustier från Shopnastygal och svarta shorts från Cheap Monday, men jag kan nog hitta på en del annat också. Älskar den. 120 spänn. Och förresten är storleken 3x, alltså den största dom har. Jag hade tur och sprang in i sista exemplaret. Egentligen är det nog en topp.

Puss.

Nytt år betyder alltid förändringar. Det är ruggigt många som gör dåliga klipp/färgningar i början av ett nytt år, jag har också gjort det förr i tiden. Lite rädd för det, men samtidigt känner jag att det är dags nu igen. 2007 färgade jag mitt hår mörkbrunt, det var väldigt fint och jag trivdes i det, men vilket fruktansvärt helvete att få tillbaks det till blont sen. Lovade mig själv att aldrig färga håret brunt igen, men nu går jag i de tankarna i alla fall.

Tänkte lösa det med att helt enkelt färga håret ljust brunt, eller här i USA dark/dirty/sandy blonde (har märkt att det jag kallar ljusbrunt kallar amerikanerna mörkblont). Chris, min syrra, hade den perfekta ljusbruna färgen för några år sedan, hon var så JÄVLA snygg i den. Och vi är ju systrar och har samma hudton, så rent logiskt borde det väl passa mig också. Jag har haft strawberry blonde med dragningar åt röda toner, jag har varit vithårig, haft slingat och mörkbrunt, ljust brunt är en av de få nyanser jag inte testat på. Och nu fyller jag ju år snart och kanske kan få en slant till frisörbesök. Har inte klippt mig på 1,5 år, så då kan jag slå två flugor i en smäll.

Tänkte lägga mig nånstans i den här färgskalan:

Bilden på Bar i mitten där, EXAKT den nyansen är det jag är ute efter. Ljust brunt som blir solblekt. Så jäkla sugen. tror det skulle bli extra fint eftersom att jag har så blå ögon. Kontraster är bra. Och så fräknar på det. Och solbränna helst. Vad tror ni? Och dessutom kan det ju inte vara så jobbigt att bli ljust blond sen igen om man skulle vilja det.

Puss.

Alltså Tumblr är fantastiskt. Tack vare en Black Swan-gif fick jag 18 likes, typ 5 reblogs och 4 nya followers. Och då har jag bloggat i knappt en dag. Här, alltså.

Nu är det NITTON grader varmt och vi ska ut. Puss på er, ni får en gammal bild så länge. Kolla så unga vi ser ut! Jag får inte säga så för Farid, men skitsamma. Vi ser ju ut som små barn. Typ.

Puss!

Vi har sett två filmer nu på senaste som är värda att beröra - 127 Hours och Black Swan.

127 Hours är alltså baserat på en sann historia om en kille som fastnar between a rock and a hard place nånstans ute i öknen. Det är 100 % James Franco i den här filmen, så gillar ni inte honom blir det svårt. Den här rullen är extremt hypad här i USA, den levde kanske inte riktigt upp till förväntningarna, men absolut sevärd. Blev lite besviken på slutet bara. Och, hör och häpna - jag gillar inte Franco speciellt mycket. Han har definitivt inte proved himself as an actor enligt mig.

Black Swan uppfyllde däremot alla omöjliga förväntningar. Natalie Portman är fantastisk i filmen, så sårbar och så sjuk i huvudet och så stark och svag på samma gång. Så fruktansvärt vacker och kvinnlig i ansiktet, och så en 12-årings kropp. Handlingen förvånade mig konstant, det här är en film där man får påminna sig själv om att andas med jämna mellanrum. Vidrig. Och otroligt vacker. Mila Kunis var också HELT otrolig, det finns inte en skådespelare jag hade bytt ut.

Slutet var bedövande. De sista tjugo minuterna är bland det bästa jag sett. Se den NU.

Vad jag gör just nu. City Harvest är långt större än vad jag trodde från början.

Nu har jag förövrigt satt igång med den nya bloggen Let The Wild Kid Soar, som kommer fokusera på art, copy, grafisk design, idéer, allt inom reklam och design som inspirerar mig och lyfter mig högre. All text kommer vara på engelska. Mycket för att jag haft massa folk här nere som tjatat om att dom vill läsa vad jag skriver och mycket för att börja att positionera mig i alla fall lite internationellt. Snart kommer det en hemsida också och LTWKS är något jag stolt kan koppla till vad jag älskar och vad jag vill jobba med, medans den här bloggen är en ren hobby. Det blir fint. In och besök.

(Bloggen heter Let The Wild Kid Soar för att det är vad samhället borde fokusera på. Vill vi ha mer skönhet och innovativt tänkande i den här världen så måste vi låta ungarna revoltera, låta dom gå mot strömmen, låta dom färga håret rosa och säga att dom är vackra i vilken hårfärg som helst, låta dom teckna istället för att bråka med ännu en matteläxa, låta dom plugga en kreativ utbildning, låta dom dansa, sjunga, växa, låta de vilda kidsen flyga helt enkelt.

När jag var yngre ifrågasatte jag alltid mina mattelärare som sa att jag kommer ha användning för det senare. Jag visste att dom ljög och jag hade rätt, i min framtida karriär har jag extremt lite användning för matte överlag. Hursomhelst - jag älskar bloggnamnet, det står för allt jag är och allt jag tror på. Kan inte bli fel. Puss.)

GE. MIG. DEN. JACKAN.

Fan Elin.

Vilken dag. Kickboxning och så snabb dusch, sen ut i solen med Anton och jycke. Vi måste ha gått två mil idag, alltså. Ner till Embarcadero och hamnen, runt hela skiten, uppför tretusen trappsteg till Coit Tower, sen nerförsbacke till minipizza och Perroni på draft (10$ för bägge, best lunch ever!), sen promenad hem genom Chinatown. Tror vi gick ut vid två-tiden, och det hade börjat mörkna när vi kom hem. Hunden är helt slut. Mysigt var det i alla fall. Och kopplet glömde vi, tur att Lucas är väluppfostrad. Även om han absolut måste pissa på allt han ser.

