NEW APARTMENT
Det har jag inte berättat förövrigt. Åberg fick i födelsedagspresent pengar specifikt för en resa till San Francisco. ÄNTLIGEN. Jag har nästan gett upp med att tjata på min vänner om att komma. På riktigt så har ALLA andra fått besök, alla utom jag. Nu kommer Åberg och det är typ det finaste jag hört. Här är lägenheten i alla fall:
Hallen. Jag tycker om att det är brett, hatar trånga hallar. Det till vänster där är en STOR garderob.
Det här är direkt till vänster när man kommer in. Utrymme för matbord. Detta är alltså en del av vardagsrummet.
Och detta är rakt fram/till höger när man kommer in. Så resterande vardagsrum. Till vänster de bägge sovrummen, rakt fram badrum, till höger kök. vardagsrummet är litet, men ändå större än det vardagsrum jag hade förra terminen, och där klämde vi in 15 pers utan större problem.
Badrum. Mindre än i förra lägenheten, men med fönster den här gången. Helt okej.
Kök. Är extremt likt köket i min förra lägenhet. Men MED DISKMASKIN. Alltså. Bättre än sex. Typ. Helt okej storlek, fönster till vänster.
Ena sovrummet. Som Joanna beskrev det har bägge sovrum plats för queen size bed (typ 160 cm), byråer och skrivbord. Bägge sovrummen är större än sovrummet i min förra lägenhet, vilket i mina öron låter gigantiskt. Sovrummen ligger vägg i vägg, så de vetter alltså mot samma håll.
Utsikten från bägge sovrummen. Vacker innergård, och eftersom det vetter mot innergård är det tyst och skönt. På riktigt tror jag inte hon hade kunnat hitta en bättre lägenhet. Otroligt glad.
Just nu är jag hursomhelst på väg till Farids systers bröllop. Jag är sjuk och jävlig, men hela den här situationen är så absurd att det bara är att skratta och hänga med. Är på väg upp mot Falun för världens jävla omväg, hur fan ska jag veta att det ska ta 1,5 timme till Kolbäck istället för det dubbla. Haha, ja, jesus. Ha en fin lördag, hörni.
Puss.
UPDATE
Funkar inte riktigt eftersom jag ska på mitt livs första bröllop på lördag. Nu är det äntligen dags för Farids lillasyster och hennes fästman. Ja, Farid och jag har fortfarande gjort slut, men bröllop planerar man som bekant långt i förväg och jag och Farid är ändå på good enough terms för att hänga en stund.
Hur det känns att vara singel kan jag fortfarande inte svara på. Mycket för att sommaren alltid blir någon sorts totalpaus för mig i min utveckling. Visst, jag både pluggar och jobbar, men mentalt och känslomässigt släpper jag liksom allt när jag kommer till Stockholm. Sen plockar jag upp det igen så fort jag landar i SF. Varför? För att det här är inte mitt hem. Det här är ett depåstopp i väntan på mitt riktiga liv. Och mitt riktiga liv pågår i San Francisco as we speak. Jag har officiellt en ny rumskompis, vilket jag på riktigt är så otroligt exalterad över. Joanna har hittat den finaste lägenheten åt oss, 2 bedroom med walk in closets i bägge sovrummen, fönster som vetter mot innergårdar med vackra träd, hundvänligt, och stället ligger MITT i stan. Cirka 100 meter från där jag bodde förra terminen.
Jag kan inte med ord beskriva hur skönt det är att ha lägenhet ordnad innan man åker tillbaks. Jag har aldrig haft den lyxen förut. Nu kommer jag landa i SF och jag kan åka hem och sova i min egen säng första kvällen. En så fruktansvärd lyx så ni förstår inte.
Men hursomhelst. Mitt riktiga liv är i San Francisco. Både jag och Lucas är på semester. Vi pussas som vanligt, men jag vet att vi inte är hemma förräns vi kliver in i porten på 780 Post den 25:e augusti. Det låter förmodligen konstigt. Men det är så det känns. Jag vet inte hur det känns att vara singel, för jag har inte varit singel hemma än.
