inreversible
Och för en stund när vi stod där igår så var vi inte ihop. Vi hade aldrig kyssts, vi hade aldrig rört varandra, hans klocka var inte ett tecken på min kärlek och vår lägenhet var inte vår. Vi var inte ett. Vi var två personer. Han var någons son. Och jag var någons dotter.
Han kan inte ta i min smärta över min familj, för jag kan inte ta i den. Jag kan falla tillbaks på honom, men det räcker bara så långt. För jag är inte hans dotter. Han är inte min pappa. Han lämnade inte mig när jag var 14. Han vet inte hur det känns att komma hem till en mamma som fyller vinglaset med tårar, efter 20 år av kärlek och nu ett avsked utan svar. Han kan omöjligt förstå hur det känns att komma hem från grundskolan och försöka vara stark, för att snart kommer lilla syster hem och hon får inte se mamma så här. Lilla syster är sårbar, och mamma måste upp och glaset måste tömmas innan lilla syster slutar skolan, för annars går allt sönder.
Han kan inte veta hur det känns och jag låter honom inte försöka. Jag talar inte om det, för det enda jag vill ha är svar och han kan inte ge några. Han lämnade mig inte med en trasig mamma. Han lämnade mig inte med en liten, liten lilla syster. Han lämnade inte vår relation, vår bästa vänskap, han övergav inte den för en kvinna utan namn.
Han kan inte förstå och jag låter honom inte försöka. Öppnar han sin mun och frågar så väter jag kinderna för fort, för varje obesvarad fråga inom mig finns det tusen tårar som kommer först. Han är någons son. Jag är någons dotter. Och för en stund där igår är vi inget mer än så.
Han kan inte ta i min smärta över min familj, för jag kan inte ta i den. Jag kan falla tillbaks på honom, men det räcker bara så långt. För jag är inte hans dotter. Han är inte min pappa. Han lämnade inte mig när jag var 14. Han vet inte hur det känns att komma hem till en mamma som fyller vinglaset med tårar, efter 20 år av kärlek och nu ett avsked utan svar. Han kan omöjligt förstå hur det känns att komma hem från grundskolan och försöka vara stark, för att snart kommer lilla syster hem och hon får inte se mamma så här. Lilla syster är sårbar, och mamma måste upp och glaset måste tömmas innan lilla syster slutar skolan, för annars går allt sönder.
Han kan inte veta hur det känns och jag låter honom inte försöka. Jag talar inte om det, för det enda jag vill ha är svar och han kan inte ge några. Han lämnade mig inte med en trasig mamma. Han lämnade mig inte med en liten, liten lilla syster. Han lämnade inte vår relation, vår bästa vänskap, han övergav inte den för en kvinna utan namn.
Han kan inte förstå och jag låter honom inte försöka. Öppnar han sin mun och frågar så väter jag kinderna för fort, för varje obesvarad fråga inom mig finns det tusen tårar som kommer först. Han är någons son. Jag är någons dotter. Och för en stund där igår är vi inget mer än så.
Feedback
Postat av: Annika
Jag ryser. Så ryser jag igen. Sen fortsätter det så och jag har 5 minuter senare inte slutat rysa.
Postat av: Andrea
Det där rörde mig, mitt innersta, för att det var vackert och hemskt och det speglar mitt liv ganska exakt. Ville bara säga det.
Postat av: Cim
Tack, tack, kära.
Trackback