Förresten, Jenna, vi träffade på en vit och grå pitbull som hette Chloe - så SJUKT fin. Helt vit och så två symmetriska gråa fläckar i ansiktet. Lucas kärade ner sig totalt.

Väldigt fin dag. Perfekt värme för jeans och t-shirt. Nu ska jag fortsätta med City Harvest. Precis varenda människa har velat ha ut oss på fest idag, men jag orkar fan inte. Fattar inte hur folk orkar festa åtta gånger i veckan. Men dom kanske letar efter en Farid. Tur att min sitter här och fjantar sig mittemot.

Puss.

farid tvingade oss att vinka, vi är inte sådär nördiga egentligen

haha, alltså, fulaste kortet nånsin

mmmmums. min var med tryffelolja och kronärtskockshjärtan, antons med pesto och annat gött.

Att ha träningsvärk ovanpå gammal träningsvärk är inte kul alltså. Körde kickboxing idag igen, riktigt roligt pass. Det bästa är att dom följer upp det med 15 minuter Amp'd Abs, bara mage. Helkroppsträning som får en att svettas som en gris. Jag har så jäkla ont i brösten och i armarna efter styrketräningen i onsdags, dessutom är det fel vecka på månaden och så är jag hungrig. MEN det är 18 grader och sol, så jag är glad ändå.

Vi ska äta nåt snabbt, sen ska vi upp till parken och prata One Show. Skönt att komma bort från datorn. Jag vet ett par tre stycken som har hoppat av AAU för att de kört grafisk design/reklam och insett att de måste sitta framför datorn 14 timmar om dygnet, haha. Kommer ihåg att det var bland det första jag fick höra. Och jag svär, dör min dator så dör jag. Det vore katastrof.

Alltså AJ vad ont jag har överallt. Suck. Nu ska vi ut.

Puss.

Håller fortfarande på att göra mig vän med den här nya designen. Känns väldigt ovant, konstigt nog. Samtidigt som jag håller på att välja tema och redigera den nya bloggen, dessutom letar jag all möjlig info om City Harvest eftersom att vi ska ha One Show-möte imorrn (haha, låter så officiellt, men så är det ju).

Den här våren kommer bli galen. Det kommande 18 månaderna kommer bli galna. Det här året händer så sjukt mycket att jag känner mig stressad redan. Pallar jag? Vågar jag ta emot framgångar? Kommer jag vara lika öppen för förändringar som jag varit hittills? Utveckling är underbart. Utan den så finns jag inte. Men det är tungt också, framförallt nu innan allt drar igång och man vet hur mycket som kommer krävas av en. Och det finns ingen som sätter högre krav på sig själv än jag. Aldrig nöjd. Där har du två ord som skulle passa på min gravsten.

Vill göra många saker i sommar. Vill åka till London och hälsa på älskade Theresa. Vill besöka Berghs och träffa Catherine och Clas och gå upp till balkongen på översta våningen där jag pratade med Farid för första gången. Har inte varit inne på Berghs på två år, saknar det. Dessutom måste jag plugga i sommar och så ska jag jobba. Ni kanske tycker att jag oroar mig i onödan, men jag vet hur fort de här terminerna går. Fyra månader känns som en vecka. Helt plötsligt är det maj.

Sen tar Farid examen i höst. Helt sjukt. Jag hoppas verkligen inte att världen går under 2012. Vi har så mycket att se fram emot.

Puss.

SÅ. SKÖNT. T-shirt med sammetstryck H&M, armband H&M.

Älskade H&M alltså. Februari-släpp, allt är fantastiskt som vanligt. Var det nån som sa beige vår? Underbart.

Hej missar.

Som ni ser har jag designat om lite. Eller mycket, typ allt. Skitkul var det, satt i sex timmar igår utan att ens reagera över hur länge jag höll på. Det är så man vet att det är nåt man ska jobba med, haha. Fast det tog ju så lång tid för att jag är usel på html också. Får testa mig fram hela tiden. Ska bli skönt att ta kursen i vår, även om jag älskar flash och förmodligen skulle bygga min egna hemsida med den plattformen som grund ändå. Hursomhelst, vad tycker ni? Det enda jag har svårt med är profilbilden, funderar på att ta bort den helt.

Skitmysig kväll igår. Nu ÄNTLIGEN kommer värmen, kunde gå ute i bara ben och skinnjacka. Till helgen ska det bli 18 grader, då ska jag sitta ute och bränna mig hela dagarna. Saknar fräknar och bruna ben. Hursomhelst, igår, vi gick till Amelie på Polk St med Anton, Bella, Cristopher och Matt. En riktigt grym vinbar, ligger ungefär tre kvarter från oss, det var där vi åt middag på alla hjärtans dag förra året:

Vi åt osttallrick (eller ostplatta som Anton kallade det, haha), rödbetssallad med fetaost och så drack vi gott vitt vin från Nya Zeeland. Snackade skit och drack ännu mer vin och snackade mer skit. Idag ska vi träffa Bella igen, ska jobba vidare med One Show. Vi har precis satt igång, men jag har redan en bra feeling av det här. Det kommer bli bra.

Nu har jag skypat med syrran i över en timme, måste lägga på så jag får nåt gjort.

Puss.