I övrigt skiner solen och jag skriver taglines för facebook applications.
Puss.
Hemsidetrix
ANGELS
Men Norge. Herregud. Jag tror att alla känner någon/några i Norge. Jag mådde illa när jag såg nyhetssändningarna från Oslo. Jag blev förbannad när de jämförde med 9/11. Inte för att det är ojämförbart. Men varför ens gå dit? Varför jämföra katastrofer? Det finns ingen poäng. Hursomhelst.. jag mådde illa av bilderna från Oslo.
Men Utøya. Hur, hur, hur kan man vara så jävla sjuk? När TV4-reportern sa att det här kunde vara ett helt random dåd av en psykiskt sjuk människa skrek jag rätt ut. Det finns inte en chans i helvetet att detta inte var planerat. Utstuderat. Att skjuta ner människor på en ö, människor som inte har någonstans att fly, oskyldiga, unga människor, det är ren och skär avrättning. Fruktansvärt vidrigt, och helt ofattbart.
Och utöver det spelar väl ingenting någon roll just nu.
FOR THE SAKE OF "IT"
Kärlek är kärlek, och ingen av de vi upplevt är lik någon av de andra. Men det är alltid hur hans bröst rör sig när han sover. Hur han är kantig där jag är rund, hård där jag är mjuk. Det är då han skrattar - jesus, när han skrattar - och hans hjärta studsar runt i rummet, det är då när det blir varmt och pirrande, när fjärilarna folk berättat om kittlar vår insida, det är då och alltid just då vi är som absolut lyckligast.
Och det finns absolut ingenting vi kan göra åt det.
AFRAID
Framtiden generellt är något jag tänker ganska mycket på. Inte så mycket i form av vart jag ska bo eller vad jag ska göra, det där blir ändå aldrig som man tänkt sig. I mitt liv har det alltid varit så att de minsta stegen leder till de största förändringarna, men så tror jag det är för de allra flesta. Jag går in på Stureplan.se en vanlig måndag, vilket leder till ett nytt jobb, vilket leder till en utlandsresa, vilket leder till en utbildning på Berghs, en hund, ett ex, en ny pojkvän och så har hela mitt liv tagit en annan vändning.
Jag är inte rädd som person. Jag är inte rädd för förändringar, jag är inte rädd för att ta risker eller hoppa på möjligheter. Jag tänker inte ens i vinstmarginaler, för mig handlar det inte om "jag har ingenting att förlora". Istället är det en känsla. Helt plötsligt kan det komma över mig. Och då säger jag upp mig direkt. Eller gör slut. Eller ansöker till en skola. Det har alltid funkat för mig, att inte vara rädd. Jag ser liksom inte problemen, samtidigt som jag inte hyser några storslagna tankar om möjligheterna. Jag bara gör, och så blir det som det blir. Går det åt helvete, så går det åt helvete. Hatar jag det, så hatar jag det, då lägger jag ner och gör något annat. Går det hur bra som helst, bra, då fortsätter vi.
Jag är svartvit. Jag är en Type A personality, utan tvekan. Jag är perfektionist. Jag släpper sömn och vänner och allt för att plugga. Det är psykiskt omöjligt för mig att välja bort någonting skolrelaterat för något kul. Konstigt, egentligen.
Hursomhelst. Nu ska jag skriva lite headings på jobbet.
Puss.
HALFWAY THERE
Jag är halvvägs igenom mina sommarklasser. Det är MYCKET att göra, och ärligt talat skippar jag en uppgift på en av kurserna varje modul. Det går helt enkelt inte. Hade jag inte jobbat hade det inte varit några problem, men nu är det bara för mycket. Så länge jag klarar bägge kurserna så är jag nöjd.
Hemsidan går bra. Jag är nöjd med det visuella, här får ni lite screenshots från home-sidan och work-sidan. In progress, naturligtvis:
I övrigt letar Joanna lägenhet åt oss i San Francisco. Jag skickar henne länkar så fort jag hittar någonting. Finns ganska mycket, riktigt många hyfsade och sen ett par pärlor. Det absolut bästa vore om vi kunde hitta en STOR etta (en etta i SF är en tvåa i Stockholm), helst 800 sqft, vilket är cirka 74 kvadratmeter. Det vore grymt. För så länge det benämns som en etta istället för en tvåa blir hyran billigare. Kommer vi undan med under $2000 per månad så är jag nöjd.
