Via det här inlägget kom jag till Schulmans tjejs krönika som handlar om att en relation ska vara lätt. Hon säger bland annat såhär:


Jag vet inte hur det är med er, men stämmer det där verkligen? Jag är precis tvärtom. Jag tolererar hur mycket som helst när det kommer till vänner och familj, men med min partner avslutar jag på en gång om en viss gräns överskrids. Vänner och familj får hundra chanser, partnern får en.

Jag tror varken jag eller Amanda gör rätt. Man måste hitta balansen i hur mycket man är villig att kämpa, och både när det gäller vänskaper och kärleksrelationer måste man ibland ta tuffa beslut. Jag är mycket mer villig i att förlåta vänner än pojkvänner. Vet faktiskt inte varför.

Å andra sidan känner jag en hel drös tjejer som stannat i kassa relationer för länge. Jag tror på ärlighet vänner emellan - tror man inte att en person är rätt för sin vän, säg det då. Ingen känner dig så bra som dina vänner. Ta tillvara på det.