Hade ju bestämt mig för att lägga den nya bloggen på blogg.se, men nu har jag ändrat mig till Tumblr ändå. Det verkar som att det finns en del teman som tillåter större bilder än 500px bredd, och det är egentligen mitt enda krav. Det temat Farid har nu är snuskigt snyggt, enligt mig, det snor jag kanske om han byter. Älskar att content är upphöjt sådär, och älskar texturen på flikarna. Tumblr är bättre på många sätt och sämre på vissa, tycker det är mycket segare än blogg.se. Men själva blogg-platån är mycket mysigare att uppdatera med. Så.. det blir nog bra.

Har redan re-directat min domän, mycket enklare än vad jag trodde det skulle vara. Men det tar nog nån dag innan man kan gå in på den. Ska se över möjligheterna att ändra färger trots att man använder ett customized theme, jag vill ha nåt i den här skalan:
"Det känns väldigt mycket du" sa Farid, så det blir väl bra. Först tänkte jag köpa ett portfolio-theme, som gör att jag kan lägga upp alla mina reklamarbeten. Men jag ska ju plugga html i vår och jag vet att första läxan är att köpa en egen domän + hosting, midterm är att ha en färdig-designad portfolio-sida. Så jag skiter i att ta den enkla vägen ut den här gången. Nu kör vi bara rent bloggande utan mina arbeten, sen kommer jag ha en seperat, färdig hemsida innan sommaren 2011.

Puss.

Anton kom hit igår, vi drack vin och spelade online games till midnatt. Alltså, jag har inte skrattat så mycket på väldigt länge. Att man kan ha så kul, tre efterblivna människor i en tom lägenhet en vanlig tisdagskväll. Både jag och Anton grät av skratt i timmar. Och med det vill jag bara säga vad jag sagt förut - att plugga utomlands kostar mycket pengar. Ingen utomlands förstår varför du lämnat Stockholm, en av världens främsta reklam-städer, ingen förstår varför du lämnat ren luft och gratis sjukvård. Och varje gång nån frågar pekar jag bara till hjärtat och säger:

- Vet du vem som bor där?

- Nej.

- De 30 vännerna för livet jag aldrig hade träffat om jag hade stannat i Sverige.

För mig är det det enda som betyder något. Får jag aldrig ett jobb genom den här utbildningen så har jag fortfarande träffat Anton, som tvingar alla att pussa honom så fort vi dricker, som bär mig hem efter varje utekväll, som säger "usch" till allt som har med hundbajs och kvinnliga könsorgan att göra. Alltså, haha. Jag dör. Det går inte att sätta ett pris på det, men jag kan säga så mycket att det är värt långt mer än vad den här utbildningen någonsin kommer kosta.

Puss.

Otroligt fint hem i Arild, Skåne. En Mio-anställd som sa upp sig och började leta möbler i hela världen. Älskar att det är vitt som grund i allt - vita golv, vita väggar, vitt tak. Och så färgklickar överallt. Så himla fint. Typiskt mig att älska sån här stil, när mjukt blandas med hårt. Det ger så mycket djup.

Nu blir det mycket mode, men det är en sån dag. Det här var väl på tiden:

Fan-tastiskt. Perfekt timing tills jag kommer hem. Cos är lite väl dressat för mig, men ibland slänger dom ur sig såna där plagg man måste ha. Columbine, exempelvis, springer omkring i en blå jacka med svarta ärmar som är extremt fin. Annars tycker jag om de här läderväskorna som Marcella la up, stilrena, passar till allt:

För fyra år sedan köpte jag en sjukt dyr bikini på Asos.com. Tror den kostade kring 1200:-, vilket för mig är löjligt mycket för en jävla bikini. Men jag tjänade väldigt bra med pengar och hade råd. Den har nu varit mig trogen i fyra år. Ser exakt likadan ut som när jag köpte den och passformen är lika bra, så pengarna var väl värt det i alla fall. Kommer fortsätta använda den i år, ljust korallfärgad är den, rosa alltså. Den är bandeau-formad, och jag älskar den modellen, men lite trist att köpa ännu en i samma modell.

Nu har i alla fall året kommit då jag ska köpa ny bikini. Och efter att VS droppade sin swimsuit catalog i vår brevlåda har jag bestämt mig att det får bli från dom. Fullt set ligger väl ungefär kring 700:-, vilket fortfarande är mycket, men dom är så jäkla fina. Har gått igenom precis alla nu och väljer mellan de nedan. Vilken tycker ni är finast? Och ja, jag älskar fortfarande leopard och kommer fortsätta använda det hela året ut. Jag älskar den där mönstrade på Lima, sjukt fin färg. Och jag älskar modellen på nummer tre. Och den längst upp tycker jag också om. Hjälp.

Puss.

Så. Nu är klockan över 12 på natten, Farid är ute med jycken. Jag börjar få lätt ångest över att det bara är dryga två veckor kvar tills skolan börjar, men försöker strunta i det där.

Glömde berätta för er om gårdagen. Andrew sov över här i lördags, som han alltid gör när vi festar i stan. Efter vi vaknade på söndagen (typ 2 på eftermiddagen) så gick vi på bio. Bara en snabb, spontan grej som blev hur fin som helst. Vi såg "King's Speech" med Colin Firth. Och herregud, så vacker den var. En film som står ut bland många andra jag sett de senaste åren, i sin lågmäldhet och sin totala ovilja att amerikaniseras. Tvärtom kändes den väldigt brittisk, men inte för brittisk. Med det menar jag att den var melankolisk ibland, men aldrig deprimerande. Den var svår ibland, men aldrig utan hopp.

