Innan jag fortsätter min harang om hur ljuvlig min helg varit måste jag skriva lite om kärnan i min tillvaro:

Utan dig är inget av det här värt någonting. Det är läget du försatt mig i. Från första gången jag såg in dina ögon var jag fast, jag stjälpte min värld omkull och tog mig upp på fötter igen med dig vid min sida. Vi har gått till helvetet och tillbaks. Vi har utsatts för precis alla svårigheter ett förhållande kan utsättas för - fantastiskt dålig ekonomi, folk som gör allt för att bryta oss isär, konstant stress, familjebekymmer, allt däremellan och lite till. Det finns ingenting vi inte vuxit från. Det finns ingenting jag skulle ändra, inte en enda sak. Du är en del av mig. Jag skriver det sällan, det är för självklart för att skrivas nu när vi kommit så långt. Du är en del av mig, förmodligen den finaste delen, och jag säger som jag säger till mina vänner när dom frågar - jag måste vara med dig för att du gör mig till en bättre människa. Jag måste vara med dig för att du är den enda som får mig att le på det här sättet. Jag älskar dig.