Om två timmar åker jag till Linköping för att hälsa på släkten. Sen blir det Stockholm igen på söndag. Jag har fyra veckor kvar på praktiken. Fyra veckor kvar i skolan. Sen får jag semester i tre veckor innan skolan börjar. Två i Sverige, en i USA. Det blir fint.
Puss.
NOTHING
I can't do it. Loving someone is exhausting. If I'm the object of your affection, close your eyes and visualize an empty room. Leave my heart alone. She's not ready. We'll collapse under the pressure of your passionate devotion, if it's unconditional, create conditions. If it's endless, make it stop. The peculiar feeling of not wanting to be loved - I've never been here before.
There's a time and place for everything, and this is not it. Just close your eyes, visualize an empty room and realize that's what I have to give right now. Leave me be, and I'll grow more beautiful and open by next year. Come see me then.
NICHOLAS
/...Han heter Nicholas. Han har stora bruna ögon och sin mammas ögonfransar. Han älskar bröd men är inte så förtjust i smultron. Han gömmer fjärrkontroller och tyglejon i facket under sätet på sin leksaksbil, och fnittrar så han kiknar när jag hittar dem. Det låter sådär som man tänker sig att champagnebubblor hade låtit om de fnittrat.
/...Och när han och hans mamma dansar. Herregud. De kan lysa upp ett släckt rum när de gör det.
Hans morfar är hans bästa vän. I förra veckan blev han så glad när han kom hem till oss att han kröp rakt in i en vägg.
/... Och när han skrattar. Herregud. Det är som om något rusar runt barfota på insidan av mitt bröst när han gör det.
/...Om jag inte hade bromsat när du gick över i bussfilen och sedan skar tillbaka in i min fil så är det genom hans dörr fronten på din bil hade kraschat.
/... Så hur som helst: Jag ville bara säga att jag hoppas att det där som du hade så bråttom till var väldigt viktigt.
Och att du hann dit i tid.
Jag kan ärligt säga att det är sällan jag blir berörd på riktigt av vad folk skriver. Men Fredrik Backman kan skriva. Herregud.. fnittrande champagnebubblor är en av de bästa liknelserna jag läst. Hans son och hans mamma lyser upp släckta rum. Och "Det är som om något rusar runt barfota på insidan av mitt bröst när han gör det". Jag tappar andan för en sekund. Fruktansvärt vackert. Och jag längtar tills jag blir gravid och får barn, så jag kan känna som man måste känna för att kunna skriva sådär.
Läs hela här.
UPDATE
Bägge kurserna är ganska tunga, faktiskt. Är precis mitt i processen att skriva upp mig för nästa termin, det kommer förmodligen bli tre reklamkurser, en grafisk design-kurs och en web design-kurs. Det sjuka nu, när jag går en reklamkurs och en flashkodnings-kurs parallelt är att jag på riktigt tycker web designen är roligare. Det känns.. konstigt. Hängde med Elin och Jessica igår, vi gick på visning på Åsögatan och åt lite middag på Hjördis, nån av dom frågade mig om jag ändrat synsätt på reklam sen jag började jobba nu i sommar.
Och det har jag. Jag kan säga så här - mina vyer har vidgats ganska rejält. Helt plötsligt insåg jag att en reklambyrå inte nödvändigtvis behöver vara varken mitt första eller sista stopp. Jag ÄLSKAR det jag gör nu. Och jag säger precis som Chappelle sa om skådespeleri - kan jag tjäna en lärarlön på att skriva, då har jag lyckats. Då är jag nöjd. Inte för att min praktik nu har någonting med pengar att göra egentligen. Men jag jobbar liksom hälften som praktikant, hälften som trainee, fanns det en näringskedja så är jag lägst. Och jag har hur kul som helst. Jag skulle kunna göra det här i flera år, utan tvekan.