En väldigt, väldigt fin film. Den har en tendens att bli liiiiiite seg ibland, men det räddas snabbt upp gång på gång. Vän till mig som skulle hata den här filmen - Jenna. Vän till mig som skulle älska den här filmen - förmodligen Jonna, på grund av extremt fint foto hela rullen igenom. Den är rolig också, kom jag på, vi garvade ofta. Se den, i alla fall. Väldigt nyanserad. Efter filmen gick vi och åt persisk mat, SÅ gott, men inte lika gott som Farids mammas mat. Hon har mycket mer saffran. Så egentligen fick det oss nog mest att sakna henne. Men Farid var glad.

Utöver det funderar jag lite på min födelsedag. Fyller 24 år den 7:e februari. Kan inte riktigt se mig själv i de där siffrorna. 24. Det låter väldigt moget. Hursomhelst, jag har lite angst över att klättra ytterligare ett år. Men nu funderar jag mest på vad jag vill ha i present. Farid ger mig alltid kläder, vilket är underbart (och oftast på min inrådan), men nu vill jag göra nånting. En Vegas-resa ligger i bakhuvudet och filtreras. Är inte det bästa stället att bli av med åldersångest? Dessutom har jag aldrig varit där. Biljetterna ligger på 120$ fram och tillbaks, alltså i princip gratis.

Förövrigt fyller jag år på en måndag. Suger. Så firandet blir väl en eller ett par helger innan, skolan börjar ju 1:a februari också. Ja just det, en till grej, vi var på pilates idag med en helt efterbliven instruktör. Hon skällde ut oss om vi gjorde fel, haha. Fast det är alltid lika kul att se Farids håriga ben sticka upp, och så frustar han, och så trycker han ner huvudet i axlarna så att han inte får nån hals. Ser EXTREMT roligt ut bakifrån. En liten persisk köttbulle med hår.

Gud, vilket efterblivet inlägg. Nu måste jag sova.

Puss.

NEEEEEEEEEEEEEJ jag börjar gråta, helt seriöst. Aldrig förr har jag varit så sugen på att åka hem som nu. Den här kollektionen släpps naturligtvis bara i Sverige och jag vill ha typ allting. Otroligt fina saker, jag är grymt imponerad. Kommer allvarligt talat sitta på Tradera/Ebay sen och försöka hitta något av nedanstående underverk. Helvete. Skinnjackan är fantastisk, den där bronsgrejen är fantastisk, de tre klänningarna är fantastiska.

Den 3:e februari släpps kollektionen. Vässa armbågarna, svenskor. Och är det nån som ska in och slåss - kan ni snälla plocka en 34:a till mig och skicka till andra sidan Atlanten? Jag betalar bra. Suck och gråt.

Hej missar.

Nu har jag lyckats ladda in helg-bilderna i datorn. Om tre timmar ska vi på pilates, ska bli skönt. Men jag måste köpa mer träningskläder, nu har jag liksom ett set jag kör med. Funkar inte riktigt när man tränar varannan dag. Hursomhelst, här är ett gäng från piratbaren!

kärlek och kärlek ♥

punchbowls i SF kostar kring 36$ och smakar kanel. mycket märkligt.

här är alltså Carries pojkvän, Jared. han går under alias Bigman.

och här har vi vår kära vän Andrew.

jag, Carrie och Alexis, så himla vacker och mysig tjej.

det går inte att inte älska de här människorna. fattar inte att carrie ska lämna mig, usch så fantastiskt sorgligt.

lite full, mycket glad.

hahahaha, så jävla kul, såhär såg dom ut efter att ha testat punchbowlen. gud så roligt.

Efter piratbaren gick vi till Grubstake (öppet till 04) och åt hamburgare. Så. Sjukt. Värt.

sen hoppade vi hem med Lauren!

Så. Puss!

ÄNTLIGEN så har jag fått mina betyg. Jäkla lärare, alltså, men dom njöt väl av ledigheten dom med:

Copywriting 1: B
Flash: B+
Ad Creative 2: A
Campaign Design: A-

Tror vi var två personer i Flash-klassen som fick B, så det känns bra. Vet garanterat att vi var färre än tre personer som fick A i Campaign Design, så det känns också väldigt bra. De andra två bryr jag mig inte lika mycket om, men två A är bra. Jag vill hålla mitt GPA över 3,6, tror att jag borde ligga kvar där med de här betygen.

Jag har skrivit upp mig för nästa termin, mina inbokade kurser är:

Principles of Graphic Design
TV Reel (med den här mannen som lärare, så JÄKLA stort)
Art History (värdelös liberal arts online-kurs, ska byta den mot Web Tools för att lära mig html bättre)
Brand & Branding

Om jag fortsätter plugga på i normal takt så tar jag examen hösten 2012. Men jag vill gå ut på våren istället, vilket betyder att mitt sista år kommer bli riktigt tungt. Jag har 17 klasser kvar att ta. Heltid är ju fyra kurser per termin. Sen kan man dessutom ta sommar/vinter-kurser över loven, så mitt schema för det kommande året ser ut som följer:

4 kurser nu i vår
2 liberal arts-kurser under sommaren
5 kurser i höst
1 liberal arts-kurs nästa vinterlov
5 kurser våren 2012

Om jag kan lågstadiematte korrekt så blir det 17 klasser. Så blir det, alltså. Färdigpluggad våren 2012. Känns lite.. konstigt.

Puss.

Farid visade mig den här igår, och jag måste försöka sprida den vidare.

FANTASTISK kvalité för det första. Och ni kommer rysa. Ni kommer vilja känna sån där kärlek varje dag för resten av era liv. Det här är talang i sin mest genuina form. Det är en av de bästa rapparna jag någonsin sett. Och nej, andra kommer kanske inte tycka att han rappar, men han har det där flowet, han har rytmen, han har poesin, han har känslan som inte finns i nån annan genre än hiphop. Men det spelar ingen roll vad det är, man behöver inte sätta en label på något som är så äkta. Han talar som jag vill skriva. Jag vill att allt i mitt liv ska vara lika vackert som hans ord, han får mig att vilja mäta allt jag omger mig med mot styrkan i hans röst. Det bästa jag någonsin sett, enkelt förklarat.

EDIT: Lägger upp en till video under, "Audacity to Breathe", den fick mig att gråta.

Hej små gryn.

Jag är på så jävla bra humör idag. Varför vet jag inte, för jag har ont i huvudet och vi var ute och drack igår. Men jag mår som guld, alltså. Konstigt. Vi funderar på att dra på en stor Pixar-utställning i Oakland idag, ska försöka fixa hundvakt så man slipper oroa sig för honom. Tror utställningen är riktigt, riktigt grym.

FAN så kul vi hade igår. Och vet ni vad, för en gångs skull tog jag med mig kameran. Så vi har typ 100 bilder från igår, ska bli kul att visa er och kunna sätta ansikten på många av de vi umgås med. Igår var en sån där kväll då allt gick rätt. Eller nej, det var det ju inte. Men det började så.

Vi kom fram till Smuggler's och det var typ världens längsta kö. Men så hade vi sån ruggig tur att Jared stod längst fram med sin syster och hennes polare. Farid började grina lite "don't be an asshole" blabla, han tyckte att vi skulle gå längst bak och ställa oss. Efterblivet, sa jag, och så kom vi in på tre sekunder istället för på tre timmar. Ingen sa nåt, varken nån i kön eller vakten. Farid är så söt den lilla grisen, men när det gäller köer borde han bara överlåta det till mig.

Väl nere blev jag attackerad av Carrie, vi har inte sett varandra på typ två veckor. Hon åker till New York snart för att kolla in skolan där hon ska ta sin Master, så jäkla stolt över henne. Har INGEN aning vad jag ska ta mig till utan henne, hon är min luft i San Francisco. En av de få människor jag inspireras av.

Ska också nämna det snabbt till älskade Elin-gris - du behöver INTE oroa dig för att du är 26 när du går ut skolan. Du måste inte "göra karriär" direkt (sen om du vill göra det är det ju en annan sak). Jag vet inte hur det är i Sverige, men här är alla kring 29-30 när dom är färdigutbildade. Många väljer att ta en Master eftersom det helt enkelt är mer professionellt och öppnar fler dörrar, och det vet alla som anställer. Det finns ingen som förväntar sig att det ska komma in ett 23-årigt geni genom dörrarna. Är du duktig och har lite erfarenhet så skiter folk i hur gammal du är. Allt som spelar någon roll är personlighet, vilja och talang, och det tror jag gäller alla branscher.

Hursom. Igår var grymt. Ska berätta mer sen. Här får ni lite bilder på hur jag såg ut, kände mig fin igår. Trött på jeans och feta knästrumpor, så jag gjorde lite sommar; satte på mig en assymetrisk långklänning och lockade håret. Lite konstigt att gå ut på krogen i kanske, men skitsamma.

Okej, puss!

Åh, så fint. Gillar tjocka såna där lamm-plädar på enkla trästolar. Snart så.

Via Stureplan.se tipsade Karin om bra rea på Mango - "Inte bara sladdriga linnen". Gick in på hennes blogg och kollade in hennes fynd. Mycket trevlig mockaskjorta för knappt 300 kronor. Gick vidare in på onlinesidan och jag håller med - det är en riktigt bra rea. Skjortan fanns kvar i min storlek och är dessutom nedsatt över 50 %, kostade 99$ ursprungligen. Hade jag varit rik hade jag köpt ett läderskärp till också, typiskt såna grejer man ska fynda på när det reas ut. Men får nöja mig med skjortan. Blir fin i vår till alla möjliga nyanser.

Puss.

Åh, så jäkla fint. Ge mig alla tre jackor, FANTASTISKA. Dör för alla tre. Döööööör. Dör. Dör. Ni fattar.

Mike and Chris
via knighttcat

Jag kommer inte ihåg förra gången jag blev såhär glad över en present. Förutom Farids alla fina gåvor då, men det här är något alldeles speciellt. Sanam och David, ni hade inte kunnat välja ett bättre citat eller ett mer passande låtutdrag. Vi blev så HIMLA glada. Folk brukar säga att det är tanken som räknas när det gäller presenter, och det här var mer värt än alla pengar och alla kläder och alla andra materiella saker i hela världen. Ni är underbara. Tack snälla, snälla, vi ska sätta upp dom på väggen så fort det bara går.

(Farids syster och hennes fästman har skickat oss julklappar som vi precis hämtade ut, och det var världens finaste saker. Mitt absoluta hjärtecitat och den finaste raden från den finaste låten vi vet)

This is not the sound of a new man
Or a crispy realization
It's the sound of the unlocking
And the lift away ♥

Everything will be okay in the end
If it's not okay, it's not the end ♥

PUSS! (vi älskar typsnittet också, haha, full pott!)

Hej missar.

Designen på inspirationsbloggen går framåt, ni kan gå in och kolla om ni vill. Jag är så jäkla kräsen, vill inte börja blogga innan designen är 100 % klar. Men nu börjar det närma sig.

Babe har redan varit ute med hunden, vi ska ut och käka frukost nånstans nu. Zumba-passet igår var kul, men jag tror att vi behöver nåt med mer styrka inblandat. Bara cardio ger inte lika mycket, jag vill ha ont i varenda kroppsdel dagen efter ett träningspass. Tror vi ska prova kickboxning nu imorrn. Dom har dessutom open saturdays på gymmet, så ska försöka släpa med oss diverse kompisar.