Det är nog det jag är mest glad över. Den här sommaren har gett många nya insikter, och två av de största är att det finns annat jag älskar än renodlad reklam, och att jag vilken dag som helst skulle kunna ge mig in i web design på heltid. Jag hade ju mina aningar om det redan förra hösten, men nu är det hugget i sten. Det är fint.
Annars skiner solen, jag är ensam hemma tills på lördag och jag ska träffa Lina idag för en öl.
Puss.
A SUMMER IS A SUMMER IS A SUMMER
I LOVE MAKING PRETTY GIRLS PRETTIER
CARDBOARD PUPPET KIND OF LOVE
Kärlek är konstigt. Av naturen kravlöst, och aldrig kräver vi så mycket som då. Vi har så fruktansvärt höga förväntningar på vår partner, i alla fall människor som jag. Perfektionister. Människor som mår dåligt av att få ett betyg lägre än MVG, människor som aldrig nöjer sig. Det finns inga som skjuter sig i foten som vi.
Den här månaden jag har varit hemma har jag lärt mig en del. Bara en ynka månad som singel och redan börjar jag komma till insikt om vissa saker. Krav hör, för det första, inte hemma i ett förhållande. När du börjar ställa krav och förvänta dig saker, det är då det går åt helvete. Inte för att vi egentligen borde nöja oss med vad vi än får, absolut inte. Men jag tror, helt ärligt, att du dödar magin när du börjar kräva saker. När du börjar tala om för någon vad han eller hon ska säga, vilket håll han eller hon ska gå, det är bara ett annat sätt att säga "nu ska du ändra dig, varsågod, sätt igång".
Den andra saken jag lärt mig är att jag måste lära mig att vända fokus till mig. Vad kan jag göra för att visa den jag är med att jag respekterar och älskar honom? Vad kan jag göra för att visa honom att jag är hans? Om vi i ett förhållande la hälften så mycket tid på att förbättra oss själva, som vi gör på att kräva saker av den andra, så är jag ganska säker på att vi skulle ha fler lyckliga äktenskap.
Jag kan säga såhär.. När jag är kär så är jag en fantastisk flickvän. Det tycker jag verkligen. Jag är romantisk, varm, öppen, jag älskar dig villkorslöst och jag älskar att laga mat till dig. Jag vet vad jag har att erbjuda och jag vet vad jag är värd. Så därför, samtidigt som detta ovan, så vill jag ha någon som är lika driven som jag. Någon som rör mig när vi är ute och går. Någon som kysser mig i nacken när vi står i kö till att köpa kaffe. Någon som överraskar mig på jobbet någon enstaka gång. Någon som lägger tid på att visa mig sin kärlek, på sitt sätt, på sina villkor, på sin tid, för mig. Jag kräver mycket, men jag ger lika mycket tillbaka. Och jag känner att jag verkligen börjar inse och tro på det själv nu.
Puss.
Designed by Markus Ölhafen | Country: Austria
“This is a personal project I realised for my girlfriends birthday. It is a magnetic dress-up puppet, made out of printable magnetic foil and cardboard. For the packaging I tried to use materials with a natural feeling to create a handmade-touch. As an inspiration I thought back to primary school when we made small cardboard puppets that could be dressed with paper clothes.”
SUMMER SOLSTICE
Jag lever. Men det är sommar, och ni vet. Jag jobbar mån-tors och sen har jag två onlinekurser på det. Jag ligger på A i Flash och på B i Innovative. Så det flyter på.
Jag trivs hursomhelst. Jag saknar min familj, men hittills har Stockholm visat sig från sin bästa sida. Det var alldeles, alldeles för varmt i helgen. 36 grader uppmätte min chef på sin balkong under lördagen. Inte okej. Så kanske är det bara jag, men det är ganska skönt nu med lite svalare grader.
Har som vanligt sjukt mycket bilder att visa er. Här får ni ett random utdrag från de senaste veckorna.
Puss.
SUBSTITUTE
Jättebra. Lilla Sällskapet. Får hålla koll på dom. Låten är också bra förövrigt!