Farid verkar inte heller gilla "Punk" speciellt mycket. Jag saknar "Ok Wow"-material. Det var ju nyss, för fan! Den var ju tusen gånger bättre än den här mellanmjölken. Jag fattar förebildsgrejen, jag förstår Adams game. Han dricker inte, han röker inte (nåja), han uppmanar dig till att gå din egen väg. Men det räcker liksom inte. Han måste börja gräva djupare. Tro mig, jag om nån vill tycka om det Adam gör, har följt honom sen innan han slog. Jag såg honom live på undangömda små skitklubbar i Stockholms stad långt innan nån visste vem han var. Han hade så mycket potential och jag älskade honom från dag ett.

Men faktum är - är det dåligt så är det dåligt, oavsett vem som står bakom micken. Jay-Z är en av världens största, och jag hatar honom på Kanyes "Monster". Har aldrig hört sämre verser från honom, någonsin. Nu säger Jay och Kanye förövrigt att dom ska göra en hel platta ihop. Det kan bli gudomligt. Eller så går det åt helvete. Ska bli intressant.

Nu ska jag göra helg med den här.

Puss.

Söta J la upp den här. Första gången jag hör den. Kanske är det för att jag precis kommer från ett zumbapass i rasande tempo, men den här är bara för seg för min smak. Adam måste uppdatera sig om han ska fortsätta växa. Han rappar exakt likadant på denna som han gjorde på hela sin förra skiva. Jag vet inte vad det är, jag vill ju tycka om det här. Men det växer liksom aldrig. Exploderar definitivt inte.

"Like a punk", jaha liksom? Om du inte har nåt viktigt att säga, var tyst. Typ. Hans rhymes har ingen tyngd, ingen sofistikation. "Are you gon' let them tell you, this is what you should do". Det är för lågskolenivå på texterna för min del nu. Fan. Hoppas på bättre snart.

It ain't hard to tell, I excel, then prevail
The mic is contacted, I attract clientele
My mic check is life or death, breathin a sniper's breath
I exhale the yellow smoke of buddha through righteous steps
Deep like The Shinin', sparkle like a diamond
Sneak a uzi on the island in my army jacket linin
Hit the Earth like a comet, invasion
Nas is like the Afrocentric Asian, half-man, half-amazin

Det ska göra ont i kroppen när han börjar rappa, blodet ska rinna fortare, man ska glömma bort att andas. Börja plugga Adam, vi behöver svensk framgång inom den här genren.

Puss.

Emil frågade Farid vilka tre grejer han inte får missa om han kommer till San Francisco. Farid svarade ganska flyktigt på det där, och jag förstår honom. Tänkte på det själv, och jag kan inte komma på tre grejer man inte får missa när man kommer hit. Kanske har det att göra med att Farid och jag aldrig varit turister i den här staden. Vi är bara studenter och hitflyttade, vi har inte varit på Alcatraz, vi har inte åkt spårvagn, vi har aldrig riktigt varit intresserade av det där. Det är lite därför vi vill att folk ska komma hit, så vi får en anledning att prova alla grejer vi missat. Våra vardagar och helger består alltid av andra prioriteringar. Typ gå ut med hunden. Och tjafsa om vems tur det är att diska, haha. Ibland är det svårt för folk att förstå att det är vardag här för oss liksom, vi utforskar inte hela stan varje chans vi får.

Ärligt talat skulle jag liksom ha samma problem med Stockholm. Vad får man inte missa.. ja, Skinnarviksberget då. Men annars? Det finns ju tusen grejer vi älskar att göra i den där staden.

Samma sak är det här. Det går inte att beskriva vad som är så speciellt med San Francisco. Men Hadzi, Farids barndomskompis sa det också efter ett par dagar i stan "ni har rätt, det är en speciell stämning här, går inte att sätta fingret på riktigt". Alla är liksom glada. Till och med de hemlösa. Och så är det så jäkla fint här. Den första bilden är från julafton, Union Square. Det här är USA och de dekorerar som galningar, jag älskar det. Den andra bilden är från vårt tak på nyårsafton. Det är väldigt sällan jag tycker jag tar en riktigt fin bild, men den där är fan riktigt, riktigt fin.

Det enda jag kan lova är att San Francisco är en stad man aldrig glömmer. Det känns som om man vunnit på jackpot bara genom att få lov att bo här.

Puss.

Forever 21 är min savior när det kommer till kläder. Har alltid råd att handla eftersom det är så sjukt billigt. Och kvalitén är minst lika bra som H&M:s, väskor och skor exempelvis, tycker ofta H&M:s ser plastigare ut än Forevers. Men i alla fall - var inne där på morgonen för några dagar sen, så mycket skönare då. Inga köer och inga mongon. Köpte spetsshorts, acid-jeggings och en väska som jag dog för. När jag kom hem hade mitt ASOS-paket kommit, så då blev det armband och knästrumpor också. Fint, fint, fint.

Puss. (ignorera den blå bh:n, orkade inte byta om)

Hej hjärtan.

Vi ränner runt en hel del nu, så det är svårt att hänga med när det gäller bloggandet. Igår var vi ute med Andrew precis hela dagen. Vi åkte till Crissy Fields, en stor hundvänlig strand precis vid Golden Gate-bron, Lucas var överlycklig. Fick jaga bollar, bada, leka med andra jyckar. Efter nån timme av det stack vi över bron till Marin, vi åt på en grym restaurang som heter Sol Food. Puertorican food har jag aldrig ätit förut, men har lovat mig själv att prova nya grejer i år i matväg, och det är jag glad över. Plantanas fick vi bland annat, det ser ut som en banan men smakar annorlunda. Jag åt scampi och ris och avocado, drack limeade till, en cp-god uppfinning jag ska plocka med hem till Sverige i sommar. Det är en del isté, en del mangojuice och en del lemonad. Och så massa frukt i. Som en alkoholfri sangria, lite lättare bara. Helt sjukt god, Elin skulle älska den.

Efter vi stoppat oss fulla åkte vi hem till Andrew, kollade på Fight Club och mös i hans säng. När filmen var slut drog vi ut och spelade biljard, jag vann såklart. Sen åkte vi och åt igen (typ det enda vi gör, helt seriöst), den här gången på en karibisk restaurang. Har aldrig provat karibisk mat förut heller, lika jäkla gott det. Åt spinach polenta med morötter, broccoli, fetaost och granatäpplen. Till det drack vi sangria. Har aldrig dricksat så mycket som på den restaurangen, sjukt gott var det. Efter det åkte vi och bowlade, jag dödade alla med 166 poäng. Fan, vad bra jag är. Sen åkte vi till Andrew, hämtade Lucas och åkte hem. Så fin dag. Hoppas på fler sådana innan skolan börjar. Och jag älskar att ha vänner med bil, det gör våra liv så mycket enklare.

Ikväll ska vi iväg på zumba vid halv nio, sen blir det jacuzzi och bastu efter. Duktigt gym som har allt på plats. Här är lite bilder från Crissy Fields.

Puss. (det är iskallt här nu förresten, 15 grader och sol. både jag och Farid fryser hjäl, det känns som vinter för oss. så jävla glad att jag inte åkte hem till Sverige, jag hade dött. hoppas att det börjar krypa upp mot 20 snart innan våra fingrar trillar av)

där i bakgrunden ser ni Alcatraz

hej kompis

Hej hjärtan.

Gud, vi är så slappa att det är helt otroligt. Har snart gått igenom typ fyra säsonger av The Office, en av de få serier jag skrattar högt åt. Herrejävlar så bra det är, alltså. Utöver det har vi gymmat (klapp på axeln), ätit sushi och smörad makrill (DÖR det godaste som finns) och handlat mat. Hmm. Jag antar att vi gjort en del idag ändå. Men likväl, måste få tummen ur röven snart. Har haft "semester" i två veckor snart. Det är två grejer jag verkligen vill göra det här lovet som vi inte gjorde 2010 - bila till Los Angeles alternativt närliggande strand för en helg alternativt heldag med sol och bad. Och så vill jag gå på vattenmuséet, nej men så heter det inte, vad fan heter det.. akvarium? Låter ju helt efterblivet. Finns ett stort här i SF i alla fall, vill gå dit och kolla om jag kan få bukt med min fiskfobi.

Imorrn har vi planer i alla fall, vi ska köra runt med Andrew och se vad för bus vi kan hitta på, sen ska vi kanske sova över ute hos honom i Marin. Det blir nog fint. I helgen fyller Jared år, så då blir det fest, sen kommer svenskarna äntligen hem från sina Sverige-resor och då blir det ännu mer fest. Håller fortfarande på att fixa med bloggen, designen tar längre tid än vad jag trodde den skulle göra.

Nu ska jag käka avocado-mackor och kolla på fler The Office. Just det, köpte kläder idag! Och väska. Visar sen. Här är förresten väldigt fina saker som jag vill ha. Det första armbandet är från Topshop, resten är från UO. Vet inte vad det här är för personlighetsförändring, men jag har blivit väldigt smyckeskär. Och solglasögonen är ju bara perfekta. Vill ha allt, allt, allt. Vilken tur att jag fyller år snart....................

Puss.

Minns ni att jag skrev om Natalia Kills för några månader sen? Hon var förband till Robyn. Vi blev rejält imponerade av henne, grym röst och väldigt vacker. Nu har hon äntligen kommit ut med en unplugged version av "Mirrors". Älskar poptjejer som kan sjunga på riktigt. Den här videon har bara drygt 300 views på youtube. Vänta ett par dagar så exploderar nog den siffran. Bra kvalité är det också.

Nya träningsleggings från Forever 21. Typ 50 spänn och sjukt sköna, är förvånad. Kvalitén känns helt okej. Hoppas dom inte fallerar efter två pass. Gymmade igår, nu kör vi igen imorrn trots grav träningsvärk i mage och armar. Är det tävling så är det. Jag har tusen snygga tjejer som inspiration på min dator. Lima-mage ska jag ha.

Ett stort "problem" har jag, och det är att så fort jag börjar träna så tappar jag allt mitt sötsug. Fattar inte det där, men det räcker med två-tre pass och sen smakar inte kakor lika gott längre. När jag tränar är jag bara sugen på sugar snaps och sallader, problemet är att om jag bara käkar grönt så kommer jag gå ner åtta kilo. Och det går inte. Så vad fan gör man? Ska jag sitta och tvinga i mig hamburgare typ? Antar att lösningen är att äta oftare och mer, bara av nyttiga grejer.. Kan typ inte sånt här. Behöver en gratis PT.

Puss.

Hej hjärtan.

Förlåt att jag inte finns. Håller fortfarande på med nya bloggen. Egentligen önskar jag att jag kunde vara mer vårig, eller mer ljus, eller vadsomhelst, men jag har en väldigt tydlig grafisk profil som jag alltid återvänder till. Jag tycker om svart väldigt mycket, och jag gillar att mixa mellan skarpa kanter och rundade hörn. Här är också en tydlig fingervisning över hur jag jobbar från första utkast och vidare, scrollar ni ner lite så ser ni vart jag startade.




Läste nyss en otroligt inspirerande tjejs blogg här på blogg.se, hon jobbar som art director. Kom på mig själv med att tänka "fan, jag längtar tills jag får möjlighet att få betalt för min kreativitet". Och så kom jag på att det får jag ju. I sommar. Som copywriter. Jag tror varken ni eller jag förstår hur stort det är. Jag måste lära mig att verkligen klappa mig själv på axeln när jag lyckas med mål jag sätter för mig själv. Ofta är det så självklart för mig att jag ska uppnå målet att jag liksom glömmer av att vara stolt över mig själv när jag faktiskt klarar av det. Det bara susar förbi, jag sätter ett check i listan och sen börjar jag med nästa mål. Både positivt och negativt.

Pratade med Jonna häromdagen om att reklam är "inne" just nu. Helt plötsligt är det hypat och varenda jävel ska in i branschen. Det positiva med det är att vi får in fler estetiskt lagda, kreativa, intelligenta människor i branschen. Det negativa är att vi även får in extremt många människor som bara ser det här som en sista utväg. Dom vet inte vad som ska göra här i livet, så dom hoppar på reklam. Och sen skickar alla dom här soporna sina dåliga portfolios till reklambyråer, vilket gör att CD:s tröttnar på all skit och missar de få stjärnskott som faktiskt har nåt att komma med.

Hursomhelst. Jag ska fortsätta. Har lite angst över flash också, måste tillbaks in i det där innan jag glömmer bort allting. One Show-pitchen kommer med all säkerhet animeras.

Puss.

Viktor har redan gnällt lite om bloggnamnet, men jag gillar det. Även om 17 bokstäver är i längsta laget. Dagen har varit så jäkla fin. Vi gymmade, sen gick vi och åt den godaste sushin jag någonsin ätit. Älskar när man hittar nya pärlor. Sen gick vi ut med hunden, och nu har jag börjat designa lite bloggheader medan Farid tittar film:



Har precis börjat, så det dröjer en stund till. Imorrn vet jag inte vad vi ska hitta på. Kanske en sväng till Forever 21. Kanske gym igen, varför inte liksom. Glömde ett nyårsmål förresten - jag ska äta mer fisk. Jag älskar fisk. Det var allt.

Puss.

Se där, fashiontoast är i SF igen och besökte stans bästa second hand shopping Wasteland (där jag hittade de där fold-over-JAG-DÖR-skorna och vintagebältet) - fast hon tog hem världens största lammullshistoria. Fin som snus.

Snabbare service har jag fan aldrig varit med om. Och alla som inte fattar hur man gör är tomtar, var ju hur enkelt som helst. Jag kommer som sagt fortsätta blogga här, precis som vanligt, men om ni är intresserade av en ren inspirationsblogg på engelska (mer videos, mer bilder, mindre text), så hittar ni mig även på adressen som är rödmarkerad i fortsättningen:

Jag såg över möjligheterna att fixa webhotell på en gång, då tänkte jag ha bloggen direkt på hemsidan. Sen tog det typ två sekunder innan jag kom på att det var världens sämsta idé - först och främst finns det väl inget som tar så mycket utrymme som en blogg, dessutom så skulle sidan ta år att ladda. Så istället kör jag med bara ny blogg nu än så länge, sen kommer jag uppgradera till webhotell hos Binero och bara streama in bloggfeeden på min portfoliosida. Inte alla uppdateringar då, men typ de tre senaste. Måste koda det, garanterat, funderar på att köpa ännu en flash-bok, men dom är så jävla dyra. Kan säkert hitta info på nätet också.

Hoppas på att kunna ha en hemsida live innan februari, vi får se om jag har råd. Nu måste bara domänen pekas om och skit, men betalningen reggades alltså på tio minuter, så BRA BINERO. Duktig sida. Ge mig en dag till så ska vi se att ni får lite inspiration.

Puss.

Alltså, årets bästa uttryck måste vara det här "håll käften" som snurrat runt ett tag nu. Vet inte om det var Cimon eller nån av Schulman-bröderna som startade vågen, men jag älskar det. Nu senast skrev Gynning att hon vill vara håll käften-snygg till nästa sommar. Det var typ det bästa jag hört, det blir mitt mål också. Håll käften-snygg. Beach 2011.

Idag ska vi städa och äta och börja se över One Show-briefen. Jag har tyvärr inte fått nåt mail tillbaka från sidan jag försöker fixa min hemsida via, kanske kör jag på den ändå eller så reggar jag nån annanstans. Om allt funkar som det ska har ni en ny adress att besöka innan jag går och lägger mig inatt.

Nu längtar jag efter de svenska små nissarna som är hemma i kylan i Sverige/London, Bella och Carro och Anton. När Bella kommer tillbaks ska vi börja idépumpa för One Show och det ska bli så jäkla kul. Sen väntar jag också på mail från min advisor huruvida jag kan ta examen våren 2012 eller inte. Absolut senast blir hösten 2012.

Vi hade en fin kväll igår i alla fall. Gick upp på taket, trots flertalet skyltar om att det är strängt förbjudet, de andra rökte gräs och jag höll mig till cigarrer. Drack äcklig champagne, jag svär att jag fortfarande känner bubblorna i huvudet. HATAR champagne, blir så jäkla full och så mår jag illa på en gång. Efter tolvslaget gick vi ner till lägenheten en stund, sen gick vi ut och stängde en bar i närheten. Minns inte ens vad den heter. Hem kom vi vid typ 3-tiden i alla fall.

Jag är exalterad inför möjligheterna av 2011. Men det vet ni ju redan. Farid, jag älskar dig och jag kommer alltid älska dig. Jag är så glad över att du fortsätter att välja mig.

Puss.

Tusen spänn på att jag skulle kunna bygga en snyggare hemsida åt Elin Kling. Fattar ingenting. Här har vi en av de cleanaste modeikonerna, och hennes hemsida skriker grunge? Alldeles för stökigt. Inte tycka om. Spännande att se vad hon hittar på näst dock.

Gott nytt år förresten!